Äntligen hemma igen. Javisst är man hemma när man äntligen kommit sig över gränsen. Visst känner man sig mer hemma i de nordiska länderna för man kan ju nästan prata med dem. Ja inte jag i Danmark..för jag fattar i stort inget alls när de börjar prata. Men det är ju nääära hem.   

Nu skulle vi köra upp till Göteborg för att hitta nån säng att sova i. Det var ju inte så jättelångt mellan Helsingborg o Götet. Jag njöt av den lugna trafikrytmen och det var rofyllt jämfört med så många andra motorvägar som vi passerat. Vi var ju nästan ensamma. Det var absolut svalare än de nästan 30 grader som vi genomlevt de sista dagarna. Jag hade börjat få ont i baken nu, så jag fick låna Mats airhawk. Men efter några mil fick jag ta bort den för det kändes inge skönt med den extrakudden. Fick klara mej med min egen stoppade kudde som var fastvuxen.

Tycker faktiskt man får ha lite ont efter en massa veckor på hojen.

Vi stannade o tankade på en mack som var obemannad och medans vi stod där konstaterade vi att det var ett stenkast till Ullared. Ja vad skulle vi göra där. Jag är ju en sån som inte gillar att strosa i affärer utan orsak. Inte ens IKEA är kul. Kanske min manliga sida som visar sig.
VI snackade i G9orna o Mats konstaterade att han aldrig kört i Halland eller Bohuslän. Själv har jag haft förmånen att vara gift med en Göteborgare så dessa delar var inte alls mej främmande. Jag vet att det finns massor med fint att se på småvägarna. Men nu var ju faktiskt mitt mål Geiranger, Trollstigen och Atlanterhavsveien. Så det fick bli en annan gång.

Ett rum var bokat på Ibis i utkanten av stan och när vi kom dit visade det sig vara nån hopptävlig...alltså häst. Så det var lite svårt att få tag i nåt. Men en säng räcker ju..ja för mej då. 

Lite slutkörda av allt gorm som varit så det blev en middag på plats. (dyrt onödigt dyrt, men det fanns inte så mycket annat att välja på). Sen blev det lite tv o sova.

26e juni

Idag skulle vi sammanstråla med mina kompisar Fiffi och Tomas. Var hade vi inte riktigt bestämt oss. Men nu skulle vi fortsätta upp mot Oslo o sen fick vi se. Tanken från början var att jag skulle passert Oslo o hälsat på min son som bor där. Men den rackarns ungen hade ju åkt hem till Sverige på semester så det fick jag skippa. Tur det för att köra i Oslo är ingen hit.

När vi kom till Strömstad stanna vi o tanka och handlade lite mat. Vi skulle ju behöva frukost i Norge och att ha med sig lite mat är inte helt fel.
Nu hade våra vänner hört av sig så vi skulel träffas nedanför Drammen. Finns ett samhälle där som heter Dröbakk. 

Vi fortsatte och plötsligt körde vi över gränsen. Snacka om konstig känsla. Helt dött. Inte en männsiak. Åsså slut på nät. Suck för en sån fejjannörd som jag. 

När vi sen fortsatte lite längre fram på förmiddan så konstaterade vi att det var en faslig ström av männsiakor som skulle från Norge. De formligen köade. Vi fick veta att det är Norrmännen som ska till Sverige och handla. JA det var flera mils kö.
Vi hade nog tur eftersom det inte alls var speciellt mycket folk på kvantum i Strömstad. Norrmännen hade inte vaknat när vi var där...men nuu.

Jag måste säga att vägen mor Drammen var fin. Norge överhuvudtaget är ju vacker. Visst det är inte lika bergigt på den sidan men tillräckligt för att vi ska njuta.

Till slut nådde vi Dröbakk och hittade en pizzeria som vi kunde stanna på. Nu skulle vi äta o sen vänta på de andra. Vi hann i lugn o ro få i oss maten, vi drack kaffe och kaffe och...sola en stund...titta på folk. Men var i hela friden var de?? Efter en alldels för lång väntan men ack så härligt resultat så kom de. Blev ett kramkalas och så bestämde vi oss för att fortsätta.

    
Det känns jättehäftigt att köra ner i en tunnel o veta att ovanför oss är det en fjord. Ja visst är det lite scary, tänk om det börjar läcka. Men vi klarade oss torrskodda hela vägen.

