Alla inlägg under juli 2013

Av Anki R - 27 juli 2013 23:51

Ja då står vi här o ska strax köra in på färjan som kommer att ta oss till Kiel. Jag har kört genom incheckningen med biljetten hängandes i munnen. Jag är nog stressad över situationen så jag skulle aldrig fixat att stanna o rota fram den ut tankväskan. Då hade jag antagligen tappat ut en massa ur den o sen vält allt. Ja jag känner mej själv. Men hon som sitter i incheckningen verkar inte vara speciellt brydd om min salivindränkta biljett. SÅ jag får komma in i rätt fåra. Tibbe kör först så det är inte så svårt att hitta rätt. Bakom mej kommer en glidare som ska till samma ställe som oss. (Biljetterna har vi ju bokat hemma o det kostar dryga tusenlappen per persom med allt)

Ni ska veta att jag tvekat länge att köra in i denna flytande dödsfälla. Biljetten bokades för några veckor sedan men jag har aldrig gillat att vara instängd i dessa flytande lådor. Provade på en gång på 80talet o jag minns inte så mkt, mer än att jag inte gillade det.

Vi har fått köra in i mcfållan vilket innebär att vi åxå får köra in först. Så jag tar rygg på Tibbe o kör in. Smalt är det. Känns som att jag ska köra ner i älven istället. Sen har de ju hittat på nästa galenskap. Vi ska köra upp på VÅNING 2. Eländes...Jag försöker att brassa på lite, vill ju inte ha motorstopp mitt på rampen.Men det är ju inte slut på det otäcka med det. Golvet på väning två är fullt med vatten. Fattas ju bara att jag får vattenplaning o kör omkull. Så jag tar en riktig rundvändning för att komma till andra sidan. Nu snackar vi om 20-30 meter.Javisst jag överdriver..men skiträdd är jag.

JAg fixar ju det, men det visste ni redan. Självklart..det är ju inte isgata på däck. Jag parkerar brevid de andra o början packa ur det jag ska ha med mej upp. Vi hjälps åt att spänna fast hojjarna o sen går vi upp o letar vår hytt.

11 våningar o hojen står på väning 5. Nu känns det ännu mer scary.Vi bor på våning 8 o när vi hittar rätt är jag innerligt glad att han bokade hytt med fönster. Då kan jag iaf se ut.

För att jag ska vara lugn så bestämmer vi att vi går upp på däck.

Men det är ingen liten båt..Så att hitta upp visar sig ta tid. Det är tre korridorer men femhundraelva hytter. Huurrrvas vad jag känner mej otrygg. Och sen när vi ska gå upp så har de ju inte ens lärt sig att bygga trappor som är hela. Nä nog ska de ha mej att gå flera våningar upp i brutna trappor. Jag måste stanna efter ett tag för mitt hjärta håller på att hoppa ut.

Tibbe som är en snäll man försöker lugna ner mej. Och efter en liten stund så bestämmer jag mej för att fortsätta. Väl uppe på däck blåser det lite o det känns skönt att komma upp i det fria.

Ärligt skulle jag aldrig hoppa om det hände nåt men bara vetskapen att det är möjligt lugnar mej.

Vi står o spanar på de som ska köra in o konstaterar att det är en massa långtradare som kör in. Och var får alla plats. Det känns som att inlastningen aldrig tar slut.

Strax efter halv sju kastar vi loss och bara att vända denna koloss tar en halvtimme. Den ryms precis i älven. Det finns några meter till godo på bägge sidorna. Ett lastfartyg passerade oss o den känns som en liten legobåt.

Tibbe som är en klurig man (jag kallar honom proffessor Kalkyl) satt o räknade på vad denna koloss kunde väga, fullastad. Kom fram till den nätta siffran av 40000ton. Ja inte vet jag. Känns bara en aning ofattbart att ngt sånt kan flyta. Sen började vi diskutera hur långt ner den sjunker med all denna last. Några meter är det nog.

Ju senare det blev desto kallare blev det. Kvällen var otroligt vacker där vi gled framåt, nästan ljudlöst.

För att få tiden att gå gick vi ner på restaurangvåningen. Där passerade vi affärer och det var verkligen billigt. En Martini för 69 kr..Tur vi kör hoj. 

