Senaste inläggen

Av Anki R - 26 maj 2013 20:50

Då var det äntligen dags. Efter att ha vaknat, ätit frukot, fixat matsäck o gjort allt klart så fick jag jäkta ner till stationen, som är samlingsplats. Jag hade tänkt vara först men kom sist. Hör till ovanligheterna..men nu hade jag strulat till en massa. Oljepåfyllnng, bromskoll o luftkoll. I sista minuten...suck.

Vi var 4 som drog iväg. Jag hade redan varit ut o rekat vart vi skulle  och jag har åkt viss del av rutten för några år sedan..Men vägar förändras o minnet sviker ju äldre man blir.

Vi åkte mot Ljuså och när man pecis passerat byn så tar man av till höger mot Sörbyn. Antar att det kan vara en gammal militärväg för den verkar vara hysat använd. Lite blandat underlag o rätt mycket grus på sidorna, men rolig.

Många kurvor o folket man möter hälsar alltid. Tycker väl det är känt folk som kommer. 

Vi stannar strax innan Sörbyn. Det finns en sorts gammal kvarn där. Antagligen öppen under sommaren. Rätt mysig miljö.

Efter vattenpåfyllnad fortsätter vi efter grusvägen mot Klingersel. Den är mestadels som ett salsgolv men vissa delar är sladdade så det dammar en hel del. Helt plötsligt dammar en hoj förbi mej o då släpper mina spärrar. Det är Mats som fått nog av min fegkörning.

Så härligt att tokköra o känna bakändan svassa lite. Det riktigt bubblar i mellangärdet av farten o känslan. Jag vet inte hur fort det går för jag står en hel del. Men det finns inga skyltar så jag antar att det är fri fart som gäller...eller??

Vi var ett bra gäng för alla bytte om o körde antingen fort eller sakta. Man fick ligga var man ville. Efter eget önskemål och sånt är skönt. Man kör efter sin kunskap o hur mycket man vågar.

Från Klingersel till Mårdsel är det asfalt. En härligt kurvig väg. Relativt nylagd så man kan lägga ner hojjen i kurvorna, om man vägar.

Efter pausen o mellansnacket i Mårdsel så fortsatte vi ca en km till korsningen mot Murjek.

Murjekvägen tillåter fart. Det är grus men har blivit två hjulspår och mötena är sporadiska..eller rättare sagt obefintliga. Naturen är fin o kuperad. Jag tvingade mina nyfunna vänner att agera skådisar. Körde före dem o så fick de komma körandes efter vägen o jag filmade. Riktigt roligt o blev bra. Framme i Murjel lyckades Christina o Mats hamna bakom bommarna..ja alltså tågbommarna..så jag o John fick vänta..men vi är ju van..;)

Vägen mellan Murjek o Polcirkeln är lite mer utmaning för det var nog nyhyvlat. Inte jättetjockt men tillräckligt för att bakändan dansar. Att stå då gör den lättare att köra. Det dammade ngt otroligt. Framförallt det ljusa gruset. Om man låg för nära så såg man inget.

Jag trodde ju att polcirkelbågen låg efter den vägen. Icket sa Nicke (Mats) Den ligger på den andra vögen som han försökte få mej att ta men som jag inte fattade. Man kan inte kräva för mkt av en som kommer från byn. Nåja..jag hinner väl se den ngn.

Nu var John hungrig så vi skulle stanna o fika. Som tur var hade Mats koll på var vi kunde stanna. En fin rastplats vid Råneälven. Med utedass!!! Välbehövligt. Vi hade alla stått o det fanns en orsak till det.

Nyätna o piggare diskuterade vi hur vi skulle köra. Messaure ville vi se o Mats hade en genväg som han tyckte vi skulle ta. Det är en skogsväg som går till Nattavara stn.

Det visade sig vara en helt perfekt grusväg. En sån man alltid vill köra. Sand o grus. Dammar otroligt mycket men man kan köra fort o ändå känna sig stadig. Så vi brassade på ordentligt o jag filmade. Det var riktigt roligt att se hur olika mina vänner kör.

Sen finns det ju de som måste ut i leran o sjunka ner för att jobba sig upp..ingen nämnd.

Det var nästan med sorg som jag lämnade skogsvägen. Den var roligast för dagen. När vi kom till korsningen som skulle ta oss till Messaure så trodde jag att det var asfalt..SUCK. Tills Mats sa att det var grus.. Men den var nästan helt slät..

John drog iväg som en avlöning..Jag tog rygg på honom..Mats o Christina kom lite efter. Vägen var bred o slät. Greppet var som asfalt. Gick alldeles för fort. Jag hann aldrig ikapp John o det var ju det jag försökte. På slutet av vägen är det härligt kuperat o vyn över dalen är jättefin. Jag stannade o fotade o de andra körde ner till korsningen. Där bestämdes att vi skulle se dammen först.

Vad vi inte fattade var att vi skulle köra tillbaka till byn sen..man kan tro att det är jag som förirrat mej utan GPS. Fram o tillbaka..Tur att Mats är en lugn kille.

Messauredammen är en produkt av idogt arbete. Ligger ofantligt vackert o under uppbyggnaden fanns ett samhälle med nästan 3000 invånare. Inget av byn finns kvar. Ja förutom vägarna o några skyltar. Men det är fashinerande att åka omkring o titta i skogen. Det finns informationstavlor o gamla bilder att se. Samt en miniatyr på hela byn.

När vi kollat igenom byn o njutit av vyerna så fortsatte vi mot Jokkmokk. Asfalt men det var väl ok. När vi nästan var framme så kommer en liten älg utrusande ur skogen. Ser Mats, blir livrädd o vänder. Skulle jag åxå gjort om jag sett honom komma susande sådär.

Nu åker vi in till Jokkmokk o tankar. Sen lite middag. Det är inte det lättaste att hitta ngnstans att äta i det samhället en lördag. Det mesta är stängt.

Till slut hittade vi ett ganska oansenligt ställe, Men de hade mat, När vi alla beställt o skulle sätta oss så upptäckte vi att de hade en jättefin uteplats. Till sommaren kommer det att vara en prunkande oas. Åk dit o ät. maten var bra. Som vanligt så minns jag inte namnet men det finns inte så många. I närheten av Folkets Hus.

Vi började alla bli trötta så vi valde att köra ner till Kitajaur o därifrån in mot Harads. Vägen mellan Kitajaur o Harads är jättetrevlig att köra. Den är väldigt kurvig o kuperad. Men just idag så är den full av rullgrus. Är man minsta rädd så blir det obehagligt. För vägen är hård under o gruset som hyveln dragit upp är som en isbana o hojjen går som en guttaperka.. Så för att motverka det mesta så står vi så mkt vi orkar. Eftersom vägen är så hal så försöker vi köra mer samlat..

Vi kör in på en mindre väg som genar lite..lite skönt när man är trött. Sen kör vi södra sidan från Harads ner mot Bredåker. Den är inte i det bästa skicket.Men vi kör ganska fort. Dammar nästan inget. Några potthål o lite gamla spår.

Som avslutning stannar vi o summerar dagen. 9 timmars resande, Både känd o okänd mark/väg.

Det bestäms redan nästa rutt, nu är det bara att vi bestämmer när. Men nu ska alla hem o smälta gruset i munnen, tvätta kläder o hoj. Tack alla för en riktigt rolig tur..Hoppas att vi åker snart igen.

ANNONS
Av Anki R - 1 maj 2013 20:48

Efter en natt med nästan ingen sömn är det alltid lika spännande att starta morgonen. Kokade kaffe och kokade ägg. Bra med mycket protein när man inte är som vissa andra (ingen nämnd) som kan äta vid varje stopp..;)

Såg fram emot dagen äventyr. Majrundan.

Denna runda har pågått i..tja 20 år uppe i norr. Man utgår från Piteå och kör fyrkantenområdet. Det är även Luleå- Boden -Älvsbyn och avslutas i Piteå med paltmåltid.

Jag har under många år, när jag var hojlös, stått o räknat o längtat efter att få vara med. Min första majrunda gjorde jag för 5 år sen och jag har inte ångrat mej att jag började.

Jag höll mej inloggad på fejjan för att se ifall det hände något. Vädret var väl inte på topp men det var uppehåll. Kl 9 gick jag ut o började baxa fram Pärlan.

Jag är en envis brud som inte ger mej i första taget. Fram ska den! trots all sank-gräsmatta o lera. Som alla vet, i min närhet, är min Pärla även min ögonsten.  Byter inte på ett tag nu.

Klädde på mej o drog iväg. Känslan att själv kunna köra iväg är bland det bästa jag vet. Inga måsten att ha med sig ngn. Att dra dit man vill, obeskrivlig.

Väl framme vid bron, Hedenbron, fanns det redan en hel del väntande vänner.

Det var nämligen så att denna tur från Boden initierades av en man som hette Jan-Anders Olander. Man körde från Hedenbron i Boden till Ersnärs via småvägar. Sedan joinade man Pitegänget i Ersnäs. Han dog för ett antal år sedan och sedan dess har denna tur gått till minne för honom. Fint tycker jag och naturligtvis åker vi.

Kl är halv tio och som en samling höns, rusar vi till hojjarna o tar på oss hjälmarna, startar upp ekipagen o det finns en förväntan i luften. Startsignal..Hjärslagen ökar..nuu är vi på väg. Samma förväntan att få se hur många vi blir. 


Jag hamnar relativt långt fram. Den ringlande ormen av hojjar är det jag ser framme vid horisonten. Den förespråkar något nytt. Vad kommer i sommar? Vilka äventyr ska vi få vara med om? Framtiden kör framför mej och den känslan är väldigt speciell. Naturligtvis kommer tankarna på septemberrundan till mej, ödesperson som jag är..Lite som " ja det går fort o snart är säsongen slut.  Men hallå SKÄRP DEJ..Den börjar ju NUUU..NJUUUT!!

Halva vägen är nylagd o helt underbar. Den resterande halvan är väl mindre underbar med tjälskott o gruslagningar. Men jag har en känsla av att vi alla njuter. Ja sen är det ju detta med vädret. Helt plötsligt ser jag nga vita saker flyga mot mej. SNÖ...NU..SUCK.. Jaja..vi kör vidare i ett gorail (som man säger om en tillfällig nederbörd i april).

Sen blir detta snöfall till regnblandat o ca 2 grader (säger min hoj varnande).


Framme vid Ersnärs blir jag bjuden på kaffe av min goda vän Sigge. Ja inget sitter ju bättre i denna "värme"!. 