Vi körde förbi Drammen o fortsatte uppåt på E 16. Vägen dit var väldigt omväxlande. Byar, större samhällen, fjordar o väldigt bra vägar. Inte jättemycket trafik. Vi stannade för fotning, fika o ibland för att nöden inte har nån lag. Vädret var fantastiskt liksom sällskapet. När vi skulle hitta en camping så visdae GPS en en om 16 mil. Jaha o vad gör vi nu. Körde vidare o kom så till en jättefin camping som inte fanns med på GPSen. Buttingsrud camping. En stuga för 4 pers kostade 400 Nkr så det var ju billigt. En rätt stor stuga med toan nära. 
Vi fick ett äldre par som grannar och kvinnan storstädade stugan innan gubben fick komma in. Det var väldigt underhållande att titta på henne. Gubben satt utanför o hämta grejjer eftersom hon blev klar.
Det fanns inte så mycket att äta på campingen så vi körde till Nes, som var mest ett väg skäl, men just därlåg en vägkrog. Det blev en sen middag o sen körde vi tillbaka.  

 Jag var ju tvungen att stanna o fota den fantastiska solen. För att inte tala om molnen...En underbar kväll.

Nåja förutom mina fina vänner så hade vi en suverän utsikt från stugan. Jag rusa ner till stranden för att fånga solnedgången några gånger.

27e juni. 

Efter frukosten o städning av stugan tog vi farväl av vännerna. De skulle köra hemåt o vi skulle fortsätta...förvisso hemåt men om några dagar.

Vi fortsatte mot Aurdal och vyerna var fantastiska. Aurdal ligger fantastiskt fint vid foten av ett fjäll. 

Vi passade på att äta lite inhemsk pasta där. Det var riktigt varmt o många hojåkare satt på samma restaurang. Nu var vi mätta så vi vek av E16 och körde in på väg 51 mot Beitostölen. 

Vyerna avlöste varandra. Massor med fina små fjällstugor . Vi kände att tempen sjönk. Vi passerade slalombackarna och sen fick vi en förvarning att vi skulle köra över fjället. Kanske ide att tanka före. För enligt GPSen så fanns det ingen mack förrän efteråt...

Det var kallt o kargt och massor med snö kvar. Snön låg utefter vägen och vissa karmar var högre än oss. Å då ska ni veta att tvåmetersmannen är lååång fast han sitter. Bilderna gör sig inte rättvisa men lite ser ni ju. Som kallast hade vi 5 grader. Och kan ni tänka er, det var flera cyklister som vi passerade. Dessa cyklister träffar man då på i hela världen.

Efter fjällen stannade vi o tog en fika. Värmen återkom så att vi skulle orka köra till Geiranger. Jag var superspänd på denna upplevelse. Uppe i Tessand tog vi väg 15 som fortsatte att vara vacker. Och ju högre upp vi kom desto mer snö. T o m sjöarna var frusna. 

När vi passerade sista knixen innan vägen började gå ner var vyerna hissnande och när serpentinerna ner mot Geiranger började så var min puls helt galen av adrenalin. Det hade kunnat ta flera timmar att köra nerför om jag fått fota, för det var helt sanslöst vackert. Man borde hoppat av hojen o gått hela vägen ner. 
Vi stannade vid den obligatoriska utkiken men det var så mycket turister där så det gick inte att andas. Så vi fortsatte.
Har fått höra några gånger att jag nog inte kommer att klara av att köra där för att det är så brant och jag är höjdrädd.. Men det gick hur bra som helst. Värre var det nog för alla husbilar.

Väl nere så kändes det som att man satt i en gryta. Det var fantastiskt vackert. Antagligen det vackraste jag sett. Har hört att det är riktigt fint att komma in i Geiranger med båt. Kanske skulle man göra den rutten en vacker dag. Och på tal om vackert väder. Det hade vi.

Vi hade en bit kvar till vårt mål för dagen så vi fortsatte. Av någon underig anledning så upplever jag att uppför är jobbigare. Antagligen för att jag provat att få motorstopp i uppförsbackar. Inte så kul. Så serpentinerna, som jag upplever är brantare uppför, kändes lite jobbiga. Som tur hade jag Mats före mej så han kunde varna om vi fick möten. Det luktade brända lameller hela vägen upp och vi mötte en o annan husbil som rök oroväckande.

