Inlägg publicerade under kategorin Mc händelser

Av Anki R - 22 juli 2014 07:45

Lastningen av hojarna gick rätt fort och vi tog bara med oss det nödvändigaste upp på däck. Där skulle vi äta. Vi hittade ett perfekt bord i fören med en härlig utsikt. sedan försåg vi oss med varsin Wienerschnizel o lite bubbelvatten.

                                                        

Resan över tog drygt en timme och det blåste rejält vilket medförde en hel del vågor. Färjan som var relativt stor gick bra på vågorna och det kändes inte mycket. Det enda vi såg var stora vågor som sköljde över rutorna. Ja inte nu så att vi bara såg vatten..men ändå.

Vi var nästan först ute och påbörjade vår resa mot fastlandet. Puttgarten ligger ju på en halvö eller ö..

För att komma fram till Bordesholm fick vi köra i drygt en timme och efter ett tag märkte vi bägge att soppan började tryta. Solnedgången var fantastisk och som norrbottnnig är man ju lite ovan att köra i mörker, så det kändes lite spoky.

                                  

Sen kändes det en aning kallt och naturligtvis hade jag lämnat fodret till jackan hemma.

Vi tankade i utkanten av Kiel och körde sen till Andy o Kikki. De stod utanför huset o vevade med en svensk flagga när vi kom. Efter alla kramar så fick vi inte "våra" rum. Kändes urbra att packa ur o veta att imorgon blir det sovmorgon.

När jag kom ner på morgonen hade Andy o Kikki redan stigit upp. De skulle ju ha öppet i affären sin. Ett jättehärligt par som har en sko och nyckelaffär. Alltså Andy är sko och nyckelmakare. 

Jag satte mej o käkade i lugn o ro. Paddan var ju mitt sällskap så jag kunde glutta vad som hände hemma. Det var riktigt skönt att sitta mol allena o äta nybakt bröd med gött pålägg. Två koppar kaffe o sen förflyttade jag mej till soffan med filt. Ingen varm morgon..Hade glömt att det var midsommardagen. Men vad spelar det för roll. Jag är en dålig firare.

Runt 11 snåret kom det en ngt nyvaken Tibbe ut i köket. Ja han var ju trött av att resa med mej. ...   Efter frukost gick vi ut i makeriet o kollade vad de gjorde. Och kan ni tänka er..det var folk där heeela tiden. Jag fick se snabblagningar och nyckeltillverkning. Nyfiken som jag är så vill jag ju även testa på tillverkning. Så jag fick prova på att göra nycklar.. 

När affären stängdes blev det lunch. Och efter det så fick vi låna bilen o åka till Kiel. Jag hade ju klantat mej o glömt padladdaren i Kalmar. Så Mediamarkt fick ett besök av oss. Gissa om jag blev förvånad när jag inte fick betala med mitt Mastercardkort. Nepp det gillades inte alls där. Jag fick hämta ut pengar i en uttagsautomat. 

Sen passade Tibbe på att köpa skor o sen...sen mina vänner så gick vi på Glassaffären nr1. Där vi var sist. Vi inhandlade två JÄÄÄTTEglassar. Gött värre. Det blir vår tradition i Kiel..

                                     

När vi sen skulle åka hem igen så åkte vi förbi en färja som skulle vara speciell. Och nog var den speciell alltid. För inte gick den på vattnet..Nepp den hängde i vajrar från järnvägsbron ovanför. Inte stor, den rymde kanske 4-6 bilar. Men häftig. 

Väl hemma fick vi veta att vi skulle gå på fotbollsmatch. Vi skulle se Tyskland Ghana.

I Bordesholm finns en mindre biograf, typ Folkets Hus och där jobbar vårt värdpar. Kändes väldigt hemtamt att komma dit eftersom jag jobbat med sån i nästan 25 år. Och nu skulle vi se direktsänd fotbollsmatck på storbild. Jag o Tibbe höll naturligtvis på Ghana o de resterande 200 tyskar som kom...ja de höll inte på Ghana.

                                                                           

Det blev en fantastisk kväll o vi blev utittade när vi skrek o tjoade när Ghana gjorde mål. Men ingen kom o gav oss en snyting. 

Söndag morgon o det blev sovmorgon. När jag kom ner så smågnolade Andy i köket. Vi satte oss o åt frukost tillsammans o surrade en massa. Sen kom vi på att mina mcstövlar behövde nya sulor. Sagt o gjort, vi gick ut i verkstan o började jobba. Jag vill ju lära mej nya saker så Andy visade första o sen gjorde jag som han gjorde...eller försökte göra. Det var riktigt roligt o väldigt spännande. Jag blev jätteskitig av allt gummidamm men resultatet blev fantastiskt och det håller än idag.

            

Nu skulle vi fortsätta vidare söderut. Det var molnigt o lite halvkallt, men vi hade en lång väg att köra så det var bara att fortsätta. 

Rutten hade vi planerat med Andy o vi hade försökt programmera in delmål i våra respektive GPSer.Jag kan lova att resultatet varierade. Min krävde att vi skulle upp på autobahn o Tibbes  ville köra vägar som inte fanns. Vilket gäng.

Vi kördeen bit o lyckades hamna på storavägen..Körde en bit o höll av. Kom in på en smal väg som var jättemysig o kurvig under ett tak av stora träd...Men vi förstod att nåt var fel när vi kom ut på en grusväg.

Till slut kom vi fram till en större väg , där stannade vi o programmerade om våra damer o fortsatte. 

Turen genom Europa hade vi betämt, skulle gå på mindre vägar. Så lite motorvägar som möjligt.

Jag är ju helt rudis gällande GPS och anväändande av dessa, men jag har tydligen inte sååå svårt att läsa mej till saer. Så det funkade bättre o bättre. Tibbe hade inte uppdaterat sin på 4 år så då ka ni räkna ut, att med alla vägarbeten som gjorts och som pågår så stämmer inte allt. Men roligt har vi.

Vi körder genom mindre o större byar. Genom hav av ängar som växte frodigt a alla dess färger. Ibland såg man milsvida. Vi kom fram till en by o Tibbe körde efter mej. I en korsning sa min vänster o jag började svänga..Tibbes visade höger. Vi konstaterade över intercomen att vi nog skulle köra höger. Nu hörde det till saken att jag redan svängt, så Tibbe körde höger o stannade längre fram.

Jag tog en sväng på en kilometer, för ni ska inte tro att man kan vända hur somhelst. Nepp jag hade bilar bakom o mötandes. Vägen var smal. Jag vände vid en bodngård och jag lovar det luktade inte nybakt bulla, Jag tror att just för den årstiden så hade alla bönder utrensning av svämgödsel, för det stank överallt. Men får inte var kräsen när man kör på landet.

Tibbe stod lydigt kvar o väntade när jag återvände från mitt korta äventyr. Vårat målför dagen var Hartz. Ett relativt välkänt bilkerområde, med många bikerhotell. Klocka var vid två på eftermiddagen när han sa att vi snart var framme vid hotellet. Vi körde nerför ett berg o hittade en liten grusväg in o upp. Den blev rätt smal o til slut insåg vi att kordinaterna hade varit fel. Vi vände o fortsatte in i ett samhälle. Stannade till på en mack o fick orientera oss. Väl framme vid hotell Harmonie så fick vi ett rum ochäven lite guiding på hur vi kunde köra för att se på området, etersom klockan inte var så mycket än.

        

Vi lämpade av alla saker o drog iväg igen. Det var riktigt härliga kurviga vägar o naturen var rejält kuperad. Vi kom fram till ett mindre samhälle och när vi hade passerat samma blåa kyrka tre gånger så insåg vi att det var dags att programmera om igen. Att köra genom hela området tr inte så många tillmar. MEn det finns en hel del fint att se. Vi passerade en häftig damm som gick i etager. Högt på höger sida o massor med vatten...sen lägre på vänster sida men fortfarande mycket vatten. Såg inte ut som hemma.  Det hade börjat bli lite varmre nu så man svettdes. 

När vi kom tillbaka tillhotellet så tog vi bara en enkel måltid innan vi gick ner till de andra gästerna. Mestadels engelsmän men vi hittade ett skånskt par som hade kommit. De skulle stanna några dagar.

Vi hade sett häxor lite här o där under dagen ochäven på hotellet fanns det såna. När vi frågade ägarna så var Hartz ett häxområde. INte undra på att jag kände mej hemma..  


Kvällen gick fort och vi somnade ovaggade.


ANNONS
Av Anki R - 13 juli 2014 19:09

Ja inte hade jag packat klart när jag steg upp imorse. Hade inte ens hittat allt. Leta, leta, leta. Lyckades krossa ett ägg i kylskåpet och vem behöver det en sån dag?
Hade väntat på min nya jacka en vecka o fick veta att den låg på bussgods. Bara åka dit o hämta. Var sååå nöjd när jag packade upp den o såg resultatet.

Vi hade bestämt att vi skulle träffas i Antnäs och det kändes bra eftersom jag glömt att tanka kvällen före. 

25 minuter senare står jag o tankar o killarna står redan o väntar.

Vi kopplade ihop våra G9or o även en shoei intercom som är en Cardo släktig. Funkade alldeles utmärkt. 

Dagens tur skulle gå till Hudiksvall för våran del. Bert skulle till Dalarna.

Första stoppen blev i Skellefteå där vi tog oss en kaffe och regnjackan åkte på. Precis när vi skulle köra iväg kom ett riktigt hagelskur. Det gjorde ont att få det på sig. 

Nåväl vi körde ifrån ovädret och fortsatte till Umeå. Där skulle Tibbe göra lite saker , bl a klippa sin mammas jättestoora gräsplätt. Den är nog 4x5 m. Vilken utmaning. Tog längre tid att hämta klipparen...  

                                                               

Vi passade på att äta där. Rekommenderar en Kinarestaurang nedanför sjukhuset. Buffe o man kan t o m få lite sushi...mums.

