Alla inlägg den 23 juli 2015

Av Anki R - 23 juli 2015 20:35

15 juni

Vaknade av att det var ljust i rummet. Kvavt, men inte så konstigt för jag hade täcket på mej och det var tjockt. När jag kom ut i köket såg jag att Mats skor var borta, så han hade nog gått ut på prommis tidigare. Tibbe o Christine sov än.
Eftersom vi skulle packa idag så vek jag ihop våra nytvättade kläder och sen tog jag paddan för att gå upp till hotellet o kolla fejjan. kl 8 började frukosten så jag skulle kunna sitta o mysa ett tag.
Precis när jag börjat gå mot byggnaden hörde jag Mats komma.  Han hade tagit en tur genom skogen o berättade att kaninerna var otroligt många. De sprang nästan på en i skogen.


Efter frukosten packade vi ihop grejjerna och drog iväg mot Inverness. Vårt mål idag var ön Skye. Vi körde mot Inverness och fortsatte genom stan o förbi. När vi kört några kilometer upptäckte jag att vi var på väg åt fel håll så jag körde ikapp Mats och vi stannade. När de kollade sina gpser så var det så. VI hade börjat köra norrut istället på sydost. Så vi vände och körde tillbax till Inverness och tog en annan väg.

I den sista rondellen tog vi ett extravarv för att säkert köra rätt. Det är bra att kunna ta extravarv för då hinner man se på skyltarna och så blir det rätt.

Nu var vi på rätt väg. Nuuu skulle jag äntligen få se Nessie. Alla vi träffat hade sagt att det bara var skit att se den sjön...Men nu är det så att är man i Skottland så ska man väl ändå åka förbi o kolla om hon är där. Annars har man ju missat nåt.

Vi körde rätt länge o trodde ju naturligtvis att alla små sjöar var Loch Ness när vi såg dem. Men jag loovar när den sjön kommer så vet man direkt..Nuuu är det Ness.

Vi stannade till vid en parkering bara för att fota lite och då såg jag henne första gången. Kanske blev hon sur för att jag passade på att dränera tanken utför klipporna...  

Sen fortsatte vi ända fram till Urquartruinen och betalade inträde för att fota o gå runt. Det var en speciell plats och visst såg jag hur Nessie simmade lite längre bort. Men det höll jag för mej själv. För ingen skulle ju ändå tro mej.
Ruinen av slottet eller borgen var rätt välbevarad och det var rent o snyggt runt omkring. Det var många trappor att gå . Den ligger som på en liten halvö ut i Ness. Båtar kör fram o tillbaka med turister. Naturligtvis hade japanerna hittat dit. Två yngre grabbar försökte klättra på muren men då klev en av vakterna fram o sa att om de fortsatte med det skulle han personligen kasta ut dem. Ord o inga visor.

        

När japanerna började välla in så gick vi upp till restaurangen o fikade. Där träffade vi på en trevlig tysk som körde BMW. Han berättade en hel del för Tibbe o Mats. Vägar som han tyckte vi kunde köra.

Vi fortsatte vår resa och kom till vårt nästa mål. Nämligen slottet Eileen Dounaghan Castle. Den ligger väldigt vackert längst inne i en vik och den viken mynnar ut i anslutning till Skye. Lite tur hade vi för när vi hade parkerat o börjat fota kom en kiltbärande säckpipeblåsande yngling fram. Allt för busslasterna med turister. Ja självklart så måste man passa på. Och NEJ jag kollade inte nu heller.

  

Klockan började närma sig middag och nu var det dags att hitta ett boende. Vi frågade innan vi körde över bron med det fanns inget ledigt. Så vi körde över bron och till slut hittade vi ett boende med två rum. Damen som hade det rökte som en borstbindare så jag lovar.. Alla våra grejjer luktade rök. Men det var bara att gilla läget.


