Äntligen var det dags att äntra planet. Vi hade planerat sen i augusti och nu var det dags. Flygresan gick jättebra och tog bara 2,5 timme. När vi kom in över ön lyste solen och det vaaar verkligen grönt. Som ett lapptäcke. Massor med kvadrater o rektanglar med en ram runt sig.

Säkert en nitisk Irländare som mätt ut dessa precisionsartat. Vi hade blivit förvarnade att det skulle regna hela tiden. Men vad gör det..man ser ju en hel del iaf.

Våran guide kom precis till flygplatsen när vi landade. Han hade haft problem med en färja som inte fåttt upp bogvisiret...hmm gissa om man funderade på annat.

Vi kom igenom tullen och blev insläppta i landet med bagaget i behåll. Det kändes riktigt skönt när vi klev ut i friska luften.

Premiärfotot skulle tas och vi ställde upp i pose. Men vad tusan den digitala skylten bakom oss var svart när vi kollade.Tydligen så blinkade den litegrann hela tiden. Kameran kunde inte fånga det på bild..Ja tänk hur det kan gå.

Vårat första stopp blev hyrbilsstället. Vi fick ut en Peugeot nånting..Lite suvaktig.

Både jag o Fiffi var hungriga så det blidde ett pitstop vid ett motorvägshak. Som en statiol men med flera olika mat och fikaställen.

Problemet för oss var att välja..ville vi ha sallad, mackor, sötslisk eller huggare. Det blev huggare. Vilken huggare skulle jag välja...det slutade med att guiden fick välja.

Nu skulle vi ut i trafiken. Vid första rondellen erkänner jag att jag blev helt uppställd. Att ställa om hjärnan och tänka fel håll...det gör man inte bara sådär. Mitt största problem var att veta vem som fick köra först. Vi eller de andra.                  

Färden gick upp mot Belfast. Vi tog N1an för att tugga mil. Vi passerade ställen som Balbriggan, Drogheda, Castlebellingham och Dundalk...kändes väldigt Irländskt. Man började så smått dra på sig lite dialet..Det liksom inbjöd till det.

När vi kom upp till Newry svängde vi av för att få se lite mer av landsbygden. Vi stannade till inne i stan för att kolla in ett resort. Bara rikt folk som åker dit. Golfbanor, spaaa och långa vita sandstränder. Vattnet var grönt och påminner om Norge. Bergskedja The Mournes var väldigt skrämmande men vackra.

Det blåste en varm vind när jag klev ur bilen. Och jag som alltid trott att Irland är platt...inte alls. Det är bergigt och vackert.

Nu blev vägen avsevärt smalare. Ibland kändes det som att man inte skulle kunna mötas. Kurvigt o precis sådär som vi hojåkare bara drömmer om.

Vi passerade vackra vikar med hus som nog inte skulle funka inom min ekonomi. Utsikten var otrolig.  Jag upplevde att det låg hus utkastade lite här och där. Man kunde inte riktigt se var en by tog slut.

På vissa ställen luktade det olja och på andra kol. Uppvärminingsformen är ju fortfarande av den äldre sorten. Husen är gjorda av sten. Jag frågade om det fanns hus av trä men det trodde guiden inte att det fanns. Klimatet var otroligt fuktigt så han menade att det nog inte skulle vara det bästa att bygga i trä.

När vi kom till Newcastle tog vi A 24an mot Belfast. Fortfarande inte så bred väg men nu fick jag känslan av att åka i Tyskland. Jordbrukslandskap med stora öppna arealer. Välskötta ängar och mjuka kullar som avlösta varandra. Trafiken var ganska livlig trots att det började mörkna. När vi kom in i Belfast möttes vi av en dubbelsfär ovanpå en av vägarna. Upplyst och tydligen ett skrytbygge som nån velat ha.   

Vi fick parkera inhägnat inne i stan o gick sista biten till hotellet. Jag fick äran att sussa jämnte katedralen..Vet nu inte vad  mina vänner tänkte...och jag var ju inte så brydd för jag hade öronproppar med mej.

Vi hade bestämt oss för att hitta den internationella marknaden som fanns i stan. Vi tänkte få oss nåt i maggen innan vi skulle kolla in en typisk Irländsk pub. Vi gick mot centrum o hittade marknaden rätt snart. Snacka om att det fanns mååånga goda dofter, men du milde vad grejjer det fanns där...och folk. Det mäktes att det var nära jul. Dekorationer överallt. Julmusik och motsvarigheten till våran glögg serverades i var och varannat gathörn..

Eftersom vi nu är, som vi är så kunde vi inte enas om vad vi skulle äta. Våran guide gav upp o det slutade med att vi hittade en pub MED mat. Jag tog en typisk Irländsk lasagne, Fiffi åt en typisk Irländsk pasta Vongole o Tim åt en svensk Chepherds paj. Gott var det och vi var rätt trötta så ngn pubrunda orkad vi inte med. 

