9e juni....

Äntligen var jag på väg. Satt i bussen från Boden till Luleå. Kändes väldigt spännande. Det hade varit en lång planering men nu var det dags att åka. Vi skulle till Skottland. Väl i Lule kom Tibbe o mötte mej, vi tog en lunch o forsatte med bussen mot Pite, hämta upp Mats o sen vidare till Skellefteå. Flyget skulle gå kl 11,20 dan därpå. Vi skulle få slagga hos kusiviminen.

Hojjarna o sakerna hade vi skickat med båt från Haraholmen. ca 800 kr per meter hoj.

Framme i Skeå fick vi skjuss ut till huset av en GS kille. Vi installerade oss o tog sen bilen( som vi fått låna) o köpte lite frulle. Därefter hade vi bestämt oss för att åka ner på stan o kolla in hojarna på tisdagsträffen.

Alltid lika roligt att komma ner på torget o kolla in alla vackra skapelser som kommer. Och nästan alltid är det någon man känner...i allafall litegrann. När vi stod där o snackade med folk så dök två kändisar in på torget. Paret Leijon från Trundön. Vad skoj att träffa dem.

När sen gänget farit vidare så käkade vi lite sushi o sen åkte vi tillbax o hade mys framför tvn. Jag hade inga problem att somna.

10e juni

Vaknade av att jag var utittad av två gubbar i dörren. Jo jag hade sussat längst, who cares. Jag är ju rätt snabb när jag väl kommer igång. Blev en frulle o sen tog vi bilen till flygplatsen. Efter vägen tränade Tibbe på att köra vänstertrafik. Kan tänka mej att våra medtrafikater funderade på vad vi höll på med. Men roligt hade vi.

Väl inne på flygplatsen träffade jag några kändisar som åxå skulle till England. Ja inte köra hoj...men annat skojjigt. Ja det finns andra skojjiga saker man kan göra utan hoj, inte för att jag riktigt vet...men det finns säkert...eller??

Vi borda planet och jag somna direkt...joo det är så med denna modellen. Måste vara sömnmedel i sätena för jag somnar alltid. Oftast innan vi startar, men nu ville jag ju försöka vara trevlig...några minuter.
Vaknade nog 45min innan vi skulle landa. Hann då få i mej en kaffe.
När vi kom in på Stanstead var köerna jättelånga. Tack o lov blev i insläppta i landet, ja han stittade lite på mej innan men...

Vi blev hämtade av en av männen i hamnen och tack o lov för det...Snacka om köer in mot London. Han försökte förklara för oss hur vi skulle köra från hamnen för att undvika centrala London.

Ja det lät ju enkelt...alltså lääät.

Väl framme i Sherness stod våra hojar och väntade. Något saltade men välbehållna. Gubbarna hade verkligen tagit hand om dem.

Vi intog lite lunch och sen skulle vår färd börja.

Det kändes jättekonstigt att köra ut på fel sida. Men det som gör allt lättare är att man kan ta rygg på andra bilar. Gubbarna hade pillat på sina GPSer så vi skulle hitta ut ur London och påbörja vår resa mot Skottland.

Anita låg tryggt i packningen så jag tänkte jag kunde förlita mej på deras navigeringsförmåga.
Vi körde enligt planerna men när vi nästan var inne i Londons ytterkanter så var det ngn avfart som blev fel och vi kom oss liite för nära centrumkärnan. Vi var lite lost men tuur att gpserna kan räkna om rutterna. Så efter lite kringelikrokkörande så var vi åter på väg ut ur London. Med sikte på Cambridge.
Vi kom fram dit efter två timmars körande och efter ett flertal försök så lyckades vi hitta ett B&B som hade rum åt oss. När Tibbes kartläsare Christine gick in där så blev ägaren lite rädd, han trodde hon var polis....hmm..nåja vi fick stanna och hojarna fick vi ställa på bakgården. Det hette Railway lodge guest house och ligger ganska centralt i stan men det känns inte alls så.

Gubben som drev förättningen var en väldigt bestämd herre. Han berättade med myndig stämma vilken väg vi skulle ta till "den bästa puben" för att äta lite.
Det var ju första puben vi kom till på resan så det kändes spännande. Jag åt en canneloni, lite typiskt mej. Äter alltid inhemsk mat...;)

Efter mat o dryck så pallade vi oss tillbaka till rummen o intog nattmössan. Trött måste man nog erkänna.

11 juni

Ja nu skulle vi få bekanta oss med den engelska frukosten. De andra tog full breakfast men jag tog bara en bacon o ägg macka. Det var ingen höjdare men nu var man i allafall mätt. Fick smaka av korven och den hade en säregen smak. Inte direkt god.
Idag skulle vi försöka köra till Dumfries. Då hade vi iaf kommit in i Skottland. Vi fortsatte på motorvägen uppåt och efter några mil så började vi snedda västerut. Motorväg är aldrig kul men Tibbe ville gärna mata lite mil så han skulle hinna få se mer av Skottland innan han var tvungen att köra neråt igen.
Vi försökte göra nåt vid varje tankstopp.

Köpa glass,äta, köpa vin, äta...ja ni vet...sånt viktigt oviktigt. Lunchen intog vi i en bys värdshus. Jag tog ngn köttpaj. Okryddad men rätt mör. Alltid dessa pommesfrites till. Bara gilla läget. Vi blev urlyckliga när de hade wifi. Typiskt oss. Jaa förr var det jag som ville ha det men tydligen har de andra blivit smittade av min sjukdom.

När vi skulle åka tillbaka var GPSerna lite villrådiga. Vi körde in på en väg som skulle gå ut på motorvägen o precis när vi kom fram till var den började så upptäckte vi att vi höll på att köra på...en avfart..hmm lite obra. Vi vände och körde tillbax. Hittade en annan avfart som tog oss ner på motorvägen. Färden fortsatte..en bit...men vad händer..vi har börjat köra söderut..Tusan vi har tagit av fel o är på väg tillbax.. Suuuuck. Efter nån mil så kan vi köra av en avfart och kommer fram till en rondell. Jag kör och upptäcker plötsligt att en bil kommer mot mej. Tvärnitar varvid bilen bakom håller på att köra in i mej. I stressen har jag fipplat i 5an...Andas djupt..växlar ner till ettan o fortsätter. De andra har redan kört ner på motorvägen. Pulsen var lite hög kan jag erkänna och troligen lät det illa i bilarna runt mej. Men jag kom ner på motorvägen helskinnad.
 Vänstertrafiken är inte enkel från början.

Efter några mil började vägen att bli lite smalare och trafiken lugnade ner sig. Vägarna o bergen kantades av några gula växter som lyste upp så himla fint. Dock fick jag aldrig veta vad dessa hette.

Efter några mil vek vi av från vägen o körde in efter en smal härlig väg. Den slutade vid ett slott. Vi stannade o fota ett tag.

Senare på dan när det var varmt o vi var svettigai kom vi fram till ett fik där de hade ett zoo med bla lamadjur.

Vi satte oss o pustade ut o fikade. Ägaren kom o pratade med oss. Han körde åxå hoj men jag fattade inte riktigt vad han körde. Han hade varit i Skottland för ngn helg sedan och de hade fått se så mycket vackert. Han rekommenderade några ställen.

Vi körde ända till Dumfries och jag tror klockan var nästa 19 innan vi kom fram dit. Vi körde runt men de flesta B&B var okuperade redan. Tillslut kom vi fram till en liten dam som önskade oss välkomna. Svettiga och äckliga fick vi ett fint rum, en härlig ducsh o sen skulle vi äta. Vi hamnade på en pub men det visade sig att de slutat servera mat för dagen. typiskt. Vi tog oss en vandring o det blev takeawaymat tillslut. Maten avnjöts på en bro bakom gamla hus. Måsarna var som galna o ville göra oss sällskap.

     
Dumfries är en riktigt fin stad. Stanna till om ni har tid och möjlighet.

12e juni

Dumfries-Inverness

Lilla damen blev jätteförtjust i Mats. Han tacka inte nej till nåt. När jag försökte få kokta ägg så fattade hon inte riktigt vad jag menade. Så jag fick lösfriterad ägg.. Nåja bara gilla läget. Hon hade Yoghurt så det löste sig.

Det tog ett tag att packa hojarna för nåt hade börjat gå sönder på Tibbes hoj. Silvertejpen åkte fram. Tuuur man har utrustning.

En New Zeeländare bodde på samma ställe. Han hade en gammal Ducce o den läkte lite olja. Men han skruvade till nåt så var den ok igen. Han hade vart på Isle of man o kollat in racet. Så nu skulle han vidare uppåt. Han hade nån släkt i Skottland.

Vädret var fint o det skulle bli en varm dag. Vi kom iväg vid 11 tiden och började köra. Tibbe o Mats hade ju sina GPSer så jag skulle va lat o hade min i packningen istället. Idag gick det bättre i rondellerna. Det kändes inte så konstigt att köra på vänster sida nu. Vi hade kört några milnär G9orna började tjafsa. Det bröt hela tiden till Tibbe o Christine. Vi kom fram till en rondell o Mats sa till mej att vi skulle svänga i 3dje avfarten. Jag rulla fram till Tibbe o visade det. Helt plötsligt säger Mats. Nej jag körde av för tidigt men kör ni ner på tredje så försöker jag vända. Jag sa att jag ställer mej o väntar innan motorvägen börjar. Tibbe han tittade nog aldrig bakoåt för han bara drog. Sen tappade jag kontakten med Mats.