På Skye har restaurangerna inte öppet som alla andra. Där kör man med frukaost. Sen stänger man fram till lunch...Sen stänger man ingen o öppnar vid 17 tiden. Så nu var vi på jakt efter nånstans att äta.

Vi körde ut efter kusten och efter några mil kom vi fram till ett större samhälle. Parkerade hojarna och gick ner till hamnen för att äta på en lite oansenlig restaurang. Vi var först, men hann inte sitta så länge förrän det var helt fullt. Maten smakade bra och nu kunde vi fortsätta vår lilla sightseeing. Vi körde vidare upp efter kusten o konstaterade när vi kört ett tag att vi hade 7 mil hem. Bara att vända o dra hemåt.

     
Vi avslutade kvällen på den lokala puben. Det var vår sista kväll tillsammans. Imorgon skulle Tibbe o Christine vända till Europa igen.

16e juni

Frukosten var fantastisk men vädret såg inte så lovande ut. Regnkläderna åkte på.
Tibbe o Christine packade sin hoj o drog några minuter före oss.

     

Vi hade bestämt oss för att köra mot Talisker. Vägen dit ut var riktigt spännande. Speciellt innan vi kom ut till destilleriet. För den blev smal o gick utefter berget så vyn var jättefin. Flertalet bilar gjorde oss sällskap.

  

Vi parkerade brevid två andra hojar o gick in. Talisker ser väldigt städad o ren ut. och inne i affären var det fullt med folk av olika nationaliteter. Det var häftigt att se olika whiskysorter o endel var skiiitdyra.
Vi skulle inte gå på ngn visning så vi fortsatte vidare.
Vi passade på att ta en kaffe på andra sidan viken. Man såg över till Talisker o man såg att det var många lantbruk i hela dalen.

    

Trots att det duggregnade såg det väldigt fint ut runt oss. De gula buskarna lyste upp omgivningen.

Vi fortsatte o körde rakt över ön. Vägen var smal o gick efter kanten på en dalgång. Regnet hade ökat och sikten var dålig. Fåren gick o betade i lugn o ro. Vi körde ganska långt efter dalgången o när vi väl kom ut på andra sidan ön upphörde regnet. 
Nu började magen vilja ha påfyllning o Pärlan likaså. Vi stannade i en av de sista samhällena innan broövergången. Där köpte vi lunch o åt den på stående fot på parkeringen. Nåja vi var iaf mätta.. Nu skulle vi ta oss till Ullapool.
Några km från bron hade Ebbe fått för sig att vi skulle ta till höger. Vi körde en bit efter den vägen som var helt överväxt av träd. Jättefin tunnel. Var tvungen att stanna o ta lite bilder...Sen upptäckte Mats att vi hade kört fel. Vi körde tillbax till avfarten o fortsatte längre fram. Nu skulle v ta vänster istället. Ibland kan dessa gpser verkligen ställa till det. Vi körde upp för ett berg o högst upp stannade vi o tittade på en fantastisk utsikt. Man såg inloppet till Skye.
Nu fortsatte vi vidare o kom att passera skogar o vidunderliga dalar med sammetsberg. Härliga kurvor o jättefina bäckar.

  

När vi närmade oss Ullapool började vi leta efter ngnstans att sova och hittade ett av de bästa boenden som vi haft på ön. Det var en bit in till byn men det var jätteskönt att få gå en stund.
Vi tog en tur till en restaurang o åt en bit. Sen lekte vi turister o köpte såna typiska turistgrejjer. Kvällen var varm men molnig.
17 juni

Det hade regna hela natten och när vi packade hojarna så hade det slutat. Vi skulle ta oss via kustvägarna neråt. Mats hade fått några tips av B&B ägarna om fina vägar som vi borde se. Sagt o gjort vi tittade på kartan o programmerade in för dagen äventyr. Man behöver ju inte alltid vara så precis med vart man kör. Vi ville iaf ta oss minst till Fort William. 
Vi körde ut mot kusten och vyerna var väldigt vackra. Vägen var lite smal men rätt nylagd. Terrängen var bergig och på ett ställe stannade vi till i en brant backe. Fler hade stannat.och det man såg var otroligt vackert. Vita sandstränder och ett oändligt hav lite längre bort.

