......ja nu satt vi på färjan igen. Vi hade hittat oss några sköna stolar och slappade när en man dök upp. Han kände igen oss som dem han hjälpte hitta ett matställe första kvällen vi kom till ön. Han frågade artigt om han kunde sätta sig ner med oss och naturligtvis gick det bra. Han berättade att han jobbade med missbrukare. Han berättade att det blivit bättre på den fronten men att det fanns ett utbrett missbruk i hela andet både när det gällde alkohol och droger. Så han skulle nog ha jobb hur länge som helst. I o med att det var kutym att man gick på puben efter jobbet så var man ju småfull varje kväll. Och det är ju normalt enligt den stora massan.

Han berättade att Islay hade en väldigt gammal befolknig. Det var få som stannade kvar..Trots destillerierna. Men Islay gjorde absolut den bästa whiskyn i världen. Ja det är säkert så.

När vi kört av färjan skulle vi köra till nästa färja som var en kvart bort. Vi var lite sena men som tur var så var nästa färja åxå lite sena. Vi tänkte gena över via öar för att ta oss till fastlandet. PÅ det sättet skulle vi vinna ca 30 mil. Mats som är en klurig man hade studerat kartorna och efter ett tag hade han övertygat mej om att det skulle bli den bästa vägen. Trots att vi måste passa en massa färjor.

Nåja färjan till Arran är en vanlig liten öppen bilfärja. Detsåg lite regnigt ut på ön men när vi kom iland så var vädret bra. Det var många bilar och de körde verkligen sakta. VI hade lång väg o kort om tid så efter många om o men hade vi åpasserat alla. Vägen var inte jättebra men ortoligt vacker. Kurvig och fin.

När vi så hade kört fram till Brodrick bay så hade vi 10 min till färjan skulle gå. Normalt är det så att man måste vara där 30 min innan men av någon anledning så kom vi med. Det kändes riktigt skönt. Men om vi inte hunnit så hade vi kunnat kolla in deras osttillverkning och för att inte tala om chokladtillverkning. Häftigt. Arran verkar vara en fin ö så har ni nångång lite tid över. Ta en dag eller två där.

Det skulle ta en timme över och först satt vi ute för det var varmt. Efter ett tag gick vi in o köpte lite kaffe o gick på toa. Du milde vad folk det var inne. Måste vara en välanvänd linje. VI skulle strax anlända till Ardrossan. Då var vi strax nedanför Glasgow. Tack o lov för det, man vill ju inte återuppleva den resan genom Glasgow igen. Vi hade inte riktigt bestämt oss vart vi skulle köra, men båda blev lite förtjusta i Dumfries så vi körde neråt det hållet. 

Vi passerade Locherbie och vi antog att det var där flygplanet störtade. Men vi vet inte säkert.
Vi tog en A väg och den var inte skojjigast men nu hade ju klockan blivit rätt mycketsåvi ville hinna hitta nånstans att bo. Vi hann till Dumfries och körde omkring ett tag tills vi hittade ett riktigt fint B & B. En kvinna i vår egen ålder som hade två rum..Inget att fundera på. Vi slog till. 
Vi chillade ett tag o fick wifi. Alltid skönt att få kontakt med yttervärlden mellan varven. PÅ Islay fanns ju i stort inget wifi så vi hade varit borta i flera dar. Vi tog sedan en prommis ut på stan o gissa om vi vart full i skratt när vi sen upptäckte att vi bodde på samma gata som tidigare. Bara några hus bort. Nu var det skönt att vara på väg hemåt. Fast det var ju en massa dagar kvar på resan.

22a juni
England here we come. Idag skulle vi köra genom Lake District som så många talat så gott om. Vi kom iväg ganska tidigt efter att kvinnans barnbarn fått lysnna o titta på hojarna. Lillkillen var helt begeistrad. Det ska börjas i tid.

Nu skulle vi hinna så långt ner vi kunde innan kvällen så nu körde vi.

Jag kan dock säga att Lake District var fantastisk. Väldigt bergigt och fint. Djupa dalar men inte så mycket vatten som man skulle ha önskat.

Den större stan vi passerad var Keswick. För övrigt var det väldigt många ställen som var lite finare. Vi kom att stanna på en riktigt fin restaurang mitt i smeten. Det märktes att det var det fina folket som nyttjade stället. Stora båtar och fina bilar. Själva hotellet var dyrt och mackan med chipsen som vi åt var fantastiskt god men svindyr.

Vi hade tänkt ta Wales men det skulle komma att ta sån tid att köra genom den delen så vi körde förbi. För att vinna lite tid så valde vi motorvägen mot Birmingham. MEn efter nån timme orkade vi inte frtsätta där. Sååå båååring. Vi körde av o kom oss genom Birmingham iaf. Väl nedanför började vi leta ett B & B. Men icket. Vi gick in på ett hotell o kvinnan i receptionen sa att det inte fanns några rum i området, på grund av nångon större grej. Dessutom måste man förboka och nåt B & B det kunde vi få leta för hon trodde inte att dessa fanns. 

