Idag skulle jag äntligen få se Linafallet som flertalet i min vänkrets berättat om.

Stod i källaren o letade ngt att ta på mej när jag hörde en hoj komma in på gården. Innan jag hunnit komma upp hade min reskamrat kommit in i hallen. Tyckte nästan synd om honom eftersom jag inte hade hunnit klä på mej. MEn vad tusan...bikini är väl ok eller?

Med packningen packad, likasom jag, började fäden mot Smedsbykorset. Vädret kändes fantastiskt. I smedsbyn stod redan Stefan, Anders o Carina. Amders Ö joinade oss åxå

Vi blev 5 cyklar som åkte iväg. Första stoppet blev Räktforsen. Här intogs kaffe o det man kände för.

När jag var barn så brukade jag o mina föräldrar åka runt o titta på olika ställen. Räktforsen stannade vi på för att dränera tankarna. Inne i skogen hade (förmodligen) kommunen ställt ett utedass. Var nu tvungen att kolla om det stod kvar travade över vägen o in i skogen. DEN STÅR KVAR...Efter alla dessa år. Men någon hade tagit dörren. Jaja det hade växt upp en massa sly så man kunde sitta o njuta utan att bli uttittad.

Vi fortsatte vidare uppåt. Jag måste erkänna att E10an kändes dryyyg. Man åker upp till Landsjärv o in mot Ängesån.

Framme vi den vägen viftade Stefan att jag skulle köra först. Å jag blir som 16 igen...Jag o grus.Jag erkänner, jag blir både busig o känner en sån myyysfaktor när gruset sprutar så pälsen står. Får ett glädjerus som jag inte kan förklara. Antagligen skräckblandad förtjusning när man susar på i hundra + En härlig känsla. O vilken natur o vilka dofter Jag baara njuuter. Precis innan bron i Ängesån så tar man vänster, det är skyltat. När vi körde in på en vägen tänkte jag..- oj detta blir spännande. Men den var åxå  heeelt ok. Den är 13 km och rätt ondulerad (upp o ner o hit o dit) men man kan hålla en bra fart. Dammar inte så myket, säger hon som låg först.

Parkeringen på Lina ligger ganska högt uppe o solen stekte på en hel del. Först satt vi uppe o fikade o pratade. Tog lite bilder o checkade in...(Anders gjorde det)

Sen gick vi ner för alla 87 trappstegen till fallet. Fantasiskt fin natur. Linaälven möter Ängesån. Finns en pir ut i fallet o även en laxtrappa. Tydligen kan man sova över i stugorna på andra sidan (vägen från Hakkashållet)

Vi satt nere ett tag o myste i solen. Fläktade skönt så myggen höll sig på avstånd.

På väg hem så fick jag agera renförsare. De har ju en tendens att komma upp på vägarna när dt är varmt o insekterna är galna. Såg flera kalvar åxå. Så nu titulerar jag mej refösare. De vill ju inte springa ut i skogen igen.

Vi passerade Sanningslandet o snacka om vackert ställe. Undrar om folket där är sanningsenliga? Fler borde nog passera o lära sig ngt om sanningen.

Pit stop i Lansjärv. De flesta fick tanka. Min drar så lite så jag tankade inte alls. Den står på 39 mil men reserven har inte ens gått in så jag ska testa hur långt det räcker.

Maten intogs i Polcirkeln. Skönt att sitta ute. Å på tal om att sitta. Jag hade så ont i HEEELA sittdelen, trots min goda stoppning. Måste nog hitta ngt mjukare att sitta på. För större röv vill jag ju inte ha!!!  Hemresan gick på den tråkiga E10an o det var en hel del trafik.

Jag o Janne vek av i Morjärv o åkte hem via Niemisel. Klart roligare väg. Väl hemma kastade jag av mej kläderna o svidade om för ett kort pass på jobbet Otroligt nöjd med resan o sällskapet. Tur det är mycket kvar av sommaren än. 