Det blåste en hel del. Vid Laidy var det väldigt vackert. Vägen tod slut och vi vände. Fortsatte till nästa vik och vek in vid Gerloch för längre in fanns en fyr som tydligen låg fint till. Vi körde ut och de vita stränderna följde oss på sidan om. Vägen blev smalare och gick efter bergssidan med en vidunderlig utsikt över havet. Molnen var tjocka men ibland glimtade solen igenom. Fåren betade efter vägarna och de var väldigt väluppfostrade för de höll sig på sidan om trots att vi dundrade förbi.

    

Till slut kom vi fram till en skylt där det stod att nu slutade allmän väg..Då fick Mats fortsätta vidare själv. JAg kände inte alls för att köra där i duggregnet. 
Kanske lite dumt för jag upptäckte att telefonanslutningen var obefintlig och vad skulle hända om kan körde åt pipsvängen. 

      
Men efter 20 minuter hörde jag det välbekanta motorljudet och han hade tagit lite bilder på fyren så jag fick se.
Vi körde in till Gerloch o åt på en liten men trevlig resturang intill ett museum. Vi var i stort ensam och ungdomarna som drev restaurangen var imponerade av våran resa. 
Nu hade det börjat regna lite mer och vi var trötta av dagen bravader. Så nu skulle vi hitta något boende. Vi körde en bra bit till vi kom till Invergerry, en liten by mitt i nånstans. Där hittade vi ett fint boende hos en äldre dam. Nu skulle vi bara hitta nåt att äta. Så vi gick till byns värdshus, för det fanns inget annat ställe. Gissa om det kostade. Jag beställde lax o det var mer en förrätt. Tror det var den absolut dyraste rätten jag någonsin ätit...och minsta. Det var jättegott men...nu blev jag snål.
Efter maten tog vi en promenad längs ån och stigen var vältrampad. Man kände sig som en liten myra bland de höga o tätväxande träden. Det var fortfarande lite smådugg så vi valde att gå tillbaka o sitta o fejja lite.

18 juni
Tjocka moln utanför fönstret när morgonen kom. Frukosten var god, fick kokta ägg o det gör en som jag mycket glad. Idag skulle vi börja ta oss neråt i landet. Vädret såg inte bäst ut men det gjorde nog inget. När vi åkte iväg på morgonen så hittade vi en borg. Glengerry var en ruin men rätt läcker.

    

Längre in på vägen stod ett gammalt hotell som var ett spahotell för såna med liiite mer pengar, så vi vände tillbaka till ruinen o fotade lite.
Glenfinnan var vårt första planerade mål. Det är den välkända Harry Potterbron. Finns med i en av filmerna.
  

Även scenen där fartyget sjukner ner i havsviken utspelas där. Vi parkerade precis invid bron men det gick inte att komma helt nära så vi gick upp på utkiksberget o tog lite bilder.
Sen tog vi en välbehövlig fika innan vi fortsatte. Vi tänkte köra längts ut på udden o kolla hur det såg ut. Killen i kassan berättade att viken var 250 m djup o att nästa vik var 500 m djup.. Vissa vikar var som i Norge.  
Vi körde ut till Mallig och vände där. Måste erkänna att vägen dit var rätt tråkig. 

En bit nedanför Glenfinnan tog vi hö in på en smal kurvig väg som kringlade sig på sidan om ett vatten. Utsikten var fantastisk. Vi stannade efter nån mil o tog en paus.

Hjälmen av o jackan också. Solen lyste mellan molnen o det kändes skönt. Vi hade inte stått där så länge när vi kände att det kom över oss ett gäng hungriga små flygfän. Du milde vad de var hungriga. Vi kastade på oss jackorna o hjälmarna o började köra. De små kallas midgets o är riktigt ettriga små knott. Det riktigt kliade i hjälmen.

