Imorse när jag fortfarande låg kvar i sängen, logga jag in på fejjan o såg att en kompis gjort ett inlägg på min tidslinje....

Dejta inte en tjej som kör hoj.....

Jag läste igenom raderna och konstaterade att det stämmer rätt bra på mej själv som är en hojåkande tjej.
(Detta är vad jag känner o tror. Jag kan inte påstå att jag vet att alla är såhär. Men jag kan tro det)

Jag är orädd, envis o självständig. Jag är inte rädd för att ta i o skita ner mej. Mitt huve är fullt av ideer om var jag ska köra och hur..Det är inte ovanligt att jag tittar på kartor som kvällssysselsättning, planerar rutter.
Jag åker tidigt i ottan för att få full utdelning av dagen....och dagen räcker ofta inte riktigt till för det finns så mycket att utforska.

Men bara för det så är jag som alla andra.

Jag tycker också om att klä mej fint och lukta gott (det trodde ni inte), fast jag mestadels är klädd i underställ och funktionskläder...och hjälm.
Okey kanske det där med att måla mej är nog lite överkurs. Glömmer oftast bort att jag har något i ansiktet så i slutändan har jag spritt ut allt istället. Dessutom fullständigt onödigt när man har hjälm. (tycker jag)

Jag vill höra att jag duger o är fin. För jag tror att nånstans finns det nån som tycker det. Jag vill bli älskad som kvinna, för jag känner mej som en sådan.

Ja jag kör hoj o jag är en tuffing... och jag har känslor.
Jag är som så många andra en passionerad person som satsar allt och är fullständigt medveten om att jag kan förlora.

Livet behöver inte alltid vara så välplanerat. Packningen inte så fullständig. Äventyren ska finnas för att upplevas och för min del, är inte målet det viktiga...det är resan. Visst är det fint att titta på vackra saker men det är inte ytan som ger spänningen.
Så dejta en tjej som kör hoj....det kommer att bli ett äventyr som du sent glömmer och kanske blir det början på den bästa resan du någonsin gjort och kommer att göra.
(Man tänker så bra  när man sitter på hojen)