   
Fiiint kändes det. SÅ vi skulle kanske få köra hela natten..
Vi ringde runt till några hotell o alla hade fullt. Baraköra vidare då. Vi följde GPSens råd o körde in efter en liten väg. Mitt i ingenting stod ett gigantiskt hotell. Typ Best western.. Mats gick in o gissa om jag blev förvånad när de hade ett rum kvar. Heeelt underbart..men svindyrt. 
Nåja...vi fick varsin säng o Mats bada i bassängen o jag mådde bara gott. Vi åt på resturangen o sen var det bara att stänga sina blå. Man blir ju jättetrött av att köra omkring i världen.

23e juni

Trött. Kändes tungt att stiga upp. Jag såsade på ett bra tag. Tror nog att reskompisen blev lite less på mej. Nåja vi komiväg o idag var det Dover som var målet. Nu skulle vi köra efter kusten o se det mesta. Förhoppningsvis skulle vi se lite hav. Nu är det ju så att om man väljer mindre vägar kan man inte heller köra så fort. För så fort du kört om en snigel så väntar nästa snigel lite längre fram på vägen.

Vägarna vi välde var inte de minsta men ändå sådana som många använder. Så vi konstaterade efter några timmar att vi nog måste leta oss till en A väg för att hinna fram innan kvällen. Sagt och gjort vi gjorde så. Ja nuuu skulle vi ju hinna...enkelt.. Mmmmm. 
Vi hann väl köra några mil o det såg riktigt bra ut. Men så var det en skylt som sa något om nån olycka.. Vi hann inte se.. Men ju nrmare Dover vi kom desto tätare trafik blev det. Och den gick långsammare och långsammare. Till slut kröp vi fram. En timme senare konstaterade vi att vi inte kom längre. Bara att köra av o hitta nån liten väg. Nu var vi ordentligt sinkade och vi ville ta oss överkanalen. Nu stod vi på o efter nån timme kom vi då fram till Dovers vita klippor.

Kön var gigantisk så vi bestämde oss för att göra en fuling. Vi körde förbi alla o kom ner till hamnen relativt fort. Märknigen var ju inte dn bästa o när vi passerat tull o annat tjafs hittade vi tillslut den kuren vi skulle betala resan på. Där var det kaos. Massor med folk o då fick vi höra att Calais var stängd. Det var srejk. Färjan vi skulle med var en och en halvtimme sen. Vi skulle hinna. Men det tog tid. Många var riktigt irriterade. Vi var mest trötta på allt. Vi kom med och när vi parkerat hojarna gick vi upp o käka middag. Så skönt att äntligen komma hem till europa. Vi hade fönsterbord med en fantastisk utsikt. Det började skymma. Vi skulle köra av i Dunkerque, där var det inte srejk...än. Vi fick höra att tunneln också var stängd. Vi hade ju lite tur.

Klockan var halv elva innan vi var av båten o vi visste inte vart vi skulle. Vi stannade till o kollade om GPSen hade nåt bra hotell till oss. Jepp bara att köra då. Det kändes jättekonstigt att köra på rätt sida igen. Min hjärna var helt ur så Mats ficklov att köra först. Allt kändes konstigt. När vi så hittade hotellet så kom vi in o då berättade kvinnan att de stängt för kvällen. Jag frågade om vi kunde få ett krypin o hon visste inte om hon kunde lova det. Hennes chef kom o han såg att vi körde hoj. Inga problem..Vi fick stanna. Ja ibland har man tur för han berättade att de precis hade stängt för kvällen men han tyckte lite synd om oss då vi fick stanna. Han hade hört om strejken sså han förstod.

24e juni

Frukosten var jättegod. Äntligen bara sånt man gilla. Ingen korv o feta ägg. Ingen haggis. Underbart. Första morgonen man skulle bli lite mätt.
Min hoj hade larmat att den ville ha olja i Dover så vi började resan med att köpa olja. Men det var inte mycket han ville ha. Bara en skvätt. Nåja bättre än inget alls. Vädret var riktigt fint o det var säkert 26 grader. Lite ovant.
Vi kollade in Motorvägen men den var knökfull med lastbilar så vi tog de mindre vägarna. Det tar ju som sagt längre tid men hade vi tagit motorvägen så hade det nog varit stilla rätt länge. 

Nu skulle vi upp till Antwerpen och hälsa på en vän till mej. Det var väl närmare 30 mil. Men det är ju ett stenkast. Eftersom vi var vid gränsen gick det ju rätt fort till Belgien. Egentligen borde vi ha tagit kustvägen för den är fin men vi valde vägen över Gent. Nu är det så att Belgien är väldigt platt.

