Alla inlägg under juni 2013

Av Anki R - 14 juni 2013 21:22

Ja man kan ju undra hur jag har planerat o tänkt...

Fick en hint om att det skulle vara billigare att serva hojjen i Grannlandet i öst. Kan ju konstatera att det är det. 

Facebook är ju en fantastisk uppfinning. Man kan boka tider hos verkstan genom detta. Det går jag lovar..Jag lyckades.

Sagt o gjort, jag bokade en tid till idag kl 15. Kl 15 i finland är kl 14 härhemma. DET kan jag lova att jag inte alls tänkte på. Det var en vänlig själ som gjorde mej medveten om detta. Tur för om jag gjort som jag planerat hade jag kommit 40 min försent..

Jag skulle så stort åka kl 9. Packade o donade o helt plötsligt var den 20 över 9. Snabbt ut o komma iväg. Jag hade gått omkring hela morgonen o intalat mej själv om att det inte skulle vara hela världen om det nu regnade litegrann. Du klarar det Anki. Det är ju bara lite regn. Dessutom har jag ju tränat i Norge..So what!!

Ja! Det duggade när jag åkte iväg. Men det upphörde helt i Börjelslandet. Sen var det torrt i Kalix. Så jag körde faktiskt helt torr till Haparanda. Tankade (jag har ju en GS) och körde bakvägen till Rajalla. Inhandlade lite salmiaklikör för kommande resa. Vet inte varför men det verkar som att Tibbe har en baktanke med damerna i Italien..;)

Nåja efter uträttat förvärv skulle jag äntligen få köpa ngt åt mej själv. Åkte till Tarvikke för att inhandla en G9a. ÄNTLIGEn!! Som jag väntat på att rätt tillfälle skulle komma. Och det var NU. 
Har aldrig varit dit o visste inte riktigt var det låg, men faktum är att jag körde rätt direkt. Det finns en mening med saker o ting. Mannen i affären hade tom koll på att jag skulle dyka upp. Han plockade fram kartongen o registrerade mej...betalade o nu är den min..Jaja Mats du har den andra..Så spännande att se hur den kommer att funka. Nu kan jag kommunicera o akta er som kopplar ihop er med mej..oj vad ni ska få lyssna på babbel o sång...fniss.

När jag var klar på Tarvikke så var det bara att sätta sig o köra söderut. Först är ju motorvägen fin o bred o..ja allt. Man får susa rätt fort dessutom. 120km...och lite plus då...eller hur

Sen blir den smalare och smalare o till slut börjar man fundera på om man verkligen kör rätt. Dessutom måste jag erkänna att den är skittråkig...det är verkligen skog skog o skog..Jag som trodde att jag skulle få köra vid vatten men icket. Verkar som att finnarna inte bygger vägar så.

Sen så kom regnet. Det formligen spöregnade i 4 mil. Visiret immade o det skvätta upp vatten överallt. Dessutom gick det inte att köra förbi bilarna så även de var inkontinenta. 

Efter måånga mil så blev det motorväg igen o regnet upphörde. Då kom jag till Oulu. Tror ni vägen går genom byn...nono..man ser absolut inget av de centrala delarna..Men det går fort förbi och det är mycket trafik. 

Nu hade EMC skicka en jättefin vägbeskrivning till mej så det var inga större problem att hitta...eller att nästan hitta. Jag följde nämligen det jag hade i huvet...minnesmästaren..för jag körde en lite för mången högersväng o hamnade på en byggfirma. Hmm..nåt blev visst fel..Ja vad gör man då om man heter Randeblad..Jooo..man parkerar, letar fram telefonen o går in på fejjan. Nepp ingen kontakt..Hur i hela friden ska jag nu hitta..vem ska jag ringa som kan kolla..Just då kommer jag på att jag drog ut en vägbeskrivning o la den i kylväskan (just ett konstigt ställe att lägga den på) ...Kliver av o letar fram den..jAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa..där står även vad verkstan heter..För det hade ju jag glömt.