Vi fortsatte o körde efter den kurviga vägen ända tills vi kom fram till vägs ände. Det visade sig vara en färja. Ingen stor överfart.

Rätt spännande när vi trodde att färjan var fullastad så skulle en timmerbil åxå köra på. Efter ett trixande stod den parkerad o på färjan o vi kom oss över.
Nu skulle vi köra ner till Oban och sova. Vädret var inte det mysigaste och visst blir man lite less på att frysa. Vägen ut till Oban var riktigt fin. Långa alleer och omväxlande terräng. Väl inne i Oban hade vi tur och fick tag i ett B&B Precis i början.

    

Samhället är inte stort. Hojjarna fick vi parkera vid ett hotell. Gratis. Där stod ett gäng killar och packade ur sina hojar. 
Visst höjde de på ögonbryna när jag kom o hoppade av, tog av mej hjälmen. Som vanligt får man höra kommentarer som..- Lite stor hoj för den där.. Men en av killarna var lika kort som jag o han blev intresserad av att höra om sänkning osv. Kanske en potentiell GS körare..Vem vet. 
Det blev en pizza till middag i hamnen och kvällen blev inte sen för vi var rätt trötta och frusna. 

19juni

Idag skulle vi ut till Islay och gissa om jag hade en reskompis som var upphetsad. Han ville åka nuuuuu. Vi hade bestämt oss för att ta små kustvägar ut till färjan. A 8028 hette vägen och vi körde utmed kusten i stort sett hela tiden. En singletrackroad som inte medgav möten. Vi stannade vid en härlig stenstrand och jag försökte besinna mej och inte plocka sååå mycket sten o snäckor. Gick bra för att vara jag.

     
På vissa ställen var vägen nedsänkt i marken så om man fick möten så kunde man inte alls hålla av. Så spännande var det. När vi närmade oss färjan såg vi hamnen från motsatt sida. 
Innan vi körde in på båten hann vi äta lite mat på ett världshus Utanför Tarbert. Båtresan tog drygt 2 timmar och vi hade förbokat den. Molnen låg täta över havet men det var rätt lugnt väder. När vi kom närmare Islay så kunde vi se var regnet befann sig. 

  
Iland började vi leta vårt boende. Det hade vi pckså förbokat för det kunde vara svårt att hitta boenden därute under högsäsongen. Vi skulle bo nära Laphroig. När vi hittade dit så visade det sig att vi hamnat nån kilometer utanför byn men alldeles nära de kända destillerierna. Vi packade uro tog en tripp till Bowmore, som är huvudstaden på Isaly.

    

Destilleriet ligger mitt i byn. Sedan körde vi ut till Bruchladdish som ligger en bra bit ut mot kusten. Byggnade är precis så blå som flaskan. När vi varit dit så såg vi en liten skylt på ett annat destilleri och körde ut efter en riktigt knagglig väg som slutade i grusväg. Där hittade vi ett litet hemdestilleri. Aldrig hört om det förr. 
På vägen tillbaka stannade vi i Bowmore och tänkte äta. Men allt var så dyrt så vi körde tillbaka mot....
Mellan Bowmore och Port Ellen finns en av de längsta raksträckor som jag någonsin kört.

Den är ganska precis en mil lång och spikrak. På sidorna om bryter man det torv som de använder vid whisytillverkningen. Jag kan lova att min kära Pärla fick lite extrafart. Det var utrhärligt att ha flera kilometers utsikt när man susade fram. 
Framme ibyn fick vi hälp av en man som guidade oss till ett litet hak som serverade hamburgare...billigt. Så det fick bli vår mat för kvällen. Hemma igen i vårt B&B så intog jag sängen o började titta på tv, vilket jag inte gjort sen vi åkte hemifrån. Mats han gick in till byn och kollade in utelivet, som tydligen inte varit det bästa. Fniss

20e juni 
Idag skulle nån visst fylla jämnt. 
Vi käka frulle och körde sen ut till Ardbeg. Det var verkligen rent och fint. Vi besökte affären och köpte lite minnen.