Jag stod nog o vänta i 20 minuter innan Mats ringde. Han hade fått köra in till samhället några milbort o funderade nu hur han skulle komma sig tillbaka. Hans telefon hade inge koppling till G9an. Nåt hade hänt. Tibbe svarade inte när jag ringde honom....Jag väntade 20 min till. Plötsligt stannade en bil bakom mej o en man klev ur. Han frågade om jag hade ngt problem med hojen. Jag berättade hur det låg till och han önskade mej lycka till.

Mats ringde och nu hade han kommit ut på M7an..men jag stod på A7an. suck.

Vi kom överens att jag skulle börja rulla mot Glasgow så kunde vi kanske hitta varann innan. Jag rulla iväg och efter nån mil så kom även jag in på M7an. Tusan nu tror Mats att jag är på A7an. När jag var en mil från Glasgow började jag bli orolig. Hur skulle jag hitta ut från stan o vilket håll skulle jag köra åt. Jag måste stanna o leta fram Anita. Jag svängde in på vägkanten på motorvägen.. Joo man får göra så. Började riva i packningen men insåg att jag inte visste var hon låg. Det rann svett om mej. Både stress och rädsla. Nää jag hittade inte. Kläder läg runt hojen och paniken infann sig.....dååååååååå då kom det nåt med tre välbekanta lysen. Jag looovar. Jag har nog aldrig blivit så glad av att se Mats. Han är en av mina bästa vänner..Men nuuu var han defenitivt min räddare. Jag grina nästan.

I lugn o ro packade vi min hoj igen o fortsatte mot och genom Glasgow.

Vi hade ställt in GPSen mot Loch Lommond. Vi körde ganska långt o sen stannade vi o käkade lunch på ett tearoom. Nuu kunde jag slappna av.

Vi fick kontakt med Tibbe o Christine som tagit en annan väg. Men vi skulle försöka ordna boende senare på kvällen. Vi fortsatte vår resa uppåt och passerade några fotoställen, fina forsar o vattenfall. På ett ställe var det några kajakåkare som höll på att träna.

Vägarna var jättekurviga och gick upp o ner genom landskapet. Så otroligt vackert att köra ef

ter sjön. Alleer av lövträd så man körde en hel del i skugga. På ängarna gick får och betade.
Var rätt många husvagnar som färdades och dessa agerade stoppklossar. Men det är ju alltid enkelt att köra om med hoj. Om man dessutom har intercom blir det enkelt för den som kör bakom. Man får bra anvisningar att följa och gör kanske till synes knasiga omkörningar på skymda platser, men man har ju fått guidning.
Vi förutsatte att vi skulle passera Loch Ness men si du det ville inte Ebbe (Mats GPS). Nädå han drog upp oss på fjället o vi körde genom ett bergsområde istället.

Ganska kalt men grönt. Vi passerade flertalet destillerier på vår väg men det var inte dessa som var intressanta just nu. Vi skulle försöka hinna upp till Inverness och hitta ngnstans att sova.

Det började smådugga när vi kom fram och vi fick leta ett bra tag innan vi hittade ett rum. Ett hotell som var halvhyfsat. Men vi slapp sova ute i regnet. Jag smsa Tibbe att det inte var ngn ide att åka hit för det fanns inga rum. Så de kom att stanna några mil nedanför. Vi duscha o gick sedan ner på puben och åt en lasagne. Jaaa jag vet..jag bara älskar pasta. Normalt är jag ingen stor öldrickare men nu kom Guiness att smaka väldigt gott. Vår vän Hasse joinade oss och vi hade en riktigt trevlig kväll.

13e juni

Drog upp gardinen på morgonen och konstaterade att det skulle komma att bli blött idag.

Det kom lite droppar och hade nog droppat mest hela natten. Lite frulle o sen iväg o hitta våra vänner. De befann sig några mil utanför stan och hade ordnat en stuga som vi skulle hyra i två dar för att kunna åka på dagsturer.

Mats hade en beställning hemifrån som han skulle ordna med så vi hamnade på ett battelfield..Ngt med Cuncullow,,,

Ja det var några som slagits där o man hade gjort en sevärdhet där. Vi hittade enkelt och parkerade hojarna. Jag är rätt ointresserad av sånt så jag kunde tänka mej att sitta o dricka lite kaffe medans han gick omkring. Men det kostade en hel del så vi drog ut på fältet istället. Där hittade vi nga stenar som vi tog med oss. Sen blev det lite minnen som inköptes.

Väl ute igen så tog vi lite kurviga vägar till Carrbridge som stugan låg i.
Den låg inbäddad iskogen vid en liten tjärn och det formligen kryllade av kaniner och fåglar på området. Jättemysigt och lite trollskt.

Stugan hade kök med tvättmaskin, yipiee vi kunde tvätta kläder. Ett stort allrum o sovrum med 4 sängar. Perfekt. Ja toa med badkar. Kändes riktigt bra att få lasta av hojarna och ha mindre vikt. Vi skulle köra whiskytrail under dagen.

En riktigt vacker väg , kurvig o smal.

Allt är så välordnat o rent i detta landet. Blev en hel del fotostopp och vi hade uppehåll mestadels av tiden.

Vi stannade till i Dufftown men Glenfiddish hade precis stängt så vi kom inte in i anläggningen. Dock fick vi se en kiltbärare och nej...jag frågade inte.
Christine hittade en kompis o de verkade ha intressanta samtal.

Nu regnade det en hel del men vi fortsatte. Ambitionen var att åka upp mot kusten. Men efter ett matstopp insåg vi att det skulle bli sent o blött om vi inte vände. F ö så var matstoppet på en Indisk restaurang. En kommentar...inge gott. Men det är min högst privata åsikt. De andra gillade nog maten.

14 juni

Solen sken och det kändes varmt o skönt. Frukosten serverades i uterummet på hotellet.

Nu fick vi chansen att prova haggis. Och vet ni...det var inte dåligt. Nu var ju hotellet väletablerat och kunde servera kokta ägg. Mums vad gott.

Hasse dök upp och vi påbörjade dagens äventyr. Vi tog de första milen på Whiskytrail och fortsatte sedan uppåt mot kusten. Egentligen ville vi bara se hur det såg ut. Vi hade ju fått höra att det inte var något att se. Men jag vet då inte...nog var det riktigt vackert. Ett blått hav mot den gröna växtligheten.

Små hus som ett pärlband invid vattnet. Mäktigt på nåt vis. Vi körde utmed kusten några mil och sen bestämde vi oss för att ta lunch. Vi körde in i ett samhälle o hittade en lunchresturang som serverade fish and chips. Ja nu skulle vi testa.
Det var en välbesök resturang, trots den oansenliga inredningen...Något med fyr hette den. Vi fick in maten och det visade sig vara en helfriterad fisk o pommes. Jag började min sedvanliga dissikering och efter ett tag fick jag fram fiskköttet.
Varför i hela friden beställer du friterat när du inte gillar det. Enkelt...Man måste ju prova. Men ärligt...jag har i allafall provat och som vanligt var det inge gott. Ja den frilagda fisken smakade ju fisk...och jag blev mätt, så det får räcka med det.

Vi började nu vär resa rakt söderut för att komma till Cairngoore mountains.

Det var en speciell väg vi ville köra. naturen var väldigt kuperad och små byar avlöste varann. Vägarna var smala och kurviga. Vi passerade flera ruiner och om jag inte är helt ute o cyklar så körde vi en bit på The Castle trail. Hur gärna man än vill kan man inte stanna o fota allt. Det skulle nog då ta mer än tre veckor att se sig omkring.
Vi kom fram till en by och nu ville GPSen att vi skulle köra en genväg. Ja vi gjorde det och insåg efter ett tag att genvägen inte ledde oss nånvart.

Vägen blev riktigt dålig och vi bestämde oss för att vända. När vi kom till korsningen igen så ville den att vi skulle köra rakt fram...ja det gjorde vi och efter 100 meter så kom vi fram till en åker. Tja ibland vill GPSen nåt annat än vi själva. Bara vända och köra tillbax då. Vi körde några kilometer och kom fram till en skylt som det stod ngt med slott på. Vid detta laget var jag så nödig så jag ville bara hoppa in i skogen, så vi körde in. Du milde vilket paradis vi körde in i. Slottsträdgården var makalöst vacker.

Massor med rhododendron i olika färger kantade vägen och parken innehöll både rinnande vatten, små vattenfall och varierande blommor. Längst in stod ett gammalt hus som visade sig vara ett spahotell. Vi vände och körde tillbaka en bit så att vi kom i jämhöjd med slottet eller rättare sagt slottsruinen. Vi hittade en perfekt parkering intell några gigantiska rhododendronbuskar. Erkänner...jag smög in i buskarna en snabbis...Kändes lite kungligt att vara omgiven av all denna prakt.
Efter lite fotande och bara mys fortsatte vi. Nu skulle vi äntligen köra A93an. Du milde vilken väg och vilka vyer. Det var som att köra slingerbulten i 5-6 mil. Bergen var gigantiska och man kände sig pytteliten i all denna storslagenhet. Både jag o Mats drog på som tok, men vi var inte ensamma om att gilla det.

För vi mötte flera ekipage som också njöööt. Men allt tar slut förr eller senare. Nu är det ju dock så att efter den härliga vägen kom ännu en mysig väg. Vi kom in i en tät skog som omslöt oss. Efter några mil kom vi då fram till Balmoral. Tyvärr så hade Drottningen stängt o låst så vi kunde inte komma in. Men vi drog en repa upp till destilleriet och kollade lite.