När vi kom till Vedabron fick vi verkligen hålla i oss. Det blåste riktigt hårt. Tibbe som körde först såg sned ut framför mej. Vi passerade Sundsvall o vägarbeten som sinkade oss en hel del. Vid vissa fick vi vänta ganska länge. Men vad göra..Trafiken var ganska intensiv så det var bara att gilla läget. Klockan var nog runt halv 8 innan vi skiljdes åt. Vi skulle få husrum hos en vän till Tibbe strax innan Hudiksvall. Lite klurigt att hitta så det blev flera vändningar innan i kom fram.

Det kändes riktigt nostalgiskt att få husera i en husvagn igen. Kändes som att den stod lite snett så man blev lite sjösjuk till att börja med. 

Vaknade vid 6 på morgonen och regnet skvalade ner. Suck..Kollade paddan en sväng o insåg att jag kunde somna om. Vaknade två timmar senare o det småregnade fortfarande. Hade ju beställt fint väder. Säkert Tibbe som gjort nån dans så att det blev annat. Nåja..bara upp ur bingen o knata in till huset där frukosten väntade. En timme senare var vi på rull o det hade slutat regna.

Målet nu var Uppsala och Lelles. Där stannade vi ett tag o kollade in både hojar o kläder.

Med mej fick jag två tröjor som jag kan ha över min crossjacka. Fanns ju massor att köpa så man får verkligen hålla sig i skinnet för det kan bli dyrt. (Det finns ju alltid något man kan behöva)

Vi bestämde oss för att köra runt hufvudstaden. Jag hade varit dit två veckor innan o vid rusningstid är det inge kul att stå i köer. Många vägbyggen o kring Norrtull var det ingen höjdare att färdas

Dessutom skulle vi ner till Tranås innan kvällen, så det var bara att stå på.

Vi körde mot Enköping o tog sen vägen ner mot Nyköping. Min Anita (gps) var ju ny så vi hade inte riktigt kommit överens än. Men det skulle väl ge sig. Tibbe hade inte uppdaterat sin på 4 år så då vet ni att det kan ha hänt mycket. Men vi hade fått lite hjälp av en inföding, så nog skulle vi väl hitta genom de djupa skogarna. 

Vi hade fått en inbjudan att hälsa på en hojkompis och få oss lite mat i magen. Väl framme kändes det jätteskönt att få hoppa av och sträccka på sig. Maten var jättegod o välbehövlig. (Tack Ronny)

Nu skulle vi vidare till Linköping och vi fick köra en härlig hojväg me den alldeles egen guide. Den gick vid kusten någon mil. Kurviga mysiga vägar. Vackra vyer. 

Sen blev det lite motorväg innan vi kom fram till Fiffilina i Linkan. Stoppt där blev inte långt men jag hann med att skrämma katten. Alltid något.

Nu skulle vi fortsätta vidare ner mot Tranås. Vägen gick förbi Mantorp, näää vi provade inte banan. Men den vägen var jättehärlig med mååånga fin kurvor. Sen fortsatte vi neråt mot Boxholm. Vi växlade navigerare så alla fick köra först och det var jättekul att få susa fram genom kruvorna. 

Sista biten var grus och Fiffi känner ju till min passion så hon sa bara..kör nu tills ni kommer till en nerförsbacke med en bondgård..Där tar ni vänster. Jag kommer efter er. Sagt o gjort..jag gaaasade på och körde. En urhärlig väg med kurvor och upp o ner genom skogen. Vet inte vad vi höll för hastighet men vi körde rätt långt. Då ringde min telefon o Fiffi var på tråden..-Vaar är ni? ja inte hade vi passeat en bondgård...nä nådiga damen glömde ju att berätta att vi skulle ta vänster där vägen delade på sig första gången.Suck..Bara att köra tillbax o börja om. När vi kom till den avfarten så lyckades Tibbe välta. Han fick väl ngt grusspinn. Jag stod lite längre bort o väntade på honom o vände när han aldrig kom. En av väskorna hade gått sönder o tur att det fanns silvertejp o spännband. Å detta var början på resan. Hmm undrar hur det skulle funka utan väskan.

När vi då tillslut hittat fram till natthärberget så fick vi jättegott fika o en mysig stuga att sussa i. Vi nattsuddade rätt länge så alla somnade nog rätt snabbt. 

På morgonen tog Fiffi o Ronny några dopp i sjön. Såg mysigt ut men jag kände mej lite kall, eller ok jag ballade ur. Vi hade iaf en toppenförmiddag och Tibbe fixade sin väska så att vi kunde fortsätta. Vi drog neråt rätt sent o nästa stopp skulle bli i Kalmar hos goda vänner. Vi körde små vägar o kom fram i Mariannelund. Innan vi var där så hade Ronny hittat en härlig grusväg till oss. Vi fick susa fram på den o lixom köra av oss lite. När vi kom till Hultsfrd åt vi lite o sen valde Ronny att vända hemåt igen. Vi fortsatte neråt mot Kalmar o efter någon felåkning så hamnade vi hos Torrikas.

 

När man är hos den familjen så måste man ut o provköra allehanda skojjiga hojar. Förra året var det en med sidovagn o i år var det en modifierad sak som gick som ett spjut o man satt på den som en sporthoj. Du milde vad den vibrerade. Livsfarlig att köra på låga varv, man vet aldrig vad som kan hända. Men att få gasa på...det ni. Så det blev en härlig hojtur på kurviga vägar även där. 

Vi blev kvar två nätter och fick både god mat och väldigt trevligt sällskap. Vet inte riktigt hur många vi var i huset men säkert över 10 pers. Det var ju faktiskt midsommar. 

Nu skulle vi ju vidare så midsommaraftons morgon åkte vi vidare. Vi skulle till Karlshamn o min systers grav. Åker alltid förbi o planterar en blomma på. Vi är ju inte direkt nästgårds..Så man vill ju passa på. 

Sen blev det Mc Donalds, för de har ju wifi. Lite cesarsallad sitter aldrig fel. Åsså en koll på vad som hänt på fejjan då.

När vi nu ändå var i faggorn stannade vi till i Norje åxå. Men vi var en helg försen. Sweden Rock hade ju redan varit.

När vi kom till Kristianstad så skulle vi skiljas från Fiffi. Inge kul alls att skiljas från henne..Men bara gilla läääget. Lite vemodigt. 

Vårat mål var Tyskland och vi hade våra vänner där som väntade på oss. Vi körde ner via motorvägen o ju närmare vi kom Malmö desto svartare blev himlen. Såg mörkt ut över Danmark.

Vi tog en sista tankning i Sverige och sen körde vi till bron. Vid betalstället betalade vi bägge för bil men orkade inte börja tjafsa med personalen så vi körde vidare. Så när ni ska köra över, ta de bemannade betalkurerna. Då blir det rätt.

Att köra genom Köpenhamn kan vara trixigt men ikväll var det värre än värst. Lååånga köer på grund av vägarbeten. Det gick inte fort och många gånger fick vi stå och vänta. Tror att vi krypkörde närmare en mil med tre fyllda filer av allehanda farkoster. När vi sen kommit förbi det så kunde vi brassa på. Och naturligtvis började det ösregna då. Vi hade bestämt att vi skulle ta färjan över Rödby- Puttgarten. Det blåste riktigt hårt. När vi betalat in oss så körde vi fram mot färjan. När jag passerade ett fartgupp lossnade min ena väska. Fick gå tillbax o hämta den o då missade vi färjan med nån minut. Typiskt. Under tiden vi väntade satte vi fast väskan med extra kattstrypare. Bägge så att vi inte skulle missa fler tider. Alldeles bevid oss stod en Belgare. Ha hade varit o kört nordkalotten o skulle nu hem. Han blev nyfiken på vår resa och önskade oss en säker tur. Nu var det tid att köra ombord....

 

 

 

 

ANNONS
Av Anki R - 9 december 2013 21:42

En seg morgon var det..Smådugga när vi vaknade. Nåja vi hade inte så bråttom iväg. Frukosten var riktigt bra. Det fanns allt man kunde tänka sig i frukostväg. . Det var nog det bästa vandrarhem som jag någonsin sovit på. Men så var det riktigt stort o verkade ha personal dygnet runt..Och vet ni..De hade wifi..Yipiee.

Efter frukosten såsade vi på lite o uppdaterade alla uppgifter på nätet.

Så skönt att ta det lugnt. Dessutom är inte jag så sugen på att köra i regn. Nää jag är inte gjord av socker..Men jag gillar inte att bli fuktig. Inget skönt att köra o känna sig kall.

När vi sen kom ut så hade det slutat regna. Det kunde nog bli en riktigt bra dag. Vi skulle passera genom Lichtenstein för att sova i Österrike en natt.

Distansen var redan utsedd.

Vi packade hojjarna och drog iväg. St Moritz var vackert även om det var moln. En bit bort såg jag slalombackarna och det hade vart kul att testa åka lite. Utanför stan, precis innan vi passerade nästa samhälle så körde vi förbi en väldigt vacker bro. På sidan om bron gick två mindre vägar. När jag började kolla lite närmare på dessa vägar upptäckte jag att de var helt översvämmade.

Innan vi åkte från Sverige så hade det ju varit enorma översvämningar i Europa, men detta var egentligen det första jag såg. Visst var det mycket vatten i de flesta floderna , förutom Italien som var kruttorr.

Vi körde jämte floden en bit o det var ett rätt häftigt flöde på den.

Vi började att köra uppåt igen. Passet som vi skulle över heter Albola.En rätt smal väg som slingrade sig över bergspasset till Lichtenstein. Jag tyckte att det var relativt varmt när vi startade var tvungen att stanna o ta på mej handskaran igen..Det kändes kallt och faktum var att det fanns snö däruppe. Vi stannade till o fotade på ett rätt flackt ställe. Man hörde koskällorna en bit upp på berget. På vissa ställen var snön helt rosa..

