Alla inlägg under december 2013

Av Anki R - 9 december 2013 21:42

En seg morgon var det..Smådugga när vi vaknade. Nåja vi hade inte så bråttom iväg. Frukosten var riktigt bra. Det fanns allt man kunde tänka sig i frukostväg. . Det var nog det bästa vandrarhem som jag någonsin sovit på. Men så var det riktigt stort o verkade ha personal dygnet runt..Och vet ni..De hade wifi..Yipiee.

Efter frukosten såsade vi på lite o uppdaterade alla uppgifter på nätet.

Så skönt att ta det lugnt. Dessutom är inte jag så sugen på att köra i regn. Nää jag är inte gjord av socker..Men jag gillar inte att bli fuktig. Inget skönt att köra o känna sig kall.

När vi sen kom ut så hade det slutat regna. Det kunde nog bli en riktigt bra dag. Vi skulle passera genom Lichtenstein för att sova i Österrike en natt.

Distansen var redan utsedd.

Vi packade hojjarna och drog iväg. St Moritz var vackert även om det var moln. En bit bort såg jag slalombackarna och det hade vart kul att testa åka lite. Utanför stan, precis innan vi passerade nästa samhälle så körde vi förbi en väldigt vacker bro. På sidan om bron gick två mindre vägar. När jag började kolla lite närmare på dessa vägar upptäckte jag att de var helt översvämmade.

Innan vi åkte från Sverige så hade det ju varit enorma översvämningar i Europa, men detta var egentligen det första jag såg. Visst var det mycket vatten i de flesta floderna , förutom Italien som var kruttorr.

Vi körde jämte floden en bit o det var ett rätt häftigt flöde på den.

Vi började att köra uppåt igen. Passet som vi skulle över heter Albola.En rätt smal väg som slingrade sig över bergspasset till Lichtenstein. Jag tyckte att det var relativt varmt när vi startade var tvungen att stanna o ta på mej handskaran igen..Det kändes kallt och faktum var att det fanns snö däruppe. Vi stannade till o fotade på ett rätt flackt ställe. Man hörde koskällorna en bit upp på berget. På vissa ställen var snön helt rosa..

   

Vi fortsatte och precis när vi skulle börja köra neråt passerade vi ett värdshus där det stod flera hojjar. Skulle vi stanna o fika eller...nää vi fortsatte.

Vägen slingrade sig och vyn över dalen var väldigt vacker. Vi stannade till i en kurva o tog lite bilder. Mot oss kom det några cyklister...och även skidåkare...alltså rullskidor. De såg alla lika glada ut och hälsade där vi stod. Att de orkar..

   

När man körde efter serpentinvägarna så fanns det inte ngt staket utan det var stenar som stod med ca 5 m avstånd. Inte vet jag om jag skulle lyckas träffa en sån om jag skulle tappa balansen o vingla ut över ett stup..

Som tur behövde jag inte testa.

    

Lite längre ner i dalen blev det smalare o vägen gick i ordentliga svängar. Ovanför oss tornade flera broar rakt över dalen. De var väldigt vackra, valvade saker. De såg gamla ut. Tibbe berättade att tåget gick däruppe. Även de fick köra i serpentiner. Ja vilka byggnadsverk det finns.

  

Även om vi körde uppåt i europa så kändes det som att vi körde nerför hela tiden.

I slutet på den otroligt vackra dalen ville Tibbe att vi skulle stanna o fota lite. Det visade sig att lååångt nere i en klyfta (Cazisklyftan) rann Rhen o det skulle han fota. Ärligt vågade jag inte titta ner utan han fick luta sig över kanten o ta nga bilder. Ser ut som ett litet dike när man tittar på bilderna. Men det var lååååångt nere.

Väl nere i dalen stannade vi till o tankade både hojjarna o oss själva. Blev en glass...mums.

Sedan skulle jag få se en väldigt speciell kyrka. Den var arkitektritad och mina förväntningar var stooora.. Vi vek av från stora vägen o körde några kilometer innan vi svängde av vägen o körde ner på ett fält. Där stod något underligt. Såg ut som nåt som ET lämnat efter sig. Två halva bollat i betong. Sedan en låda fastbyggd i den. Jag kan inte säga annaat än att den var ful att titta på. Sedan gick vi in..du milde vilken skillnad. Ljus o spartansk i sin inredning. Men väldigt ren och egentligen vacker. Det var en lugn känsla man fick när man gick därinne. Trots det fula yttre så var den jättefin inuti. Man hade dokumeterat hela bygget o det var intressant att läsa igenom pärmen med både text o bilder. Klart sevärd

        

Vi skulle stanna på en verkstad i Chur. Tibbe hade stannat där flertalet gånger o servat hojjen. Nu berättade han att han kände att hojjen ville dö när han svände åt vänster. Det låter ju spännande eftersom vi kört en hel del tvära pass åt både höger och vänster..Vilken tur att han aldrig sa ngt.