Klockan hade blitt mycket och det kändes kyligt. Vi konstaterade att vi hade lååång väg hem. Ca 7 mil återstod så det var bara att dra på. Vi körde riktigt roliga och vackra vägar, vyerna till o från var väldigt vackra. Egentligen är nog Skottland inte likt nåt annat land för bergen är mjuka o rundade.

Klart det finns stup o vassa spetsar men överlag är det grönt och fint. Vi kom körandes över ett krön och landskapet bredde ut sig framför oss. Då pptäckte jag en kul grej. Vita får på ovansidan av vägen och svarta på ovansidan. Undra varför man särat på dem.
På vissa ställen fanns det kor och tjurarna var gigantiska. Ni vet såna som Ferdinand. Dock ingen som satt o lukta på blommor.
När vi kom tillbax till Carrbridge så hade alla matställen slutat o servera. Vi var jättehungriga så vi stannade på hotellet o köpte lite mackor. Sen blev det en kväll med internet o insamling av värme.

Vecka ett var slutförd......fortsättning följer

Äntligen var det dags att äntra planet. Vi hade planerat sen i augusti och nu var det dags. Flygresan gick jättebra och tog bara 2,5 timme. När vi kom in över ön lyste solen och det vaaar verkligen grönt. Som ett lapptäcke. Massor med kvadrater o rektanglar med en ram runt sig.

Säkert en nitisk Irländare som mätt ut dessa precisionsartat. Vi hade blivit förvarnade att det skulle regna hela tiden. Men vad gör det..man ser ju en hel del iaf.

Våran guide kom precis till flygplatsen när vi landade. Han hade haft problem med en färja som inte fåttt upp bogvisiret...hmm gissa om man funderade på annat.

Vi kom igenom tullen och blev insläppta i landet med bagaget i behåll. Det kändes riktigt skönt när vi klev ut i friska luften.

Premiärfotot skulle tas och vi ställde upp i pose. Men vad tusan den digitala skylten bakom oss var svart när vi kollade.Tydligen så blinkade den litegrann hela tiden. Kameran kunde inte fånga det på bild..Ja tänk hur det kan gå.

Vårat första stopp blev hyrbilsstället. Vi fick ut en Peugeot nånting..Lite suvaktig.

Både jag o Fiffi var hungriga så det blidde ett pitstop vid ett motorvägshak. Som en statiol men med flera olika mat och fikaställen.

Problemet för oss var att välja..ville vi ha sallad, mackor, sötslisk eller huggare. Det blev huggare. Vilken huggare skulle jag välja...det slutade med att guiden fick välja.

Nu skulle vi ut i trafiken. Vid första rondellen erkänner jag att jag blev helt uppställd. Att ställa om hjärnan och tänka fel håll...det gör man inte bara sådär. Mitt största problem var att veta vem som fick köra först. Vi eller de andra.                  

Färden gick upp mot Belfast. Vi tog N1an för att tugga mil. Vi passerade ställen som Balbriggan, Drogheda, Castlebellingham och Dundalk...kändes väldigt Irländskt. Man började så smått dra på sig lite dialet..Det liksom inbjöd till det.

När vi kom upp till Newry svängde vi av för att få se lite mer av landsbygden. Vi stannade till inne i stan för att kolla in ett resort. Bara rikt folk som åker dit. Golfbanor, spaaa och långa vita sandstränder. Vattnet var grönt och påminner om Norge. Bergskedja The Mournes var väldigt skrämmande men vackra.

Det blåste en varm vind när jag klev ur bilen. Och jag som alltid trott att Irland är platt...inte alls. Det är bergigt och vackert.

Nu blev vägen avsevärt smalare. Ibland kändes det som att man inte skulle kunna mötas. Kurvigt o precis sådär som vi hojåkare bara drömmer om.

Vi passerade vackra vikar med hus som nog inte skulle funka inom min ekonomi. Utsikten var otrolig.  Jag upplevde att det låg hus utkastade lite här och där. Man kunde inte riktigt se var en by tog slut.

På vissa ställen luktade det olja och på andra kol. Uppvärminingsformen är ju fortfarande av den äldre sorten. Husen är gjorda av sten. Jag frågade om det fanns hus av trä men det trodde guiden inte att det fanns. Klimatet var otroligt fuktigt så han menade att det nog inte skulle vara det bästa att bygga i trä.

När vi kom till Newcastle tog vi A 24an mot Belfast. Fortfarande inte så bred väg men nu fick jag känslan av att åka i Tyskland. Jordbrukslandskap med stora öppna arealer. Välskötta ängar och mjuka kullar som avlösta varandra. Trafiken var ganska livlig trots att det började mörkna. När vi kom in i Belfast möttes vi av en dubbelsfär ovanpå en av vägarna. Upplyst och tydligen ett skrytbygge som nån velat ha.   

Vi fick parkera inhägnat inne i stan o gick sista biten till hotellet. Jag fick äran att sussa jämnte katedralen..Vet nu inte vad  mina vänner tänkte...och jag var ju inte så brydd för jag hade öronproppar med mej.

Vi hade bestämt oss för att hitta den internationella marknaden som fanns i stan. Vi tänkte få oss nåt i maggen innan vi skulle kolla in en typisk Irländsk pub. Vi gick mot centrum o hittade marknaden rätt snart. Snacka om att det fanns mååånga goda dofter, men du milde vad grejjer det fanns där...och folk. Det mäktes att det var nära jul. Dekorationer överallt. Julmusik och motsvarigheten till våran glögg serverades i var och varannat gathörn..

Eftersom vi nu är, som vi är så kunde vi inte enas om vad vi skulle äta. Våran guide gav upp o det slutade med att vi hittade en pub MED mat. Jag tog en typisk Irländsk lasagne, Fiffi åt en typisk Irländsk pasta Vongole o Tim åt en svensk Chepherds paj. Gott var det och vi var rätt trötta så ngn pubrunda orkad vi inte med. 

Vi tog en sväng förbi ett snabbköp o köpte lite vatten innan vi släntrade hem till hotellet.. Det var en trött en som somnade ovaggad.

Fredag morgon o frukost. Vi betedde  oss rätt bra så vi blev inte utkastade men det var på näbbersten. För vi skrattade så mycket. Den stackars frukostmannen försökte förklara vad den innehöll men jag förstod inget av det han sa. Nåväl vi blev mätta. Sen hade jag spanat in julklapparna under hotellgranen, men de var tydligen inte mina. Konstiga tid, är det inte så att den som hittar dem får dem.  

Våran resa gick vidare och vi hittade en hojaffär..eller om det var en moppe/lätt mc affär. Gissa om det var annorlunda märken. Sånt man aldrig sett förr. Men rätt trevligt var det.

Nu skulle vi kolla in Titanicmuseet. Det var en häftig upplevelse. Både huset utanpå och inuti var som båten. Man fick sig en massa intressant information som man aldrig vetat ngt om.. Att den byggdes i Belfast visste jag inte ens. Att de som byggde båten slog in alla sprintar för hand. 5 miljoner stycken och att de var dessa sprintar som var orsaken till att båten sjönk.

De höll inte när isberget krockade med båten. Har ni ngn möjlighet att åka dit o titta...gör det.

Utanför står fortfarande lämningar kvar av själva dockan som Titanic byggdes i. Man har markerat ut med stolpar hur stort fartyget var.

I hamnen bakom stod en oljerigg som höll på att lagas. Häftigt stor var den.

Efter museet skulle vi fortsätta upp till Ballycastle där vi skulle bo hos en dam. Det hade hunnit bli mörkt så man såg inte så mycket av naturen. När vi väl kom till samhället så fick vi förklarat hur det såg ut. Den låg alldeles vid havet..men det havet såg vi inte...än. Vi landade hos Melanie och fick våra rum. Det var inte jättevarmt inne men som tur var hade i lite extrakläder.

Till middag blev det Irish stew...som en köttsoppa fast med lammkött. Efteråt blev  vi förpassad till salongen o satt där o surra till midnatt. När jag kom in i mitt rum kändes det som ett kylskåp. Jag intog sängen med oro men döm o min förvåning när jag kröp ner i en uppvärmd säng. Hon hade lagt ner en elmadrass. Jag sov som en prinsessa hela natten.

Frukost ...alltid spännande att se vad som finns.. Ägg fick jag, brödet var ett bakpulverbröd...påminde om scones...och sen denna marmelad..Men vi blev mätta o idag skulle vi få se en hel del mer.

Det hela började med att jag fick köra. Det gick bra men jag insåg att om jag skulle kunna se något av Irland så skulle jag inte köra. det gick ju inte att koncentrera sig på annat än trafiken. De kör ju alldeles tokigt. Kommer från fel håll o kör ju på feeel sida. Nä det var ingen lek. Men jag var rätt nöjd för jag krockade inte. Antar att mina vänner var lyckliga när jag gav ratten till Tim.

Vårt första stopp blev vid en speciell repbro Carrick-a-rede som fiskemännen hade byggt för att konmma ut till en hamn. Just vid den delen av Irland är klipporna väldigt stupa. Mycket vackert och kalkstensvita väggar. Havet är så härligt grönt på grund av kalkbottnarna. Hade det varit klart o sol hade det varit helt fantastiskt. Fö det var även fint nu. Vi vandrade tillsammans med olika nationaliteter efter de fina stigarna. När vi kom tillbaka till bilen upptäckte vi att det fanns en mcparkering.. Hade vi haft med oss ett klistermärke hade vi också satt det dit.