Vi tog en sväng förbi ett snabbköp o köpte lite vatten innan vi släntrade hem till hotellet.. Det var en trött en som somnade ovaggad.

Fredag morgon o frukost. Vi betedde  oss rätt bra så vi blev inte utkastade men det var på näbbersten. För vi skrattade så mycket. Den stackars frukostmannen försökte förklara vad den innehöll men jag förstod inget av det han sa. Nåväl vi blev mätta. Sen hade jag spanat in julklapparna under hotellgranen, men de var tydligen inte mina. Konstiga tid, är det inte så att den som hittar dem får dem.  

Våran resa gick vidare och vi hittade en hojaffär..eller om det var en moppe/lätt mc affär. Gissa om det var annorlunda märken. Sånt man aldrig sett förr. Men rätt trevligt var det.

Nu skulle vi kolla in Titanicmuseet. Det var en häftig upplevelse. Både huset utanpå och inuti var som båten. Man fick sig en massa intressant information som man aldrig vetat ngt om.. Att den byggdes i Belfast visste jag inte ens. Att de som byggde båten slog in alla sprintar för hand. 5 miljoner stycken och att de var dessa sprintar som var orsaken till att båten sjönk.

De höll inte när isberget krockade med båten. Har ni ngn möjlighet att åka dit o titta...gör det.

Utanför står fortfarande lämningar kvar av själva dockan som Titanic byggdes i. Man har markerat ut med stolpar hur stort fartyget var.

I hamnen bakom stod en oljerigg som höll på att lagas. Häftigt stor var den.

Efter museet skulle vi fortsätta upp till Ballycastle där vi skulle bo hos en dam. Det hade hunnit bli mörkt så man såg inte så mycket av naturen. När vi väl kom till samhället så fick vi förklarat hur det såg ut. Den låg alldeles vid havet..men det havet såg vi inte...än. Vi landade hos Melanie och fick våra rum. Det var inte jättevarmt inne men som tur var hade i lite extrakläder.

Till middag blev det Irish stew...som en köttsoppa fast med lammkött. Efteråt blev  vi förpassad till salongen o satt där o surra till midnatt. När jag kom in i mitt rum kändes det som ett kylskåp. Jag intog sängen med oro men döm o min förvåning när jag kröp ner i en uppvärmd säng. Hon hade lagt ner en elmadrass. Jag sov som en prinsessa hela natten.

Frukost ...alltid spännande att se vad som finns.. Ägg fick jag, brödet var ett bakpulverbröd...påminde om scones...och sen denna marmelad..Men vi blev mätta o idag skulle vi få se en hel del mer.

Det hela började med att jag fick köra. Det gick bra men jag insåg att om jag skulle kunna se något av Irland så skulle jag inte köra. det gick ju inte att koncentrera sig på annat än trafiken. De kör ju alldeles tokigt. Kommer från fel håll o kör ju på feeel sida. Nä det var ingen lek. Men jag var rätt nöjd för jag krockade inte. Antar att mina vänner var lyckliga när jag gav ratten till Tim.

Vårt första stopp blev vid en speciell repbro Carrick-a-rede som fiskemännen hade byggt för att konmma ut till en hamn. Just vid den delen av Irland är klipporna väldigt stupa. Mycket vackert och kalkstensvita väggar. Havet är så härligt grönt på grund av kalkbottnarna. Hade det varit klart o sol hade det varit helt fantastiskt. Fö det var även fint nu. Vi vandrade tillsammans med olika nationaliteter efter de fina stigarna. När vi kom tillbaka till bilen upptäckte vi att det fanns en mcparkering.. Hade vi haft med oss ett klistermärke hade vi också satt det dit.

Nästa plats vi fick besöka var hamnen Ballingtoy harbourg där man bla har spelat in Games of trones. En liten hamn som ligger väldigt vackert. Hör nog till de äldre delarna av Irland.

Efter ett snabbstopp där åkte vi vidare till Buschmills whiskydestilleri. Vi stannade till och åt lite mat på Buschmills in. Jag åt en typisk Irländsk Cesars sallad och minns inte vad de andra åt..Men säkert ngt Irländskt. Jo det blev en liten Guiness.

Vidare gick färden och nu skulle vi få lära oss att göra whisky. Rundvandringen var jätteintressant men tyvärr fick vi inte fota nåt så det blev inga skojjiga bilder. Däremot var det häftigt att stå flera meter ovanför själva faten eller cisternerna. Det luktade varm jäst och på vissa ställen var det riktigt varmt. som avslutning fick vi koma in i ett av lagerhusen o kolla in alla whiskyfaten. Det luktade sött där inne. Vi passade på att köpa lite smått o gott innan vi åkte vidare.