Nu kunde jag bara konstatera att det jag skulle till låg inte där jag var. På med allt o iväg...Och det var skitenkelt att hitta. Stora skyltar så man missar det inte, bara man kör rätt. Nåja jag körde in o parkerade under tak...för det kom lite blött från ovan. Jag gick in o anmälde min närvaro..Kändes som att komma till doktorn...-JAg har en tid kl 15!!!

De tog in hojjen o jag gick o satte mej i deras cafeteria. De har en rätt stor cafeteria där det även går att äta. En mycket trevlig kvinna stod där o vi språkades en hel del. Jag passade ju på att fråga om jag kunde köra en annan väg för att få chans att se Oulus stad..Så det fick jag förklarat.

Jag klädde av mej allt..Nej nu ljuger jag..behöll vindbyxorna o en tröja på..Resten behövde få torka lite. Sen år jag min medhavda lunch..Hade nog varit liiite för upphetsad i Torneå så jag glömde att äta..Ja det blir så när man vill ha ngt så mycket..man glömmer viktiga saker som att äta.

När jag ätit så kom verkstadskillarna o ville prata med mej. Det visade sig att han som tagit emot min bokning fått för sig att jag skulle göra en 100 mila service. Nu hade ju jag tur så allt fanns dokumenterat på fejjan o de fick göra lite förändringar. Men jag betalade 2500 kr för en 1000 mila sevice och den vart mycket mer omfattande och tog längre tid.

Det som var kul med EMC var att man kunde kolla på när de servade hojjen. Man fick inte gå in men det fanns glasrutor in i verkstan så jag stod o kollade när de servade..ja inte hela tiden men en stund.

I samma hus finns ju dessutom affären och där finns det mycket man skulle behöva. MEn jag konstaterade att även om servicen inte är så dyr så kostar grejjerna en he del. Det var inte så stor skillnad på våra o deras priser. Då måste jag säga att Tarvikke har bättre priser.

Efter lite drygt 2 timmars väntande, Hojkollande o kaffedrickande så fick jag ut Pärlan. Vädret var grått men det regnade inte.

Vägbeskrivningen som kvinnan gett mej var mycket lätt att följa och jag kan bara konstatera att finska städer inte är speciellt vackra. Förutom en äldre del som jag passerade med fina, stora trähus. Kanske man borde köra in o parkera o gå lite..MEn nu ängtade jag nog mest hem o vädret inbjöd inte till större utsvävningar än genomfart.

Så var man ute på motorvägen igen och kunde dra på. Ja då började det spöregna. Så ortoligt skönt att få in regn i hjälmen o man blir nersvättad av alla stora långtardare..Just vad alla längtar efter en fredag kl 18 , på väg hem, 25 mil hemifrån. Livet leker!

Jag hann väl köra 5 mil när jag såg blålysen framför mej. Oooops hade jag nu gasat liite för mkt?? Nono det hade nog hänt ngt, för räddningstjänsten dirigerade om oss, in på en annan liten väg. Till en början var den asfalterad o kurvig..rätt mysig. Men sen blev det en grusväg..Spöregn o gammal grusväg som blir smalare o samalre..Framför mej kör sådär en 60 bilar o det blir lerigt. Mmmm visst gillar jag grus..men lera o långtardare o husbilar..Njä inte ens jag gillar sånt.

Några glidarhojjar hade stannat vid vägkanten, antar att de gett upp. Det var inge kul alls. MEn jag hade gett mej tusan på att komma hem så jag fortsatte. jag försökte intala mej själv att det inte alls var halt. Så då var det inte det. Vägen var smal.

Efter en timmes körande så kom vi äntligen ut på asfalt igen. Polisen stod o dirigerade ut oss. Tänk jag behövde inte ens stanna vid stoppskylten. Polisen ville bara att vi skulle köra för trafiken var väldigt intensiv.

Det var jätteskönt att få fast mark under hjulen..och jag började med projekt omkörning. Att ligga bakom var ingen höjdare alls. SÅ jag hamnade först o sikten blev genast mycket bättre. Jag blev ju inte mindre blöt men jag såg ju. Bättre än inget. Det regnade ända till Haparanda och jag stannade o tag en fika på macken. Jaaa jag tankade åxå för nu hade reserven börjat larma. 