   

Vi fortsatte och precis när vi skulle börja köra neråt passerade vi ett värdshus där det stod flera hojjar. Skulle vi stanna o fika eller...nää vi fortsatte.

Vägen slingrade sig och vyn över dalen var väldigt vacker. Vi stannade till i en kurva o tog lite bilder. Mot oss kom det några cyklister...och även skidåkare...alltså rullskidor. De såg alla lika glada ut och hälsade där vi stod. Att de orkar..

   

När man körde efter serpentinvägarna så fanns det inte ngt staket utan det var stenar som stod med ca 5 m avstånd. Inte vet jag om jag skulle lyckas träffa en sån om jag skulle tappa balansen o vingla ut över ett stup..

Som tur behövde jag inte testa.

    

Lite längre ner i dalen blev det smalare o vägen gick i ordentliga svängar. Ovanför oss tornade flera broar rakt över dalen. De var väldigt vackra, valvade saker. De såg gamla ut. Tibbe berättade att tåget gick däruppe. Även de fick köra i serpentiner. Ja vilka byggnadsverk det finns.

  

Även om vi körde uppåt i europa så kändes det som att vi körde nerför hela tiden.

I slutet på den otroligt vackra dalen ville Tibbe att vi skulle stanna o fota lite. Det visade sig att lååångt nere i en klyfta (Cazisklyftan) rann Rhen o det skulle han fota. Ärligt vågade jag inte titta ner utan han fick luta sig över kanten o ta nga bilder. Ser ut som ett litet dike när man tittar på bilderna. Men det var lååååångt nere.

Väl nere i dalen stannade vi till o tankade både hojjarna o oss själva. Blev en glass...mums.

Sedan skulle jag få se en väldigt speciell kyrka. Den var arkitektritad och mina förväntningar var stooora.. Vi vek av från stora vägen o körde några kilometer innan vi svängde av vägen o körde ner på ett fält. Där stod något underligt. Såg ut som nåt som ET lämnat efter sig. Två halva bollat i betong. Sedan en låda fastbyggd i den. Jag kan inte säga annaat än att den var ful att titta på. Sedan gick vi in..du milde vilken skillnad. Ljus o spartansk i sin inredning. Men väldigt ren och egentligen vacker. Det var en lugn känsla man fick när man gick därinne. Trots det fula yttre så var den jättefin inuti. Man hade dokumeterat hela bygget o det var intressant att läsa igenom pärmen med både text o bilder. Klart sevärd

        

Vi skulle stanna på en verkstad i Chur. Tibbe hade stannat där flertalet gånger o servat hojjen. Nu berättade han att han kände att hojjen ville dö när han svände åt vänster. Det låter ju spännande eftersom vi kört en hel del tvära pass åt både höger och vänster..Vilken tur att han aldrig sa ngt.

Vi stannade till, 30 grader, och gick in i verkstan. Det visade sig att han var tvunden att byta ut en lite del och det var en beställningsvara. Jaha..hur skulle vi göra nudå. Nu var leveranstiderna inte speciellt långa utan vi skulle få komma tillbax imorgon igen.

Nu var frågan var vi skulle stanna o sova.

Mellan Chur i Lichtenstein finns det ett militärt område Mayenfeld. Gränsen går precis där. Det ligger väldigt vackert, högt uppe o sedan kör man nedför på härligt kurviga vägar. På sidan om vägen finns ett litet betongdike där allt vatten ska rinna, om det regnar. Det diket var precis sådär icket inbjudande att "råka" köra ner i. Nu gkorde ingen av oss det...men utifall om..(skulle nog göra ont)

  

När vi kom ner i dalen som skulle ta oss till Vaduz passerade vi en borg. Vi hade lite dåligt med tid för vi skulle hinna med ett fikastopp så vi stannade aldrig till o kollade.

Jag var väldigt spänd på hur Lichtenstein skulle vara. Vi passerade Vaduz som var en rätt stor stad. Vi skulle vidare till ett sammhälle som heter Ruggel. Där bor två familjer som Tibbe känner sedan länge. Vi stannade till hos Philip som äger en firma som tillverkar keramik.

När vi kom in så kändes det som att jag ville krypa ur kläderna . Det var fruktansvärt varmt o svetten rann innanför läderna. Som tur var hade han ac så det kändes heeelt underbart att få svalka sig. Och vattnet gick att dricka..Underbart gott.

Nu hade vi ju varit ute ett tag o jag hade fått prata en hel del engelska..så snacka om min förvåning när Phillip började prata finska med mej. Vilken känsla att få perkla på.

HAn berättade att han jobbat och utbildat sig i finland. Vill minnas att det var på Pentik. Sakerna han tillverkade var jättefina.

Vi fick oss en välbehövlig fikastund o ett trevligt samtal innan vi fortsatte till nästa land. Vi hade nämligen bestämt oss för att åka till Feltkirchen i Österrike o sova. Där fanns ett vandrarhem som vi skulel kolla upp. 

Vi körde över gränsen utan att nån var intresserad o stan låg inte många kilometer bort.

Gpsen visade oss rätt o vi körde in o parkerade.

    

Huset var ett härligt korsvirkeshus. Det hade varit ngt sort sjukhus gammalt tillbaka. och om det var smittsamma eller galna peroner som vårdats där kommer jag inte ihåg..men det passade nog oss ganska bra.

Inne fick vi höra att det bara fanns sängar kvar i ett tiobäddsrum. Men vi var rätt trötta bägge två, så vi tog det. Packade ur hojjarna o installerade oss. När vi kom in med grejjerna satt en ung kille o spelade klassiskt på en akustisk gitarr. Otroligt vackert. Han skulle vara med o tävla under veckan o var där med sn mamma. Otroligt vilka människor man träffar när man reser.  En välbehövlig dusch blev det o sen lite mat. Kinarestaurangen rakt över blev vårt val. 

Till vår förfäran blev vi visad till ett bord brevid ett gäng kineser, ca 20 st på rundresa. Du milde vilkat kackel det var. Som tur var så hade de ätit färdigt o de gick ut efter ett tag. Det var riktigt skönt att sätta sig ner o slappna av. 

Maten var riktigt god och vi var bägge rätt trötta. Värmen tar liksom musten av en och det var nog 27 grader trots den sena timman. 

Innan vi gick o la oss tog vi med oss utrustningen för att kunna logga in o kolla läget hemma. Det fanns en hel del att kolla upp. Alltid skönt med fejjan ett tag. När jag klättrat upp i sängen tog det nog 3 sekunder så sov jag och nästa gång jag vaknade så var det morgon. Det hade tillkommit människor i varje säng men det hade inte jag hört alls.


   

Av Anki R - 14 augusti 2013 07:39

Söndagmorgon

Nu skulle ju nästa äventyr börja. Jag , Tibbe o Christine skulle fortsätta mot Cortina. Vi hade under gårkvällen funderat hur vi skulle köra. Jag ville se Gardasjön o det hade han inget emot.

För snart två år den, närmare bestämt 17 september, dog min mamma helt plötsligt. Vi skulle ha åkt till Italien några dagar senare och hon skulle åka med. Nu blev det inte så. Det var hennes önskan att åka dit o hälsa på min kusin. MEn ibland är det inte meningen bara.. Så jag ville ändå att min älskade mamma skulle få komma till Italien. Jag tog med en sak som hon burit och hade redan bestämt att den skulle få stanna kvar i Italien. Gardasjön kom att bli ett jättebra alternativ.

Morgonen började som vanligt med frukost och medans de andra åkte upp till uppsamlingsplatsen för att säga hejdå så passade jag på att ta mej lite kvalitetstid med mej själv. Bara ta hand om mej själv och packa ner allt.

Så när Tibbe o Christine kom ner så var jag klar att åka.

Nu hade vi ju inte varit helt smarta för vi orkade inte tanka kvällen innan och i Italien är även bensinstationerna stängda, på mindre ställen. Så var det även i Comergliance. Så vi fick söka oss ut till ett större samhälle. Dessutom hade vi ingen karta. Som tur hade en av tjejerna en som vi fotade. Då kunde vi åtminstone veta åt vilket håll vi skulle och Tibbe kunde lägga in nga waypoints i sin GPS.

Man kan ju fundera hur vi är funtade som inte ens brytt oss om att skaffa en karta. Antagligen totalt obrydda om att hitta..Nä bara lite otänkta. Kanske en bra egenskap när vi ändå är lediga.

Vi kom oss iväg o första anhalten blev närmaste öppna tankstation. Lite roligt var att Christine, som körde bil, iklädd kjol. fick hjälp med att tanka. Jag hade hjälmen på mej o tankade själv. Tibbe likaså. Betalningen skedde utomhus i kontanter. Kvinnans list eller??

Vi hade ännu inte bestämt klart var vi skulle sova men att vi skulle köra till Cortina via nga bergspass det var klart. Så vi började att köra upp mot Tolmezzo. Vägarna hade vi redan kört, jag kände igen mej. Det var smalt o kurvigt. Träden växte som en tunnel och branterna avlöste varandra.

     

Idag kändes det inte alls otäckt utan jag kunde slappna av o bara njuta av allt. Nu hann jag ju t o m se en hel del. Kameran som hängde runt halsen fick jobba hårt. Det var söndag o trafiken var klart lugnare.

Just området runt Sappada är ofantligt vackert. Dit ska ni åka. Byarna ligger så vackert i branterna och vägarna går i serpentin genom dem. Husen är smyckade med blomkrukor och här o var klättrar en Bouganvillea efter en husvägg med sina vackra cerisa blommor. Det finns några små cafeer som är öppna o där trängs ortsbefolkningen antingen med en kaffe eller ett glas vin. Tänk om vi också kunde vara så avslappnade att vi gjorde sånt. Men vi passerar vidare mot nästa bergspass.