Vi stannade till, 30 grader, och gick in i verkstan. Det visade sig att han var tvunden att byta ut en lite del och det var en beställningsvara. Jaha..hur skulle vi göra nudå. Nu var leveranstiderna inte speciellt långa utan vi skulle få komma tillbax imorgon igen.

Nu var frågan var vi skulle stanna o sova.

Mellan Chur i Lichtenstein finns det ett militärt område Mayenfeld. Gränsen går precis där. Det ligger väldigt vackert, högt uppe o sedan kör man nedför på härligt kurviga vägar. På sidan om vägen finns ett litet betongdike där allt vatten ska rinna, om det regnar. Det diket var precis sådär icket inbjudande att "råka" köra ner i. Nu gkorde ingen av oss det...men utifall om..(skulle nog göra ont)

  

När vi kom ner i dalen som skulle ta oss till Vaduz passerade vi en borg. Vi hade lite dåligt med tid för vi skulle hinna med ett fikastopp så vi stannade aldrig till o kollade.

Jag var väldigt spänd på hur Lichtenstein skulle vara. Vi passerade Vaduz som var en rätt stor stad. Vi skulle vidare till ett sammhälle som heter Ruggel. Där bor två familjer som Tibbe känner sedan länge. Vi stannade till hos Philip som äger en firma som tillverkar keramik.

När vi kom in så kändes det som att jag ville krypa ur kläderna . Det var fruktansvärt varmt o svetten rann innanför läderna. Som tur var hade han ac så det kändes heeelt underbart att få svalka sig. Och vattnet gick att dricka..Underbart gott.

Nu hade vi ju varit ute ett tag o jag hade fått prata en hel del engelska..så snacka om min förvåning när Phillip började prata finska med mej. Vilken känsla att få perkla på.

HAn berättade att han jobbat och utbildat sig i finland. Vill minnas att det var på Pentik. Sakerna han tillverkade var jättefina.

Vi fick oss en välbehövlig fikastund o ett trevligt samtal innan vi fortsatte till nästa land. Vi hade nämligen bestämt oss för att åka till Feltkirchen i Österrike o sova. Där fanns ett vandrarhem som vi skulel kolla upp. 

Vi körde över gränsen utan att nån var intresserad o stan låg inte många kilometer bort.

Gpsen visade oss rätt o vi körde in o parkerade.

    

Huset var ett härligt korsvirkeshus. Det hade varit ngt sort sjukhus gammalt tillbaka. och om det var smittsamma eller galna peroner som vårdats där kommer jag inte ihåg..men det passade nog oss ganska bra.

Inne fick vi höra att det bara fanns sängar kvar i ett tiobäddsrum. Men vi var rätt trötta bägge två, så vi tog det. Packade ur hojjarna o installerade oss. När vi kom in med grejjerna satt en ung kille o spelade klassiskt på en akustisk gitarr. Otroligt vackert. Han skulle vara med o tävla under veckan o var där med sn mamma. Otroligt vilka människor man träffar när man reser.  En välbehövlig dusch blev det o sen lite mat. Kinarestaurangen rakt över blev vårt val. 

Till vår förfäran blev vi visad till ett bord brevid ett gäng kineser, ca 20 st på rundresa. Du milde vilkat kackel det var. Som tur var så hade de ätit färdigt o de gick ut efter ett tag. Det var riktigt skönt att sätta sig ner o slappna av. 

Maten var riktigt god och vi var bägge rätt trötta. Värmen tar liksom musten av en och det var nog 27 grader trots den sena timman. 

Innan vi gick o la oss tog vi med oss utrustningen för att kunna logga in o kolla läget hemma. Det fanns en hel del att kolla upp. Alltid skönt med fejjan ett tag. När jag klättrat upp i sängen tog det nog 3 sekunder så sov jag och nästa gång jag vaknade så var det morgon. Det hade tillkommit människor i varje säng men det hade inte jag hört alls.


   

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se