Regnet avtog o i Kalix var det åter uppehåll. Konstigt det verkar som att det inte regnar där..Jag körde nämligen torr till Flarkenvägen, sen fick jag en ordentlig dusch hela vägen hem. När jag kom in så rann det om mej. 

Det blev en välbehövlig dusch, hett...En nyttig lärdom och ett litet äventyr, såhär på en vanlig fredag

ANNONS
Av Anki R - 9 juni 2013 20:16

Torsdag morgon o solen skiner. Har huset fullt av ungdomar som haft preexamensparty. Men med öronproppar så ordnar sig sovandet. Så jag är pigg o sugen på äventyr.

Packar det sista o ger mej av till Korsningen vid Börjelslandet. Vägen dit är förrädisk.. Den inbjuder till en alldeles för hög fart, men tillåter minimal...

Jag har bestämt tidigare att jag ska fima gänget när de kommer åkandes..så jag riggar paddan. Just då får jag ett sms..Var är du???

Jag har ju skrivit till arrangören o min vän Tibbe att jag skulle vänta i korsningen. Så var är problemet..Jepp en släng av alzheimer light har drabbat herrerna. 

Nåväl efter många om o men så kommer de åkandes. Jag filmar o sen hakar jag på dem. 

Vi är 9 hojjar som kör o till min förvåning så släpper 2 taget om oss när vi kör upp vid Töre..Får sen veta att de bara hängde på ett tag.

 Vårat första stopp blir i Morjärv, där KalixMagnus hakar på. Han har en  spejsig BMW..Antagligen rätt ny modell. Svart o snygg. (Nu förväntar jag mej en modellkommentar)

Alla hälsar på varann o jag med mitt teflonmnne har allt sjå i världen att minnas nåt..

Vi fortsätter mot Överkalix, där Eva lovat fika. Innan vi kommit fram har alla namnen försvunnit..Men en sak får jag äntligen koll på..Det är vars Hjorten bor..för NU ser jag skylten när vi passerar.

Evas parenteser bor i en del av Överkalix där man förväntas ha antingen pool eller skjutbana i källaren..Nåväl vi hittar varken eller i deras hus..trots idogt sökande..;)

Hela gänget inmundigar fika o vi får titta lite närmare på varandra. När Eva fått plats med sina prylar i packboxarna så drar vi vidare.

Detta gäng gillar att mata mil och eftersom jag gillar att fota så kan jag väl erkänna att det inte blir giftermål. Mina resor brukar ta liiite längre tid. Det finns ju rätt mycket att föreviga i vårt vackra land.

När vi passerat infarten till Hakkas o jag inte fått ngn respons av härföraren inser jag att vi MÅSTE stanna i Gällivare. Alla blir nog inte så lyckliga på mej..Men bättre det än soppatorsk. Visst det finns ju de som har lite reservdunkar..Men min står kvar hemma i bodan.

I Gällivare på OK står dessutom en 800GS. En snygg hoj o ägaren säger sig vara nöjd. Förstår jag..

Färden går vidare o vi matar på. Tanken är att vi ska dejta Övikarna i Lappesuando o käka lunch där..Spännande. Det visar sig att de ansluter med 8 hojjar.

   

En samlig män som kört tillsammans ett bra tag. Mycket lätta att lära känna. Men så är det ju med hojåkandet. Modellerna varierar och jag måste erkänna att jag har dålig koll på alla dessa K och R, RT, GL,GLT..jag kan ju bara GS o adventure. Men variationen är rätt stor o hojjarna åxå.

Lunchen har våran reseledare Ola fixat. Ja han har ju inte lagat den, men ordnat så att restaurangen lagar o fixar till oss. Är en viltskavsgryta som är riktigt god. 

Mätta o belåtna beger vi oss till Kiruna för att tanka. Sista sverigetankningen...sen blir det Norgepriser.

   


När vi kör ut från Kiruna är det som att påbörja en resa till ngt spännande. Fjällen är otroligt olika det vi är van vid. Man blir liksom en plutt i oändligheten. Allt är så stort. Bergen, dalarna, vattendragen...