Nästa plats vi fick besöka var hamnen Ballingtoy harbourg där man bla har spelat in Games of trones. En liten hamn som ligger väldigt vackert. Hör nog till de äldre delarna av Irland.

Efter ett snabbstopp där åkte vi vidare till Buschmills whiskydestilleri. Vi stannade till och åt lite mat på Buschmills in. Jag åt en typisk Irländsk Cesars sallad och minns inte vad de andra åt..Men säkert ngt Irländskt. Jo det blev en liten Guiness.

Vidare gick färden och nu skulle vi få lära oss att göra whisky. Rundvandringen var jätteintressant men tyvärr fick vi inte fota nåt så det blev inga skojjiga bilder. Däremot var det häftigt att stå flera meter ovanför själva faten eller cisternerna. Det luktade varm jäst och på vissa ställen var det riktigt varmt. som avslutning fick vi koma in i ett av lagerhusen o kolla in alla whiskyfaten. Det luktade sött där inne. Vi passade på att köpa lite smått o gott innan vi åkte vidare.

Det finns en berättelse om två jättar.. En som bodde i skottland och en bodde på Irland. De vara inte bästa vänner. Han från Skottland var väldigt stor och hade bestämt sig för att förgöra han på Irland. Han kom gående över havet på en stenväg. När han kom fram hade den andra jätten klätt ut sig till ett spädbarn och när han fick se detta barn blev han jätterädd, för han insåg att det nya barnet skulle komma att bli myket större än han själv. Han sprang hela vägen tillbaka till Skottland och fixade så att havet stängde av vägen till Irland. Sen var livet frid och fröjd. Nu åkte vi och tittade på jättarnas ställe. Det var en väldigt speciell plats där stenarna var sexkantiga. Mängden av stenar var oändlig. De vara uppstaplade på varandra. Man kan fundera vem som gjort detta gigantiska arbete. Dessutom finns stenarna i havet...Vägen som jättarna vandrade var byggd av dessa stenar och låg kvar under vattnet.

Otroligt häftig plats. Som tuur var stenarna såpass stora så det blev inte att ta hem nån därifrån. Eller det var nog så att jag fick inte hjälp av nån att bära.

Det hade åter blivit mörkt när vi kom till Ballycastle men ändå fick vi åka ner till stranden för att kolla in den. Låång fin sandstrand och alldeles underbara vita slipade stenar låg där och väntade. Nej nej nej ni kan ju ana hur tungt det blev. Jag bad mina vänner att vi skulle åka för när fickorna var fulla så fanns det inga andra ställen att fylla. Suck att utsätta mej för en sån frestelse.

Vi körde förbi Gugliermo Marconis stuga, ja nu funderar ni på vem det är..det är han som uppfann morsekoden. Han fick även Nobelpriset i fysik 1909. Han bodde mestadels av sin tid på Irland men dog i Rom. Stugorna vid havet var inte fy skam...Och antagligen skulle jag inte ha råd att köpa en.

På kvällen åkte vi in till byn och åt på en fin restaurang. Melanie ville bjuda oss på ngt gott. Fiffi och jag har rätt lika smak så det blev åter Irländsk pasta. Maten var jättegod och vi hade det väldigt trevligt.

Jag måste erkänna att jag frös enormt när vi kom hem igen. Jag fick snabbkrypa under täcket medans jag väntade på att de andra ville umgås.

Söndag. Slog upp mina blå och konstaterade att solen sken. Jag klev upp o gläntade på gardinen. Fantastisk utsikt mötte mej. Havet var blått och jag såg en ö lite längre bort. Byn var rätt stor insåg jag.

Efter frukosten så fick vi packa ihop o dra oss ner mot Dublin igen. Nu skulle vi åka kustvägen. Innan vi åkte från Ballycastle så åkte vi upp till utkiksberget. Snacka om min förvåning när jag fick veta att en del av ön jag såg var Skottland.

Det tog 1 1/2 timme över dit. Det var ju jättenääära. Och det hade ingen sagt.

Resan ner mot Dublin kom att gå efter kusten och den var jättevacker. Vägarna var kurviga och smal. Dessutom träffade vi på massor med hojåkare efter vägen. Vädret var ju toppen så det bjöd in till söndagstur.

Vi stannade till nägra gånger för att få fota lite. Sen kollade vi in hamnen därman kunde snabbt åka över till Skottland, men vi insåg att det skulle vi inte hinna denna gång. Trots att vi körde och såg ön ända till vi började köra mer inåt landet igen. Vi kom att åka till Newry igen. Där besökte vi en stor market o passade på att köpa lite julklappar. Så roligt att hitta lite annorlunda saker.

Nu hade vår guide en massa saker som vi skulle göra men det gickinte så bra. Tidsoptimister som vi är kom vi inte till Dublin förrän vid 18 tiden. Då var det mörkt och vi var rätt trötta.

 Efter många om o men hittade vi till hotellet. Parkeringen var lite skum med den hade vakter dygnet runt. Alldeles när vi gick ut från parkeringen så stod en konstig hoj. Såg ut som ett hemmabygge. Inte så snygg men rätt kul.

Kvällen fördrev vi med att gå runt o kolla på stan. Mycket fint o rent. Gatulivet var som i Stockholm och vi reagerade för att det var så många som var ute trots att det var söndag.

Vi åt en fantastisk middag på en Italiensk (Irländsk) restaurang. Såå otroligt gott och när jag sa till kyparen att JAG skulle beatla kallade man mej madam och stod i givakt. Han blev lite rädd för mej...fniss om han bara visste.

Vi avslutade kvällen på en typisk Irländsk pub med olika band som spelade. Det var blandat folkmusik och moderna bitar som vi kunde sjunga med i. Jag erkänner att jag inte är nån pubmänniska. Upplever det som skränigt o högljutt med det var riktigt trevligt med levande musik.

Våran resa var helt underbaar och vi fick se massor. Man var riktigt trött på kvällarna och det var inga problem att sova trots att det var hurvet o kallt.

Tuur att vi inte tog med oss julgranen o alla stenarna.. Undrar om SAS har takräcke?

Gaterna på Dublin var oändligt många så det var kanske tur att två virrhönor hittade hem igen.

Åk dit om ni får chansen...Ön är inte platt utan väldigt bergig och grön. Människorna är jättetrevliga o det är inte så dyrt.

Sitter som vanligt framför datorn, kl är 9 och det är söndag. Jag har aldrig gillat söndagar. Helt enkelt en tråkig dag för en som jag. De flesta gör något med sina familjer...och när ens ungar är stora o man lever ensam så blir det en trist transportdag. Man försöker hitta på saker som gör att den passerar fort.

Nu hade smhi lovat regn, så jag satt o vänta på molnen.

Tittade ut o konstaterade att inga moln fanns.

Men jag kan ju inte sitta inne o göra inget.

La ut en hint om körning på Fejjan o efter ett tag hade en av mina vänner nappat. Härligt. Men vilken ska jag ta? Lillen var enkel att ta ut..Men storingen skulle nog behöva lite luft.

Kom igen Anki..Baxa ut han nu. Du kommer att njuta ordentligt.

Sagt o gjort..Det blev den stora.                  

Hade varit ute o kört grus med Lillen dagen innan och efter det som hände för två helger sen så körde jag som en kratta. Bromsade i kurvor och vågade inte dra på, som jag alltid annars gjort. Körningen blev allt annat än godkännt.                   Så valet av hoj idag var nog bra.

Satte mej på o motorn gick igång direkt. Körde sakta över gräsmattan o stannade innan jag körde ut på gatan. En kvinna körde förbi o log när hon såg mej. Säkert en av grannarna....

Körde ut o växlade upp. Den är stark...min älskade Pärla. Minimalt gaspådrag ger en sån härlig skjuss. Och de vaga vibrationerna känns otroligt härliga. Trots att man åker iväg o är nedstämd så kör man inte så långt förrän det börjar bubbla i kroppen av välbehag. Han har en sån påverkan på mej.

Tänk vad man hinner tänka under färden. Man tänker så bra. Man löser både det ena och det andra...och vissa gånger bara är man.

Jag behöver inte egentligen ha ngn rutt uttänkt..Jag kan köra lite planlöst omkring o se nya ställen. Man ser så mycket då.

Min kompis frågade var jag ville köra o då hade jag helt plötsligt rutten klar för mej. Vädret var ju jätteskönt.

Vi körde genom Unbyn och mötte några hojar. De vinkade så glatt som vi hojåkare gör. Man känner sig rik på vänner. Vart man än kommer finns en glad o trevlig hojåkare som man kan prata med.

Pärlan är en mycket stabil kille och det känns fantastiskt att våga dr på i kurvorna. Ibland går det nästa liiite för fort, men han fixar det. Man gasar bara på lite mer så lägger han sig snyggt i kurvan och för mej säkert framåt.

Vägen genom Selet och Ale har verkligen blivit dålig,men de har lagt på lite topping bitvis . Vi passerade Antnäs o tankade en skvätt, sen fortsatte vi mot Kallax.

Två ggr på väg mötte vi bilar som körde på vår sida. Lite otäckt när man befinner sig i en kurva. Kanske telefonanvändare.... Är ju inte bättre själv..  

Hamnen i Kallax har jag alltid tyckt om att stanna vid. Så rofyllt att sitta o titta på båtar o hav. Idag var det båtupptagningsdag. När vi satt där passerade flertalet båtupptagare och medelåldern var nog en heldel över pensionsålder. Ja vad vet jag..det kanske blir mitt nästa intresse i livet. Har ju seglat i några år...Kanske man köper en båt med stålsegel en vacker dag. Eller kanske en till hoj eller två..