Det finns tydligen ett litet gerg i det landet..men det missade vi. Så vi tog småvägarna till Gent. Väl inne i den stan så körde vi genom. Det är en stor stad och helt plötsligt så hade vi kommit fel. Men vi fick se den fina gamla staen med kullertstenar och efter 1 1/2 timme så hade vi tagit oss ut. Nu var det min tur att lägga in rätt adress i Antverpen. Det fanns två val...och jag chansade. 
Det var många vägarbeten och vissa gånger när man dirigerades om så kändes det som att man aldrig kommer rätt. Men efter ett tag började jag känna igen mej, för jag har ju varit dit förr. Så när vi äntligen hittat till rätt adress så fick vi en ny adress o körde till Hilton, för där skule vi bo. Du milde..Hilton. Nu snackar vi fint hotell. Nåja det var väl som alla hotell o min vän hade fixat priset så det blev inte urdyrt. Dessutom fick hojerna sova i ett garage i skällaren. Bra så fick vi ha dem kvar. Min vän stod o väntade på oss och vi slängde bara in grejjerna o bytte om för att sedan kunna käka lunch. Det var varmt ute. 
Det blev libanesiskt till lunch. Riktigt gott. Antwerpen är en stooor stad och dessutom centrum för all diamanthandel i världen. Nu råkar det vara så att min vän jobbar som diamanthandlare så vi skulle upp till hans kontor i centrum. 
Det var rena fort knox att komma in där. Man fick identifiera sig o kom inte in om man inte var inbjuden. Vi fick lämna idkorten i receptionen. Sen skulle vi då hitta dit. Alla dörrar såg likadana ut o efter ett himla virrande så hittade vi till rätt kontor. Sen tog det en evighet att forcera alla olika lås och koder. Äntligen skulle vi få lite kaffe. 
Jag skojjade med Carlo att jag nu ville se en riktig diamant..Han gick till ett skåp o plockade fram en. De är fantastiskt vackra.

Sedan fick vi även se en rå sten. Såg ut som vilken glasbit som helst. Faschinerande arbete.

På kvällen fick vi åtnjuta en middag på en restaurang som var specialiserade på kött. Gigantiska bitar. Dessutom var vi några från vårat Europrezgäng som träffades. 
Vi var fruktansvärt mätta när vi kom till hotellet. Ingen lek att sova då och dessutom var det varmt....
25e juni

Det var 26 grader när vi åkte från Antwerpen. Trafiken var rätt bra ocidag skulle vi ta oss hela vägen till Kiel...om tiden räckte.

Nu skule Mats få köra på autobahn. Vi räknade med att lastbilarna skulle vara mindre till antalet. Vi skulle hinna 50 mil så det var bara att gasa. När vi stannade till o tankade o åt så ringde jag mina vänner i Bordesholm, strax nedanför Kiel. Vi fick rådet att inte köra den vanliga vägen genom Hamburg för de hade bara öppet en fil under kanalen och det skulle ta tid att passera. Så han rekommnedera en helt annan väg. 

När vi började närma oss Hamburg så skule vi ta av på en mindre väg, men det visade sig att just den vägen var avstängd för vägarbeten. Så det fick vi skipa. Jag ringde Andy igen o fick en ny väg. Nu var det så att vikörde fel iaf..och hamnade helt galet. Vi körde ner i hamnområdet o helt plötsligt var alla vägar vidare stängda. Bara vända o börja om. Köra tillbaka några mil o sen vända för att prova en ny väg. Vi försökte igen o denna gång lyckades vi passera Hamburg. Vi körde några mil o sen tog vi av. Men hur vi än gjorde så lyckades vi köra in i stan igen. Hamburg är inte heller en liten stad. Massor med trafik och rödlysen. Sen en massa vägarbeten. Vid flertalet trafikljus var vi tvugna att köra som tok för att hinna över tillsammans. Annars skulle det varit ursvårt att hitta varann igen. Efter ca 2 timmar så tog vi oss då äntligen ut ur stan. Då hade vi ca 4 mil kvar till Bordesholm. Väl framme var vi väntade. Detta är två fantastiska människor. Andy är skomakare och Kicki är fotvårdare. Man känner sig alltid välkommen dit. 

Det blev en sen men väldigt trevlig kväll så vi sov länge. Vi la sikte på Göteborg idag. 
Vi tog små kurviga vägar till Puttgarten och hann bra till färjan.

Turen över tar ca 45 min och under tiden tog vi en kopp kaffe. Vi hade planerat att kra genom hela Danmark o sen åka med färjan över till Helsingbirg. Själva motorvägen i Danmark är ju ite världsrolig men Damnark är ju ett rätt fint land. Så man har endel att kollapå.

Att passera genom Köpenhamn är ju en upplevelse för trafiken är riktigt tät. Men det gick bra. Man kan säga att Danmarksöverfarten gick bra. Lite långt mellan mackarna men vi hade lite tur även idag. När man passerat Köpenhamn ock närmar sig Helsingör är det riktigt fint. Det var bara att köra in i färjan och sen tog det 20min över. 
Nog är det en speciell känsla att komma hem igen. Nu är det bara reten kvar...av resan