Farten är hög o jag inser att det gäller att fota i flykt. Nu har jag ju gjort det i flera år så jag riggar allt o trycker av när tillfälle ges.  Man vet inte om resultatet förrän man stannat. ( det blev rätt bra bilder)

   

 Vi kör fram till Vassijaure. Där ska vi sova första natten. Precis när jag parkerat så frågar en av GS åkarna om jag vill hänga på till Narvik..Ja varför inte. Vädret är strålande o kanske kan jag fota lite mer då. Jag hänger på honom o vi får en toppentur. När vi kör ner till Narvik har vi 26 grader. Vi tankar o stannar o fotar litegrann. Vi hittar en liten hamn. Han är åxå utrustad med en bra kamera. Enkelt..Sen förstår han fort att jag letar efter fina saker..Så han kollar o stannar där det finns Ankimotiv..Jag inser att jag är så lätt att känna..Som en öppen bok.

         

 Väl tillbaka i Vassijaure får man sig en välbehövd dusch. Jag får kolla in filmerna som Mats filmat på Narviksturen och sen blir det maaat.

      

Tänk vilken kväll det blir. Vi är ca 15 vuxna människor som umgås..Endel åker bob i snön. ( ja det ligger kvar en hel del däruppe). Graderna är drygt 20. Solen strålar o himlen är blå. Vi skrattar o mår riktigt gott. Att sova känns konstigt eftersom det är ljust dygnet runt. Jag måste täcka över fönstrena, trots att jag alltid levt häruppe.

Fredag morgon.

Dags att åka över gränsen (igen). Kan erkänna att jag bara åker med idag. Det är ju denna berömda NÅN som kan rutten.

Vi käkar gemensam frukost och packar hojjarna. Vi delar upp oss i två gäng så att det inte blir en massa tjafs med omkörningarna osv. Första gänget drar en kvart innan.

Det är så häftigt när vi passerade riksgränsen, för strax efter det kommer 4 helikoptrar lågtflygande. Man får känslan av att det är temat i serien Mars som utspelar sig. Jag hör musiken.
Vi hinner köra ganska långt innan vi ser regnmolnen hopa sig. Jag hoppas in i det längsta att vi ska byta färdriktning, men sån tur har man ju inte.

Det tog nog exakt 10 minuter innan jag vart helt genomblöt. Min jacka är nog aldrig impregnerad. Som tur var så kom nån på, i gänget, att vi skulle stanna vid en mack o dricka lite kaffe..och tanka. När jag kom in på toan så var jag helt genomblöt. Min tröja gick att vrida ur. På med ny tröja o så regnjackan o sen på det min mcjacka. Det var smarta Eva som gav mej tipset. Låter ju lite bakvänt..men det funkade klockrent.

Vi fortsatte trots regnet vidare till vår mötesplats i Bardufoss, där andra gänget stannat för att käka lite lunch. Det gjorde vi åxå. Jag kan ju bara nämna det som alla vet. Det ÄR svindyrt att käka i Norge.

   

Nu råkade det vara så att solen tittade fram under lunchen. Så min jacka hann torka. Fantastiskt.

Just denna tid i Norge så har militären övningar och naturligtvis hamnade vi bakom en kolonn. Det gick INTE fort. Men efter några kilometer så var det nån som vågade börja köra om o så var racet igång. Vi tog oss förbi allihopa, för nu var vi samlade i storgrupp igen.

Vi körde till Finnsnes där bron går över till Senja. Jag hade nog förväntat mej att ön skulle vara riktigt fjällig. MEn icket. Det kändes som att köra i bohuslän. Små fina hus i en idyllisk miljö. Blev nog initialt liite besviken över att inte få se det storslagna. VAd jag inte visste var att det skulle bli värre!!! Eller är det bättre jag menar??

Jag konstaterar att norrmän inte är speciellt trädgårdsintresserade. Kan räkna på tio fingrar de trädgårdar som är skötta. Mest ser man gräsmattor o många är inte ens klippta.