   

Stigningen mot passset som skulle ta oss till Cortinas centrum var också fin. Vägen var relativt nygjord och bred. Jag hann se en hel del och även knäppa en o annan bild. Nu måste jag erkänna att av alla bilder jag tagit så har jag sparat en tredjedel. Naturligtvis blir allt ju inte bra när man fotar i farten. Men 1000 bilder är jag helt nöjd med.

Runt Cortina var det en del cyklister och jag måste säga att de är ett modigt släkte. Tänk en bunt husbilar. De tar stor plats o kör sakta. Om du hamnar mellan såna, som cyklist , så syns du inte ens. Cyklisterna kämpar uppför passen och nerför har de ett rasande tempo. Jag skulle nog inte våga och dessutom skulle jag aldrig orka. Ni kan ju tänka er, jag kör uppför en hårnålskurva på ettan i vissa branter. Tänk då denne cyklist...HAN CYKLAR UPPFÖR..suck.

När vi kommit över passet så gick vägen i serpentiner nerför och Cortina bredde ut sig nedanför. Det ligger i en dal, riktigt vackert. Vi fick köra ganska länge för att hitta parkeringar. Det stod flera hojar uppställda och det var tydligen någon form av marknad inne i centrum. Vi parkerade o la in våra kläder i Christines bil. Rätt skönt för det var varmt och uppför. Sen att dra omkring på tankväskan är inte så roligt.

Vi hittade en restaurang o till min glädje så fanns det sallader att köpa. Pastan började bli lite trist och Pizza skulle jag väl hinna äta senare. Ja det blev en grek!! EN GREK i Italien..hur tänkte jag nu..jajaja men gott var det.

I Cortina skulle Vi skiljas åt från Christine som skulle fortsätta till Frankrike. Så efter lite pussar o kramar så åkte vi åt varsitt håll. Fortfarande ingen karta men GPS en var nu laddad så vi borde hitta rätt.


Vi tog oss upp mot passen och Bergen låg framför oss. De kändes verkligen höga. Jag får alltid en sån skräckkänsla när jag föreställer mej att jag kommer att köra på smala branta serpentinvägar. Det var inte så farligt även om passo Giao nästan är 3000 m öh: Det var en häftig känsla när vi kom upp. Vi stod på en platå som var grön med alla berg runt oss. Endel långt borta andra så att man nästan kunde röra dem. Men de var väldigt mycket lägre nu. Man insåg hur otroligt högt uppe man var.

      

Däruppe fanns en restaurang och det stod flera hojar uppställda. Förmodligen ett mycket vanligt ställe att stanna på.

Vi filmade några snuttar innan vi fortsatte.

Nerför gick i rätt mjuka serpentiner o utsikten var superb. Dolomiterna är helt enkelt storslagna.

Vi kom fram till en liten by och ovanför den tornade en kyrka upp sig. Kyrkan låg högt uppe i en brant och jag tänkte...måtte det inte vara dit vi ska åka. Ser jättefarligt ut..Ja inte ska man ju tänka så, då blir det just så. naturligtvis passerade jag kyrkan 10 minuter senare. Nu blev vägen riktigt smal. Regnet hängde i trädtopparna. Skogen var, som tur var, gammal och tät. Tyvärr så kunde jag inte stanna o fota för det fanns flera vackra små fall som var fotningsbara.

Det blev brantare o smalare. Kurvorna avlöste varandra o nu kändes det som att köra storslalom, fast åt fel håll. Kurva, uppåt, kurva, uppåt.Jag kände att jag började bli trött. Klockan var nog närmare fem och jag var trött o lite hungrig. Kaffe hade vi inte. Det började dugga. Nu kom vi över toppen o fortsatte neråt. Efter en kvart så blev det uppehåll igen och vi hade kommit ner o körde efter en bergssida. Äntligen stannade vi.

   

Tibbe hade sett en spännande klippa och ett litet fall som vi kunde titta på. Det var skönt att stå o gå. Jag kände att min nacke var stel. Men snart skulle vi nog vara framme.

Tibbe hade htittat ut ett ställe som han varit förr på o dit skulle vi nu köra. Vi intog lite dryck o fortsatte vidare.

Passerade nästa pass och kom ner till en vägkorsning när himlen öppnade sig. Det formligen vräkte ner.

Vi hade tur för vi körde inte många hundra meter så tog molnet slut. Vi hade nu kommit ner i en dal o skulle hitta hotellet. Vi kom fram till Perazzo (Val di Fiemme) o stannade vid en obemannad mack. Men hur vi än leta så hittade vi inget. Så vi fortsatte förbi o vidare till nästa by. Där stannade vi vid ngt som såg ut som ett hotell, men det visade sig vara ngn sort hållplats för bussar. Tibbe ringde en vän som konstaterade att vi kört in i fel dal och om vi skulle vidare rätt så var det att passera ytterligare ett pass. ÄRLIGT jag orkar inte. Ja så vi drog tillbaka hittade ett nedlagt hotell, vid den tidpunkten var jag grinfärdig av trötthet.

Det slutade med att vi körde tillbaka till Perazzo o hittade ett hotell. Där checkade vi in och jag tog mej en het dusch. Jag var så stel i nacken så jag kunde inte röra huvet. Kameran hade fått ett tuppjuck o bilderna stammade fram. Batteriet giclk inte att ladda. Ja vad mer kan man önska.

Vi gick ner o käkade. och jag preppade mej med lite värktabletter. Att sen få tag i lite wifi var helt underbart. Så det blev nog en och en halvtimmes fejjande.

Mannen som ägde hotellet ville ha våra pass o Tibbe pratade med honom. Han hade varit till sverige o träffat Charlotte Kalla. Tibbe sa att jag o Charlotte var från samma by.. Ja det tyckte han var jättespännande..Fy dej Tibbe..Det är ju 4 mil ifrån...men jag orkade inte protestera. Jag lovar att det var riktigt skönt att lägga sig. Vi hade avverkat 73 mil. 5 olika pass o otaliga serpentiner. Jag var helt enkelt dödstrött.

Av Anki R - 6 augusti 2013 11:02

Vi hade ju anlänt Villach och skulle nu träffa några av deltagarna i mcträffen. Alltid spännande o liite otäckt att vara med om dessa möten. Man har inte en aning om vilka alla är och hur de ska acceptera mej som medlem. Men det blir nog bra, tänkte jag.

Europrez är från början en Amerikask BMW grupp. En av grundarna åkte på dessa möten o insåg att det borde finnas intresse för detta i Europa åxå. Sagt o gjort, han tillsammans med nga andra startade detta för nästan 20 år sen och de har fortsatt att träffas på olika ställen i Europa. Om jag inte missminner mej helt så har det varit i Sverige 2 ggr. Man blir medlem via en redan befintlig medlem..Och det viktiga är INTE vad du har för hoj, för det är inte bara BMW åkare som kommer dit. I år var t o m en HD med på resan. Men det viktiga är nog att man åker på träffarna.

Jag o Tibbe tog våra grejjer o gick till uppsamlingsplatsen. Där stod en samlig gentlemen o damer som också väntade på sina hojar. Det blev ett väldans pussande o presenterande och efter ett tag så hade vi lite koll på varandra.

Vagnarna kom fram till avlastningsplatsen o vi fick själva gå in o hämta dem. Ingen stress alls, utan man fick hålla på att fixa tills man var klar. Men jag upplevde att det var lika otäckt att köra genom vagnen nu som förra gången. Även om jag redan visste hur det gick till.


   

Efter att alla packat sina hojjar så åkte vi i samlad tropp till ett hotell o intog en riktig frukost. Och jag menar verkligen en RIKTIG frukost. De tillagade omeletterna när vi stod o tittade och man fick själv komponera. Allt kändes exclusivt så jag misstänkte att det nog skulle komma att kosta. Ja bara att äta då.

Gänget som träffades här i Villach var riktigt härliga o trevliga. Det var väldigt enkelt att komma in i gemenskapen.

Nicola som var den som arrangerat träffen tog täten när vi skulle åka. Han körde o vi var några som behövde tanka så det var till en mack han skulle. Vi körde o Village kändes ganska stor o trafiken var relativt tät. Helt plötsligt var han bara borta. Hela gänget blev uppställda och det slutade med att Guy tog täten. Ett missförstånd gjorde så att ingen tankade. Vi körde ut ur staden o stannade. Efter många om o men hade alla misstag rätats ut o vi fortsatte. Vi tankade och i nästa by slöt Nicola ihop med oss.

Nicola är Italienare och bor i den norra delen. Han kör en äldre modell av BMW och har nått den aktningsvärda åldern av 80 år. En mycket hövlig man som pratar engelska mellan Italienskan. Han påstår själv att han inte kan engelska men jag hade absolut inga problem att förstå honom.

Han hade valt ut en väg genom vackra byar i Österrike. Det var verkligen vackert. När vi kört i en timme så stannade vi i en by o drack kaffe. Ja jag drack cappucino o de andra ngt som liknade espresson. Små koppar som man dricker ur i en klunk om man är svensk.

Vidare så skulle vi nu börja det som jag var lite rädd för. Vi skulle köra över Plöckenpasset. Det brjade med två hårnålskurvor och accelererade. Uppåt har alltid varit min värsta bit. Nu är passet kanske det snällare så uppåt gick vägen i sköna kurvor och genom trädtunnlar. På vissa partier var vägen så dålig så man studsade fram. Många djupa skåror och gropar. Väl uppe på passet kändes det rätt lugnt. Det här skulle jag väl klara. Pass var väl inget. Trodde jag..hah.

Nedför blev hårnålskurvorna många. Trafiken var rätt intensiv och det var riktigt otäckt att möta de större farkosterna. De hade nog svårt att mötas i kurvorna så man försökte undvika att passera bredvid. Dessutom var det bråddjupt på yttersidan och den sidan var ju där jag körde. Jag valde att köra långsamt när jag såg att de kom. Genombrutna tunnlar fanns både på raksträckorna o i kurvorna. Otäckast var nog i kurvorna.