Vaknade imorse o det spöregnade. Kändes lite sisådär att veta att man skulle köra till Pite. Men har man nu anmält sig så kan man ju inte bara balla ur. Nä det är absolut inte jag.

När jag väl kommit upp på hojjen så hade det slutat regna och det kom inte en droppe på hela vägen ner. I pite sken solen o himlen var blå.

Garaget som vi höll till i var stort o rymligt o innehöll allt man kunde önska sig i verkstyg.

Roffe o Stefan var jätteproffsiga o ledde oss 6 brudar genom dagen. Killarna som anmält sig ballade ur och vad hade vi väntat oss. Det svagare könet tål inte regn.

Vi fick lära oss att ställa in stötdämparna, att spänna kedjan, byta bromsbelågg o byta olja. Sen gick vi igenom en hel del på hojjen så att vi vet de olika komponenterna. Dagen gick rasande fort o i slutet så passade jag på att göra ett oljebyte. Onekligen väldigt annorlunda mot min förra hoj. Filtret satt undertill.

Hem fick jag sällskap en bit. Roffe skulle hemmåt o ville se så att jag inte fick problem med hojjen den första milen.

Jag fortsatte ensam genom skogen o passade på att köra över Rosfors igen. Så fantastiskt vackert o grus...mmm. När jag passerat Klövern så tänkte jag köra genom skogen till Vändträsk men tydligen körde jag helt fel. 5 km kattskallar och skog fick jag vända tillbax. Vägen/stigen tog helt slut. Svetten rann o Pärlan var väldigt het. Tog av mej handskarna o öppnade jackan.

Typiskt mej att nara köra rätt in i skogen utan att tänka mej för. Jaja det gick ju bra o nu sitter jag hemma igen. Rätt nöjd, ngt överhettad.

Jag hoppas att skruvarkursen fortsätter för den gav väldigt mycket. Skulle gärna även gå en bankurs om det fanns i närheten.

Min andra semesterdag har varit heeelt underbar. Började morgonen med att rengöra min lilla balja/fontän. Urk vad äcklig den var.

Till lunch fick jag besök och vi avnjöööt en räkgratäng ala Anki. Fick ytterligare ett besök så det blev lite kaffe. Precis så som jag vill ha en semesterdag. Människor runt mej. Tack för att ni kom...

Kvart i fyra satte jag mej på Pärlan o drog iväg. Gjorde två mellanlandningar o fick med mej folk efter vägen. Glass intogs i Jiver. Äntligen fick man rasta rumpan...skööönt. Även om jag är välstoppad därbak så har den en tendens att bli lite öm efter ett tag.

Framme i Skeå samlades vi vid ett torg. Snacka om skillnad. Det var huuur mycket folk som helst. Hur många vet jag inte men det kändes som hundra. ( jag ljuger säkert nu).

Resan vidare gick till Bastuträsk, ni vet där tåget stannar om man åker söderut. Vägen var underbart kurvig och man njööt i stora drag. Hade en gammal 650 (Honda tror jag) framför mej. Och jag måste erkänna att jag var en aning hög på ångorna när vi kom fram. Karln som körde höll inte jämn hastighet. Han bromsade i kurvorna. Inte den lättaste att följa ( om jag säger så).

Väl framme var det så välordnat så att man, för 40 riksdaler fick, en macka en chokladboll (mums) o kaffe. Fantastiskt fort gick det.

Puderrummet var det nästan ingen kö till. ( Men det är ju klart...de flesta startade ju i skeå, inte i Boden).

Hemmåt var det fri körning så vi valde en helt annan väg. Vi började med att tanka. Kvinnan som drev affären var så gullig så hon öppnade för vår skull. Det är landsbygd, dem går det att lita på.

Stefan tog täten. O förden gick genom fantastiskt landskap. Mycket vatten. Boliden, Fällträsk, Hemmingsmark. Rosfors o Boden.

I Björkdal finns en raka som är lång o bred. Nu blev jag supersugen. Tog mod till mej o passerade "nästan" samtliga ekipage, i en hastighet som inte tål att nämna. MEn jag fick en sån adrenalinkick så jag kan inte beskriva känslan.