Efter några mil i idyllen så vek vi inåt land. Vi körde uppåt o uppåt. Vägen var smal. Ni vet en sån där som man inte vill möta en lastbil på. Plötsligt kom vi ur en kurva o på vänstra sidan blev det en avgrund ner i en fjord. Så otroligt vackert med skrämmande. Nej nu kom det förhatliga..En tunnel. Dessutom var den icket upplyst och kurvig. Huga. det är inge kul.

När vi kom ut ur tunneln så såg man rakt ner i en dal med en fjord längst ner. Vägen ner var rätt brant o till viss del serpentin. Jag har rätt taskiga minnen av serpentinvägar i Norge, där jag fått motorstopp på grund av för hög växel...och nästan lagt omkull. Så mitt hjärta rusade i 200 knyck. Me jag klarade av nerresan..tur att jag inte visste att vi skulle köra tillbaka samma väg. Men det var någon som upplyste mej om det när vi parkerat, så jag var lagom nervös under stoppet.

Vi kom ut på en liten ö där vägen i stort gick runt jäms med vattenlinjen. Det luktade verkligen torkad fisk. Ja då vet ni vad jag menar med luktar.

Där stannade vi o fotade o några köpte glass. Det var ett väldigt vackert ställe o man förundras över hur folk kan bo sådär. Tänk vinter o mörker..De ska upp för den branta vägen om de ska ngn annanstans. Njää jag bor nog rätt bra iaf.

v

Uppför gick väldigt bra och jag fick två möten i en av tunnlarna. Kändes scary men samtidigt skönt att man faktiskt fixar det, trots allt.

Jag måste erkänna att jag fått omvärdera mina tankar om Senja. Senja är en riktigt vacker ö när man kommer förbi det något flackare. Det finns riktiga dalgångar o fjällen är enorma. Nu hade vi tagit oss ut till kusten o följde slingrande vägar mot Mefjord. Det är en fiskeby som ligger långt ute och ganska högt uppe på ön. Vägen tar slut där så man kommer inte mycket längre. När vi hade parkerat hojarna så gick jag fram till några fiskare. På bryggan låg en hälleflundra på 55 kg. De är verkligen inte vackra, men smakar gudomligt gott. Vi fick nämligen det till middag den kvällen.

      

Efter middag o trevlig samvaro var det dags att inta sängläge. Vädret var ju inte det bästa så det var skönt att sussa. Sängen var ca 80cm o hård.. MEn jag lyckades få mej några timmar..

Lördag morgon.

Frukost intogs o det var ett glatt gäng som gav sig av. Det regna så regnjackan åkte på direkt. Vi fick köra tillbaka en bit sen vek vi av och kom upp till första tunneln. Den var upplyst. Vilken skillnad att köra i såna tunnlar. Det känns inte som att väggarna kommer krypande. 

Berg o dalar o otroligt vackra vikar och vyer. Vi passerar ett relativt låglänt ställe där husen ser ut som i ett spegelblankt lilleputtland. Tyvärr finns så få ställen att stanna på så det blir ingen bild tagen alls.

  

Färjan som utgår från Gryllefjord kommer precis in när vi alla parkerat. Den ska först tömmas på bilar o sen får vi, alla hojar köra in. Vi blir placerade på sidorna och sedan surras de av färjepersonalen. Det är inte gratis att åka över. 250 nkr. Men det är verkligen en upplevelse att stå på båten o titta ut över havet.

Jag o Eva står ute nästan hela vägen. Vågorna blir högre ju längre ut vi kommer och om man försöker gå så har man nästan ingen balans. Man får sig ett gott skratt. Det sitter ett gammalt par i varsin solstol, håller varandra i handen och sover. Ser så sött ut.

Vi har fått se ett vykort med ett skepp avbildat på ett av bergen. Och det visar sig att detta finns längt ut på inloppet till Senja. Skeppet i berget blir förevigat avsamtliga kamerabärare.

    

Framme på Andenes kommer nån av oss på att vi ska ta en gruppbild. Sagt och gjort alla ställer sig i fören o en turist tar lite kort på oss. Sen får vi alla ila ner för att ta loss hojarna, hjälpa varandra att backa bakåt o sen köra av. Nå vi hinner men man blir lite småstressad när man nästan är sist ut. 