Det blev en sen middag bestående av yoghurt o mackor. Sen var det dags att knyta sig (hur det nu skulle gå).

Men det gick. Jag vaknade en gång under natten. Gluttade ut o såg...grå grå grå grå. Ja det var inte helt svart men förmodligen tjocka. Sen fick jag övertala mej själv att jag INTE sov i en hytt i en stoor färja. Nä jag låg på en blomsteräng med någon jag gillar att vara med..så somnade jag om.

Onsdag

Jag vaknade o konstaterade att vi försovit oss. Klev upp o började packa. Väckte Tibbe o vi käkade frukost. Kände mej jätestressad. Men när vi kollade ut så var vi fortfarande utomskärs. Klockan på tvn gick fel. Så vi hade en timme på oss. Pjui

Det var grått o trist o frågan var om det regnade. MEn det verkade inte så.

Nu var jag ju orolig över om jag skulle halka ner från rampen. Snacka om att man är nojjig. Nere på parkeringen träffade vi ett trevligt par som skulle åka..ja nånstans. De hade inte riktigt bestämt sig. Man hinner ju prata en hel del när man packar hojen. Det var väl ett tjugotal hojjar vid oss. Själva urlastningen gick smärtfritt o jag ramla inte alls av rampen. Väl utanför stod Andy o väntade på oss.

Han hade lovat komma o möta oss o vi fick en liten sightseeing genom Kiel. Sen slapp vi autobahn fram till Bordesholm, där han o Kiki bor. Vi fick lunch o mycket trevligt snack med dem. Tibbe hann laga sina packväskor.

Sen intog vi autobahn.

Vi hade en tid att passa för vi skulle åka med Autotzug till Village i Österrike. Jag visste inte riktigt vad som väntade mej men jag anade att det kunde bli en utmaning.

Autobahn...ja ni. Inte är jag rädd för fart men denna förvirrade värld..ojoj ingen ordning alls. Bilar o husvagnar o en o annan lastbil for som förvirrade höns mellan körfälten. Vi körde om o om o om o om. Hela tiden jobba jobba. Sen helt plötsligt var det nån som bromsade i omkörningsfilen för att nån låg o såsade..Flöt inte alls spec bra, tyckte jag. Tur att det bara var 5 mil vi skulle köra.

Ja nu blev det ju att köra igenom Hamburg åxå. Och där var det trafik. När vi kom fram till en smal bakgata var jag helt övertygad om att signalen VÄND skulle komma. Vi stod i bilkö och nu var det nog 27 grader. Man kände att det rann svett innanför jackan. Kön rörde sig jäääättesakta. Men det var rätt..förutom att vi inte stod i mckön..Men eftersom vägen var så smal så kom vi inte fram dit så fort. 

Vi visade våra biljetter o fick en lapp med destinationen som skulle fästas på rutan. Sen körde vi till rätt ingång. 

Att köra in o parkera hojen kan vara lite klurigt. Vagnarna är öppna o i två våningar. Man kör in i den undre delen och man kan inte sitta upprätt. Man hukar sig. Underlaget är av metall. man åker som i en berg-o-dalbana- Delen där vagnarna är fästa vid varandra är hög o sen är den delen som man står på lägre. Känns lite otäckt eftersom vid vissa tillfällen når jag inte ner. Jag fick gasa o vinglade fram genom vagnarna. När jag kommit fram till parkeringen så kunde jag lämna hojen för det fanns personal som spände fast den. Dessvärre var jag tvungen att ta med mej alla lösa väskor, förutom pckväskorna. Inte ens den som alltid ligger på hojjen fick vara kvar. Du milde vad jag fick bära.

Nu var vagnen inte så långt borta så pinan var kort. Vi hade två danska resenärer i vagnen när vi kom. Ett par som skulle bila i Europa. 

Lite försenade vart vi men när vi väl var igång så gick det rätt fort. Tåget gick strax före 14 o vi skulle vara framme vid halv tio dan därpå.