När sedan Janne föreslog att vi skulle köra via Rosfors så blev jag så till mej ( Behövdes inge viagra där inte). Väl inne på grusvägen så kunde jag åter inte hålla mej. Gäsade på o passerade mina vänner. Körde så pälsen stod. ÄLSKAR GRUUUS. Upptäckte att jag fått sällskap av en vän. Sååå roligt.

Väl hemma nu så känns det som att jag inte vill sova..Men klockan är strax ett o det blir nya äventyr imorgon igen.

Sussa sött alla vänner

Semester o vaknar halv sju!!

Tittar sig i spegeln, grimaserar som en brunstig hingst och suckar återigen...-Näää de är inte vita längre.

Klämmer mej på magen o konstaterar att den gått från cykeldäck till mc däck..(snart bakdäck). Som Eva säger:- Man når inte ner för att ta på sig strumpbyxorna för magen är ivägen.

Redan första dagen funderar man på att återvända till jobbet. JAg ÄR ingen semestermänniska. Inte alls.

Nåja efter frullen bestämmer jag mej för att det blir en hojtur idag.

Fetknoppen ska gränsla sin Pärla. Hoppas att den orkar...Fniss...ser en liten ponny med mej själv på. Jaja.

MAn blir inte yngre och man blir inte vackrare. MEn jag har hoj...det ni. Mitt liv kretsar ju runt denna tingest. För på den får jag vara hur som helst. Den strejkar inte och den accepterar mej som jag är. Det finns de dagar när man dragit ut i skogen o tårarna har runnit innanför hjälmen. Ibland har jag skrikigt av frustration. Vissa gånger utmanar jag ödet men för det mesta njuuter jag.

Tog en tur från Prästholm över Ubbyn och till skogså. Det kändes heelt underbart att se den vackra naturen, känna dofterna och susa fram på gruset. Endel dagar funderar jag på vad som skulle hända om man vurpade och telefonen inte hade täckning. Björnamat antagligen. För vem vet var man är. MEn då är det väl meningen.

Jag har överlevt min första semesterdag tack vare hojjen. Naturligtvis har jag även vänner o de förgyller mina dagar. Men hojjen har kommit att bli en utväg när allt annat är tjafs.

Jag söker lugn o ro i livet. Lugnet kommer när jag känner hur maskinen jobbar. Sååå härligt

Fetknoppen...;)

I veckan gick jag upp i äldsta dotterns rum och skulle leta lite grejjer. Satte mej på sängen o titta mej omkring i rummet. Upptäckte till min förtjusning att julgardinerna hängde kvar. Små söta tomtar på röd botten. HAllå Randeblad öppna ögonen. Tänk att hon har inte heller sagt ngt eller gjort ngt. Är vi släkt.

-lika obrydda...

Så idag åkte julen ner. Det blev vitt, vitt, vitt....Kan man då säga sommar.

Jah så var man då hemma igen efter en kväll som blev riktigt rolig.

Kom hem från jobbet strax före 17 o såg att två polisbilar parkerat hos grannen nedanför..Hmmm jag som gillar män i uniform var ju tvungen att kolla posten och rabatten..Men med min ledsyn såg jag bara en polisbakdel..Jaja jag ska ju inte klaga , det får man ju inte se varje dag.

Gav upp efter ett tag o gick in o bytte om till gå-ut-o-gå kläder. Dunjackan åkte på. Stegade iväg mot dammen och njöt av att inte frysa. Väl framme vid dammen ställde jag mej o skådade neråt älven. Jag älskar vatten. Skulle vilja bo vid en sjö eller älv. Det är ro o skönhet för mej. När jag stod där så kände jag att ngt hände under mina fötter o plötsligt öppnades dammluckorna. Helt otroligt..Vilken känsla när vattnet började spola. Brevid mej hade en äldre man parkerat sin cykel o sa ngt som jag inte hörde. Jag gick närmare honom o han började berätta att i Trånkan hade det varit en fors förr.