Har ju även i år kommit på att jag har handtagsvärmare, slog jag på efter halva vägen. ( Förra hösten körde jag 20 mil o frös innan jag kom på att jag hade dessa. Man lär sig)

Vi behövde inte vänta så länge så kom Pitegänget. Vi hakade på i snöregnet o körde mot Luleå. Väl framme fanns det redan en hel del som väntade. Det kändes som att vi var "hur många som helst". Hojåkare ÖVERALLT. Men vi vet ju alla att det är ett speciellt, BRA folk.

5 min kvar till avgång, en hoj som körde med plakat.. Kul grej o som vanligt hönsen samlades. Vi skötte oss nog bra, tror jag. Luleå var knökfull av folk. De stod o kollade in oss efter stadens gator. Bra om man inte får motorstopp nu..Lite lågt då..Pju det gick vägen. Jag verkar ha lärt mej att växla. skööönt.

Vi fortsatte mot Boden. Efter hela vägen, som är ca 3,5 mil, står det folk o vinkar. Nu hör det till saken att man dricker kaffe o vatten, det är kallt..Ja vad drabbas vi av lite till mans/kvinns...nödig. Hem eller inte hem...det är frågan. Jag åkte hem en sväng, för att dränera tankarna. Det roliga var att när jag åkte ner till järnvägsstationen, som är uppsamlingsplatsen, så hakade jag på den sista hojjen..(för tillfället. För det kom fler senare) Fräck som jag är , stannade jag till o snackade jag med grabbarna vid en av de stängda infarterna..Jaaa mer berättar jag inte, förutom att jag inte hamnade sist..Tack förresten..;)

Under alla stoppen går man runt o surrar med likasinnade. Det som är skönt med hojåkare är att man är sin hoj. Man pratar sällan om jobb o familj. Det är allt kring hojjen o färden. Så det spelar ingen roll vem du är, för du är alltid välkommen.

Ja så måste jag ju kommentera detta med solen. Den var ju i Boden. Dessutom går Bodensarna "nästan" man ur huse. För att se på hojkortegen. Eloge till dem.

Vidare från Boden går färden via en härlig kurvig väg genom skogen till Älvsbyn. Men jag måste erkänna att jag frös, trots handtagsvärmarna. Det blåste kallt. Sen var det massor med långsamåkande partier, som  inte blir så roliga i längden. Men är man många så kan det bli så.

Älvsbyns centum blir fullt när vi kommer. Och gatan som vi embarkerar ligger i en gryta, så ni kan tänka er ljudet so m blir när alla kör in. Dessa HD åkares oljud..;)

Ja, min majrunda tog slut här. Jag frös massor. Det blev en grekisk sallad innan vi vände hemåt. Vi tog samma väg tillbaka men nu i en ngt högre fart. Kurvorna blir så härliga att åka igenom. Vi stannade till vid en vacker sjö, drack lite kaffe. Men det blåste kallt så vi fortsatte hemåt.

Väl hemma ställde jag mej i duschen VARMT, en lång stund. Sen somnade jag i soffan. 

Sammantaget kan jag väl säga att jag fått tillfälle att träffa massor med härligt mc folk. Fått sitta på Pärlan o må gott. Jag lär nog sussa gott nu...mer kommer framöver

ANNONS
Av Anki R - 9 februari 2013 10:30

Äntligen, äntligen...som jag väntat. För en rastlös själ som min är dessa hållpunkter så otroligt värdefulla. Vintern har kommit att bli lite av en plåga för mej så mässan är ett andningshål med massor av njutning. 

Vi flög ner på fredagen och jag ville verkligen komma mej ut. Först skulle Micke in i stan o köpa ett objektiv och det är likabra att han får göra bort sånt för annars känner han sig bara stressad.

Vi körde ut ( jag vi hade hyrt bil) och ju närmare vi kom desto mer nedslagen blev jag..Fullt fullt fullt på alla parkeringar. Ja var i hela friden akulle vi parkera? Det kändes som att det skulle bli en omöjlig uppgift. Förr har jag åkt pendeln o det har funkar superbra.

Till slut så hittade vi en parkerng..miljöbil stod det, men vad tusan vi körde ju diesel och det är ju miljötänk om nåt. 

Nu var ju inte det första hindrret..Nänä..jag skulle ju stå i kö fö att betala biljett. Du milde vad folk. Normalt så brukar jag vända, om jag kommer till såna fullpackade ställen. Lider nog lite av ngn fobi när det gäller folksamlingar. Men nu skulle jag IN. Så roligt med glada människor i kön. Vi skojjade o pratade trots att vi inte kände varann. 

Det gick ju bra o jag fortsatte in..ja så var det ju jackdagis då..kökökö...gilla läget. Att gå omkring i en dunjacka är väl inte drömscenariot. Jag stod inte så länge så det löste sig. Till min lättnad dök Micke upp precis när jag var redo att gå in. Ja tappar man bort sig så hittar man inte igen. Dessutom ville inte min telefon vara med. Kunde inte ringa eller messa.

Nu hade vi bokat in annat så tre timmar skulle vi knata omkring o kolla. Vi skippa HD hörnan..JA det hinner vi se sen. Första riktiga stoppet blev touratec. De har en hel del saker som man skulle kunna ha. Nu hörde då till saken att jag nog inte var så sugen på att handla och då brukar det inte bli ngt. Ja jag är inte riktigt riktig...men sån är jag.

Smarta väskor fanns att köpa. 

Vidare gick vi till BMW..jaaa så mycket vackert på en gång. Men jag har ju så vackert själv så jag blir inte så påverkad som förr. Jag är verkligen nöjd med min hoj...Men det är ju skoj att torrbryta. 

Skräphojjar sa Micke men han är ju trots allt lite avis. Så det får man leva med. 

Go Pro blev nästa stopp. Nu var det så mkt folk så det fanns ingen som hade tid.

Under lördan såg jag ingen bodensare inne på mässan. Men jag träffade min kusin, från Rotebro, som jag inte sett på två år. Riktigt roligt att få språkas.. Han är en sån som bygger bilar så mcmässan var bara en bisak för honom..Världen är liten...trots allt.

Egentligen hann vi bara skrapa på ytan för helt plötsligt var tiden slut.

Vi återvände till stan igen o helikopterflygning är väl inte ni intresserade av så det skriver jag inget om..4 timmar senare var vi på väg till Hotell Royal viking där våra vänner bodde. Vi parkerade o gick till hotellet. Nuförtiden kommer man ju aldrig in utan att ngn möter en så Kristina stod o väntade på oss. Väl uppe fick jag ett glas vin o mådde gott. När alla hade anlänt så skulle vi hitta ngnstans att äta. Kanske inte det smartaste att inte boka en lördagkväll inne i stan. Men vi är ju från landet så...Vi kom till Belgobaren , klampa in o javisst..bord ordnade de. Till Jannes förtjusning satt Titti Shultz därinne o drack vin med vänner. Tror ni att han pratdade med henne???..Ja gissa..

 Maten var god o ljudnivån hög..Vi drog vidare vid elvasnåret. Efter att ha varit igång hela dagen så var det skönt att komma sig till hotellet. 

Söndag. Vi hade bestämt att vi skulle vara på plats tidigt. Så parkeringen gick suuuperenkelt. Vi körde direkt in i parkeringshuset. lämnade jackorna o gick in. Nu fick jag stå i kö iaf..men det gick ganska fort. Sedan var det inte alls så mkt folk på söndan.  Nu kunde man gå omkring i lugn o ro. Återigen så var köplusten helt borta o det är väl tur när man umgås med en som verkligen behöver saker...;)

Micke försvann när jag stod o kollade på mckläder. Jag hittade honom vid den kristna mcgänget. Han blev med bikersbibeln. Ja man kan ju undra om han börjar bli gammal. I o för sig så hade jag fått en dagen innan o den var fin. Nu min vänner så ska jag ha med mej den i sommar o läsa ett stycke varje gång vi är ute. Vi kan alla behöva lite gudsord till livs.

Hör o häpna..Där har vi gått omkring o inte sett ngn man känner. Helt plötsligt står Veijo där o tittar på oss. Han är en riktig globetrotter. Far omkring i världen med sin buss eller sina cyklar.( missa inte hans mopperesa i mc-nytt. Följetong) Så mycket roligt han gör. Så vi språkades vid ett tag. Han skulle vidare till mässan i Finland. 

FIKAtajm...Dyrt som bara den men ibland är det välbehövligt att få tanka energi för att orka. Dessutom lite skönt att sitta. I taket hade de hängt upp däck som kransar på julen. Ja varför inte..Man skulle kunna producera en däcklampa. Får nog klura på den iden.

Nyfikad o nöjd fortsatte vi förbi allehanda modeller. En som jag stod o studerade länge var en hoj som hade alla skärmar o tank gjorda av trä. Ortoligt vackert. Det var en snickare som kommit på iden med att testa. Vilket jobb.

Sen fastnade jag hos dessa fåtöljer. Snacka om stora as att köra omkring med. jaja jag vet att smaken är delad. Jag har åkt med Micke på hans, men jag har en känsla av att den inte passar mej i längden.

Multistradan såg väldigt fin ut. Jag satt o torrbröt på den men den är för hög. Jag kommer nog aldrig en att kunna testa en sån. Samma gäller Stelvion o KTM en. Jag är inte negativ men när man är 162 cm lång o har taxben så finns det inte så många cm att spela på. Jag är stark men när man tåfjuttar så spelar det ingen roll. Visst är det synd att jag inte är en glidartyp..NU MENAR JAG I MITT HOJVAL.;) Det skulle ju underlätta mycket. Jag får väl öva upp mej. 

Victoryhojjarna är toppenfina och jag ska testa en vacker dag. Om inte annat så tar jag mej en tur söderut med Pärlan i sommar. Det finns ju i Sundsvall. För min del är Hammeball-8 den som jag tycker är fin.

Hd arna tog vi sist o konstaterade att de kändes hårda att sitta på. Nu tror jag att det är ställningen som är den negativa, för min del. Får ju ont i svanskotan. Kanske tur det. Skulle väl bli lite dyrt annars. 

Mätta av intryck åkte vi inåt stan igen. Vi skulle ju ha en helikopter som handbagage. Prylnissen hade ju inte bara saker från mässan nu. Nä man måste bara ha annat åxå. 

På Arlanda var säkerhetspersonalen så intresserade av helikoptern så de missade nästan att registrera Micke.  Dessutom fick hans älskling ett dubbelsäte för sig själv UTAN extrakostnad. Ja vissa har tur.

Summa summarum. Resan var trevlig o man fick sig till livs i vinterkylan. Tack alla som förgyllde min tid därborta. Lägger det i min minnesbank. Nu är det två år kvar till nästa gång. Det är tur att sommaren kommer snart

Av Anki R - 26 augusti 2012 11:46

Dimman låg tät när jag slog upp mina blå..Neeej vi hade ju planerat att dra en repa med hojjarna. och planeringen var på vägar som jag inte kört förr. Hade verkligen sett fram emot detta. Ja vi steg upp o avnjöt fruskosten..Tittade ut o suckade. Framåt halvelva så såg jag äntligen en glugg o molntäcket började skingra sig. Solen kom fram o nuuu äntligen fick vi börja packa..