   

När jag kände att nu har jag nog fått nog rätade vägen ut sig o vi var nere. Hur i hela friden ska jag palla mer pass, tänkte jag.

Nu hade vi kommit in i Italien o på slätten var det inget speciellt. Små byar, oansenliga. Visst finns det vackra trädgårdar men jag kanske var chockad av passet för jag såg inte sånt just nu.

Vi körde på led och snart började eländet igen. Som tur så kör inte Nicola i formel 1 takt utan puttrar på så att även vi fegsnören vågar åka med. Serpentinerna blev nu täta o rätt korta..vi svände höger o vänster om vart annat. En väldigt tät skog räddade mej för att se branterna. Vi körde nog i en mil när vi plötsligt körde in i en hårnålskurva och mitt i den skulle vi svänga upp till ett hus. Jag var inte alls beredd så när jag väl stannat funderade jag på vad som hände?? Varför stod vi här?? Vi var framme...skööönt förutom att det säkert var 30 grader. Av med kläderna för nu fick vi vänta. Receptionen öppnade om en halvtimme och då skulle vi få våra rum.

     

Utsiktern var magnifik för man såg delar av Dolomiterna i bakgrunden. Dessa berg är i olika grå nyanser, sen kan det vara snösträngar kvar lite här o där.

Nicola berättade att det hade regnat så mycket så allt var ovanligt frodigt o grönt. Det prunkade av grönt o vackra blommor. Inget torrt alls.

När vi då fått våra rum visade det sig att jag skulle bo nere i byn. Tibbe skulle bo uppe vid receptionen. Hmm kändes lite scary att bli ensam med främligar.. Men det var inget problem. Jag fick följa med ett gäng och vi körde ner till hotellet. Ett jättefint litet hotell där personalen bara pratade Italienska. Ja du milde vad vi pratade med händerna...men det gick.

Jag fick ett rum högst upp o när jag kom in i rummet blev jag mycket positivt överaskad. Det var stort, innehöll 2 sängar och ett jättefint badrum. Jag kunde bre ut mej. Nu tog jag mej en lite Martini för att känna att jag var framme. Satt o njöt av vetskapen att jag hade ett fyra v långt äventyr framför mej.

Efter duschen gick jag ner för att bekanta mej med ytterligare folk. Mötte 4 svenskar varav en jag träffat i Åre och en som jobbat uppe i Harads. Ja världen är verkligen liten.

Det var ett härligt gäng och det blev många skratt. Kl 18 kom en buss och hämtade oss upp till receptionen där vi hade alla måltider.

De kvällar som vi träffades brukade börja med att vi samlades runt ett bord med fördrinkar. Det kallades för Grappaträdet. Varför var för att man i begynnelsen hade bestämt att man skulle ha med sig grappa o ställa ut det till alla. Nu hade det utökats till ..ja allt som man kan tänka sig gilla. Grappa har ju aldrig varit min favvo och det var väl tur för min del att det fanns annat.

Vi lärde känna varandra i två timmar o sen var det dags för lite mat. Pasta och jag tyckte att det var väldigt mycket att äta. Lämnade lite när magen var full..Men ack så jag bedrog mej...det kom mer. En tallrik med olika ostar o lite sallad..Till efterrätt blev det frukt..Nu var man riktigt mätt.

När kl var runt 22 så kände jag mej helt slut av att ha sovit rätt dåligt samt alla nya människor och intryck. Så jag raggade tag i Ingrid (som är från Hamburg) hon ville också gå tillbax. Så när kl var runt halv elva så la jag ihop mina blå och somnade ovaggad.

Fredag

Vaknade rätt tidigt o det kändes en aning overkligt att jag faktiskt var i Italien. Kl 8 var frukosten dukad. Jag hade fått veta att det bara fanns luftbröd o marmelad. Ngt som jag inte alls brukar äta. Till min glädje fanns det skinka o ost åxå..Så det blev en bra frukost. Till detta två koppar cappucino o lite juice. Sen packade vi hojjarna för dagens äventyr. Jag hade klätt av min alla packväskor så att den skulle tappa vikt o bli lite smidigare att köra. Vem vet det kanske skulle bli smala vägar osv.

Vi körde upp till receptionen där alla skulle samlas. Hur körningarna skulle arrangeras hade jag inte en aning om. Man kan väl säga att arrangemanget kanske inte var helt fullständigt. Vi hade fått körrutter tillsända via mail men eftersom jag inte har ngn GPS så hade jag inte ngn större behållning av dessa siffror. Nåja efter ett tag kom Tibbe o frågade om jag ville åka med dem..Ja självklart ville jag det. Så vi blev 4 hojjar som drog iväg på ett eget äventyr.

Vi körde neråt byn igen men vek sedan av på en minimal väg. Denna kom att ta oss till en ofantligt vacker men otäck plats. Det var kurvigt o jag låg sist. Vägen var i samma standard som i Sverige, alltså guppig o spårig. Vi svängde av på nya vägar o sen började vi stiga. Det blev brantare o brantare och jag såg ner i en vacker grön dal..Serpentinerna blev tvärare o tvärare och avlöste varandra. Det var skog som växte på branten men jag lovar om man kör av vägen, så kommer man att falla lääänge och, det kommer att göra ont..

Nu var kurvorna så tvära så jag såg inte alls de andra. Plötsligt efter en timmers körande uppför i serpentin tog skogen slut o ett brant men grönt berg låg framför mej. Det fortsatte att gå uppför. Dessutom hade jag nu en bil framför mej och det gick inte fort. Plötsligt stannade bilen i uppförsbacken. Jag hade ju inget annat alternativ utan att stanna. Då helt plötsligt kom en hund rusande o skällde på mej. Jag hojtade tillbaka o då kom vi bägge igång igen. Nu hade jag en möjlighet att köra förbi och tog den. Ytterligare några kurvor o uppåt så såg jag hur de andra stannat till på en rätt stor parkering. Huvva vad brant det var. Jag försökte att inte tänka på att jag kunde rulla ner för kanten..Väl framme skakade mina ben. Jag klev av. Tittade utåt o det var verkligen andlöst vackert. Dalen nedanför var långt nere, långt borta. Färgerna var gröna o blå. Otroligt vackert. Men brant.

      

Nu skulle vi fortsätta ett tag efter bergskanten innan vi började åka neråt. Vi rullade vidare och jag la märke till att vägen som vi skulle köra inte hade räcken...och var av grus. Man kunde inte möte en bil. Jag tänkte..Gode Gud ..hjälp mej. Jag tittade ner i avgrunden..fick en käftsmäll o körde mot bergväggen istället. Sen valde jag att inte kolla ner på en bra stund.

Bruno o Donatella låg framför mej..Sen jag, efter mej Tibbe o Christine..sen Paulo o Christina. Grusvägen var nog inte mer än högst två km men kändes som 2 mil. Och när vi åter var på asfaltvägen så kunde jag andas. Det är ju inte själva gruset som är otäckt utan att det inte fanns ngt som helst skydd på den branta sidan.

Nerför var det brant o vackert. Liksom uppvägen avlöste serpentinerna varandra.. Men nerför är ingen match. Det är som att då kan jag själv reglera farten.

Det var ju fler hojjar ute o vi passerade ett antal som hade stannat. Fanns så många vackra fall o andra fina saker att kolla på. Väl nere hade Bruno pratat med Andrea, som själv sitter i rullstol efter en mc olycka, han körde bil o skulle träffa oss vid en restaurang.

Vi fortsatte och vägen var ömsom kurvig o brant o ibland körde vi genom tunnlar. Lite konstig känsla att tunnlarna var totalt svarta o beläggningen var gatsten. Så man guppade omkring o kanske var det halt, men man har inte råd att tänka så..Går så mkt energi till andra saker.

Helt plötsligt kom vi fram till en alldeles grön sjö. Så fint. Det var en ngt mjukare dalgång och det fanns ängar på sidorna av vägen. Serpentinerna kringlade sig genom ängarna och vi steg uppåt. VI skulle till en by som låg på en bergssida men vy över sjön. Gatorna var av kullersten och det var inte lätt att parkera när man har taxben. Jag var tvungen att köra ner o ställa hojen på ett plant ställe.

      

Till lunch fick vi lufttorkad skinka..Sen olika pastasorter..En polentakaka med ost o skinka o efterrätt om man ville. Men man orkar ju inte. Dessutom är efterrätterna mastodontstora. Man kan nog dela upp den till 4 pers o det räcker ändå..
Sedan är ju kutymen att man dricker vin till maten..Det valde jag bort..Och när jag sa att jag inte blandar alkohol o körning så tittade de undrande på mej..(Hon är inte klok) Innan vi åkte fick alla en Grappa o tuur att jag inte gillar det..Så jag kunde tacka nej. Antagligen tyckte de att jag var oförskämd..Men jag är ju uppvuxen med våra lagar och det vill jag hålla på. Andra får ju göra sina egna val. Sen är det så att om det inte händer ngt så kan man köra berusad i Italien. Polisen får tydligen inte stoppa en förare för blåsning. Men är du påverkad o det händer nåt o man konstaterar att du druckit då kan det bli krångligt. Dessutom är ju serpentinkörningen ny för mej o då vill jag vara alert..Annars kan det göra ont.

Lunchen tog säkert två timmar och vi hade en bit hem så vi fortsatte. Nu skulle vi bara köra till hempasset så det var inte så krånglig körning. Däremot passerade vi en hel del byar. Och det som faschinerar mej är att man bygger ett hus i en brant. Man går in vid vägen och när man kommer till andra sidan huset så kan det vara en brant nedanför..Att de vågar. Dessutom har man Dolomiterna runt sig hela tiden och även om skogen är tät så kan man ana stupen här o var. Många vattendrag var torra och man såg att det runnit floder här o var, men just nu fanns bara gruset kvar. Där vatten fanns var det alldeles grönt.