Det finns en berättelse om två jättar.. En som bodde i skottland och en bodde på Irland. De vara inte bästa vänner. Han från Skottland var väldigt stor och hade bestämt sig för att förgöra han på Irland. Han kom gående över havet på en stenväg. När han kom fram hade den andra jätten klätt ut sig till ett spädbarn och när han fick se detta barn blev han jätterädd, för han insåg att det nya barnet skulle komma att bli myket större än han själv. Han sprang hela vägen tillbaka till Skottland och fixade så att havet stängde av vägen till Irland. Sen var livet frid och fröjd. Nu åkte vi och tittade på jättarnas ställe. Det var en väldigt speciell plats där stenarna var sexkantiga. Mängden av stenar var oändlig. De vara uppstaplade på varandra. Man kan fundera vem som gjort detta gigantiska arbete. Dessutom finns stenarna i havet...Vägen som jättarna vandrade var byggd av dessa stenar och låg kvar under vattnet.

Otroligt häftig plats. Som tuur var stenarna såpass stora så det blev inte att ta hem nån därifrån. Eller det var nog så att jag fick inte hjälp av nån att bära.

Det hade åter blivit mörkt när vi kom till Ballycastle men ändå fick vi åka ner till stranden för att kolla in den. Låång fin sandstrand och alldeles underbara vita slipade stenar låg där och väntade. Nej nej nej ni kan ju ana hur tungt det blev. Jag bad mina vänner att vi skulle åka för när fickorna var fulla så fanns det inga andra ställen att fylla. Suck att utsätta mej för en sån frestelse.

Vi körde förbi Gugliermo Marconis stuga, ja nu funderar ni på vem det är..det är han som uppfann morsekoden. Han fick även Nobelpriset i fysik 1909. Han bodde mestadels av sin tid på Irland men dog i Rom. Stugorna vid havet var inte fy skam...Och antagligen skulle jag inte ha råd att köpa en.

På kvällen åkte vi in till byn och åt på en fin restaurang. Melanie ville bjuda oss på ngt gott. Fiffi och jag har rätt lika smak så det blev åter Irländsk pasta. Maten var jättegod och vi hade det väldigt trevligt.

Jag måste erkänna att jag frös enormt när vi kom hem igen. Jag fick snabbkrypa under täcket medans jag väntade på att de andra ville umgås.

Söndag. Slog upp mina blå och konstaterade att solen sken. Jag klev upp o gläntade på gardinen. Fantastisk utsikt mötte mej. Havet var blått och jag såg en ö lite längre bort. Byn var rätt stor insåg jag.

Efter frukosten så fick vi packa ihop o dra oss ner mot Dublin igen. Nu skulle vi åka kustvägen. Innan vi åkte från Ballycastle så åkte vi upp till utkiksberget. Snacka om min förvåning när jag fick veta att en del av ön jag såg var Skottland.

Det tog 1 1/2 timme över dit. Det var ju jättenääära. Och det hade ingen sagt.

Resan ner mot Dublin kom att gå efter kusten och den var jättevacker. Vägarna var kurviga och smal. Dessutom träffade vi på massor med hojåkare efter vägen. Vädret var ju toppen så det bjöd in till söndagstur.

Vi stannade till nägra gånger för att få fota lite. Sen kollade vi in hamnen därman kunde snabbt åka över till Skottland, men vi insåg att det skulle vi inte hinna denna gång. Trots att vi körde och såg ön ända till vi började köra mer inåt landet igen. Vi kom att åka till Newry igen. Där besökte vi en stor market o passade på att köpa lite julklappar. Så roligt att hitta lite annorlunda saker.

Nu hade vår guide en massa saker som vi skulle göra men det gickinte så bra. Tidsoptimister som vi är kom vi inte till Dublin förrän vid 18 tiden. Då var det mörkt och vi var rätt trötta.

 Efter många om o men hittade vi till hotellet. Parkeringen var lite skum med den hade vakter dygnet runt. Alldeles när vi gick ut från parkeringen så stod en konstig hoj. Såg ut som ett hemmabygge. Inte så snygg men rätt kul.

Kvällen fördrev vi med att gå runt o kolla på stan. Mycket fint o rent. Gatulivet var som i Stockholm och vi reagerade för att det var så många som var ute trots att det var söndag.

Vi åt en fantastisk middag på en Italiensk (Irländsk) restaurang. Såå otroligt gott och när jag sa till kyparen att JAG skulle beatla kallade man mej madam och stod i givakt. Han blev lite rädd för mej...fniss om han bara visste.

Vi avslutade kvällen på en typisk Irländsk pub med olika band som spelade. Det var blandat folkmusik och moderna bitar som vi kunde sjunga med i. Jag erkänner att jag inte är nån pubmänniska. Upplever det som skränigt o högljutt med det var riktigt trevligt med levande musik.

Våran resa var helt underbaar och vi fick se massor. Man var riktigt trött på kvällarna och det var inga problem att sova trots att det var hurvet o kallt.

Tuur att vi inte tog med oss julgranen o alla stenarna.. Undrar om SAS har takräcke?

Gaterna på Dublin var oändligt många så det var kanske tur att två virrhönor hittade hem igen.

Åk dit om ni får chansen...Ön är inte platt utan väldigt bergig och grön. Människorna är jättetrevliga o det är inte så dyrt.