Vägen till färjan i Eidsdal är skön att köra. Väldigt vacker och inte alls brant. Vi stannade vid en väldigt fin rastplats och såg att molnen över Trollstigen började hopa sig.
När vi så kom ner till färjan gjorde vi som vi alltid gjort. Körde förbi kön o fram till början. Men tji fick vi. Det var bara att köra tillbaka längst bak för nån förtur hade inte hojåkare. jaja hur ska man veta allt.

Vi betala och fick då köra in. jag blev dirigerad att parkera bakom en vingeåkare och snacka om dryg otrevlig människa. Han påstod att jag kört för nära honom och att han minsann betalt för att stå där. Usch att såna typer ska åka hoj. Jag sa till honom att han kunde ge mej ett handtag så att jag kunde få den en bit från han men han ansåg att det var mitt problem. Han skulle minsann inte lägga ner nån tid på att hjälpa mej. IDIOT tänkte jag o körde närmare. Stängde av hojen och hoppade av. Vände ryggen till.
När vi sen körde ut från färjan så körde han före oss. Vi jagade bakom honom ett tag med sen kände jag bara. Det är inte värt att lägga ner tider på såna. En riktig hojåkare beter sig inte så.
Vägen mellan Eidsdal och Trollstigen är otroligt vacker med massor av små vattenfall och hoppade forsar. Det är också ett fotovänligt ställe. Men vi jagade lite tid så det fanns ingen tid att stanna. 

Trollstigens turistcentra stannade vi på. För att jag skulle få fota och för att andas lite efter körningen. Vi träffade några GS åkare från utlandet. Ja nåt europeiskt land för vi pratade engelska. De hade kört upp o skulle vila en stund för att sen köra ner igen. Utsikten var jättefin men ska vi jämföra så är det skillnad. Geiranger var vackrare i mitt tycke. Men så är jag väldigt förtjust i vatten så det kan ju vara därför. Det verkar som att många utänningar tror att Trollstigen är det ultimata äventyret, men då missar de ju massor. 

Jag tyckte inte att det var så farligt att köra Trollstigen. Det var en häftig väg men väldigt välordnat. Säkert har de lagt ner lite mer underhåll för asfalten var jättebra och de hade satt ditt långa betongskydd så att man inte skulle trilla ner i avgrunden. Det var häftigt att se hur vägen ringlade sig nerför. Naturligtvis stannade vi vid vattenfallet. Det måste man ju. Lite turist måste man ju kunna vara.

Efter Trollstigen upplevde jag att nu blev det väldigt platt. Tror inte att jag är ensam om att känna så. För nu har man ju genomlevt den ultimata passkörningen så nu finns det inget värre. Men ärligt.. Åk till Dolomiterna och Alperna så får ni uppleva ännu högre höjder. Och det är jättevackert där åxå.

Nu var det inte många mil kvar till Molde. Vi skulle åka med färjan så blev det superkort. Väl över så visade det sig att den tunneln under fjorden höll på att renoveras så vi var tvungna att köra runt hela viken vilket visade sig var en omväg på..tja ca 7 mil. Snacka om antiklimax.

När vi kom in i Molde så provade vi ett hotell men det var fullt. Så körde vi in i en camping o där hade de en lägenhet ledig. Jag kan bara säga att det var otroligt skönt att få komma in o sen att ta en dusch o att äta.

Nu hade jag börjat längta hem.

28e juni

Suck Det regnade idag. Nåja vi käkade frulle och masade oss iväg. Det slutade dugga efter ett tag så det kändes riktigt bra. Men det fanns hotande moln runt oss. Idag skulle vi kolla in det sista av äventyren. Atlanterhavsveien. En väg som är uppbyggd mellan flera öar. Rätt fränt att man gjort den vägen. För det kan inte ha varit direkt enkelt. Jag har sett massor med fina foton därifrån och det kan gå ganska hett till när stormarna kommer. Men idag var det vindstilla, absolut inga vågor o jämnblått.

Vägen ut dit är sådär Norsk,men inte alls hissnande. Fjordar och fäbodar avlöser varann. Egentligen inte helt platt men med tanke på vad vi gjorde igår så kändes det lite mediokert. Väl framme så hade mina vänner sagt att det är en kort sträcka, vackert så jag passade på att stanna flera gånger. Jag tyckte det var vackert. JA det är kort men ändå. Man måste kunna se det vackra i allt.