Vi körde tillbaka o kl var nog halv 6 när jag parkerade vid hotellet. Träffade Ingrid som sa att bussen skulle gå upp vid 6. Gäller att vara snabb. JA ni som känner mej vet att jag inte är ngn långduschare. Så jag stod nere med de andra vid tio i sex..Om än blöt i håret, men åtminstone luktade man inte som en skogshuggare mer.

Det var varmt..Säkert runt 27 grader trots att det var kväll. Väl uppe så fick jag kontakt med yttervärlden och satt o skrev lite inlägg. Det var skönt att kunna visa att man levde.

Denna kväll blev inte så annorlunda mer än att Hasse hade kommit. Han körde bil o skulle vara med oss under kvällen o sen fortsätta vidare imorgon. Fick trevligt sällskap av honom till bordet.

Nu blev det en sorts köttfärslimpa o pasta...sen sallad..åsså en glass till efterrätt. Vinet som serverades var lokalt o lite kul att få smaka.


Sen stod vi nere i mörkret o pratade med varandra. När kl var runt halv elva var jag slut så jag tog mej ner till hotellet. Somnade bums av alla intryck.

Lördag

Soligt o fint när jag slog upp mina blå. Åter en dag att lägga till minnesbanken. Frukost o sedan upp till samlingen. Nu hade många tagit lite sovmorgon så jag stod o vänta. Åter fick vi frågan om vi ville hänga med våra Italienska vänner. Jag trodde inte att de skulle fråga för jag antog att de tyckte att jag körde som en kratta. Så glad blev jag och hängde med. Först åkte vi till en lokal klädaffär där de sålde designkläder. Jag gick inte in för det var för varmt.
Seda fortsatte vi iväg en bit till ett litet fik. En kaffe blev det o sen fick jag veta att vi skulle åka till österrike o kajka runt där. Så Plöckenpass fick sig en duvning igen. Men nu upplevde jag den inte alls så hemsk och jag hängde verkligen med i svängarna. Ngt hade nog hänt under natten. Kanske hade alla hårnålar ramlat på plats inom mej.

      

Väl uppe tog vi en paus. Jag försökte låna en toa men det gick inge bra. Damen som ägde den enda toa ansåg attt jag inte var kund så jag fick absolut INTE låna den. Då tog det skruv i Donatella. Hon bad mej följa med och så gick vi tillsamman tillbaka. Där läste hon lusen av bartendern och han vek sig. SJälvklart fick vi låna toan.

När jag var klar stod damen inne o väntade på mej..Började råskälla och jag fattade ju inget hon sa. Då kom Donatella till min undsättning o det uppstod en ordväxling. Jag gick sakta ut igen. Kände att jag inte kunde tillföra ngt. Ut kom Donatella mäkta irriterad över damens uppträdande. Synd jag inte sa att jag är hotelljournalist. Hade kanske gått bättre då. Efter den dusten var jag nog lite tilltufsad men känslan släppte så fort vi körde iväg.

Högst uppe vid passet där gränsen mellan Italien o Österrike går finns en riktig klättervägg. Människorna som var på väg upp såg uut som små myror. En kille kom ingen vart under den tiden vi satt o fikade. Ja jag skulle ju inte ens kommit på tanken att försöka så jag kan förstå att det inte gick...

Nerför var en skön körning med mjuka hårnålar och tät skog. Vi mötte flera hojar och vädret var riktigt skönt. Österrike är ngt mer välordnat än Italien. Vackra blomuppsättningar pryder bakonger och fönster. Många färger. Husen är roligt målade och här o var finns ngt korsvirkeshus. Men framförallt så är det inget skräp.

   

Vi kom ner i en dal o fortsatte upp för nästa pass. I Österrike är dock serpentinerna inte alls lika tvära. Vägarna är klart i bättre skick.

På ett ställe hade man placerat ut 7 små torn på en kulle. Jag funderade på vad det var och fick förklarat att (jag tror) under påsken så gick man till ett nytt torn varje dag för att be. JA vi har alla våra traditioner.

Vi fortsatte genom små byar och passerade genom en by som låg vid ett vatten. Otroligt vackert för Dolomiterna låg som en vägg bakom. Hela byn återspeglades i vattenytan.

Vi fortsatte vidare o kom fram till byn där vi åter skulle svänga av mot ett pass till Italen. Men vägen var avstängd lite längre fram. Det var cykeltävling. Otroligt vad det cyklas i Europa..Och Österrike, Italien o Schweiz är absolut full av dessa träningscyklister. Ja det började egentligen redan i Norge, detta med många tävlingscyklister.. Ja vad vet jag kan ju vara norrmännen som följt oss ut i världen. Vi fick vända o ta en annan väg. Det fanns ju några att välja o vi kom oss vidare mot bergen igen. Nu började maggen känna en aning hunger. Vi stannade till vid en vacker sjö där svanarna bodde. Även där var det cykeltävling. Kanske var det samma tävlig för de brukar ju cykla rätt långt när de börjat. Vi var nu i sydtyrolen som finns i både Österrike o Italien. Allt har tydligen tillhört Italien en gång i tiden.


      

Till lunch åt jag gröna harlortar..Eller näää det var små gnoccisar med sparris. Gott men mycket. Vi åt alla pasta o sen ville de ha efterrätt. Du milde..en hade räckt till oss alla.

Turen till Italien var rätt okomplicerad men av ngn anledning sp kom vi ifrån varandra i en by. Tibbe o Christine körde fel..jag o Paulo körde åt ett annat håll. Fick vända för vägen var avstängd och Bruno gav upp när han fått vänta på oss rätt länge. Hemvägen gick genom en dalgång o jag körde först. När jag kom till en korsning så stannde jag för jag hade inte en aning om vilket håll jag skulle köra. Det visade sig att vi var i våran by..Så jag hade 2 min hem från korsningen. Tur att Paulo hittade annars hade vi kanske inte varit hemma än. Vem vet.

Som vanligt var vi väl sist så jag rusa upp o duscha för sista kvällen var ju speciell.

Uppe i restaurangen skulle vi börja med slowfood. Olika skinkor, korvar o ostsorter till en förrätt. Man åt så man storknade för det smakade mycket gott. Sen fick vi Soppa och till efterrätt blev det ngn chokladdessert. 

Kvällen var ljuvlig och jag satt o funderade på hur jag skulle tacka för all vänlighet som jag mötts av..Så när vår diktatore hade tackat arrangörerna så var det min tur. Jag tog mod till mej, klättrade upp på scenen o tittade utåt rummet. Sorlet var nästan öronbedövande. Hur skulle jag nu göra. Kan inte vissla hm hm...sagt o gjort jag började sjunga..somewhere over the rainbow.....det blev knäpptyst...jag fortsatte en stund till. Sen tackade jag för det fantastiska bemötandet o allt som jag fått vara med om. Osv..Sen tackade jag för mej, hoppade ner o gick fram o kramade mina nya hojvänner. (de jag kört med) 

Kvällen var lugn o man fick många nya vänner. Alla skulle ju fortsätta imorgon så det blev inte så sent. Jag fick sällskap av Donatella o en vän till henne. Två väldigt tjusiga kvinnor med åtskilligt med erfarenhet.  Lika trött som vanligt somnade jag direkt. Hörde inte när första gänget drog vid 5. Nädå jag sussade sött.

Söndagens äventyr blir nästa del i berättelsen...


Av Anki R - 26 juli 2013 19:28

Sista dagen på jobbet o förväntningarna var nog rätt stora. Kl 16 skulle vi träffas hos mej o köra till Lycksele. Varför så sent berodde på mej. Jag var den enda som jobbat in i det sista. Men när Ola kom så hade jag redan väntat en halvtimme. 

Normalt packar jag i sista minuten men nu hade jag gjort allt färdigt kvällen innan. Det gäller ju att tänka till när man ska vara borta i 4 veckor. 
Hade fått låna en tankväska och i den hade jag allt det som jag ville ha koll på.
Tibbe som skulle köra från Luleå var lite sen och det visade sig att han fått lite problem med kopplingen och var då tvungen att köra till en kompis o få lite hjälp. Men när han kom så funkade allt.  

  
Nu var vi på väg. Äntligen. Ola hade lagt upp rutten o vi körde till Älvsbyn. Därifrån vidare o via Koler mot Lycksele. Vägen som han valt var jättefin. Kurvig o mysig. Fanns massor med fotoställen men jag tänkte att det kan jag ta när jag kommer hem igen. Antagligen skulle jag få en massa fototillfällen ramöver. Dessutom hade herrarna rätt bråttom.


Vi passerade Långträsk och Snipp Snapp Basilorum. Ja det heter så. Hur man kommer på att döpa nåt till just det, måste ha varit en klurig människa.
När vi kört halva vägen, vi var på en raksträcka, så upptäckte jag att min ruta var lös. Eller det var skruven på vänster sida som snurrade o jag blev lite orolig att den skulle låssna o flyga iväg. Kanske inte det enklaste att hitta den i vägkanten om den släppte. Det blev ett snabbstopp, grabbarna såg inte det utan fortsatte. Det var en enkel match att få fast den och jag insåg att det var jag själv som skruvat upp den när jag skulle ändra på höjden. Ja allt kan hända när minnet är dåligt.

Tibbe hade uppmärksammat att jag stannat o kom tillbaka o funderade om jag fått problem..men det var ju ingen stor sak så vi fortsatte. I övrigt är ju vägen till Lycksele ingen större upplevelse, ja ni får förlåta mej. Dessutom så började det att dra ihop sig till regn. Frammåt halv åtta var vi vid campingen. Där väntade Pauli , från Kiruna på oss. 