Rutten fortsatte genom Luleå och mot Ormberget. Jag hade tänkt att vi skulle köra ut till Brändön, men kompisen ville ha kaffe. , så vi brassade på till Persömacken. Vägen är nylagd och riktigt fin. Den vägen inbjuder till att köra för fort, men naturligtvis så var vi ju duktiga  o höll exakt hastighet...

När vi hade ätit o fikat klart o kom ut till hojarna, stod en 650 Dragstar parkerad precis bakom min hoj. Som tur var kom ägaren ut så att jag kunde be honom backa ut. Känns ju inte så roligt att behöva backa på en annan hoj. Den var fint blå och det är ju synd om man förstör den fina färgen..                  

Jag har inte kört Sundomvägen på hela sommaren så den ville jag gärna köra just idag. Mörka moln hotade lite längre bort,men vi är ju inte gjorda av socker, så vi tog den vägen. Kompisen körde först. Vissa gånger är det rätt skönt att ligga efter. Man ser hur den andra kör och följe r bara efter.

Har suttit o läst en hel del om hur man ska köra hoj, i sommar. Att lära sig köra i kurvor på "rätt" sätt funkar faktiskt. Men man börjar köra rätt fort när saker o ting faller på plats, både på gott o ont. Känns så härligt när körningen flyter på.

Vi passerade Råneå ochtog E4an tillbax mot Boden. Vägen via Smedsbyn och Vibbyn har ju vägarbetet pågått rätt länge. Men nu är en hel del asfalterat igen. Det  är egentligen bara genom Vibbykurvan det fortfarande är grus. Men en kort bit.

Väl hemma i Boden kom så regnet. Nu var klockan nästan 16 så smhi hade fel...igen. Jag hann parkera bägge pojkarna i bodan innan det började skvala.

Helt enkelt en helt underbar dag i en hojåkares liv. För vad är livet utan hoj..Ja för mej...inget som jag vill välja..

Lastningen av hojarna gick rätt fort och vi tog bara med oss det nödvändigaste upp på däck. Där skulle vi äta. Vi hittade ett perfekt bord i fören med en härlig utsikt. sedan försåg vi oss med varsin Wienerschnizel o lite bubbelvatten.

Resan över tog drygt en timme och det blåste rejält vilket medförde en hel del vågor. Färjan som var relativt stor gick bra på vågorna och det kändes inte mycket. Det enda vi såg var stora vågor som sköljde över rutorna. Ja inte nu så att vi bara såg vatten..men ändå.

Vi var nästan först ute och påbörjade vår resa mot fastlandet. Puttgarten ligger ju på en halvö eller ö..

För att komma fram till Bordesholm fick vi köra i drygt en timme och efter ett tag märkte vi bägge att soppan började tryta. Solnedgången var fantastisk och som norrbottnnig är man ju lite ovan att köra i mörker, så det kändes lite spoky.

Sen kändes det en aning kallt och naturligtvis hade jag lämnat fodret till jackan hemma.

Vi tankade i utkanten av Kiel och körde sen till Andy o Kikki. De stod utanför huset o vevade med en svensk flagga när vi kom. Efter alla kramar så fick vi inte "våra" rum. Kändes urbra att packa ur o veta att imorgon blir det sovmorgon.

När jag kom ner på morgonen hade Andy o Kikki redan stigit upp. De skulle ju ha öppet i affären sin. Ett jättehärligt par som har en sko och nyckelaffär. Alltså Andy är sko och nyckelmakare. 

Jag satte mej o käkade i lugn o ro. Paddan var ju mitt sällskap så jag kunde glutta vad som hände hemma. Det var riktigt skönt att sitta mol allena o äta nybakt bröd med gött pålägg. Två koppar kaffe o sen förflyttade jag mej till soffan med filt. Ingen varm morgon..Hade glömt att det var midsommardagen. Men vad spelar det för roll. Jag är en dålig firare.

Runt 11 snåret kom det en ngt nyvaken Tibbe ut i köket. Ja han var ju trött av att resa med mej. ...   Efter frukost gick vi ut i makeriet o kollade vad de gjorde. Och kan ni tänka er..det var folk där heeela tiden. Jag fick se snabblagningar och nyckeltillverkning. Nyfiken som jag är så vill jag ju även testa på tillverkning. Så jag fick prova på att göra nycklar.. 

När affären stängdes blev det lunch. Och efter det så fick vi låna bilen o åka till Kiel. Jag hade ju klantat mej o glömt padladdaren i Kalmar. Så Mediamarkt fick ett besök av oss. Gissa om jag blev förvånad när jag inte fick betala med mitt Mastercardkort. Nepp det gillades inte alls där. Jag fick hämta ut pengar i en uttagsautomat. 

Sen passade Tibbe på att köpa skor o sen...sen mina vänner så gick vi på Glassaffären nr1. Där vi var sist. Vi inhandlade två JÄÄÄTTEglassar. Gött värre. Det blir vår tradition i Kiel..

När vi sen skulle åka hem igen så åkte vi förbi en färja som skulle vara speciell. Och nog var den speciell alltid. För inte gick den på vattnet..Nepp den hängde i vajrar från järnvägsbron ovanför. Inte stor, den rymde kanske 4-6 bilar. Men häftig. 

Väl hemma fick vi veta att vi skulle gå på fotbollsmatch. Vi skulle se Tyskland Ghana.

I Bordesholm finns en mindre biograf, typ Folkets Hus och där jobbar vårt värdpar. Kändes väldigt hemtamt att komma dit eftersom jag jobbat med sån i nästan 25 år. Och nu skulle vi se direktsänd fotbollsmatck på storbild. Jag o Tibbe höll naturligtvis på Ghana o de resterande 200 tyskar som kom...ja de höll inte på Ghana.

Det blev en fantastisk kväll o vi blev utittade när vi skrek o tjoade när Ghana gjorde mål. Men ingen kom o gav oss en snyting. 

Söndag morgon o det blev sovmorgon. När jag kom ner så smågnolade Andy i köket. Vi satte oss o åt frukost tillsammans o surrade en massa. Sen kom vi på att mina mcstövlar behövde nya sulor. Sagt o gjort, vi gick ut i verkstan o började jobba. Jag vill ju lära mej nya saker så Andy visade första o sen gjorde jag som han gjorde...eller försökte göra. Det var riktigt roligt o väldigt spännande. Jag blev jätteskitig av allt gummidamm men resultatet blev fantastiskt och det håller än idag.

Nu skulle vi fortsätta vidare söderut. Det var molnigt o lite halvkallt, men vi hade en lång väg att köra så det var bara att fortsätta. 

Rutten hade vi planerat med Andy o vi hade försökt programmera in delmål i våra respektive GPSer.Jag kan lova att resultatet varierade. Min krävde att vi skulle upp på autobahn o Tibbes  ville köra vägar som inte fanns. Vilket gäng.

Vi kördeen bit o lyckades hamna på storavägen..Körde en bit o höll av. Kom in på en smal väg som var jättemysig o kurvig under ett tak av stora träd...Men vi förstod att nåt var fel när vi kom ut på en grusväg.

Till slut kom vi fram till en större väg , där stannade vi o programmerade om våra damer o fortsatte. 

Turen genom Europa hade vi betämt, skulle gå på mindre vägar. Så lite motorvägar som möjligt.

Jag är ju helt rudis gällande GPS och anväändande av dessa, men jag har tydligen inte sååå svårt att läsa mej till saer. Så det funkade bättre o bättre. Tibbe hade inte uppdaterat sin på 4 år så då ka ni räkna ut, att med alla vägarbeten som gjorts och som pågår så stämmer inte allt. Men roligt har vi.

Vi körder genom mindre o större byar. Genom hav av ängar som växte frodigt a alla dess färger. Ibland såg man milsvida. Vi kom fram till en by o Tibbe körde efter mej. I en korsning sa min vänster o jag började svänga..Tibbes visade höger. Vi konstaterade över intercomen att vi nog skulle köra höger. Nu hörde det till saken att jag redan svängt, så Tibbe körde höger o stannade längre fram.

Jag tog en sväng på en kilometer, för ni ska inte tro att man kan vända hur somhelst. Nepp jag hade bilar bakom o mötandes. Vägen var smal. Jag vände vid en bodngård och jag lovar det luktade inte nybakt bulla, Jag tror att just för den årstiden så hade alla bönder utrensning av svämgödsel, för det stank överallt. Men får inte var kräsen när man kör på landet.

Tibbe stod lydigt kvar o väntade när jag återvände från mitt korta äventyr. Vårat målför dagen var Hartz. Ett relativt välkänt bilkerområde, med många bikerhotell. Klocka var vid två på eftermiddagen när han sa att vi snart var framme vid hotellet. Vi körde nerför ett berg o hittade en liten grusväg in o upp. Den blev rätt smal o til slut insåg vi att kordinaterna hade varit fel. Vi vände o fortsatte in i ett samhälle. Stannade till på en mack o fick orientera oss. Väl framme vid hotell Harmonie så fick vi ett rum ochäven lite guiding på hur vi kunde köra för att se på området, etersom klockan inte var så mycket än.