När vi fortsatte kan jag då erkänna att vägen var skitrolig. Många kurvor så vi brassade på lite. Sen kom vi till den nyöppnade tunneln , som kostade. Ja bara att ta den då. Det var en låååång nerförsbacke och sen en låååång uppförsbacke. De är otroligt duktiga på att bygga tunnlar i detta land. Man sparar rätt mycket tid att köra genom dem istället för att köra runt eller vänta på en färja.

Vi tog E39an till Trondheim. Den var fin men långt ifrån vackrast. Eller kanske är det så att man är så mätt på vyer så man blir lite blind. När vi passerat Trondheim så fanns det en skylt som sa Narvik. Jag föreslog att vi skulle skita i att åka hem o i stället fortsätta vidare. Konstigt jag fick ingen som ville följa mej. 

     Vi körde hela vägen till Åre och inget speciellt hände.   Denna lilla stuga finns vid bron precis innan man kommer in i Åre. För tre år sedan fick jag förmånen att köra den turen med en som visade mej. Numer stannar jag alltid där o fotar. Det är så vackert.

När vi var i Åre ringde vi till Östersund för att kolla evt hotell, men fick veta att det inte fanns nåt för det var en fotbollscupp den helgen. Stanna i Åre ni, sa de.
Jaha å vad skulle det komma att kosta då. Är ju bara en massa dyra hotell på den orten. Nåja det var ju bara att gilla läget. Men först skulle vi tanka. Båda tycker vi det är skönt att ha fixa sånt innan man avslutar dagen. Blir så enkelt att åka på morgonen då. 
När vi kom in på macken så fanns en lapp om stugor som hydes ut. Så vi fråga. Jepp fanns stugor så vi slog till . 500 kr för en natt o två pers. Vi fick nyckeln och åkte.
När vi kom dit o låste upp möttes vi av en man i trappan. Hmmm vad !!!??? Ska vi dela med andra???

Det visade sig att just den stugan redan var uthyrd men det visste inte macken. Mats åkte ner o bytte nyckel.

Stugan såg ut som en alpstuga i flera plan och när vi kom in var det 8 sängar att välja på. En jättefin välutrustad stuga med alla bekvämligheter man kan tänkas behöva. 

Jag måste erkänna att jag inte riktigt minns om vi alls åkte iväg o käka. Har för mej att vi köpte nåt på ok o stannade kvar i stugan.

30e juni 
Vägen hem var inge speciell trots att det finns massor att se på vägen hem.

Ristafallet på väg mellan Åre o Järpen. 
Fjällrävens fabrik i Järpen.

Finns en hojbana där åxå...nu minns jag inte namnet alls. 
Vägen till Övik är fin o det finns många ställen att se på. Sen har jag nog åkt resten av vägen så många gånger så jag har svårt att se det vackra. Så är man dessutom på väg hem efter flera veckors resande. Jag skulle   börja jobba dagen efter så det kändes väl inte alldeles supersuveränt att köra hem..
Ja nu har ni varit med mej till Skottland o genom Europa. Hoppas att ni haft en go tur. 
Snart kommer nästa...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min kompis Hasse och jag hade planerat att vi skulle göra en hösttur och bara njuta av finvädret. Sommaren hade gott o som vanligt så har man tusen saker som man vill hinna göra och då får annat vänta. Det var en fin dag.Jag fyllde vatteflaskan och t...

Min kompis Hasse och jag hade planerat att vi skulle göra en hösttur och bara njuta av finvädret. Sommaren hade gott o som vanligt så har man tusen saker som man vill hinna göra och då får annat vänta. Det var en fin dag.Jag fyllde vatteflaskan och t...

Från Solavågen tillMagerhplm-WSjobolt-væg 650 Stordal-Linge och Valldal. In mot Trollstigen. Jordgubbar. St Olav kastade en ormi vredesmod. ...

Torsdag- 30 och jag gruvar mej för att gå ut. Väl ute, klädd som en michelingubbe konstaterar jag att det, är rätt skönt så länge man står mitt i kläderna.  Jag hade bestämt träff ned Ronny, initiativtagaren till "Kung Bore" körningen  den 7 januar...

......ja nu satt vi på färjan igen. Vi hade hittat oss några sköna stolar och slappade när en man dök upp. Han kände igen oss som dem han hjälpte hitta ett matställe första kvällen vi kom till ön. Han frågade artigt om han kunde sätta sig ner med oss...