     
Efter det besökte vi Lagavollin. Där gick vi en rundtur och träffade på några andra svenskar. Det var spännadne och vi konstaterade att det var en väldig process att tillverka whisky. Man fick inte ta några bilder för det var hemligt Vi fick lite med oss hem för att testa senare. Sen fick vi ett pass som man fyller i vid varje destilleri man besöker. Det ska väl leda till något men det har jag glömt.

    

Vi körde till Laphroig för att köpa biljetter till en viss tid och Mats ville gå på whiskyprovning...så det blev biljetter till det åxå.
Sen gick vi ut på torvtäkten och kollade vilket område Mats ägde. Tog en bild o tröck ner en flagga. Ja tänk vad de hittar på.

      

Innan vi körde hem så åkte vi in till byn för att tanka. Snacka om oansenlig mack. två pumpar utanför en vit låg betongbyggnad. Ingen skylt.. Men vi kunde fylla på hojarna inför morgondagens färd. Vissa kort funkade inte och för en gångs skull så funkade mitt. 
Hemma svidade vi om och gick mot Laphroig. Vi hade lite tur för kvinnan som ägde B&Bns son jobbar på Laphroig, så han körde oss dit.

Laphroig är en riktigt fin anläggning. På den visningen fick vi fota allt. Tydligen så är det Japaner som äger den, som de flesta andra anläggnigar i Skottland. Vi gick runt och fick se alla delar. Man får en helt annan förståelse över tillverkningen när man får se den. Tänk vilket arbete att få fram de olika smakerna. Man tänker ju...ja vad kan det vara för konst att tillverka sprit. Mer än man tror. Gubben som gjorde provsmakningarna hade jobbat där hela sitt liv och han var jättegammal. Fortfarande fanns det ingen som var utrustad med en likadan gom så de önskade få behålla honom många år till.

    

Efter visningen så blev det provning. Vi fick prova 4 olika sorter. En som finns att köpa och tre som var något helt annat. Detta för att Mats fyllde år. Vår sommelier hette Stevie och var lite småskum, men han kunde sin sak. Det var inte speciellt lätt att träffa rätt på smakerna, för man blir bedövad efter några smutt. Men provningen var rolig och vi fick ta med oss småflaskor för att kunna prova senare.

   
Efter provningen gick vi in till byn för att äta. Den promenaden var välbehövlig. Pizza igen och till bordet fick vi ett tyskt par som gäster. De var rätt trevliga och kvinnan hade en svada som går till världshistorien. VI hade sår i öronen när vi gick hemåt. 
Nu hade ju vädret inte varit det bästa ur badsynpunkt och just denna dag var det alldeles underbart. SÅ dagen till ära badade Mats sina fötter. Det var lite kallt.

  
Vi hade varit igång hela dan så vi började packa när vi kom tillbaka till rummet. Bu började hemlängtan slå i. Sonen i huset kom förbi o ville höra hur hojen lät så Mats gick ut och brummade på lite..Sen kom han upp o då hade han fått en whisky via sonen. 
21 juni

Nu skulle vi åka iväg o kvinnan som ägde B6Bn komut o skulle vinka hejdå till oss. Vi hade inte så lång tid tills färjan skulle gå men turen dit tog ca 5 minuter så vi jäktade inte alls. När Mats skulle starta hojen så ville den inte gå igång. Han prova o prova och till slut sa kvinnan. -Vi får nog knuffa igeång den. Vi tog chansen o sprang o knuffa på och till slut gick den igång. NU var pulsen lite hög för nästa tur gick efter 15 på eftermiddan. Vi kom med och kunde slappna av en stund. Nu var ju bara frågan om hands hoj skulle strejka när vi skulle av färjan..........ja det får ni läsa nästa gång...tjingeling

  

Skapa flashcards