Vi lämpade av alla saker o drog iväg igen. Det var riktigt härliga kurviga vägar o naturen var rejält kuperad. Vi kom fram till ett mindre samhälle och när vi hade passerat samma blåa kyrka tre gånger så insåg vi att det var dags att programmera om igen. Att köra genom hela området tr inte så många tillmar. MEn det finns en hel del fint att se. Vi passerade en häftig damm som gick i etager. Högt på höger sida o massor med vatten...sen lägre på vänster sida men fortfarande mycket vatten. Såg inte ut som hemma.  Det hade börjat bli lite varmre nu så man svettdes. 

När vi kom tillbaka tillhotellet så tog vi bara en enkel måltid innan vi gick ner till de andra gästerna. Mestadels engelsmän men vi hittade ett skånskt par som hade kommit. De skulle stanna några dagar.

Vi hade sett häxor lite här o där under dagen ochäven på hotellet fanns det såna. När vi frågade ägarna så var Hartz ett häxområde. INte undra på att jag kände mej hemma..  

Kvällen gick fort och vi somnade ovaggade.

Ja inte hade jag packat klart när jag steg upp imorse. Hade inte ens hittat allt. Leta, leta, leta. Lyckades krossa ett ägg i kylskåpet och vem behöver det en sån dag?
Hade väntat på min nya jacka en vecka o fick veta att den låg på bussgods. Bara åka dit o hämta. Var sååå nöjd när jag packade upp den o såg resultatet.

Vi hade bestämt att vi skulle träffas i Antnäs och det kändes bra eftersom jag glömt att tanka kvällen före. 

25 minuter senare står jag o tankar o killarna står redan o väntar.

Vi kopplade ihop våra G9or o även en shoei intercom som är en Cardo släktig. Funkade alldeles utmärkt. 

Dagens tur skulle gå till Hudiksvall för våran del. Bert skulle till Dalarna.

Första stoppen blev i Skellefteå där vi tog oss en kaffe och regnjackan åkte på. Precis när vi skulle köra iväg kom ett riktigt hagelskur. Det gjorde ont att få det på sig. 

Nåväl vi körde ifrån ovädret och fortsatte till Umeå. Där skulle Tibbe göra lite saker , bl a klippa sin mammas jättestoora gräsplätt. Den är nog 4x5 m. Vilken utmaning. Tog längre tid att hämta klipparen...  

Vi passade på att äta där. Rekommenderar en Kinarestaurang nedanför sjukhuset. Buffe o man kan t o m få lite sushi...mums.

När vi kom till Vedabron fick vi verkligen hålla i oss. Det blåste riktigt hårt. Tibbe som körde först såg sned ut framför mej. Vi passerade Sundsvall o vägarbeten som sinkade oss en hel del. Vid vissa fick vi vänta ganska länge. Men vad göra..Trafiken var ganska intensiv så det var bara att gilla läget. Klockan var nog runt halv 8 innan vi skiljdes åt. Vi skulle få husrum hos en vän till Tibbe strax innan Hudiksvall. Lite klurigt att hitta så det blev flera vändningar innan i kom fram.

Det kändes riktigt nostalgiskt att få husera i en husvagn igen. Kändes som att den stod lite snett så man blev lite sjösjuk till att börja med. 

Vaknade vid 6 på morgonen och regnet skvalade ner. Suck..Kollade paddan en sväng o insåg att jag kunde somna om. Vaknade två timmar senare o det småregnade fortfarande. Hade ju beställt fint väder. Säkert Tibbe som gjort nån dans så att det blev annat. Nåja..bara upp ur bingen o knata in till huset där frukosten väntade. En timme senare var vi på rull o det hade slutat regna.

Målet nu var Uppsala och Lelles. Där stannade vi ett tag o kollade in både hojar o kläder.

Med mej fick jag två tröjor som jag kan ha över min crossjacka. Fanns ju massor att köpa så man får verkligen hålla sig i skinnet för det kan bli dyrt. (Det finns ju alltid något man kan behöva)

Vi bestämde oss för att köra runt hufvudstaden. Jag hade varit dit två veckor innan o vid rusningstid är det inge kul att stå i köer. Många vägbyggen o kring Norrtull var det ingen höjdare att färdas

Dessutom skulle vi ner till Tranås innan kvällen, så det var bara att stå på.

Vi körde mot Enköping o tog sen vägen ner mot Nyköping. Min Anita (gps) var ju ny så vi hade inte riktigt kommit överens än. Men det skulle väl ge sig. Tibbe hade inte uppdaterat sin på 4 år så då vet ni att det kan ha hänt mycket. Men vi hade fått lite hjälp av en inföding, så nog skulle vi väl hitta genom de djupa skogarna. 

Vi hade fått en inbjudan att hälsa på en hojkompis och få oss lite mat i magen. Väl framme kändes det jätteskönt att få hoppa av och sträccka på sig. Maten var jättegod o välbehövlig. (Tack Ronny)

Nu skulle vi vidare till Linköping och vi fick köra en härlig hojväg me den alldeles egen guide. Den gick vid kusten någon mil. Kurviga mysiga vägar. Vackra vyer. 

Sen blev det lite motorväg innan vi kom fram till Fiffilina i Linkan. Stoppt där blev inte långt men jag hann med att skrämma katten. Alltid något.

Nu skulle vi fortsätta vidare ner mot Tranås. Vägen gick förbi Mantorp, näää vi provade inte banan. Men den vägen var jättehärlig med mååånga fin kurvor. Sen fortsatte vi neråt mot Boxholm. Vi växlade navigerare så alla fick köra först och det var jättekul att få susa fram genom kruvorna. 

Sista biten var grus och Fiffi känner ju till min passion så hon sa bara..kör nu tills ni kommer till en nerförsbacke med en bondgård..Där tar ni vänster. Jag kommer efter er. Sagt o gjort..jag gaaasade på och körde. En urhärlig väg med kurvor och upp o ner genom skogen. Vet inte vad vi höll för hastighet men vi körde rätt långt. Då ringde min telefon o Fiffi var på tråden..-Vaar är ni? ja inte hade vi passeat en bondgård...nä nådiga damen glömde ju att berätta att vi skulle ta vänster där vägen delade på sig första gången.Suck..Bara att köra tillbax o börja om. När vi kom till den avfarten så lyckades Tibbe välta. Han fick väl ngt grusspinn. Jag stod lite längre bort o väntade på honom o vände när han aldrig kom. En av väskorna hade gått sönder o tur att det fanns silvertejp o spännband. Å detta var början på resan. Hmm undrar hur det skulle funka utan väskan.

När vi då tillslut hittat fram till natthärberget så fick vi jättegott fika o en mysig stuga att sussa i. Vi nattsuddade rätt länge så alla somnade nog rätt snabbt. 

På morgonen tog Fiffi o Ronny några dopp i sjön. Såg mysigt ut men jag kände mej lite kall, eller ok jag ballade ur. Vi hade iaf en toppenförmiddag och Tibbe fixade sin väska så att vi kunde fortsätta. Vi drog neråt rätt sent o nästa stopp skulle bli i Kalmar hos goda vänner. Vi körde små vägar o kom fram i Mariannelund. Innan vi var där så hade Ronny hittat en härlig grusväg till oss. Vi fick susa fram på den o lixom köra av oss lite. När vi kom till Hultsfrd åt vi lite o sen valde Ronny att vända hemåt igen. Vi fortsatte neråt mot Kalmar o efter någon felåkning så hamnade vi hos Torrikas.

När man är hos den familjen så måste man ut o provköra allehanda skojjiga hojar. Förra året var det en med sidovagn o i år var det en modifierad sak som gick som ett spjut o man satt på den som en sporthoj. Du milde vad den vibrerade. Livsfarlig att köra på låga varv, man vet aldrig vad som kan hända. Men att få gasa på...det ni. Så det blev en härlig hojtur på kurviga vägar även där. 

Vi blev kvar två nätter och fick både god mat och väldigt trevligt sällskap. Vet inte riktigt hur många vi var i huset men säkert över 10 pers. Det var ju faktiskt midsommar. 

Nu skulle vi ju vidare så midsommaraftons morgon åkte vi vidare. Vi skulle till Karlshamn o min systers grav. Åker alltid förbi o planterar en blomma på. Vi är ju inte direkt nästgårds..Så man vill ju passa på. 

Sen blev det Mc Donalds, för de har ju wifi. Lite cesarsallad sitter aldrig fel. Åsså en koll på vad som hänt på fejjan då.

När vi nu ändå var i faggorn stannade vi till i Norje åxå. Men vi var en helg försen. Sweden Rock hade ju redan varit.

När vi kom till Kristianstad så skulle vi skiljas från Fiffi. Inge kul alls att skiljas från henne..Men bara gilla läääget. Lite vemodigt. 

Vårat mål var Tyskland och vi hade våra vänner där som väntade på oss. Vi körde ner via motorvägen o ju närmare vi kom Malmö desto svartare blev himlen. Såg mörkt ut över Danmark.

Vi tog en sista tankning i Sverige och sen körde vi till bron. Vid betalstället betalade vi bägge för bil men orkade inte börja tjafsa med personalen så vi körde vidare. Så när ni ska köra över, ta de bemannade betalkurerna. Då blir det rätt.

Att köra genom Köpenhamn kan vara trixigt men ikväll var det värre än värst. Lååånga köer på grund av vägarbeten. Det gick inte fort och många gånger fick vi stå och vänta. Tror att vi krypkörde närmare en mil med tre fyllda filer av allehanda farkoster. När vi sen kommit förbi det så kunde vi brassa på. Och naturligtvis började det ösregna då. Vi hade bestämt att vi skulle ta färjan över Rödby- Puttgarten. Det blåste riktigt hårt. När vi betalat in oss så körde vi fram mot färjan. När jag passerade ett fartgupp lossnade min ena väska. Fick gå tillbax o hämta den o då missade vi färjan med nån minut. Typiskt. Under tiden vi väntade satte vi fast väskan med extra kattstrypare. Bägge så att vi inte skulle missa fler tider. Alldeles bevid oss stod en Belgare. Ha hade varit o kört nordkalotten o skulle nu hem. Han blev nyfiken på vår resa och önskade oss en säker tur. Nu var det tid att köra ombord....