Det danska paret var väldigt trevliga och det gick att förstå dem. Vi satt o surrade en hel del o sen tog vi en tur till restaurangvagnen o käkade lite. Där träffade vi ett par från Gävle som skulle till Kroatien. Två timmar senare sa vi hejdå o gick tillbaka. Då hade vi fått en till medpassagerare. Åxå en dansk. Skillnaden var att honom förstod vi inte. Han pratade som de två kockarna i the muppet show..mummelemummel...Men så mycket fick vi koll på att han skulle köra hoj till Albanien. Han satt o läste in sig på landet under resan. Till o med paret hade svårt att fatta vad han sa.

Att sova på tåget var väl ingen dröm. Sängen var stenhård. Kändes som att ligga på en planka. Men jag sov mellan vändningarna. Naturligtvis sov jag högst upp så jag undvek att klättra ner på natten. 

Torsdag

Vaknade o kollade ner. Alla förutom jag o mummelmannen hade stigit upp. Kl var nog halv åtta. Kroppen kändes som att man sprungit en mil på asfalt. Stel o avdomnad. Fast jag är så välisolerad så hade jag ont i axlarna o höfterna av det hårda underlaget. Men jag tog mej ner utan att göra mej illa.

Frukosten bestod av luftbröd o marmelad..Huga...Utsikten i Österrike var fantastisk. Vi körde i dalgångarna. Jag kunde redan ana vad jag skulle få se under kommande veckor.

    

Väl i Village fick vi stiga ur o ställa oss på uppsamlingsplatsen. Sen kom vagnarna till olika ramper så att vi kunde köra ut. Samma procedur med att huka sig o köra som en vingelpelle. Men allt gick bra. Efter alla sedvanliga pussar på kinden hälsningar, med alla som kommit med samma tåg. Vi skulle ju på mcträff och detta var en av samligspunkterna. Nu skulle äventyret börja.


ANNONS
Av Anki R - 26 juli 2013 19:28

Sista dagen på jobbet o förväntningarna var nog rätt stora. Kl 16 skulle vi träffas hos mej o köra till Lycksele. Varför så sent berodde på mej. Jag var den enda som jobbat in i det sista. Men när Ola kom så hade jag redan väntat en halvtimme. 

Normalt packar jag i sista minuten men nu hade jag gjort allt färdigt kvällen innan. Det gäller ju att tänka till när man ska vara borta i 4 veckor. 
Hade fått låna en tankväska och i den hade jag allt det som jag ville ha koll på.
Tibbe som skulle köra från Luleå var lite sen och det visade sig att han fått lite problem med kopplingen och var då tvungen att köra till en kompis o få lite hjälp. Men när han kom så funkade allt.  

  
Nu var vi på väg. Äntligen. Ola hade lagt upp rutten o vi körde till Älvsbyn. Därifrån vidare o via Koler mot Lycksele. Vägen som han valt var jättefin. Kurvig o mysig. Fanns massor med fotoställen men jag tänkte att det kan jag ta när jag kommer hem igen. Antagligen skulle jag få en massa fototillfällen ramöver. Dessutom hade herrarna rätt bråttom.


Vi passerade Långträsk och Snipp Snapp Basilorum. Ja det heter så. Hur man kommer på att döpa nåt till just det, måste ha varit en klurig människa.
När vi kört halva vägen, vi var på en raksträcka, så upptäckte jag att min ruta var lös. Eller det var skruven på vänster sida som snurrade o jag blev lite orolig att den skulle låssna o flyga iväg. Kanske inte det enklaste att hitta den i vägkanten om den släppte. Det blev ett snabbstopp, grabbarna såg inte det utan fortsatte. Det var en enkel match att få fast den och jag insåg att det var jag själv som skruvat upp den när jag skulle ändra på höjden. Ja allt kan hända när minnet är dåligt.

Tibbe hade uppmärksammat att jag stannat o kom tillbaka o funderade om jag fått problem..men det var ju ingen stor sak så vi fortsatte. I övrigt är ju vägen till Lycksele ingen större upplevelse, ja ni får förlåta mej. Dessutom så började det att dra ihop sig till regn. Frammåt halv åtta var vi vid campingen. Där väntade Pauli , från Kiruna på oss. 