Eller jag fick börja för nu var ju Micke bara tvungen att flyga lite först. Ja det är ju likabra att han får göra det för då blir det ju lugnare på färden.

En timme senare med hojjarna packade med frukt, karra, dryck, kaffekokare o allehanda olika föremål som skulle göa att vi inte körde vilse (hur det nu skulle gå eftersom vi skulle färdas i Mickes hemtakter). Han är en gosse med prylbehov.;)

Nåväl, innan vi körde ut ur stan passerade vi kvarnängen, för det var bilutställning. Än var inte planen helt full. Vi träffade på några som vi surrade med o sedan drog vi iväg.

Vi kom att åka till Niemisel o vidare mot Avafors där vi tog vägen upp mot Dokkas. När man kört ca 1,5 mil så blir det grus. En bra grusväg. Vi hade planerat att åka till Överkalix via Talljärv.

Avtagsvägen kom plötsligt så jag missade den. Fick köra en bit fram för att vända. Måste erkänna att jag har vissa problem med att vända på väg. Eftersom jag precis når  ner så får det inte vara alltför snett när jag vänder. Jag har  provat att lägga omkull mitt på vägen o det är inget jag rekommenderar alls. Obra, rent ut. Så jag är försiktig. Men runt kom jag o färden kunde fortsätta.

Finns en hel del fina ställen under vägen o jag fortsätter faschineras av att det bor människor ute i naturen. Vackert men liiite avsides för en stadsmänniska som jag. Jag gillar ju verkligen att vara ute i skog o mark, men att ta steget o bo där året om..Njäää jag tror att jag fortsätter som vanligt, att besöka vid behov.

Grusvägen var omväxlande, både stampat o lite löst. Härligt kurvig.

Helt plötsligt kom vi in i en kurva o mitt i den står en Jeep. Många människor finns på plats o när jag passerar ser jag att en bil står nere i diket med fronten vänd utåt. Där bredvid håller nga på att försöka få upp den. Vi stannar o frågar om de behöver hjälp men de har fått det redan o ingen är skadad. Utlandsregad är bilen. Ja vi fortsätter. 

Vårat fikastopp blir i övre Sandsjärv. En väldigt stor sjö innan Överkalix. Flera boenden o ett par stugor. Måste säga att det är en vacker plats. Åteigen ett paradis i vårt vackra län. Vi blev bjudna på fika o hade en trevlig stund. 

Solen stod högt på himlen o vi fortsatte mot Överkalix. Ganska snart blev det asfalt igen. Strax innan vi skulle svänga  av vägen bestämde vi oss att åka upp till Lappbergets utkiksplats. Ni som sett Jägarna kommer kanske ihåg när Stormare o Lassgård går uppe på nga hällar i solnedgång (eller soluppgång) Vyn är i allafall väldigt vacker. Dit åkte vi. Vägen upp var som vägen till Gruvberget ( i Boden). Lite sandigare. Åk upp om dit o se..Klart värt det.

Under själva överkalixbesöket passade vi på att köra till Nybyn, Vännäsberget o avslutningsvis Brännaberget. Jag som inte varit där uppe på säkert 15 år, kände inte alls igen mej. Höjdrädd som jag är hade jag en puls på 220 när vi gått upp på danslogens tak. Fint byggd trappa men tyvärr genombrutna steg. Det innebär att man ser marken hela vägen upp. Inget vi höjdrädda alls gillar. Men väl däruppe får man en utsikt som verkligen är vacker.

Ängesån kommer in från vänster o Kalixälven ringlar sig från höger. Överkalix är verkligen ett vattenland. Jättefint. 

Jag hade ju velat åka o titta på Bengts ryska kyrka men vi hittade inte vilken väg vi skulle köra så vi iddes inte leta..Men vi var säkert jättenära. Ni vet ju hur vi alla lider av syndromet...Jag gör det sen..

Nu började klockan bli rätt mycket så vi valde att påbörja vår resa hem. 

Jag har i flera år varit sugen på att köra ner mot Morjärv men på den andra sidan. Sagt o gjort. Micke är inte bangen så han ville åxå åka med. Vi hade fått förvarning om att den var bommad från bägge hållen så nu blev det ju extraspännande.  

Man kör in på vägen precis när man kommit över svartbybron..Ni vet den vid Nilles bar. När man kommer över kör man direkt höger..Inte Luppiokorsningen. 

Vägen är asfalerad den första kilometern men själva grusvägen är bra. Ja den är grusig, inte stampad. Finns rätt mkt sand på endel partier. Men den är rolig o fin. Det finns hus o stugor hela vägen o trots att det är ca 4 mil så går det fort. 

Jodå vi kom till första bommen. På vänster sida var det sand så vi valde höger sida. Micke körde ner i diket o upp igen, parkerade hojen o skulle krypa under bommen när den gav vika..Suck den var inte låst så det var bara att vicka upp den. Tänk om vi kollat det först. Jaja..Vi tog oss förbi o fortsatte.

Plötsligt kom vi fram till flera baracker o ngt som var stängslat. Vi stannade till o gick ner till älven. Vi hade funnit Flakasand. Tänk att jag alltid velat åka dit o nu hade vi hittat det. Jättefint ställe o jag kan tänka mej att man badar därpå sommaren. Dit ska jag åka nästa sommar o bada. Fint ställe. Massor med sand o efterlämningar efter festivalen. Ja då har man även varit där.

Vi hade sån tur för vi passerade minst två bommar som var uppfällda. Så det var bara att köra igenom. Vi kom till en trevägskorsning o chansade att köra höger. Det visade sig vara helt rätt. Vi kom ut strax innan Morjärv. Grusvägen var lite lösgrusig på vissa ställen, men klart körbar. Fina ställen fanns att stanna på o nu började solen gå ner, vilket gav vackra färger. 

På hemvägen kändes det tydligt att hösten börjar komma. Dimmn o kylan börjar kännas av. Väl hemma i stan passerade vi både arenan ( där Brolle skulle spela) och Retro, där det var cruisingfest. Nu hade vi inte ätit ngt så vi var trötta o hungriga. 

Sammanfattningsvis blev det dryga 25 mil på helt underbara vägar. ca 10 mil grus i varierad form. Sett nya ställen o fått träffa nya människor. Ja det är tur man har ett sån möjlighet att förgylla sin vardag. 

 



Av Anki R - 20 augusti 2012 08:58

Onsdag avresedag.

Ursprunget till resan var att min hoj skulle in på service. Nu var det inte bättre än att Micke hade blivit nerbjuden på fest till Blekinge ock jag skulle följa med. Vi tyckte att det skulle passa bra o samtidigt skulle vi få en minisemester tillsammans.

Jag hade tagit semester onsdagen också för att hinna packa ner grejjerna. Det hade inte Micke. Dessutom kom han hem mitt i natten dygnet innan så det hanns inte alls med.

-Jag slutar lite tidigare, sa han när han åkte till jobbet..

Normalt så packar jag alltid i sista minuten, för jag vet oftast vad jag behöver. Dessutom är jag av den åsikten att man alltid kan komplettera om man glömt ngt.

Jag hade hunnit packa klart o ätit middag när bilen rullade in på gården vid 17 tiden..Ärligt var jag redigt irriterad men Micke, som är en snäll man o dessutom väldigt glad, fick mej att smälta ganska snabbt. (nu är det ju så att jag redan ring o skällt på honom innan han landade hemma) Vi kom iväg strax efter 18, så det löste sig.  Eftersom vi fått inbjudan av en gammal vän, att sussa över så ville jag inte komma så sent. Man har ju alltid så mkt att prata om, när man inte setts på länge.

Min nya hoj, enBMW 1200 GS är helt underbar att köra. Den är snabb o stark o vibrerar väldigt lite. Man kan verkligen dra på o den svarar direkt. 

Micke har en african Twin o den är ju rätt likvärdig, till utseendet. Men den vibrerar en hel del o det medför vissa obehag hos föraren.

Vi hade väl hunnit 700m när Micke frågar om jag sett att han tappat ngt: Nej jag hade hört ett skrammel men inte sett ngt. Han vände o kollade. Jag blir inte direkt förvånad för Micke är lite annorlunda. Otänkt i många stycken. På ett fint sätt. (Klantig skulle nog ngn elak människa säga)..;) Han har förmågan att tappa saker. Han glömmer liksom bort att han lägger saker på olika ställen. Nåja jag känner väl en o annan av andra hojkompisar som lagt saker på hojjen o bara kört iväg.

Jag tror inte att han hittade ngt o han återvände till turen. 

Vi kom att ta grusvägen via Sävast, för vägarbetet utanför Boden ställer till en hel del tidstapp. Dessutom är den rätt mysig att köra. Vi hade bestämt att det fick bli E4an ner. Första stoppet tog vi i Jävre. Skönt att sträcka på sig o en gång sa en smart kompis att man bör stanna var tionde mil, för att få igång kropp o knopp. 

Vi kör med Interkom o jag måste erkänna att det är en höjdare att kunna kommunicera med varandra. Nu är vi rätt duktiga på att surra, båda två, så vi har rätt roligt. Men funktionen blir att man planerar körningen på ett helt annat sätt. Man kan göra körningen mycket säkrare för om jag kör om så kan jag hjälpa honom genom att hålla utkik framåt. Sen behöver man inte stanna i tid o otid för att fråga saker. Så ni som kör tillsammans fundera!! det gör resan mycket trevligare.

När vi kom till Skellefteå kunde vi konstatera att vi redan spräckt schemat..Kl var efter 21 o jag hade sagt till Anders att vi kommer vid 22. Bara ringa o bikta sig..Inga problem sa han o jag kunde andas ut. Thats what friends are for.

Det mörknade rätt snabbt o tempen sjönk, på med mera kläder. Jag kände att jag frös en hel del om händerna o förbannade mej själv att jag inte packade ner mina extrahandskar. jaja, ume har väl ngn bra affär.

Det var en hel del dimma o långtardarna var väldigt aktiva trots den sena timmen.

Micke som har en ganska hård sadel började stå under längre sträckor. I Bygdeå tog vi paus igen. Mer kläder o handskbyte. Jag satte mej i sadeln o då kom jag på. JAG Har JU HANDTAGSVÄRMARE.  Började tokskratta o sa det till Micke. Han skakade på huvet o suckade. Jag behöver ju inte frysa alls.

Jag startade hojjen o skulle börja rulla nät Micke säger..jag får inte igång hojjen. Den hade laddat ur. Jaha roligt...ute i ingenstans, nästan natt. Ingen laddare o startkablarna låg hemma..Najs..