Ja inte hade jag packat klart när jag steg upp imorse. Hade inte ens hittat allt. Leta, leta, leta. Lyckades krossa ett ägg i kylskåpet och vem behöver det en sån dag?
Hade väntat på min nya jacka en vecka o fick veta att den låg på bussgods. Bara åka dit o hämta. Var sååå nöjd när jag packade upp den o såg resultatet.

Tog hojjen till jobbet på morgonen. Hade packat kvällen innan för vi skulle träffas kl 13 hos Tibbe, mitt i stan. Magnus skulle komma från Kalix o sen fick vi se om nån annan åxå dök upp. 

Innan jag åkte till träffpunkten åkte jag ner till hamnen o kollade in "Göteborg". Verkligen fantastiskt vackert fartyg.

Kom in på gården en kvart innan o började med, att på stående fot äta upp min medhavda sallad. Nåt måste jag ju få i mej. Av erfarenhet vet jag att många av mina vänner kör o kör o tänker inte på att äta. Dessutom skulle middan bli rätt sen.

Magnus hade gjort rutten o det skulle bli spännande att få köra med. Vi åkte från Luleå mot Ersnäs via Sjulsnäs in därifrån mot Arnemark. Passerade Roknäs o sen vidare mot Blåsmark och Fällfors. 

Vädret var otroligt vackert o det kändes perfekt i kläderna. Inte för varmt o inte för kallt..bara perfekt. Radion var igång o helt plötsligt kom ett trafikmedlande. En helikopter hade störtat i Fällträsk o den kom från Norrbotten. Tydligen några som skulle fota nåt o missbedömt. Ajdå tänkte jag, undrar om det är nån man känner..Nå jag kan nog inte rädda nån så jag körde på.

I Fällfors ville de andra stanna o "pudra näsan" o köpa lite uppåttjack. Så blev det. Godis o dricka till mellis. 

Vi fortsatte för vi skulle hinna till Umeå o få en av hojjarna värderade. Och de stänger väl sex eller nåt sånt. Nästa stopp kom att bli Bygdsiljum. Ett vacker samhälle där en jättestor sjö finns o rinner ut i Rickleån. Fotovänligt ställe.

Här kom vi på att vi skulle tanka, vilket gick mindre bra. Tibbe hade det största problemet så han valde att köra ner till Robertsfors. Jag skulle glida in i Umeå på ångorna så det skulle nog gå. Om inte annat så kunde vi slanga från Magnus jättetank..  

Vi körde åt andra hållet o kom sedan ner på väg 364 som passerar Flurkmark o sen kommer den ner i Ersmark. Vi kom ner till Umeå strax efter 17 och då gled jag snyggt in på OK o tankade nästan full tank..2 liter kvar var det nog.

Körde till Northbike till de andra o parkera. Hann bara in genom dörren så sa Andreas att han hade en hoj som jag borde testa. Sagt o gjort, det blev test av Triump street Triple. Ouch vilken skojjig leksak. Den ville jag ju bara haaaaa. Eller rättare sagt..den vill jag åxå ha..För Pärlan säljer jag INTE!

Min tuuur att vi var på väg söderut. För jag är utav den oberäkneliga sorten. Helt plötsligt händer det o jag har köpt en hoj.. ibland hinner jag inte med mej själv ens..

Den fortsatta resan gick via E4an mot Önsköldsvik. Vi var lixom liiite sena så nu fick vi nog ta den rakaste vägen för att hinna.

När vi kom fram till Övik så blev det en hel del stopp innan gps-herrarna bestämt sig för vägvalet. Jag som bara hängde på hade all tid i världen att kolla på allt runt-om-kring såg allt det fina som Övik har att bjuda på.

Ni som inte varit ut till Gullviks camping..Åk dit!! Det är en otroligt fin anläggning och man får ett väldigt trevligt bemötade av personalen. Perfekt för hojåkare.

Den ligger såå vackert i en havsvik med en otrolig utsikt. Stugorna är moderna o i jättebra skick. Finns alla storlekar o modeller. Och måste man nödvändigtvis sova i tält, ja då går det åxå. 

Jag o grabbarna fick en fin stuga. Vi körde upp hojjarna till stugan o parkerade. Packade ur o tog oss en snabbdusch före maten. Alla satt nere i restaurangen när vi släntrade in där. Blev ett härligt mottagande av alla gamla o nya vänner. 

Middagen lagades av ägaren till campingen Gert och den bestod av. 

Förrätt, Sparris med parmesanost

Varmrätt, lax i ugn med potatissallad och broccoli

efterrätt, frukter med vaniljsås

Mycket gott. Till detta serverades vin eller öl.
Kvällen blev inte så sen för vi skulle ut på äventyr  på lördagen.

Uppstigning och frukost i restaurangen. Vi i vår stuga gjorde oss klara direkt o körde ner till resturangen. Frukosten hade allt man kan önska. och utsikten vänner..Den var mer än väääl godkänd. 

Vi rullade inåt stan igen o vårat första stopp skulle bli på den nya brandstationen . Heelt otrolig kåk, nybyggd o utrustad som Fort Knox. Det gick bara att ta sig in i foajen, sen var det stopp.

När vi parkerade hojjarna stod några o väntade. Vi fick komma in i huset o allt luktade nytt o frächt. Foajen var tapetserad med posters på gamla bränder. Intressant att få höra om dem.

Vi hade sån tur att ett larm gick, så vi fick se en utryckning. Killarna var snabba o drog iväg.

Omklädningsrummet luktade sådär härlig björkvedsbrasa, som det brukar.

Kommandocentralen såg ut som en rymdstation och det var imponerande välordnat o rent överallt. 

Efter brandstationsbesöket så fick jag äran att agera spätta. Jag fick åka bakpå Magnus som kör en 1600 GLT. Helt uuuunderbar att sitta på. Absolut skönaste som jag provat. Brukar ju normalt bara köra men idag kändes det helt rätt att åka. Tibbes hoj hade inte velat starta på morgonen så han fick ta min o åka o köpa ett nytt batteri. Vi skulle nu åka ut till en skjutbana söder om stan och fick köra några mil innan vi kom fram. Ahh det skulle bli roligt.

Jag har aldrig skjutit pistol så det skulle bli jättespännande att få prova. Vi delades in i lag o jag skulle få tävla tillsammans med. xxxx. Vi fick börja med pistolen. En 9mm blev det. I stort sett ingen rekyl och den var riktigt lättskjuten. Blev väl inget superresultat med jag träffade tavlan. SÅ jag var nöjd. 

Nästa station var skidskytte. Där fick vi skjuta med stöd framåt o sedan stående sidstöd. Första serien tror jag missade två o andra blev full pott. Men bara man fattade hur bössan gick så var det rätt enkelt. Vi konstaterade att det var tur att vi inte behövde åka ett varv först.. För då hade nog kulorna smattrat i sandvallen istället.

Nu blev det murrikkalunch. Stekta raggmunkar med fläsk o lingon. Oj så gott det var.

Det blev en hel del skratt o retsamma kommentarer. Men så roligt vi hade.

Sista stationen var hagelskytte. Det tycker jag är skitroligt. Nää jag sköt inte fullt..men 6 av 10 är jag nöjd med. Man behöver inte alltid vara bäst. 

När vi skjutit färdigt skulle vi åka tillbaka in till stan o kolla på tillverkning av de gula skyddglasen. Det skulle bli spännande.

Jag fick åter äran att sitta bakom och vilken känsla när han gasade. Vi fick nästan en stegring o jag loovar...min magen killade till ordentligt. Snacka om drag i maskinen. Vi tog en härligt kurvig väg tillbaka o jag hann se en massa fina ställen. Vad vägen hette..ja det vet jag inte..

Väl på plats började tillverkningen med att man tog ett avtryck på lampglaset. Sedan ritades formen upp på den gula biten. Denna lades sedan in i en ugn så att den skulle bli formbar. Togs ut efter en stund o tröcks mot det befintliga glaset, som man täckt över med aluminiumfolie. Sedan när den svalnat en smula ritades konturerna in o så sågades denna ut. 

Nu gjordes det en prototyp för att se om det var användbart på just den hojjen. Den fästes med självhäftande tejp o sen fick vi köra tillbaka till Gullvik.

Vi var ett trött gäng som parkerade hojjarna. Dagen hade varit mycket intressant och givande.

En dusch satt perfekt. och sedan satte vi oss ner på altanen i solskenet o bara njöt. Ja vi tog en lille åxå. Sen blev det en hel del skratt innan vi gick ner till restaurangen igen.

Ikväll skulle det bli prisutdelning efter skyttet..och sen en god middag.

Nu måste jag erkänna att jag inte kommer ihåg vem som vann..eller kanske vill jag inte minnas. Men om jag uttrycker mej såhär. Alla var vinnare. för vi hade ju möjligheten att vara på plats tillsammans med likasinnade. 

Till middag blev det inbakad fläskfile m hemgjorda pommes och en härlig bea. Till efterrätt en cheesecake med kiwi. Heelt suveränt gott o alla tallrikar var slickade..