Måste erkänna att första anblicken av denne man gav mej helt fel känsla. Han såg lite butter ut. Men ack så jag bedrog mej. En underbar man med en massa humor. Och vilken berättare. 
Dessutom var han en gentleman. Han lät mej ha ett eget rum och tog soffan. 
Det blev lite middag o sen lite samvaro. Om man nu kan kalla datorer o paddor o telefoner som samvaro.

Efter en massa historier o skratt tog jag sikte på kudden o tre sekunder senare sov jag. Ja det var vad jag fick höra på morgonen.

Torsdag

Sist upp. Hade sovit som en klubbad. Måste vara all frisk luft..eller är det sällskapet??

Vi hade alla lite med oss så frukosten blev ett hopikok av saker. Och väldigt trevligt hade vi. Trots att himlen öppnat sig. Regnet öste ner så vi bestämde att vi skulle åka lite senare. Jag hade regnkläder så jag fick order om att ta på dem, det kan ju bli sol då!!!

 Nåväl vi är ju inte gjorda av socker så vi drog iväg..Hojjarna behövde lite mat så vi tog närmaste mack..eller vi körde lite fel först...verkade som att Olas gps inte var riktigt inställd...men sen hittade vi rätt. Jag tror vi körde en mil o sen slutade det regna. Men jag lovade reskompisarna att jag skulle behålla regnkläderna på...

När man åker med Ola så är det inte så många stopp inräknade. Han vill verkligen fram och jag som gillar att stanna o fota blir ju liite frustrerad. Nåja att fota i farten brukar ju inte vara ett hinder. Så fick det bli.

Vi körde o efter ngn timme kom vi till Dorotea. Där hade Ola hittat Ankis restaurang.   Och vi stannade o åt. Vägen upp till Östersund o Åre är rätt fin . Så om ni åker så ta er tid att åka förbi ex. Thailändska palatset, Döda fallet o Ristafallet. Otroligt fina ställen. Men det finns ännu mer än det att se.

Vi valde att stanna hos Mus-Olle. Där fick vi gofika, som var välbehövlig. I o för sig var det inte alls långt kvar till Åre, men nöden har ingen lag. 

När vi kom upp till Åre skulle vi bo på Continental. Vilken häftig upplevelse när vi kom upp o skulle parkera. Massor med hojjar stod uppradade. Väldigt många av modell GS. En vacker syn för en som jag.


Vi skulle bo i Annexet och det är inte utan att jag tänkte på Lasse Åberg filmen om slalomåkningen. Han bodde ju i Annexet.. Skulle det se ut så. Näää inte alls. Väl på plats blev det en dusch innan vi gick ner o åt på hotellet. Redan nu hade ett flertal kommit.

Det var ju första gången för mej så det var många nya ansikten att hejja på. 

Vi åt o sen gick vi ut i foajen o surrade med lite olika människor. MEn jag var trött så det blev inte alls sent.

När jag gick upp till annexet såg jag att det kommit ett tält strax nedanför oss. Tyckte synd om den människan. Men en snygg GS stod där. En blå.

Dags att sussa för Imorgon skulle jag ju få köra bana.

Fredag

På morgonen tog jag hojjen ner till hotellet. Passerade tältet o hejjade på killen som stod utanför. Då säger han..MEn det är ju du Anki!!

Otroligt, det var min förra granne från Boden. Världen är liten

Efter frukost var det avfärd till Molandabanan. Det var ett blandat gäng som åkte. Naturligtvis så hade han som körde först åxå fel på sin GPS så vi körde in till Järpen. In på en mack o fick rätt vägbeskrivning igen. Nåja väl på plats så var allt lugnt. De visste att vi skulle komma.

Vi fick rega oss o sen blev vi uppdelade i grupper. Vi besiktade hojarna o sen fick vi tejpa över speglar o mätare.Vi skulle köra i 20 min pass.

 

Det började i lugn stil och under dagen fick vi prova på lite olika grejjer. Det var en varm dag och när man försökte köra som en banåkare så blev man riktigt svettig. Det gällde ju att välja rätt spår. Kan ju erkänna att jag nog aldrig hittade det spåret. min gps hade ju inte någonsin blivit uppdaterad...på bankörning. Men roligt var det. Otrolig känsla när man vågar gå in i en kurva i ganska hög fart o INTE bromsa. 