Jaja..Bara att knuffa på då. Som tur så fanns en liten nedförsbacke. För ni vet väl att ATn är alldeles för hög för mej. Så jag skulle u inte kunna stanna om jag satte mej på den. Vilken syn.

Jag knuffade o Micke satt på. O nån däruppe tänkte på oss för den puttra igång på första försöket..Sköönt.

Resten av resan hade jag hellysen o lyst upp världen för honom.

Vi landade i Umeå strax före 00, fick gofika o många skratt innan vi bäddade ner oss o somnade. 

TORSDAG

Kvart i åtta rusade vi upp ur sängen. 8 skulle jag lämna in hojjen. Snacka om stress. Men av ngn orsak så fixar vi det iaf. Nåja visst kom vi nga minuter försent men det verkade inte som att det gjorde ngt. Jag lämnade pärlan o Micke fick ta en hoj BMW o testköra den.

Javisst blev han sugen. Han tycker också att den är en bra maskin. Men just nu är kanske inte förutsättningarna de bästa. Men nog kommer den tiden.

Frukost avnjöts på Mc Donalds. Faktum är att jag sällan äter sån mat, så för mej var frukosten helt otestad. Men det funkade. Man fick yoghurt o mackor o faktiskt jättegott kaffe. Jag var  proppmätt. 

Väl tillbaka på Northbike blev vi väl omhändertagna. Erik är en trevlig prick som gillar att prata och att sälja. Vi kollade på hojjar, kläder o drack kaffe. Hojjen fick jag hämta vid halv 11 och då fortsatte vi neråt.

Vårat mål för dagen var Sundsvall dit Micke skulle på ngt jobb. 

Ja det är ju inte så långt från Ume så nog hinner vi..eller?

Eftersom Mickes hoj behöver mat oftare än min så blir det naturliga stopp var 15e mil (ungefär).  Vädret var soligt o fint men ljuset kom från fel håll, eller vad man nu säger, så vi stannade inte o fotade var 100ade meter...Dessutom är väl inte vägsträckningen mellan umeå o Övik den mest upphetsande att fota heller. Så vi matade mil. Strax innan Höga kustenbron svängde vi ner till ett underbart ställe. Björkuddens hotell o konferens. Jag rekommenderar stället å det varmaste. Ligger utroligt vackert o har en härlig standard på rummen o maten. Personalen är urtrevlig o man får lite hemmakänsla över sig. Hotellägarna är vänliga o sociala o jobbar hårt för att få fram känslan av välkommnande. Huset är byggt på 1800 talet o har , från början , varit en skola.

Lunchen avnjöts utomhus o vi var väldigt villrådiga om vi skulle stanna kvar eller fortsätta söderut. För min del spelade det ingen större roll. Nu fick Micke bestämma.

Vi åkte ner mot Sundsvall o lyckades nå målet 10 minuter innan stängning. nåja det var inte så mycket tid de behövde så vi var nog klara inom en kvart. Under tiden hade Micke bestämt sig för att vi inte skulle åka ner till Blekinge. Nej han kände att sistsen kändes för hård för att vi skulle orka. Så vi blev kvar o började planera en ny rutt. Nu blev det Biltema. Man måste bara kolla om det finns ngt nytt att köpa. Vi behövde ett kedjelås för det hade vi glömt hemma.

Efter den helomvändningen åkte kamerorna fam. NUUUU skulle det jobbas. Alnön fick besök. Och vilken Ö. Åk ut dit om ni har möjlighet. Fantastisk väg o vilka vyer. Höga kustenområdet är väldigt vackert. Både när det gäller den kuperade naturen och alla små vikar.

Man kan köra runt ön o vägen går mestadels nere vid vattnet. Jag måste säga att jag lär mej en hel del genom att åka med en proffsfotograf. Sen har vi nog inte alltid samma estetiska syn. Jag gillar ju det lilla o Micke vyerna. Så om jag fotar en liten blomma mellan två plankor så tar han in hela havsviken i sin. Men visst är det skillnad på bild o bild. Han är duktig. 

Vi körde, fotade o njöt av värmen o vinden. Vyerna var vackra o det finns massor med till salu skyltar under vägen. Vissa täppor skulle man defenitivt önska att man ägde.

Trippen runt ön tog en hel del tid o runt halv 8 började vi återresan till Björkudden. Micke hade ringt i förväg så när vi kom dit hade de eldat i bastun. När jag kom fram o skulle parkera så hade Micke lyckats med konsttycket "lägga ner hojjen på backen". Han skuttade runt o till slut fick han upp den. Skyllde på att stödet vek sig. Men jag undrar det jag.

Vi tog ett härligt bad o satt sedan o tittade på högakusten bron när det skymde. Vattnet kluckade mot strandkanten o vi mådde sååå bra. Jag lovar att vi somnade innan vi träffat kuddarna. Jag sov som en prinsessa. 

FREDAG..

Blev en sen avfärd. Frukosten tog rätt lång tid o när vi ätit så gick Micke iväg o fotade medans jag fixade packning o läste lite tidning. För mej är Dagens Industri en höjdare. ja det låter tråkigt men den tidningen innehåller saker som jag har nytta av i min vardag. Bra att vara uppdaterad. Och jag är faktiskt så tråkig så jag tycker att den är intressant. Så jag satt o läste o njöööt.

Det kändes som att vi ville stanna kvar o vi kom iväg vid 12. Precis när vi rullade iväg kom en turbåt glidande så den fick bli på bild. Det går en hel del båtar förbi o man kan ta chansen att göra en dagstur. Gör gärna det om ni har en dag över.

Idag skulle vi åka mot Östersund men först skulle vi se oss om i Höga kustenområdet. 

Vi besökte Norrfällsviken och sedan Bönhamn. Man åker ut på en av öarna o kör på krokiga vägar som slingrar sig i områden som både är kuperade o grönskande. De små vikarna med sina typiska högakustenklippor är verkligen bildsköna. Påminner en hel del om västkusten men är mindre. Man får vara beredda på att det är grusvägar men de flesta av dessa är riktigt fina.

Vi stannade till i Bönhamn o åt lunch på kajen. När vi skule parkera hojjarna lyckades jag av ngn outgrundlig anledning köra rätt in i Mickes ena packväska. Jag höll på att lägga omkull min hoj o Micke fick en rejäl puff så han var åxå på väg att tippa. Jag lyckades avvärja nedläggningen men blev ju lite skakig. Och skrattade som en tok förståss. Micke la ut beviset ganska snabbt så de flesta har redan sett bilden.    

När vi skule åka vidare så åkte jag iväg till en turistparkering där de placerat ut en riktig toalett. Ute på bönhamn finns inte möjligheten att sätta sig i en buske..man syns. När sen Micke kom dit så hade jag lyckats parkera så att jag inte orkade få upp hojjen från stödet. Den lutade ner för mkt. Visst jag hade kunnat flytta på den men nu var han ju där..

Nu skulle vi börja vår resa mot Östersund. Vi kom att köra genom Lunde o klockestrand. En väldigt fin väg och vet ni JAg har kört över SANDÖBRON. Den har jag inte passerat sedan Nya bron öppnades. Vilken känsla. Och vilken utsikt. 

Vi passerade Sollefteå och kom så småningom till Bispgården. Där skulle jag då äntligen får se det Thailänska templet. Vilken underbar byggnad. Jag har alltid varit svag för orientaliska byggnadsverk o i detta fallet så föll det mej i smaken. Sååå vackert o stilfullt med de välvda broarna över vattnet o de sparsamt dekorerade trädgårdarna. Bara heelt ljuvligt att gå o titta. Nu var det ju inte öppet men man kunde gå vid staketet o fota o det räckte alldeles nog. Men en dag ska jag nog in o titta åxå..

Vi forsatte vidare o passerade döda fallet. Men det var inte så mkt att se. För jag lovar att jag blivit bortskämd med vackra vyer under dessa veckor. Vi stannade inte så länge utan fortsatte. Vi fota på olika ställen o fick några riktigt fina bilder. Framme i Östersund kan jag väl säga att jag är glad för iPaden. Den ledde oss rätt. Jag skulle inte ha hittat ngt, så borta var jag. Nu blev det Scandic över natten. Jag var riktigt trött efter alla upplevelser. Det började att kännas i kroppen att man kört o stannat massor med ggr. Återigen så somnade jag i stort sett direkt.

LÖRDAG

Två trötta men förväntansfulla hojåkare äntrar frukosten. Vi åt o åt o endel av oss åt o åt o...nä nu får det vara nog..Man ska ju orka köra åxå..Ingn nämnd.

Packade hojjarna o kom iväg. Det kändes som en skön dag. Vi körde de första milen via Frösön. Man kan köra hela vägen ut mot Åre genom Frösön o har ni inte gjort det så gör det. Man kör på ganska hög höjd o ser storsjön från en annan sida. Vackra kyrkor, som jag gärna kollat in i men om man ska göra det åxå så måste man nog utöka semestern en hel del..

Vägen till Åre innehåller också en hel del ögonstenar. Mestadels kör man invid vatten o det har ju en endens att vara rätt fint. Små vikar med söta stugor o småbåtar kantar vägarna. Sedan börjar fjällen torna upp sig.

Vi stannade på Lundhags fariksbutik invid Järpen. Det fanns massor med roligt att handla men utrymmet i packningen var liiite ansträngd så för denna gång fick allt bli kvar..Nästa gång får vi ta fotobussen istället. 

Jag har ju aldrig varit till Åre och jag måste säga att själva samhället ligger kuperat. Ingen höjdare att cykla. Själva innerkärnan är byggd på tre-fyra gator. Kullertensbelagda. Det var inte det lättaste att vända för en klant som jag. Men jag tog mej runt.

Vi tog en tur upp till Totts hotell. Vidunderlig vy över hela dalen. Det ligger väldigt vackert måste jag säga, men backarna kändes branta. Antar att min slalomåkning inte är avpassad för dessa branter.

Vi stannade till och åt pizza o den var riktigt god. Micke höjde ett ögonbryn när jag började joxa med pizzan, ja ni som ätit pizza med mej vet ju hur jag gör, men han lät mej hållas.

Nu körde vi vidare. Första stannet blev vid Ristafallet. Ett riktigt naturskönt område. Man kan campa där o sedan promenera omkring. Lite Storforsenlikt men absolut inte lika stort. Men väldigt fint. Åk dit , ta med lite fika och njuut.

Nästa stopp blev på en bro inte så långt från Åre. Där fanns en liten stuga inspränd i berget. Det var en overklig syn för det kändes som att det borde bo troll i den. men där satt ett äldre par på altanen o drack kaffe. Nedanför låg en kille med cyklop o kollade in fiskarna. Det var riktigt fint. Finns förevigat på både min o Mickes Fejja.