Måste erkänna att första anblicken av denne man gav mej helt fel känsla. Han såg lite butter ut. Men ack så jag bedrog mej. En underbar man med en massa humor. Och vilken berättare. 
Dessutom var han en gentleman. Han lät mej ha ett eget rum och tog soffan. 
Det blev lite middag o sen lite samvaro. Om man nu kan kalla datorer o paddor o telefoner som samvaro.

Efter en massa historier o skratt tog jag sikte på kudden o tre sekunder senare sov jag. Ja det var vad jag fick höra på morgonen.

Torsdag

Sist upp. Hade sovit som en klubbad. Måste vara all frisk luft..eller är det sällskapet??

Vi hade alla lite med oss så frukosten blev ett hopikok av saker. Och väldigt trevligt hade vi. Trots att himlen öppnat sig. Regnet öste ner så vi bestämde att vi skulle åka lite senare. Jag hade regnkläder så jag fick order om att ta på dem, det kan ju bli sol då!!!

 Nåväl vi är ju inte gjorda av socker så vi drog iväg..Hojjarna behövde lite mat så vi tog närmaste mack..eller vi körde lite fel först...verkade som att Olas gps inte var riktigt inställd...men sen hittade vi rätt. Jag tror vi körde en mil o sen slutade det regna. Men jag lovade reskompisarna att jag skulle behålla regnkläderna på...

När man åker med Ola så är det inte så många stopp inräknade. Han vill verkligen fram och jag som gillar att stanna o fota blir ju liite frustrerad. Nåja att fota i farten brukar ju inte vara ett hinder. Så fick det bli.

Vi körde o efter ngn timme kom vi till Dorotea. Där hade Ola hittat Ankis restaurang.   Och vi stannade o åt. Vägen upp till Östersund o Åre är rätt fin . Så om ni åker så ta er tid att åka förbi ex. Thailändska palatset, Döda fallet o Ristafallet. Otroligt fina ställen. Men det finns ännu mer än det att se.

Vi valde att stanna hos Mus-Olle. Där fick vi gofika, som var välbehövlig. I o för sig var det inte alls långt kvar till Åre, men nöden har ingen lag. 

När vi kom upp till Åre skulle vi bo på Continental. Vilken häftig upplevelse när vi kom upp o skulle parkera. Massor med hojjar stod uppradade. Väldigt många av modell GS. En vacker syn för en som jag.


Vi skulle bo i Annexet och det är inte utan att jag tänkte på Lasse Åberg filmen om slalomåkningen. Han bodde ju i Annexet.. Skulle det se ut så. Näää inte alls. Väl på plats blev det en dusch innan vi gick ner o åt på hotellet. Redan nu hade ett flertal kommit.

Det var ju första gången för mej så det var många nya ansikten att hejja på. 

Vi åt o sen gick vi ut i foajen o surrade med lite olika människor. MEn jag var trött så det blev inte alls sent.

När jag gick upp till annexet såg jag att det kommit ett tält strax nedanför oss. Tyckte synd om den människan. Men en snygg GS stod där. En blå.

Dags att sussa för Imorgon skulle jag ju få köra bana.

Fredag

På morgonen tog jag hojjen ner till hotellet. Passerade tältet o hejjade på killen som stod utanför. Då säger han..MEn det är ju du Anki!!

Otroligt, det var min förra granne från Boden. Världen är liten

Efter frukost var det avfärd till Molandabanan. Det var ett blandat gäng som åkte. Naturligtvis så hade han som körde först åxå fel på sin GPS så vi körde in till Järpen. In på en mack o fick rätt vägbeskrivning igen. Nåja väl på plats så var allt lugnt. De visste att vi skulle komma.

Vi fick rega oss o sen blev vi uppdelade i grupper. Vi besiktade hojarna o sen fick vi tejpa över speglar o mätare.Vi skulle köra i 20 min pass.

 

Det började i lugn stil och under dagen fick vi prova på lite olika grejjer. Det var en varm dag och när man försökte köra som en banåkare så blev man riktigt svettig. Det gällde ju att välja rätt spår. Kan ju erkänna att jag nog aldrig hittade det spåret. min gps hade ju inte någonsin blivit uppdaterad...på bankörning. Men roligt var det. Otrolig känsla när man vågar gå in i en kurva i ganska hög fart o INTE bromsa. 

Men oss hade vi bl a en man som brukar anordna äventyrsresor i Afrika. Han körde som en biltjuv..(Förlåt mej Trolle. Men du körde väldigt busigt) Jag försökte nog tävla mot honom (hela dan) Men var den ständiga tvåan för han var väldigt modig. Han körde en Adventure.

Mitt största problem var att köra om folk. Jag bromsade in istället för att gasa. Min instruktör försökte hjälpa mej o vid näst sista passet så kaxade jag till mej ordentligt. Brassade om flera och det gick riktigt bra. Fick några klappar i ryggen så då växte jag. Sista passet tog jag de flesta utom David från Boden o Trolle. Ja jag behöver inte vara bäst alltid. Kände mej väldigt nöjd o trött. När vi skulle köra tillbax till Åre körde gubbarna fel så jag tog täten och hittade direkt. Ja även jag kan hitta.

Middagen var trevlig o vi fick fint sällskap till bordet. Skrattade o hade jätteroligt tillsamman. Vi hade så myckt att prata om, ni vet när man träffar likasinnade. Så vi satt kvar vid bordet rätt länge. När vi sen tittade oss omkring så hade alla gått. Så kan det bli när man har roligt.


Lördag

Aooosch..vilken träningsvärk. Jaa man kan faktiskt få det när man jobbar på bankörning. När vi gick ner till hotellet så gick vi förbi en GS med märket kebab moppe där BMW märket stod. Karln som äger hojen berättade att det var hans svärson som pimpat hojen. Kanske skulle man beställa ett sånt märke.
Frukost o sen årsmöte. Jag har aldrig varit med på ett årsmöte där vi är över 100 pers. Rätt häftigt och det var rätt strukturerat. 

Efteråt skulle grabbarna åka upp på Åreskutan. Jag som är höjdrädd ville ju absolut inte det, men efter viss övertalning så hängde jag med. Pulsen var rätt hög o när vi väl var inne i gondolen så släppte nervositeten. Det var riktigt vackert.
Vi åt däruppe o sen fotade vi. Det blåste en hel del och med oss fanns det flertalet cyklister. Ni vet såna som cyklar nerför berg. Cykelstigarna (för det var stigar) var många o såg rätt skojjiga ut. Antar att man kan köra crosshoj nerför. Nåt som kunde va kul att testa.

Efter Åreskutan åkte vi till Tennforsen.. En vacker fors som ligger mot Norgehållet. Inte alls så långt från Åre. Där blev det glass. 

Avslutningsmiddag o avslut på träffen på lördagkvällen . Måste ju avslöja mina vänners underliga sysslor även på en stor träff som denna..Hallå, vi pratar om att våra barn sitter o smetar på telefonen, men kolla på dessa herrar. Är de verkligen bättre?? 


Nu började diskussionen hur vi skulle fortsätta vår resa neråt. För min del så spelade det inte ngn större roll. Båten från Sverige skulle gå på tisdag kväll, så tid fanns. Grabbarna fick bryta arm. Men om jag velat bestämma så hade jag valt väger ner via Norge. Vi får se, tänkte jag.

Söndag

Packa hojjarna o käka frukost. Sen drog vi iväg. Beslutet om vilken väg vi skulle ta togs vid frukosten. Norge skulle vi köra. Inte mej emot. Hade ju kört den vägen hösten innan o visste att det var vackert.

Vädet var halvmulet men jag chansade o packade ner regnkläderna. Första biten var väl inget speciell men så fort vi kom in i grannlandet så förändrades naturen. Ja Norge är ju väldigt vackert.
Vi körde rätt lång o nu kändes det som att man ville sträcka på benen. Plötsligt passerade jag runt en kurva o vad ser jag några meter framför mej..joo Ola o Tibbe står STILLA. Jag hängde på bromsen. Bakom mej kom Pauli o tre bilar. Mot mej kom bilar. Det enda jag såg var en bakända på en LT. Totalmotorstopp blev det. Rädd o förbannad kom jag mej in på rastplatsen Ola fick sig en avhyvling (jag blir sällan arg men nu blev jag det) o sen klev jag av på darriga ben. Det hade kunnat gå väldigt illa..

Nåja, det gick trots allt bra o kanske lärde vi oss något. 

Vi fortsatte och till lunch hittde vi ett riktigt bra ställe. En buffe med MASSOR av efterrätter. Ojoj vad vi åt. MAn ville smaka på allt. Men de lyckades vi inte. Nånstans runt Tydal. När vi sen fortsatte hade Olas gps hittat en genväg. Fattar inte alls vad de menade när vi kom in på en grusväg. Men det sken om mej. Nå inte..jag o grusvägar..njäää

Den var nu inte alls så lång men fin o rolig. Vi kom ut på andra sidan ett berg (vi hade kört över) och kom ut på en relativt smal väg. Vägen var rak o framför oss hade vi en tradare o en bil med husvagn. Plötsligt började det ryka där framme. Ola saktade in o viftade. Det kom eld under husvagnen. wow vilket äventyr...Bilen körde in på en parkering o det visade sig vara däcket som exploderat. Stackaren. Inte enkelt att göra ngt en söndag. Vi passerade o fortsatte.

I Röros stannade vi för evt övernattning. En gammal stad med väldigt fina hus. Men vi valde att köra vidare istället. I Tynset fick vi tag i en stuga för 450 kr. Den sov vi en natt i. Vi gick upp på byn o käka o då fick vi sällskap av ett par som varit på Åreträffen.

Måndag

Började med lite moln o kanske skulle det komma lite nederbörd. Efter några mil passerade vi ett flertal älghorna uppsatta på tallar. Jag var ju bara tvungen att stanna o fota. Grabbarna drog vidare mend e hade stannat till en bit bort. Den ständiga frågan är om man fått problem, då visar jag kameran. Just ja..det är ju Anki vi kör med.