Men oss hade vi bl a en man som brukar anordna äventyrsresor i Afrika. Han körde som en biltjuv..(Förlåt mej Trolle. Men du körde väldigt busigt) Jag försökte nog tävla mot honom (hela dan) Men var den ständiga tvåan för han var väldigt modig. Han körde en Adventure.

Mitt största problem var att köra om folk. Jag bromsade in istället för att gasa. Min instruktör försökte hjälpa mej o vid näst sista passet så kaxade jag till mej ordentligt. Brassade om flera och det gick riktigt bra. Fick några klappar i ryggen så då växte jag. Sista passet tog jag de flesta utom David från Boden o Trolle. Ja jag behöver inte vara bäst alltid. Kände mej väldigt nöjd o trött. När vi skulle köra tillbax till Åre körde gubbarna fel så jag tog täten och hittade direkt. Ja även jag kan hitta.

Middagen var trevlig o vi fick fint sällskap till bordet. Skrattade o hade jätteroligt tillsamman. Vi hade så myckt att prata om, ni vet när man träffar likasinnade. Så vi satt kvar vid bordet rätt länge. När vi sen tittade oss omkring så hade alla gått. Så kan det bli när man har roligt.


Lördag

Aooosch..vilken träningsvärk. Jaa man kan faktiskt få det när man jobbar på bankörning. När vi gick ner till hotellet så gick vi förbi en GS med märket kebab moppe där BMW märket stod. Karln som äger hojen berättade att det var hans svärson som pimpat hojen. Kanske skulle man beställa ett sånt märke.
Frukost o sen årsmöte. Jag har aldrig varit med på ett årsmöte där vi är över 100 pers. Rätt häftigt och det var rätt strukturerat. 

Efteråt skulle grabbarna åka upp på Åreskutan. Jag som är höjdrädd ville ju absolut inte det, men efter viss övertalning så hängde jag med. Pulsen var rätt hög o när vi väl var inne i gondolen så släppte nervositeten. Det var riktigt vackert.
Vi åt däruppe o sen fotade vi. Det blåste en hel del och med oss fanns det flertalet cyklister. Ni vet såna som cyklar nerför berg. Cykelstigarna (för det var stigar) var många o såg rätt skojjiga ut. Antar att man kan köra crosshoj nerför. Nåt som kunde va kul att testa.

Efter Åreskutan åkte vi till Tennforsen.. En vacker fors som ligger mot Norgehållet. Inte alls så långt från Åre. Där blev det glass. 

Avslutningsmiddag o avslut på träffen på lördagkvällen . Måste ju avslöja mina vänners underliga sysslor även på en stor träff som denna..Hallå, vi pratar om att våra barn sitter o smetar på telefonen, men kolla på dessa herrar. Är de verkligen bättre?? 


Nu började diskussionen hur vi skulle fortsätta vår resa neråt. För min del så spelade det inte ngn större roll. Båten från Sverige skulle gå på tisdag kväll, så tid fanns. Grabbarna fick bryta arm. Men om jag velat bestämma så hade jag valt väger ner via Norge. Vi får se, tänkte jag.

Söndag

Packa hojjarna o käka frukost. Sen drog vi iväg. Beslutet om vilken väg vi skulle ta togs vid frukosten. Norge skulle vi köra. Inte mej emot. Hade ju kört den vägen hösten innan o visste att det var vackert.

Vädet var halvmulet men jag chansade o packade ner regnkläderna. Första biten var väl inget speciell men så fort vi kom in i grannlandet så förändrades naturen. Ja Norge är ju väldigt vackert.
Vi körde rätt lång o nu kändes det som att man ville sträcka på benen. Plötsligt passerade jag runt en kurva o vad ser jag några meter framför mej..joo Ola o Tibbe står STILLA. Jag hängde på bromsen. Bakom mej kom Pauli o tre bilar. Mot mej kom bilar. Det enda jag såg var en bakända på en LT. Totalmotorstopp blev det. Rädd o förbannad kom jag mej in på rastplatsen Ola fick sig en avhyvling (jag blir sällan arg men nu blev jag det) o sen klev jag av på darriga ben. Det hade kunnat gå väldigt illa..