Under vår väg mot Norska gränsen så stannade vi nga ggr o fotade o tiden gick...

Det var ganska intensiv trafik av både bilar o hojjar. Vi valde att ta väg 72 över kråkfjellet o det visdae sig vara en riktigt fin väg. Både det typiska körandet genom pass o sedan vackra bördiga vidsträckta ängar. Allt kuperat. en av vägarna var riktigt serpentinigt o man kände en liten lystnad i magstrakten när vi åkte nedför.

Micke hade matat in fina mcvägar i Norge o dessa började Norgetrippen på. Kurviga o kuperade. Massor att se o massor att fota. men jag lovar. Till o med Törnkvist fick ge upp, annars hade vi varit kvar än. Vi ska ta det ngn annan gång. För om man brjar kolla ut vad man ska fota så vet ni ju alla, som varit i Norge, att objekten tar aldrig slut.

Vi styrde in på E6an och jag måste redan från början säga att denna vägen är ju jättevacker. Fått höra att E6an är tråkig. Ni måste haft skygglappar för den är ju huuur vacker som helst. Finns så många fina vyer o ställen man vill stanna på. Så förkasta inte chansen att ta E6an för ni kommer att gilla många bitar.

Vi skulle köra upp till Trofors och under den biten stannade vi ett flertal ggr för att fika o vila. Vi valde ställen där vi verkligen kunde njuta av vyerna. Vägarna är ju i toppskick o man kan köra säkert trots att det är kurvigt.  Det blev inte så många bilder men desto med fulltankade på nya ideer på resor blev vi båda. Tyvärr så var det nästa becksvart när vi skulle över Hattfjelldal. Det var en rätt fin stigning men väldigt brant på högra sidan. kanske bra att det var så mörkt. Vyn måste ha varit vidunderlig. Dessutom blev det väldigt kallt på en hel del ställen. Vi var nere i 4,5 grader o vi fröööös massor.

Det var rätt läckert när vi kom till Hattfjelldal. För vi hade sett byn från fjellet..Långt där nere o när vi rullade in så var det totalt tomt. Kl var väl runt halv elva på kvällen. Vi stannade till o klädde oss mer. Själva Hattfjellet såg vi siluetten av.

Passet upp mot Tärna såg vi nästan inte alls av. Men vägen var riktigt härlig med mjuka kurvor. Jag har ju åkt där o vet att det är fint. Det blev en hel del stopp o dans på vägen..men till slut körde vi in o parkerade utanför Annikas boende.

Heelt underbart att få sig lite mat, en varm dusch o riktigt trevligt sällskap, som bara Annika kan ge. Jag är så glad att du finns i mitt liv.

Jag frös trots duschen o det blev två täcken o ngn som grymtade om att jag var kall..Somnade åter ovaggad o vaknade kvart i nio med huvudvärk. Kändes som att jag knäckt en vinpava alldelse ensam o jag har inte tagit ett glas på två veckor..Men jag var tvungen att köra med öppet visir över fjället så det var nog allt syrerikt som jag inhalerat som gett mej värken..Den gick över innan det var dags för nästa eskapad.

SÖNDAG

Annika skulle börja jobba halv två så hon ville hänga med o visa lite olika ställen för oss. Vi började med Laisaliden. Där gick vi efter spångarna en bit o kunde se Hemavan. Det ligger högt så man ser hela dalgången.

Vi hade sett ett fint vattenfall under vägen upp o Micke hade hittat ett väg som vi kunde köra fram till. Det visdae sig vara liite problematiskt. För där det var som brantast så var Annika tvungen att stanna o backa nerför i lösgrus. Hon är en pärla o manövrerade karetan utan större problem. Vi tog oss fram till fallet o fota o  njöt.

Nu är det ju så att både jag o Annika gillar stenar och vi plockar den..Jag lovar, det är inte en o två utan FLERA. Nu hade hon ju fått syn på en på andra sidan. Den skulle hon bara ha.. Jag stod o kollade hennes färdväg o väntade på att få plocka upp en blöt brud ur fallet..men icket.  Trägen vinner. Hon fick sin sten och några till. 

När man kör bakvägen till Tärna så kör man på grus. Den är fin o det finns en hel del att spana in på. Vad jag inte visste var att det finns en riktigt fin badstrand där på baksidan. Det är nog för inhemskingarna men nu vet även vi om den o det är nog inte helt otroligt att jag åker dit en dag.

Avslutningsvist åkte vi till andra änden på Tärnasjön. Vyn är väldigt vacker och vi satte oss o surrade medans fotografen jobbade.

Jag hittade lite fler stenar o vi bestämde att det nog är smartast om de får föja med Annika hem..När hon kommer tillbaka till stan. Min hoj var full o det var ju Mickes åxå.

Våran avfär blev sen.. Vi såsade på efter att Annika gått o packade o åt. Sen startade inte Mickes hoj..igen..Men som tur är hade han med sig en stark brud.. Efter andra knuffen hostade den igång. Dags att byta batteri herrn.

Vi kände oss riktigt trötta o det kändes som att man bara ville köra hemåt. Sängen hägrade.

Det finns en hel del fina ställen på vägen som ni inte ska missa. Ryfjället som tornar upp sig med sin spetsiga topp. I foten av det finns ett riktigt fint fäbodsområde som är värt att stanna vid. En liten badstrand finns åxå för den osm vill det.

Ett vattenkraftverk ner åt höger som är fint att besöka o dessutom för den som fiskar så fins otaliga ställen att stanna på.

Vi körde på o när vi kom till Slussfors så kände jag att ögonlocken var riktigt tunga. Vi fick stanna o koka kaffe. Ärligt så funderade jag hur jag skulle orka köra de sista 25 milen. Men det måste ju gå. Hade jag suttit bakpå så hade jag somnat.

Nu var vädret rätt grått o vi trodde att vi skulle råka på regnet, men vi hade tur. Det kom en liten skvätt vid Sorsele men så lite så vi hann inte bli blöta. Jag hade faktiskt inte ens med mej ngt ställ, kanske därför vi klarade oss så bra. 

Vi laddade med onyttigheter i Arvidsjaur o fortsatte ganska snabbt vidare. Vi ville köra innan mörkret kom. Jag hade ju inte riktigt koll på tankmätaren o när vi kom till Älvsbyn hade jag 0,9 kvar att köra. Lite tur måste man ha.. Micke har dock alltid med sig en dunk så vi var ju inte helt uppställda.

Att köra in på gården hemma o parkera hojjen, kliva av o sträcka på sig. Det är skööönt. Det var 7,5 grad så det kändes underbart att komma in. Bastu hade inte varit helt fel men jag har ju bara dusch. 

Resan har varit heelt underbar och jag tror nog att det inte dröjer så länge innan vi packar för nästa äventyr. Vi är rätt lika när det gäller sånt o det är ju tur. Återigen har jag fått möjligheten att se platser jag aldrig besökt tidigare så för mitt vidkommande så är jag riktigt nöjd.

Av Anki R - 6 augusti 2012 15:52

Söndag o strålande solsken o en nästan klarblå himmel. Behövs det mer för en galen hojåkarbrud från Norrbotten. Dessutom var det rätt skönt i solen.

Blev inbjuden att följa med två riktiga gentlemen ut på en oplanerad tur. Vi träffades ute i Notträsk där vi hämtade vår vän Sigge. En riktgt trevlig man som har massor att berätta och dessuton äger en hel del saker. SKa bli spännande att få komma o kolla in vad som finns i de olika uthusen. Det lilla jag såg var ju jättespännande.
Med oss fanns även Micke, allas vår proffsfotograf. Och som vanligt så var han välutrustad.
Färden gick via Gunnarsbyn upp till Korpforsen.

Men det hela började med att Micke tappade sin mobiltelefon. Vi hade hunnit en bit innan vi insåg att han saknades. Ja det var ju bara att vända o åka tillbaka.
Han hade just hittat den i diket (fattar inte varför man inte sätter telefonen i fickan, den håller sig inte kvar på hojjen själv). Tyvärr ngt sönderslagen men den gick att använda.
Jag körde först och fartvinden kändes jätteskön. Just för tillfället så hade jag fått låna en öppen hjälm med intercom, så jag o Micke kunde prata under färden. Tänk vilken fantastisk uppfinning. Nu blir det en hel del struntsnack men faktiskt riktigt roligt vid de tillfällen när man egentligen bara matar på med mil. Ja inte vet jag nu om jag tycker det är så kul när han sjunger...men vissa saker får man ju stå ut med...;)

Strax innan Sörbyn så körde Micke om Sigge och då kom nästa grej..Jag körde ju först och upptäckte inte att de helt plötsligt stannade..JAg fortsatte en bit o sen svängde jag in på en busshållplats..Ja dessa män..Man väntar o väntar sig genom livet. Alltid är det ngt som händer..Ja vad hade nu hänt. Jo när de kom körande så berättade de att Antennen till ngn apparat som Micke hade på styret, hade lossnat. Stanna o leta..Man kan ju undra om det är så hälsosamt att ha så mkt utrustning..

I sörbyn hade de dragspelsfestival, just denna dag och vi körde in för att bara kolla. Det var en hel del folk vid festplatsen men vi valde att bara köra förbi.
Vårat nästa stopp kom att bli Korpforsen. Måste säga att det är en otroligt vacker plats. Man fick lite lust att bada. Inte nu bara för att det var varmt, men stället inbjuder till att ta ett dopp.
Om det är ngt som jag avskyr så är det myror och ni kan väl aldrig gissa att det fanns några där. En bred autostrada hade de embarkerat. Usch..för de verkar älska mej.

Vi satt o njöt o berättade historier o skrattade. Sigge är en man med många historier. JAg har ju iof sig hört en hel del såna men det hindrar ju inte att det är roligt iaf.
Vi gick ner till forsen o glutta och vattnet var förhållandevist lågt..MEn det är verkligt fint..Åk dit om ni inte varit där. Ta med er fika o gärna ngt att grilla. Man kan säkert tillbringa en hel del tid där om man så önskar.

Vägen är ju riktigt rolig. Speciellt när man kommit till Sörbyn för då är den inte lika gropig.