Jag gick över på andra sidan o upptäckte att det bildats en virvel. Ni vet en sån där som brukar bildas när man tömmer badkaret. MEn denna var rätt stor. Festligt. Aldrig sett.

Min prommenad fortsatte ca 46 min till o när jag var inne i stan ringde telefonen.

-Var är du? Kommer du o kö r ikväll?. Det var min vän Krisitna som stod på retro med nga o fundera vart jag försvunnit.

JAg var inte så sugen på att åka först men sen tänkte jag..Varför ska jag häcka i soffan när jag kan köra Pärla?? Sagt o gjort jag ånga hem o slängde på mej torra kläder o mcstället. Starta hojjen med en banan i munnen. Körde ut på gatan o anslöt till gänget. Vårat resmål blev macken i Persön. Härligt att stanna o äta en bit mat. Sen satt vi mestadels o skrattade o svamlade. Till vår grupp anslöt två knuttar till o hemmåt for vi nu 7 ekipage. Det kändes lite kallt men vad spelar det för roll när man har kul o mår bra. Nu är det en varm dusch som gäller innan sängen hägrar. Luktar onekligen INTE blomma

Söndag morgon o 15 grader ute. Satt o njööt i fulla drag av solens strålar. Fick mitt första fika utomhus med kusiner o parenteser.

Färden söderut gick vid halv ett. Körde in hos kusin vitamin o konstaterade att jag inte varit in sedan jag var liten knodd. Tänk vad tiden går. Jättetrevligt att få träffa sina "lekompisar" från förr. Nu är vi ju äldre men fortfarande med bus i blicken.

Väl uppe i sadeln igen körde jag ner till vattenfallet.

HElt otroligt vackert. Mycket människor som hade stannat o fikat i restaurangen. Typisk turistställe. JAg tog en bild o gled vidare. Skulle prova på södra sidan.

Säkert tio år sedan jag åkte där o konstaterade att det fortfarande var grusväg. Rätt fin trots allt. Faschinerades av att all snö var försvunnen även inne i skogen.

När jag kört ca halva vägen blev det asfalt igen. Inte världens bästa men den var körbar. Men snacka om vackra vyer. Att bo vid älven är att vara bortskämd vid vackra vyer. O luften var så hög o klar. Jag fylldes av en helt otrolig lycka. Tänk att ha förmånen att kunna göra sånt här.

E10an är ju ett tråkigt stycke, men för att komma hem måste det genomlidas.

JAg hade grymt ont i röven när jag parkera hemma och jag var trött men lycklig. I min värld så behövs det inte så mycket för att jag ska trivas. Nu saknar jag egentligen bara någon som vill dela mina resor. Då är lyckan total.

Anki

Helgen som gått har varit innehållsrik. Fått möjlighet att träffa nära och kära o samtidigt göra det jag tycker mest om. Att köra hoj.

Åkte uppåt på fredagen. Kändes en aning kallt men utsikten genom visiret var fantastisk. Älven hade till viss del gått upp o man blev bländad av solen och det vita i isen. En bastu på kvällen gjorde susen i kroppen o jag somna ovaggad. Lördan blev några turer. Jag hade ju bestämt att jag skulle se svanar. Åkte först till ett ställe där det alltid ÄR svanar. Fanns det några nu. NEj. Fortsatte vidare till mina kusiner i en liten by, som jag mer eller mindre vuxit upp i. Grusväg- inte helt torr. MEn otroligt rolig att köra på. Blev väl mottagen framme och stannade o njöt av sällskap o sol i flera timmar. HEmfärde var ngt mjukare då solen värmt vägen. Lite halt var det nog.

Vidare till nästa ställe. Hela byn levde. Alla barn o barnbarn hade invaderat en annars rätt död by. Det tutades o hälsades när man kom inglidande. Kändes som värsta prinsessan som kommit hem. Korvgrillning på schemat. Väl hemkommen till parenteserna så blev det en god påskmiddag o trevlig samvaro. Så skönt att umgås med nära o kära