Vi körde genom väldigt vackra dalar o runt stora sjöar..Uppår fjäll o sen hamnade vi nere på slätten. Där var det 25 grader och efter att ha vistats, i under 20 grader, under några dar så SVETTADES vi.
Nu hade Pauli bestämt att jag skulle smaka Läfse. En sorts platt bulla med kanel, socker o smör mellan.  Så jag testade. Nu är jag ingen storfikare så jag smakade och visst, det var väl gott men ...prova nästa gång ni åker till Norge. Finns att köpa på varje affär.

Vi kom ut ur Norge vid Magnor. Fortsatte till Årjäng o sen vidare till Gustavsfors för att sova på Alcatraz. Ett gammalt järnbruk som köpts av en fd mcpolis från Holland. Bra pris och helt ok rum. Rent o fräscht. Middag o frukost. Dessutom var vägen dit helt underbar. Krokig o små kullar. Vacker skog o vida slätter. Sen var ju solen vår följeslagare så det gjorde turen ännu bättre.

När vi packat ur hojjarna o kom upp vid receptionen kom en kille fram till mej o ville ta mej i hand..Totalt nollad frågade jag varför, jag kände honom inte o dessutom pratade han engelska.

-Respect för you. A women who drives GS..thats respect. Oj vad jag blev häpen..sen började jag skratta.. Människor slutar aldrig förvåna en.


Tisdag

Nu skulle vi skiljas från Ola o Pauli och vår europaresa skulle börja. Vi fortsatte neråt på den mysiga vägen. Vi kom till Trollhättan o gjorde ett stopp på Bike. När vi var där inne öppnade sig himlen. Vi passade på att kolla in flera fina objekt men eftersom det spöregnade så provade vi inget. När vi kom ut hade det slutat. Det blev en kort tur till nästa samhälle. Där åt vi lunch o fixade med packningen. Vi ville ju inte ta in så mkt i båten i onödan.

Resten av resan till färjan i Göteborg gick utmärkt och det var väldigt enkelt att hitta. För det fanns tom skyltar som sa var Kielfärjan skulle gå. Även om det var mycket trafik så flöt det på. Båten skulle lämna kaj vid 18:30 och vi kom fram kl 15 så det fanns tid. 

Nu skulle vi ut i världen, men det får bli nästa berättelse. 


Av Anki R - 9 februari 2013 10:30

Äntligen, äntligen...som jag väntat. För en rastlös själ som min är dessa hållpunkter så otroligt värdefulla. Vintern har kommit att bli lite av en plåga för mej så mässan är ett andningshål med massor av njutning. 

Vi flög ner på fredagen och jag ville verkligen komma mej ut. Först skulle Micke in i stan o köpa ett objektiv och det är likabra att han får göra bort sånt för annars känner han sig bara stressad.

Vi körde ut ( jag vi hade hyrt bil) och ju närmare vi kom desto mer nedslagen blev jag..Fullt fullt fullt på alla parkeringar. Ja var i hela friden akulle vi parkera? Det kändes som att det skulle bli en omöjlig uppgift. Förr har jag åkt pendeln o det har funkar superbra.

Till slut så hittade vi en parkerng..miljöbil stod det, men vad tusan vi körde ju diesel och det är ju miljötänk om nåt. 

Nu var ju inte det första hindrret..Nänä..jag skulle ju stå i kö fö att betala biljett. Du milde vad folk. Normalt så brukar jag vända, om jag kommer till såna fullpackade ställen. Lider nog lite av ngn fobi när det gäller folksamlingar. Men nu skulle jag IN. Så roligt med glada människor i kön. Vi skojjade o pratade trots att vi inte kände varann. 

Det gick ju bra o jag fortsatte in..ja så var det ju jackdagis då..kökökö...gilla läget. Att gå omkring i en dunjacka är väl inte drömscenariot. Jag stod inte så länge så det löste sig. Till min lättnad dök Micke upp precis när jag var redo att gå in. Ja tappar man bort sig så hittar man inte igen. Dessutom ville inte min telefon vara med. Kunde inte ringa eller messa.

Nu hade vi bokat in annat så tre timmar skulle vi knata omkring o kolla. Vi skippa HD hörnan..JA det hinner vi se sen. Första riktiga stoppet blev touratec. De har en hel del saker som man skulle kunna ha. Nu hörde då till saken att jag nog inte var så sugen på att handla och då brukar det inte bli ngt. Ja jag är inte riktigt riktig...men sån är jag.

Smarta väskor fanns att köpa. 

Vidare gick vi till BMW..jaaa så mycket vackert på en gång. Men jag har ju så vackert själv så jag blir inte så påverkad som förr. Jag är verkligen nöjd med min hoj...Men det är ju skoj att torrbryta. 

Skräphojjar sa Micke men han är ju trots allt lite avis. Så det får man leva med. 

Go Pro blev nästa stopp. Nu var det så mkt folk så det fanns ingen som hade tid.

Under lördan såg jag ingen bodensare inne på mässan. Men jag träffade min kusin, från Rotebro, som jag inte sett på två år. Riktigt roligt att få språkas.. Han är en sån som bygger bilar så mcmässan var bara en bisak för honom..Världen är liten...trots allt.

Egentligen hann vi bara skrapa på ytan för helt plötsligt var tiden slut.

Vi återvände till stan igen o helikopterflygning är väl inte ni intresserade av så det skriver jag inget om..4 timmar senare var vi på väg till Hotell Royal viking där våra vänner bodde. Vi parkerade o gick till hotellet. Nuförtiden kommer man ju aldrig in utan att ngn möter en så Kristina stod o väntade på oss. Väl uppe fick jag ett glas vin o mådde gott. När alla hade anlänt så skulle vi hitta ngnstans att äta. Kanske inte det smartaste att inte boka en lördagkväll inne i stan. Men vi är ju från landet så...Vi kom till Belgobaren , klampa in o javisst..bord ordnade de. Till Jannes förtjusning satt Titti Shultz därinne o drack vin med vänner. Tror ni att han pratdade med henne???..Ja gissa..

 Maten var god o ljudnivån hög..Vi drog vidare vid elvasnåret. Efter att ha varit igång hela dagen så var det skönt att komma sig till hotellet. 

Söndag. Vi hade bestämt att vi skulle vara på plats tidigt. Så parkeringen gick suuuperenkelt. Vi körde direkt in i parkeringshuset. lämnade jackorna o gick in. Nu fick jag stå i kö iaf..men det gick ganska fort. Sedan var det inte alls så mkt folk på söndan.  Nu kunde man gå omkring i lugn o ro. Återigen så var köplusten helt borta o det är väl tur när man umgås med en som verkligen behöver saker...;)

Micke försvann när jag stod o kollade på mckläder. Jag hittade honom vid den kristna mcgänget. Han blev med bikersbibeln. Ja man kan ju undra om han börjar bli gammal. I o för sig så hade jag fått en dagen innan o den var fin. Nu min vänner så ska jag ha med mej den i sommar o läsa ett stycke varje gång vi är ute. Vi kan alla behöva lite gudsord till livs.

Hör o häpna..Där har vi gått omkring o inte sett ngn man känner. Helt plötsligt står Veijo där o tittar på oss. Han är en riktig globetrotter. Far omkring i världen med sin buss eller sina cyklar.( missa inte hans mopperesa i mc-nytt. Följetong) Så mycket roligt han gör. Så vi språkades vid ett tag. Han skulle vidare till mässan i Finland. 

FIKAtajm...Dyrt som bara den men ibland är det välbehövligt att få tanka energi för att orka. Dessutom lite skönt att sitta. I taket hade de hängt upp däck som kransar på julen. Ja varför inte..Man skulle kunna producera en däcklampa. Får nog klura på den iden.

Nyfikad o nöjd fortsatte vi förbi allehanda modeller. En som jag stod o studerade länge var en hoj som hade alla skärmar o tank gjorda av trä. Ortoligt vackert. Det var en snickare som kommit på iden med att testa. Vilket jobb.

Sen fastnade jag hos dessa fåtöljer. Snacka om stora as att köra omkring med. jaja jag vet att smaken är delad. Jag har åkt med Micke på hans, men jag har en känsla av att den inte passar mej i längden.

Multistradan såg väldigt fin ut. Jag satt o torrbröt på den men den är för hög. Jag kommer nog aldrig en att kunna testa en sån. Samma gäller Stelvion o KTM en. Jag är inte negativ men när man är 162 cm lång o har taxben så finns det inte så många cm att spela på. Jag är stark men när man tåfjuttar så spelar det ingen roll. Visst är det synd att jag inte är en glidartyp..NU MENAR JAG I MITT HOJVAL.;) Det skulle ju underlätta mycket. Jag får väl öva upp mej. 

Victoryhojjarna är toppenfina och jag ska testa en vacker dag. Om inte annat så tar jag mej en tur söderut med Pärlan i sommar. Det finns ju i Sundsvall. För min del är Hammeball-8 den som jag tycker är fin.

Hd arna tog vi sist o konstaterade att de kändes hårda att sitta på. Nu tror jag att det är ställningen som är den negativa, för min del. Får ju ont i svanskotan. Kanske tur det. Skulle väl bli lite dyrt annars. 

Mätta av intryck åkte vi inåt stan igen. Vi skulle ju ha en helikopter som handbagage. Prylnissen hade ju inte bara saker från mässan nu. Nä man måste bara ha annat åxå. 

På Arlanda var säkerhetspersonalen så intresserade av helikoptern så de missade nästan att registrera Micke.  Dessutom fick hans älskling ett dubbelsäte för sig själv UTAN extrakostnad. Ja vissa har tur.

Summa summarum. Resan var trevlig o man fick sig till livs i vinterkylan. Tack alla som förgyllde min tid därborta. Lägger det i min minnesbank. Nu är det två år kvar till nästa gång. Det är tur att sommaren kommer snart

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se