Nu skulle vi ju få agera också för ni ska ju inte tro att vi åker på en nöjestur men Fotomicke..Nono..då ska det presteras. Nåja man jobbar inte ihjäl sig precis.
Han riggade kameran o körde snett bakom oss. JAg fick vara hans ögon o kolla så han inte mötte ngn bil. Kurvorna är ju rätt fina speciellt i närheten av Valvträsk. Mjuka o många. Därigenom fick vi köra, sen vända och köra tillbaka..För att sen vända igen o köra vidare. Ja han kommenderade oss att köra fort, sakta ner, köra fortare igen osv. Interkom var riktigt bra.
Vi fortsatte färden några kilometer o sen stannade vi för då skulle han köra först o filma..
Kom närmare, gasa..nu skär jag genom kurvan, kommer ngn bil...gasa igen , närmare närmare....fin kurva..oj där är det renar..Ja ni förstår ju att man får hela tide vara på hugget med en sån fotograf..MEn riktigt roligt var det.
Framme vid Mårdsel så stannade vi o fikade på fiket. JA det finns ett!! EN dam som bor där under sommaren. HOn bor egentligen i Skellefterå under vintern, men har sitt sommarhus i Mårdsel. Tror att hon var därifrån. Inne i cafeet finns en liten loppis så den kan man kolla in o köpa lite grejjer på.
Vi fick kaffe (hur många koppar som helst). Som fikabröd hade hon lagt upp på brickan..Bullar, morotskaka. och två sorters kakor.
-Jag älskar att baka, sa hon. Vi fick betala 30kr/person. Inte illa för sån betjäning. Och riktigt trevligt att sitta där o surra.
Nu hade Sigge bestämt att nästa anhalt var Utsikten i Harads. Där skulle vi äta. Sagt o gjort..Nu var det ombytta roller. Kameran riggades på Sigges Guldvinge. JAg o Micke skulle agera. Vi skulle köra näääära. Kameran tar en bild var tredje minut. Farten låg från början på blygsamma 60 km men ökade ju längre vi körde. Sigge drog på o i en kurva fick jag lite släpp så jag hamnade långt ut på fel sida. MEn inget möte så jag kunde räta upp mej.
Annars måste jag säga att min nya älskling betedde sig bra på alla sätt. Naturligtvis har ju jag svårt att hålla mej inom ramarna, så på en stund ville jag gasa. Tog chansen körde om o drog på för fulla spjäll.. Eller det jag vågade.. Sprillans ny båge på grusväg o för ovanlighetens skull var det inte salsgolv, som det brukar.. Lite grus här o var..MEn den gick som ett strykjärn..Inge rull alls. Heelt underbar..Jag vågar nu inte säga huur fort det gick men Grabbarna blev lite efter. Till slut så kommer ju vettet ikapp o jag saktade ner, väntade in dem o blev den lydiga flicka jag normal är.

Framme i Harads så passade vi på att äta..JAg måste verkligen rekommendera maten. JAg tog Kyckling med Murkelsås o soltorkade tomater. Till detta ngn form av klyftpotatis. Sanslöst gott.

Utsikten ligger ju precis som namnet. En fantastisk utsikt över bygde/dalen. Med älven i centrum. Man ser verkligen milsvida kring sig. Blev några bilder. Dessutom hade vi verkligen tur med vädret. Riktigt skönt var det.

Efter maten så hade Sigge bestämt att vi skulle åka o tigga oss kaffe hos några bekanta till honom. Detta par har en fantastisk norrbottengård lite söder om byn. Ortoligt vacker både på utsidan och insidan. Dessutom har dessa två samlat på sig allehanda gamla ting under åren.

Ja man kunde verkligen njuta av både gammalt o nytt. Jag passade på att besöka toaletten och där hittade jag en öppenspis( Fusk) och ett stort badkar med lejontassar..Jag skulle nog ha stannat där...men de ville inte sälja..konstigt!

Nu hade vi siktet på hemmet för fukten o tempen var ngt lägre än tidigare. Jag frös inte alls men det kändes att vi varit igårng under flera timmar. Precis inna vi kom till Boden så började min tankmätare att blinka. Enligt mätaren så kunde jag köra 6,5 mil till. 20 L tank så jag körde 35 mil på 20 L..Ungefär..Men jag håller ju på att köra in den.
Väl hemma så blev det en kopp te, några jordgubbar o knyten som sonen lagat. En fantastisk dag med två jättehärliga män. Tack både Sigge o Micke..Jag var en lycklig kvinna när jag stängde mina blå.. Det är inte sista gången..eller hur??!!

Av Anki R - 27 juli 2012 19:54

Blev inbjuden av min vän Annika att komma upp o besök henne. Hon är en riktig äventyrslysten dam som lever ett härligt liv just nu. Så häftigt att man i mitten på livet tar chansen att prova på att göra andra saker än vi vanliga. Så just nu jobbar hon som kock på ett av hotellen i Tärna.

Efter många om o men så packade jag ihop mina saker..en väska med sängkläder o handduk o lite kläder. O resten en massa grunx..  o begav mej iväg.

Jag hade avtalat en dejt med en kompis uppe i Arvidsjaur så jag hade en tid att passa..Ärligt så är det en lite svår grej för mej.. I jobbet är jag klockren men när jag är ledig så är det så mycket som jag vill göra. 

Mitt första stopp blev i Hundsjön. En sjö som ligger i anslutning ill Vändträsk, fast på motsatt sida. Den är jättevacker och om man bara tar sig tid att stanna så kan man få sig riktigt fina bilder. Lite oansenlig och om man inte är uppmärksam så missar man den helt.

Vidare så passerar man Vändträsk och , visst det är en vacker sjö ( jag hade min stuga där) men för att få fina bilde så måste man köra en annan väg för att få den ultimata bilden...Men det blir en annan resa.

 När man åker mot Älvsbyn passerar man Alträsksjön..Stanna till om du har tid..Det finns ett ställe som är jättefint att fika på. Man kan åxå fiska. Finns en massa roliga jaktsugna gäddor i vassen..

Precis när man passerat korsningen till Brännberg kommer man till en sjöbank..Där innanför till vänster finns ett kanonställe att campa på. Dessutom kan man få fina bilder morgon o kväll.

Om jag skulle stanna på varje ställe som Jag tycker är fint så skulle mina resor förmodligen ta flera veckor...Tuur att jag hade en tid att passa.Jag måste erkänna att jag inte stannade så många ggr på väg till Arvidsjaur..Trots att det finns otaliga ställen att titta på. Vägen är helt underbar att köra och man kan bara inte hålla rätt hastighet. Naturligtvis menar jag att jag krypkörde.

Ett antal renar hade hittat asfalten men det är så rakt så man missar dem inte alls, trots att man har dålig syn. 

Framme i Arvidsjaur åt vi på Hans på hörnet. De har en lunchbuffe och jag valde Fiskgratäng och en bit blodpalt..Jaja..nää det var inte äckligt . Det var jääättegott. Rekommenderas.

Nu skulle jag då fortsätta, men..jag har ju aldrig varit förbi kyrkan. Klart..Jag körde dit o fota..Men av ngn anledning så hade de ngt i kyrkan så jag ville inte störa o gå in. Den är riktigt fin utanpå.

Det är konstigt men just runt A-jaur finns det en hel del renar och bara där..Sen har det varit dött.. Inte ett djur på hela vägen. 

Mellan Arvidsjaur o Sorsele finns det massor med ställen att stanna på. Jag hade inte så många medtrafikanter så jag kunde stanna på alla möjliga konstiga platser. Vägen är relativt kurvig men är man uppmärksam så kan man hitta små guldklimpar. Jag stannade till o tog några foton eftersom.


Naturligtvis tog jag genvägen rakt över till Tärnavägen från Sorsele..Den är helt ok att köra vilken farkost man än använder. Desstom finns det en hel del fin natur under färden. Så ta er tid.. Stanna då o då och njuut..

Normalt är vi ju duktiga på att alltid vara så stressade. Jag bestämde mej att så ska det INTE bli i sommar. Nu ska jag ta mej tid o titta. Man kanske aldrig får chansen igen. O vet ni hur bra jag mår..

Vägen till Tärnaby är stundvist riktigt vacker. Det är ju som vanligt att när man är på väg till Norge så tycker man gradvist att det blir vackrare och vackrare. Men sedan när man åker tillbaka hemåt så är man så mätt på intryck så man tar knappt en bild. Ja nu pratar jag för min egen del.

Faktum är att man mestadels av tiden håller sig på en väg som går utmed vatten. En bra övning inför Norges smala vägar. Skillanden är att man kan stanna o fika o ta bilder utan att stoppa upp all annan trafik. 

Slussfors är ett fint ställe att ta en paus på. Ett litet samhälle med en jättefin fors. Kör in över bron o stanna till en stund o ta några kort. En solig dag är det säkert fantastiskt vackert.

Jag stannade inte så många ggr fram till Tärna men jag lovar, det finns saker att undersöka under hela vägen. Ryfjället med sin toppiga topp är läcker och man tror nästan att man kommer att köra in i den. Lilla björkvattnet följer en i flera mil o vägarna går längs vattnet fram till Gautan i Tärna. Det ligger små stugor utmed sluttningarna och jag förstår att våra stora idrottare kan längta tillbaka till detta vackra. För nog är det en lisa för själen att få sitta i lugn o ro o titta utöver detta storslagna.

Väl framme i Tärna kände jag mej ganska så slut efter alla intryck. Men Icket..Annika hon ville absolut ut o visa mej lite. Sagt o gjort vi packade ur min bil o fyllde vattenflaskorna o drog iväg.

Färden gick först in i skogen för att vid sjön få en fin vy över Tärna. Egentligen mycket större än man tror. 4 km långt (nästan i paritet med Sattajärvi som är 6 km) men med ca 450 inv. Husen ligger på fjällsidan och om man tar sig tid att åka upp o titta så finns en hel del fina hus. 

Joebäcken blev vårt nästa stopp. Orkideer vimlar det av och de har flera färger. Förmodligen så finns det ngt i marken som gör att färgerna varierar. 

Bäcken är väldigt vacker och när man kommer ner till den lilla stenbelagda stranden så är man såld. Ser ut som silverbitar i kvällsolen. Man kan bara inte låta bli att förse sig med nga vackra exemplar. Till saken hör nu att både jag o Annika älskar sten...så ni kan ju bara ana vad vi gjorde tillsammans.

Vidare hade Annika bestämt att vi skulle köra runt ett av fjällen. Stora björkvattnet sträcker sig nga mil o övergår i lilla Björkvattnet. Så detta följde oss hela vägen. Det finns i stort sett bara grusvägar i Fjällen och de är verkligt fina. Man kan utan problem åka på dem med hoj. Hårt packade. 

Det blommar förfullt just nu och prakten är enorm. Tom smörbollar fanns. Vägen slingrade sig upp o ner och det finns inte så många raksträckor eller fält. En cykelsemester i Tärnafjällen skulle nog ge både kondis o styrka.. 

Väl hemma igen blev det pizza med päron och ädelost. Till det fick man choritzo i lövtunna skivor o en god sallad. Lite vin. sen tillbringa vi tiden till chill o en massa tjejsnack..Jag kan säga att det blev sent.


Dag 2

När vi fått i oss frukost packade vi ihop en matsäck o drog iväg.