Efteråt satt vi o skrattade o berättade härliga anekdoter tills kvällen tog slut. Det var inga svårigheter att somna..inte alls.

Till frukost fick vi scrambled eggs o bacon plus en massa annat gott. .

Det kändes lite tråkigt att lämna det härliga gänget, men nu var det söndag o på måndagar så jobbar de flesta, likaså vi. Resan hem företogs mestadels på E4an och den är i regel en rätt tråkig transportväg. Nu hade jag o Magnus fördelen att vi bägge var utrustade med varsin G9a..så för vår del gick resan ganska fort.. Ja nauturligtvis var det ju Magnus som snackade mest för jag är ju mer tystlåten..eller hur var det nu. Vi får tacka våra värdar i Ångermanland. För den underbara helg som vi alla fick uppleva. Nästa gång kommer vi åxå..Vare sig ni vill eller inte..  

Anki GS ägaren Norrbotten

En seg morgon var det..Smådugga när vi vaknade. Nåja vi hade inte så bråttom iväg. Frukosten var riktigt bra. Det fanns allt man kunde tänka sig i frukostväg. . Det var nog det bästa vandrarhem som jag någonsin sovit på. Men så var det riktigt stort o verkade ha personal dygnet runt..Och vet ni..De hade wifi..Yipiee.

Efter frukosten såsade vi på lite o uppdaterade alla uppgifter på nätet.

Så skönt att ta det lugnt. Dessutom är inte jag så sugen på att köra i regn. Nää jag är inte gjord av socker..Men jag gillar inte att bli fuktig. Inget skönt att köra o känna sig kall.

När vi sen kom ut så hade det slutat regna. Det kunde nog bli en riktigt bra dag. Vi skulle passera genom Lichtenstein för att sova i Österrike en natt.

Distansen var redan utsedd.

Vi packade hojjarna och drog iväg. St Moritz var vackert även om det var moln. En bit bort såg jag slalombackarna och det hade vart kul att testa åka lite. Utanför stan, precis innan vi passerade nästa samhälle så körde vi förbi en väldigt vacker bro. På sidan om bron gick två mindre vägar. När jag började kolla lite närmare på dessa vägar upptäckte jag att de var helt översvämmade.

Innan vi åkte från Sverige så hade det ju varit enorma översvämningar i Europa, men detta var egentligen det första jag såg. Visst var det mycket vatten i de flesta floderna , förutom Italien som var kruttorr.

Vi körde jämte floden en bit o det var ett rätt häftigt flöde på den.

Vi började att köra uppåt igen. Passet som vi skulle över heter Albola.En rätt smal väg som slingrade sig över bergspasset till Lichtenstein. Jag tyckte att det var relativt varmt när vi startade var tvungen att stanna o ta på mej handskaran igen..Det kändes kallt och faktum var att det fanns snö däruppe. Vi stannade till o fotade på ett rätt flackt ställe. Man hörde koskällorna en bit upp på berget. På vissa ställen var snön helt rosa..

Vi fortsatte och precis när vi skulle börja köra neråt passerade vi ett värdshus där det stod flera hojjar. Skulle vi stanna o fika eller...nää vi fortsatte.

Vägen slingrade sig och vyn över dalen var väldigt vacker. Vi stannade till i en kurva o tog lite bilder. Mot oss kom det några cyklister...och även skidåkare...alltså rullskidor. De såg alla lika glada ut och hälsade där vi stod. Att de orkar..

När man körde efter serpentinvägarna så fanns det inte ngt staket utan det var stenar som stod med ca 5 m avstånd. Inte vet jag om jag skulle lyckas träffa en sån om jag skulle tappa balansen o vingla ut över ett stup..

Som tur behövde jag inte testa.

Lite längre ner i dalen blev det smalare o vägen gick i ordentliga svängar. Ovanför oss tornade flera broar rakt över dalen. De var väldigt vackra, valvade saker. De såg gamla ut. Tibbe berättade att tåget gick däruppe. Även de fick köra i serpentiner. Ja vilka byggnadsverk det finns.

Även om vi körde uppåt i europa så kändes det som att vi körde nerför hela tiden.

I slutet på den otroligt vackra dalen ville Tibbe att vi skulle stanna o fota lite. Det visade sig att lååångt nere i en klyfta (Cazisklyftan) rann Rhen o det skulle han fota. Ärligt vågade jag inte titta ner utan han fick luta sig över kanten o ta nga bilder. Ser ut som ett litet dike när man tittar på bilderna. Men det var lååååångt nere.

Väl nere i dalen stannade vi till o tankade både hojjarna o oss själva. Blev en glass...mums.

Sedan skulle jag få se en väldigt speciell kyrka. Den var arkitektritad och mina förväntningar var stooora.. Vi vek av från stora vägen o körde några kilometer innan vi svängde av vägen o körde ner på ett fält. Där stod något underligt. Såg ut som nåt som ET lämnat efter sig. Två halva bollat i betong. Sedan en låda fastbyggd i den. Jag kan inte säga annaat än att den var ful att titta på. Sedan gick vi in..du milde vilken skillnad. Ljus o spartansk i sin inredning. Men väldigt ren och egentligen vacker. Det var en lugn känsla man fick när man gick därinne. Trots det fula yttre så var den jättefin inuti. Man hade dokumeterat hela bygget o det var intressant att läsa igenom pärmen med både text o bilder. Klart sevärd

Vi skulle stanna på en verkstad i Chur. Tibbe hade stannat där flertalet gånger o servat hojjen. Nu berättade han att han kände att hojjen ville dö när han svände åt vänster. Det låter ju spännande eftersom vi kört en hel del tvära pass åt både höger och vänster..Vilken tur att han aldrig sa ngt.

Vi stannade till, 30 grader, och gick in i verkstan. Det visade sig att han var tvunden att byta ut en lite del och det var en beställningsvara. Jaha..hur skulle vi göra nudå. Nu var leveranstiderna inte speciellt långa utan vi skulle få komma tillbax imorgon igen.

Nu var frågan var vi skulle stanna o sova.

Mellan Chur i Lichtenstein finns det ett militärt område Mayenfeld. Gränsen går precis där. Det ligger väldigt vackert, högt uppe o sedan kör man nedför på härligt kurviga vägar. På sidan om vägen finns ett litet betongdike där allt vatten ska rinna, om det regnar. Det diket var precis sådär icket inbjudande att "råka" köra ner i. Nu gkorde ingen av oss det...men utifall om..(skulle nog göra ont)

När vi kom ner i dalen som skulle ta oss till Vaduz passerade vi en borg. Vi hade lite dåligt med tid för vi skulle hinna med ett fikastopp så vi stannade aldrig till o kollade.

Jag var väldigt spänd på hur Lichtenstein skulle vara. Vi passerade Vaduz som var en rätt stor stad. Vi skulle vidare till ett sammhälle som heter Ruggel. Där bor två familjer som Tibbe känner sedan länge. Vi stannade till hos Philip som äger en firma som tillverkar keramik.

När vi kom in så kändes det som att jag ville krypa ur kläderna . Det var fruktansvärt varmt o svetten rann innanför läderna. Som tur var hade han ac så det kändes heeelt underbart att få svalka sig. Och vattnet gick att dricka..Underbart gott.

Nu hade vi ju varit ute ett tag o jag hade fått prata en hel del engelska..så snacka om min förvåning när Phillip började prata finska med mej. Vilken känsla att få perkla på.

HAn berättade att han jobbat och utbildat sig i finland. Vill minnas att det var på Pentik. Sakerna han tillverkade var jättefina.

Vi fick oss en välbehövlig fikastund o ett trevligt samtal innan vi fortsatte till nästa land. Vi hade nämligen bestämt oss för att åka till Feltkirchen i Österrike o sova. Där fanns ett vandrarhem som vi skulel kolla upp. 

Vi körde över gränsen utan att nån var intresserad o stan låg inte många kilometer bort.

Gpsen visade oss rätt o vi körde in o parkerade.

Huset var ett härligt korsvirkeshus. Det hade varit ngt sort sjukhus gammalt tillbaka. och om det var smittsamma eller galna peroner som vårdats där kommer jag inte ihåg..men det passade nog oss ganska bra.

Inne fick vi höra att det bara fanns sängar kvar i ett tiobäddsrum. Men vi var rätt trötta bägge två, så vi tog det. Packade ur hojjarna o installerade oss. När vi kom in med grejjerna satt en ung kille o spelade klassiskt på en akustisk gitarr. Otroligt vackert. Han skulle vara med o tävla under veckan o var där med sn mamma. Otroligt vilka människor man träffar när man reser.  En välbehövlig dusch blev det o sen lite mat. Kinarestaurangen rakt över blev vårt val. 

Till vår förfäran blev vi visad till ett bord brevid ett gäng kineser, ca 20 st på rundresa. Du milde vilkat kackel det var. Som tur var så hade de ätit färdigt o de gick ut efter ett tag. Det var riktigt skönt att sätta sig ner o slappna av. 

Maten var riktigt god och vi var bägge rätt trötta. Värmen tar liksom musten av en och det var nog 27 grader trots den sena timman. 

Innan vi gick o la oss tog vi med oss utrustningen för att kunna logga in o kolla läget hemma. Det fanns en hel del att kolla upp. Alltid skönt med fejjan ett tag. När jag klättrat upp i sängen tog det nog 3 sekunder så sov jag och nästa gång jag vaknade så var det morgon. Det hade tillkommit människor i varje säng men det hade inte jag hört alls.