Torsdag
- 30 och jag gruvar mej för att gå ut. Väl ute, klädd som en michelingubbe konstaterar jag att det, är rätt skönt så länge man står mitt i kläderna. 

Jag hade bestämt träff ned Ronny, initiativtagaren till "Kung Bore" körningen  den 7 januari.
På plats på Retrocafe måste jag erkänna att jag käner mej mindre bekväm. Jag har tagit bilen o Ronny kör hoj, det känns i en hojåkares hjärta. Men ändå...det är faktiskt -30 ute. Ska man köra hoj då?

Ronny har inte så många val. Naturligtvis så finns ju både buss och taxi för de som inte pallar kylan. Men för Ronnys del finns inte de alternativen. Han sålde sina bilar, sin skoter och köpte en hoj. Han kör året om och han använder den varje dag i vilket väder som helst.

Hur kommer man på en sån ide att köra en tur när det normalt är som kallast i vår landsända?. Orsaken är att han tyckte det saknades tillfälle att göra nåt tillsamman under vintern, så han gjorde ett event på facebook som folk kan anmäla sig till.
Ide´n har han klurat på ett tag och det är inte alltid så lätt att planera hur rutten ska gå eftersom januari är en tid häruppe i norr som verkligen kan vara både kall och full av snöstormar. Men på lördag har SMHI lovat att det ska vara mellan -7 och -15 så det blir nog inte något problem.

Lördag morgon, himlen är blå och solen har vaknat. Tempen visar -4 grader. Det kommer att bli en toppendag. På Retro har grabbarna redan samlats och står och dricker kaffe o surrar. Det är två KTM (Lars och Christer), en transalp (Ronny), en R1a (Veijo) och en Huskvarna 250 modell militär med skidor (Pelle). Ett udda gäng med olika förutsättningar. Endurodubb och landsvägsdubb och odubbat. Tydligen har inte utrustningen desto större betydelse för dessa för hur som helst så kör alla hoj på vintern. 
Två av grabbarna har dessutom kört en 8-9 mil innan de kommit fram till Retro. Så det är inga köldrädda ena som samlats. Det finns de av dessa 5 som tycker att det är lite för varmt med -4. 
Turen som de kommer att köra är ca 10 mil lång och går mestadels på mindre vägar för att alla ekipage ska få det bästa underlaget.

Christer berättar att om man kör på asfalt så kan dubben böja sig om de är för långa. Det blir lite sladdrigt att köra, men på packad snö har man en fantastiskt grepp. Jag hör något om att köra på bakhjul men låter det passera.
Det finns möjlighet att köra på isbelagd asfalt, packade snökanter och lite grusväg dock med en hel del hål. Vissa avsnitt är ganska hala och hastigheten varierar. Det är ju lördag och då är många lediga ute och kör. Vissa delar av turen får grabbarna samsas med en hel del bilar. 

Genom jordbrukslandskapet där det är rätt platt så blåser det en hel del. Men vid första pausen så tycker alla att vädret är riktigt skönt att köra i.
De får en hel del blickar av medtrafikanterna när de passerar. Kanske är det dags för oss häruppe att ha våra onsdagskörningar även vintertid. 

Medtrafikanter behöver inse att det faktiskt rullar mc över hela landet året om.. så dom tar med det i beräkningen vid möten och i korsningar. Lägger en mc omkull så kanske en bil inte hinner bromsa. 
Framme på Linas cafe i Luleå sitter nästan 20 likasinnade och väntar på att grabbarna ska komma. Flera kommer ut och möter dem på parkeringen och en och annan bild blir tagen. På plats står en till KTM och väntar.

Det blir ett välbehövligt fika och surr med andra hojåkare.
Träff på Linas cafe brukar vi ha första lördagen i månaden under vintern. Bara för att suget efter hojåkandet inte ska bli för jobbigt att tampas med ensam.

Efter fikat bestäms en ny rutt och den kommer att gå utefter kusten en bit upp och sedan hem via en mycket välkörd grusväg, dock snöbelagd för tillfället.  Sista biten är dessutom nästan bilfri och det ger ju en alldeles otrolig känsla av frihet, att få köra helt ensam.
Husqvarnan är lite bluddrig vid starten men efter lite pill så går den utmärkt igen. Tydligen tycker den att det är lite för varmt ute idag. 
Turen avslutas på Retro cafe igen och grabbarna är jättenöjda och lite "höga" efter dagens äventyr. Det kan löna sig att få surra av sig o reflektera över det som hänt. Ronny tänker sig att denna tur ska bli en tradition som våra andra traditionsturer är. Det är inte utan att jag själv blir lite sugen på att åter köra vinter....men jag vill ju inte sälja skotern...än. 
Vi säger hejdå till Lars som ännu har 9 mil hem. Några mil av dessa ska han köra på de mindre skogslederna trots att mörkret sänkt sig över norrbotten. En dag att minnas.