Uddens dansplats fick jag se. Ett uteställe på sommaren. Bl a Brolle hade varit där helgen innan. Låg vackert till och nog hade man kunnat ta sig en svängom men vi var ensamma o Annika hade inte sjungit upp sig så vi lät det vara.

Laxfjället var nästa destination. Det är det fjället som Tärnaby är byggt vid. Vi skulle upp till Anjabackens topplift. Det hade Annika bestämt. Ja det var ju bara lydigt att följa med..1km rakt upp. Brant..Jag loovar..det kändes i benen o svetten lackade. Man fick ta av sig tröjan o när vi kom upp fick vi ta på oss igen för där blåste det riktigt snålt. Men det var vackert.

Om ni nu går dit upp så ha bra skor, för stundtals så är det ordentligt brant. Sen är det ide att utrusta sig med skalkläder för man tar av sig o sen tar man på sig. Vattenflaska är ett måste.

När man väl kommt upp på toppen så kan man fortsätta till nästa topp och det som är lite lurigt med den toppen är...väl uppe på den har du en 360 graders vy. sällsynt, så passa på att uppleva det.

Nedför var ett äventyr för sig. Man får ta myrsteg och passa sig så man inte halkar. Jag fick ett rejält släpp på en sten och gissa hur det kännts att ramla på rumpan med ett gäng stenar i bakfickan..ojoj

Vi träffade lite folk som var på väg uppåt. Endel riktiga hurtbullar o andra som vägrade fullfölja. Jag kan medge att det var skönt att sätta sig i bilen igen.

Färden gick nu mot Hemavan. ett samhälle som på sommaren inhyser ca 200 inv och vintertid växer enormt. Ta er tid att besöka Naturum för vägen upp dit är en upplevelse för sig. Det finns massor med vackra hus där. Liknar en alpby och det skulle inte göra ont att ha tillgång till en sån stuga under vinterhalvårets utevistelser.

Vi körde mot flygplatsen. Ja det finns en flygplats. Rätt häftig landningsplats precis vid fjällets fot. 1200kr från Stockholm t o r. Billigt att slippa köra hela vägen.

Strax innan landningsbanan fick vi syn på en liten damm. V- formad och något som jag aldrig sett förut. Lyckan var ju total när vi upptäckte ett gäng vackra stenar på stranden. Nåväl, hela världen är full av stenar och jag kommer inte att fylla min trädgård med dem. Tänk den dagen jag ska flytta...suck.

Nästa mål kom att bli Ruttjebäcken. Ett besöksmål som finns angivet i turistbroschyrrna. Det är en ravin som kommer från fjällen och den är verkligen vacker. Vattnet som kastar sig ner mellan klipporna. Vi vandarade uppåt o när vi gått en bit så kunde man gå nerför en trappa o ut på hällarna. Där blev det lunch o kaffe. 

Det fanns folk som solade o badade när vi kom. T o m nakna..Men jag tyckte faktiskt att vattnet var liite för kallt. Ja Annika hon klädde ju av sig o badade fötterna. Ja vad hade man väntat sig annars..;)

Tiden gick fort o vi konstaterade att om vi skulle hinna med allt så fick vi nog fortsätta. 

Annika är fenomenal på fjällfloran. Hon är som ett levande uppslagsverk. Bara att fråga. Hon liknar Stig-Helmer till sättet..Absolut inte till utseendet även om han nu är lite söt på sitt sätt.

Hon hade hittat några arter som hon var osäker på så vi skulle åka upp till Naturum för att kolla i fjällflorebibeln. Undertiden som hon bläddrade i den så roade jag mej med att kolla på utställningen. Det fanns ett stenbord med de flesta stensorter. Ja det gjorde ju inte direkt ont att glutta på dem. Sedan gick jag o klappade på alla olika pälssorter. Lon var absolut skönast att ta på.

När vi var klara däruppe så hade vi ett ställe kvar att se och det var Laisaliden. Ett hotell med känd för sig goda mat. För lääänge sedan var det ett par som kom o förälskade sig i platsen. Byggde upp det. Nu är det samma kedja som Annika jobbar på, som driver det. Drottningsleden utgår därifrån. Vyn är vacker och man ser milsvida..Strax nedanför går en bäck med ett fall som är otroligt vackert. Men det är en bit att gå så vi hoppade över det. Vägen hem tog vi runt Laxfjället. Bäckar, fall o badstränder avlöste varandra. Men man kan inte stanna vid allt som man ser. Vi passerade ett stenbrott men tyvärr så var vägen bommad så vi kunde inte ta oss dit. Väl hemma blev det en dusch, pastsallad o Ernst. Jag kan lova att jag hade svårt att somna. massor med intryck o spring i benen.

Dag 3 (hemåt)

Slog upp mina blå vid 7 tiden. Tog kameran och gick ut på balkongen. Det var en väldigt fin morgon. Solen värmde. Annika snusade på till framåt 8 så jag hann packa ihop o grejja på  en hel del. Jag kom iväg strax efter 9 och hade då en liten matsäck med mej. 

Jag hade bestämt mej för att köra till Hattfjelldal på Norska sidan. Man får ju passa på när man ändå är så nära. De första två milen var väl inga speciella men ju närmare gränsen jag kom desto vackrare blev det. Vägen är i riktigt bra skick. Precis på gränslinjen blir vägen en meter smalare. Då börjar äventyret. Krokigt o slingrigt med höga vackra fjäll runtomkring. Vid ett ställe som jag stannade på, upptäckte jag till min fasa att om jag parkerat 10 cm längre in mot kanten hade jag ramlat nerför ett stup. Tuur som en tok. Fick liite högre puls.

Tyvärr så är vägarna såpass smala så man kan inte stanna o föreviga allt, även om man så gärna vill. Hittade dock en parkeringsplats invid ett älvsutlopp. På ena sidan ett fall som kom ner i älven och på andra sodan en oändlig sjö där fjällsidorna kom ner till. Väldigt vackert o fridfullt. Många vita stenar som blev förpassade in i min baklucka, fanns där.

Vidare ner mot hattfjelldal passerade jag Hattfjellet med sin ngt kufiska form. Den utmärker sig.

Samhället är väl som vilket typiskt norskt samhälle. Men jag var tvungen att köra in fö att kolla hur jag skulle fortsätta. Min planering hade ju inte varit så bra så att jag hade en detaljerad karta. en det fanns där. Väg 804 skulle jag nu följa och den gick till Dikanäs.

Vägen var väldigt kurvig o skogen tät och blev bara smaare o smalare. Man ville inte gärna mötas för man körde utefter bergssidan o nedanför hade man stup flera hundra meter ner.

Ta den vägen, den är fullt körbar och den passar otroligt bra för hoj, för då kan man stanna. Den är asfalterad men väldigt kurvig. Har otroliga vyer. Man känner sig som en lilleputt i allt det enorma, vackra. Höga fjäll som tornar upp sig så högt så du inte ser slutet på dem igenom sidafönstret. Vackra fall som rusar nedför fjällsidorna. små hytter utslängda här och var. Ja man har sockerdricka i kroppen av både det vackra o känslan av äventyr. Man har lite andnöd när man möter bilar, men det går med nga cm marginal. 

På ett ställe kunde jag besviket konstatera att det bara inte gick att stanna. Vyn var överväldigande. En dalgång lååångt därnere med en glittrande fjord som ringlade sig..Men nepp..omöjligt.

Fick möjligheter att stanna nere i dalgången vid ett fiskeläge. Alldeles invid kom ett fall nedstörtandes. Så jag fick åtminstone den på bild. Sen var ju stranden o fjorden rätt vacker åxå..Åsså fanns där sten..ja jag stannade ett tag o det blev en liten skörd. Tiden hade sprungit iväg o klockan hade hunnit bli halv två.

Fortsatte min resa o när jag passerade gränsen konstaterade jag att det vackra fortsatte ett bra tag till. Sååå vacket så det gör ont i en. Och trots att jag blir en livsfarig förare så gick det bra. Mitt huvud går som en nickedockas..Fram och tilbaka, noll kontroll. Otroligt att det inte lossnar.

Skönheten blir en helt annan när man kommer upp på fjället igen. Platt o mjukare. Men vägen fortsätter att vara kurvig fram till Kittelfjäll. Och man får en till kick precis innan Kittelfjäll för då tornar sig den gigantiska fjällen upp igen. Men unnderbart är kort o snart är man nere i verkligehten igen. konstaterar att man har 9 mil kvar till Storuman o inte så många liter kvar i tanken..Jaja. man får hoppas att det finns en vänlig själ i skogarna framöver. Ingen fara, jag klarade mej. Men jag hamnade på en grusväg. Körde i 5 mil innan asfalten återkom. Visst det var fint landskap men vid det här laget var jag ganska mätt på upplevelser så jag längtade faktiskt hem.

Jag kom mej till Storuman, tankade, köpte en glass. Lunchmaten kom jag ihåg i Kittelfjäll o då var jag rejält hungrig.

Vägen mellan Storuman o Sorsele är ju jättefin, förutom 2 mil från Sorsele där man håller på att göra om vägen. Kattskallar får jag väl säga. Skulle nog undvika at ta den vägen med hoj. Vi kröp ganska långsamt. 

Jag tog mej hem o var jättenöjd med mitt lilla äventyr. Ska klart göra om detta igen när möjlighet ges. MEn jag kan nog konstatera att nästa gång blir det med hoj eller med chaufför. Finns så mycket att se o njuta av. Varför vänta när man kan..Jag rekommenderar det jag gjort och det antar jag redan att ni fattat av mina positva ord på resan. Tack för att ni gjort mej sällskap. Snart åker jag ut igen.

Av Anki R - 22 juli 2012 19:49

Två brudar på rull i outforskad terräng. Njää det är nog en sanning med modifikation. Men har jag tur så ser jag ngt nytt. För mej är ju Tornedalen hemmaarena.

Vi har pratat om att göra detta sen förra sommaren så nu får det bli av. 

Måndag och verkligen en toppendag med både sol o värme. Den är som gjord för att känna fartvinden.

 Vi börjar hemma hos mej o när kristina kommer så upptäcker hon att hennes ena väska varit öppen o förmodligen har extrahandskarna ramlat ut. Hon ska hämta en grej o sen tanka så jag agerar hämtare.

Jag plockar upp nga saker som hon behagat att tappa ur o träffar henne vi macken.

Vi bestämmer att vi kör över Niemisel. Nu hör det till saken att jag, medans jag väntat, holkat i mej kaffe. Å vad händer då..Jooo man blir ju nödig alldeles för fort. Det resulterar i att vi får stanna efter två mil..Ojoj hur ska detta sluta.

Vid första stoppet fotar kristina skylten för att lägga ut bevis. Dränerad så kan jag fortsätta o nästa stopp blir Morjärv. Törstig som bara den!!! Krisitina passar på att köpa på sig mer dryck. Sen måste vi ju dokumetera..