Nåja, det gick trots allt bra o kanske lärde vi oss något. 

Vi fortsatte och till lunch hittde vi ett riktigt bra ställe. En buffe med MASSOR av efterrätter. Ojoj vad vi åt. MAn ville smaka på allt. Men de lyckades vi inte. Nånstans runt Tydal. När vi sen fortsatte hade Olas gps hittat en genväg. Fattar inte alls vad de menade när vi kom in på en grusväg. Men det sken om mej. Nå inte..jag o grusvägar..njäää

Den var nu inte alls så lång men fin o rolig. Vi kom ut på andra sidan ett berg (vi hade kört över) och kom ut på en relativt smal väg. Vägen var rak o framför oss hade vi en tradare o en bil med husvagn. Plötsligt började det ryka där framme. Ola saktade in o viftade. Det kom eld under husvagnen. wow vilket äventyr...Bilen körde in på en parkering o det visade sig vara däcket som exploderat. Stackaren. Inte enkelt att göra ngt en söndag. Vi passerade o fortsatte.

I Röros stannade vi för evt övernattning. En gammal stad med väldigt fina hus. Men vi valde att köra vidare istället. I Tynset fick vi tag i en stuga för 450 kr. Den sov vi en natt i. Vi gick upp på byn o käka o då fick vi sällskap av ett par som varit på Åreträffen.

Måndag

Började med lite moln o kanske skulle det komma lite nederbörd. Efter några mil passerade vi ett flertal älghorna uppsatta på tallar. Jag var ju bara tvungen att stanna o fota. Grabbarna drog vidare mend e hade stannat till en bit bort. Den ständiga frågan är om man fått problem, då visar jag kameran. Just ja..det är ju Anki vi kör med.


Vi körde genom väldigt vackra dalar o runt stora sjöar..Uppår fjäll o sen hamnade vi nere på slätten. Där var det 25 grader och efter att ha vistats, i under 20 grader, under några dar så SVETTADES vi.
Nu hade Pauli bestämt att jag skulle smaka Läfse. En sorts platt bulla med kanel, socker o smör mellan.  Så jag testade. Nu är jag ingen storfikare så jag smakade och visst, det var väl gott men ...prova nästa gång ni åker till Norge. Finns att köpa på varje affär.

Vi kom ut ur Norge vid Magnor. Fortsatte till Årjäng o sen vidare till Gustavsfors för att sova på Alcatraz. Ett gammalt järnbruk som köpts av en fd mcpolis från Holland. Bra pris och helt ok rum. Rent o fräscht. Middag o frukost. Dessutom var vägen dit helt underbar. Krokig o små kullar. Vacker skog o vida slätter. Sen var ju solen vår följeslagare så det gjorde turen ännu bättre.

När vi packat ur hojjarna o kom upp vid receptionen kom en kille fram till mej o ville ta mej i hand..Totalt nollad frågade jag varför, jag kände honom inte o dessutom pratade han engelska.

-Respect för you. A women who drives GS..thats respect. Oj vad jag blev häpen..sen började jag skratta.. Människor slutar aldrig förvåna en.


Tisdag

Nu skulle vi skiljas från Ola o Pauli och vår europaresa skulle börja. Vi fortsatte neråt på den mysiga vägen. Vi kom till Trollhättan o gjorde ett stopp på Bike. När vi var där inne öppnade sig himlen. Vi passade på att kolla in flera fina objekt men eftersom det spöregnade så provade vi inget. När vi kom ut hade det slutat. Det blev en kort tur till nästa samhälle. Där åt vi lunch o fixade med packningen. Vi ville ju inte ta in så mkt i båten i onödan.

Resten av resan till färjan i Göteborg gick utmärkt och det var väldigt enkelt att hitta. För det fanns tom skyltar som sa var Kielfärjan skulle gå. Även om det var mycket trafik så flöt det på. Båten skulle lämna kaj vid 18:30 och vi kom fram kl 15 så det fanns tid. 

Nu skulle vi ut i världen, men det får bli nästa berättelse. 


ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se