Det är då vi upptäcker vad första stoppet inneburit..Telefonen är borta..Vi letar o letar, men den är inte med..Den föll nog ur under vägen. Ja det blir en signal till Telia,som svarar DIREKT. Otroligt..Annars brukar man få höra..Du är samtal 75 och beräknas till 45 min. 

SIM kortet spärrat. Ja så är det nästa instans som ska meddelas. Polisen! Och det brukar vara lika illa där..Men de svarar direkt. Vad har hänt!!! Har de gått telefonkurs..Ja så är allt ordnat så vi åker till Överkalix o inhandlar ngt i maggen o sen en flaska vin...Nej vi börjar inte nu men vi tänker oss ett glas ikväll när vi kommit fram.

Eftersom det är vägarbete mellan Överkalix och Jokkfallskorsningen så hade vi tänkt ta omvägen till Övertorneå. Det blir nog 5 mil längre men i tid så sparar man inget.

Vägen är bred o rätt bra. Mycket skog passerar man. Massor med småvägar finns så ngnstans därinne finns det guldkorn att utforska. En dag ska jag göra det åxå.

Övertorneå ligger verkligen vackert, men ngt större ös i samhället är det inte. Vi stannade o köpte kaffe o glass och satt o kolla på livet..Livet innebar en ung tjej som klippte gräset runt oss. Hon verkade ha siktet inställt på just oss för vi hann dricka kaffet o äta glassen medans hon klippte..Ngt större samtal kunde inte föras.

Innan vi fortsatte vidare passade kristina på att köpa glutenfritt bröd på konsum. Med tanke på att det blir fler o fler tjejer som kör så förvånar det mej att man fortfarande känner sig som ett utställningsföremål när man står o väntar. Där var det många som titta men ingen kom fram. Jag såg väl farlig ut.

Vi tog vägen via Ruokojärvi..Den är inte helt ok men de hade faktiskt lagat de värsta bitarna så Kristina brassar utav bara den. För mitt vidkommande så finns det så mycke att titta på så egentligen borde jag inte köra. Jag vinglar som en skadeskjuten fågel fram o tillbaka.

Eftersom vi inte stannat o fotat ngt alls så fick Pirttiniemi bli fotad. När vi står där kommer en man körande på en gammal moppe. Ja det är väl ngn som är nyfiken..Döm om min förvåning när min kusin, som jag inte sett på 20 år, stannar vid mej. Jag får en kram o vi summerar livet då och nu. Vi konstaterar att det är bara ochet kvar..Ung och vacker har passerat. Kuul att man fått möjligheten att ses igen.

Vi fortsätter vidare mot Korpis, där vi ska sova två nätter. Korpis lever upp en hel del under sommaren. Det är lite liv nästan hela dygnet. Framförallt mopparna lever nattetid..Tuur man har proppar.

Pappa ser ut som en fågelholk när vi ringer på. Men han blir verkligen glad för sällskapet. Det vet jag, för normalt går han o lägger sig vi 21 snåret. men nu sitter han o surrar fram till 22.30

Vi kommer i säng vid ett och somnar direkt.


Tisdag morgon stiger jag upp vi 8. Går ner o gör frukost som jag äter ute med pappa. Vädret är heeelt underbart. Varmt o soligt. Idag ska vi göra Pajala bl a. Sen på kvällen vankas det surströmming. Medans kristina sover sin skönhetssömn så passar jag på att handla.Det finns en ICA affär i byn  o dit kommer alla. Jag träffar en gammal lärare, som naturligtvis inte känner igen mej. Dessutom träffar jag ett tyskt par som flyttat till byn för nga år sen. Strongt, måste jag säga.

Vi kommer iväg vid lunch och vägen till Pajala är som en golfbana..ja inte gräsbelagd men full av gropar o hål..Ondulerad fast på ett ngt brutalare sätt. Visst den är lagad bitvis och genom Sattajärvi är det som en autostrada. Det enda som skiljer dem åt är att det inte är fri fart utan 70 km genom i stort sett hela byn.


Pajala. Ja där har man haft mycket kul så när man kommer dit o det är heelt dött så blir man lite besviken. Det ser ut, i stort likadant som i början på 80talet när jag gick gymnasiet. Men jag räknar faktiskt den tiden till det roligaste jag gjort. Ja förutom skolan då!!!

När vi nu var i Pajala så passar vi på att tanka. Och tänk att där kommer en karl fram till Kristina och jag tror nästan att hon ska bli kvar där..Men det är tydligen hojjen han ville åt.

Vi kör ett varv o parkerar på kommunhuset Nu är det ju sommar så vi tänke att de nog är stängt. Vi har hela parkerigen för oss själva. Döm om våran förvåning när det kommer fram en man till oss och på bred skånska säger att han tycker det är så häftigt med två tjejer på hoj. JA tänk vad världen är liten. 

Innan vi fortsätter vidare så hälsar vi på min morbror som fyller 89 år. När jag var barn tillbringade jag en hel del tid med honom. Det kan konstateras att det är nog därifrån jag fått mitt motorintresse Och roligt var det. Nu hör det till saken att jag inte träffat på honom på två år och är en smula orolig för om han ska vara senil. Men gubben känner igen mej och blir så glad så han gråter..Sötmorbror där. Sorgligt att man blir gammal o trött annars hade han fått följa med..jag föreslår det men får et NÄHÄ..till svar.

Nä med den här snigelfarten kommer vi inte hem ikväll så nu var det dags att gäsa iväg på nya äventyr. 

Nu var det riktigt varmt och farten kändes skön. Vi passerade Pajala flygplats. Mitt ute i inget..Häftigt. Färden gick vidare till bron i Anttis. Bron i anttis?? säger många..Ja det finns en. Men man måste köra in för att passera över den. Vattnet är väldigt högt nu och just där är det väldigt vackert..Åk o kolla.


Därifrån svängde vi av till Tärendö. För mej är det ett festställe med en världskänd bifurkation. Tärendöholmen där jag varit flertalet eldfester. Dock kört de flesta gångerna. Tärendö ligger väldigt vackert o är en ganska stor by, om man kör in. Det enda man ser är tre korsningar. Men kör in om ni har tid så ser ni ngt helt annat. Dessutom har de en väldigt vacker kyrka.

 Vi skulle köra ner till Jokk o fika. Under vägen ville jag visa brudslöjan, ett fall som speciellt under vårflödet är väldigt vackert. Men även nu var det sevärt. Kommer rinnande ut från skogen. Finns skylt så man missar det inte om man kan läsa.

Strax där mitt över älven ligger paradiset Limingoån. Normalt kör vi dit från andra sidan men nu ville jag bara visa Kristina. Liite besviken blir man när slyet växt sig så högt så man knappt ser älven ens. Hur tänker vi häruppe. Vi måste ju visa det vi har och det gör man inte med sly..Synd för våra turister.

Lite längre ner kan man följa älven och den är ju jättevacker även där. För att inte tala om Jokkfallet. Underbar natur o själva byn är en söt by. Kör in även där. Ta ett bad på deras badstrand.

Framme där träffade vi två ekipage. Ett par som kom från Luleå. Återfallsknuttar. Och ett par från Hakkas som bara gjorde en dagsutflykt. Roligt att språkas. Att köra hoj innebär att man oftast pratar med varandra när man träffas. Om inte annat så om hojjen.

Vägen hem mellan Jokk o Korpis är bumpy road men klart körbar. Väl hemma var maten klar o bastun varm.. Gissa om skönt en sån dag. Jag kände mej riktigt trött.

 

Onsdag o nu skulle vi åka hemåt. Vi steg upp i tid, passerade mammas grav och kom iväg innan lunch. Vi tog vägen via Ohtanajärvi till Aapua. Ni vet där man spelar bilbingo på sommaren. Vägen är asfalterad men dålig. Massor med gupp o hål..Och skoooog. Men det var kul att passera byn för jag var där mycket som barn. Min bästis familj kom därifrån.

Vägen till Svanstein genom skogen är riktigt rolig. Rätt bra o kurvig. Man kan köra rätt fort o njuta av sköna kurvor. Lite mer småbyar efter vägen som gör det mer spännande.

Svanstein ligger vackert vid älven o har en fin kyrka. Dessutom har de liksom Hollywood placerat ut namnet uppe på berget. Nästa vinter ska jag testa backarna där.

Vi tog rygg på nga finnar på vår väg ner till Kattilakoski. Jag har passerat tidigare men aldrig stannat. Det är nya ägare och visst huset o älven är ju fina...maten sådär. 

Nu hade jag mitt nästa mål o det var Aavasaksa. Har hört att det ska vara fint däruppe..Vi körde upp o parkerade. Riktigt svettiga var vi. Skönt att ta av sig men huga vad mygg. Vi var upp till restaurangen o Kejsarens jaktstuga. Den var vacker. Men tornet vågade jag mej inte upp i. Genombrutna spiraltrappor..Huga. Så utsikten såg vi inte. Bara en massa döda tallar. Lika där..gnällig som jag är..Ta bort dessa eller åtminstone några..så att man ser den fantastiska vyn. Jag såg att man kunde gå ut lite längre ner o då kanske ha fått en riktigt fin vybild. Får ta det nästa gång.

Vi skulle ta vägen ner genom Finland till Happis o naturligtvis stannade vi o Ylitornio för de sedvanliga longdrinksen. Sen är Kukkolaforsen åxå tradition för oss. När man kör på finska sidan så hälsar inte hojåkarna på varandra. Kändes konstigt. Kukkolaforsen på finska sidan är också en sevärd plats. Kör in o kolla nästa gång ni passerar. Det går att fika där.

I Happis gick Kristina in på IKEA. Hon skulle handla ngt. Jag gick in o ladda min telefon..Ja det kan man faktiskt göra.. Precis vid toaletterna finns ett dubbeluttag. Det ni..Visste ni inte!!!

Eftersom jag aldrig varit på Cape East så åkte vi dit. Tänk att de vågar satsa på ngt sånt..Kaxigt. Jag får väl åka dit ngn o känna på bekvämligheterna. 

Vi körde via Kalix o sen södra sidan mot Morjärv. Den är fin. Kamlungeforsen är ju fotovänlig. Visst det blir lite längre men klart roligare än E4an. Älven är ju så fin under hela vägen. Och vägen är verkligen bra. Dessutom finns flertalet grusvägar där så det finns en hel del att utforska.

Eftersom vi skulle passera stället där vi tror att telefonen låg så passade jag på att fota lite vid Råneälven. Just då hade även myggen somnat in så vi kunde verkligen njuuta av vädret o pauset.

Sorgligt nog så hittade vi inte telefonen men jag har en känsla av att vi bägge var nöjda med vår lilla resa.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se