Väl iland tar vi adjö av Öviksgänget o det blir tre olika gäng som beger sig ut på ön. Jag får äran att följa med GS grabbarna.

 När man har en GS så får man lov att uppsöka tappkranen lite då o då. Tyvärr är vi begåvade med en rätt liten tank..och med de milen som vi avverkar så känns det som att man ständigt tankar.

 Vi har bestämt oss för att ta en annan väg. Vi kommer att ta den kustvägen som går utmed högra sidan om man har Andenes i ryggen. Till en början är det rätt roliga formationer man passerar. Ser nästan ut som förstorade raukar. Eller möjligen bautastenar som nån elak jätte kastat ut här o var. MEn ju lägre in på ön man kommer desto flackare blir det. Eller rättare sagt, vägarna blir rakare och går mellan fjällen i de oändliga dalarna. Sandstränderna som vi passerar är näst intill vita. Men det blåser o känns lite kyligt. 

 Efter nga kilometrar så hinner jag ikapp Magnus som har stannat till. Det visar sig att han sett en mobiltelefon passera honom i luften. En man kommer cyklande med den o ger den till Magnus. Det hör till saken att den har blivit lagd på ett biltak o när bilen passerade oss så flög den av. Magnus tar med sig den och idag fick jag veta att han skickat tillbaka den till den rättmätiga ägren på Andöya.

Vägarnas mjuka kurvningar gör att vi kan hålla ganska god fart. Då brukar jag ibland drabbas av den berömda autopiloten. Jag börjar tänka på något helt annat o så tappar jag fart o glömmer bort vad jag håller på med. När det gått några minuter (vad jag tror) så har ju killarna kört ifrån mej. Jag får dra på rejält och jag kan ana att de nog funderar på vad jag håller på med. Jag kan ju alltid skylla på att jag fotade..hehe.

    

Jag tror att vi alla är jättenöjda med den lilla turen för vägarna är jättefina liksom naturen.

Vi kör på och passerar Strand..Ni vet där man kör över till Sortland. Vi hann inte köra så långt så kom regnet. Sen hade vi regn fram till Lödingen där vi tankade o fyllde på med kolhydrater. Det är verkligen synd att det regnar så mycket. Man missar det fina. För man kan ju ana det storslagna ovanför molnen. OCh i vissa fall kommer molnen nästan ner till marken.

Sen kan vi ju diskutera dessa tunnlar. Ja man vill inte normalt köra i dem men just när det regnar så skulle det gärna få komma en tunnel på sådär 6-7 kilometers längd. MEn icket..Då lyser de med sin frånvaro. Typiskt.

Vi har växlande väder o vissa avsnitt regnar det inte alls. Då får man chansen att se lite mer än regndropparna.
När vi passerar över nya bron där vägen mot Harstad går, så är det rätt skönt. Man börjar känna en viss längtan efter en varm bastu..och nu är det kanske sådär en tio mil kvar. Fötterna är dyblöta för jag har sjö i skorna. Tur att det inte är kallt.
När vi passerar en fjord ligger en av kustjagarna därinne o det pågår nog övning för helt plötsligt kommer två helikoptrar sniffande framför oss.

Mot Narvik kör vi nonstop. Det ömsom regnar o ömsom är uppehåll. Vyerna är fantastiska o vi får faktiskt tillfälle att passera en tunnel i regnet. Dessutom en upplyst en.
Det känns riktigt skönt när skylten Luleå dyker upp. Vi tar av o börjar stigningen mot Vassijaur. Ju högre vi kommer destomer tittar solen fram. Väl framme i Vassijaur skiner solen o det känns ganska skönt att kliva av. Min rumpa är riktigt öm o jag fryser så jag skakar.

Vi upptäcker att vi är först på plats. MEn vad i hela friden..var är de andra?? Vi börjar ringa o smsa..men icket. Inget svar.

När vi suttit i solen o värmt oss så hör vi dem komma. De har stannat o käkat o handlat i Norge. Nu blir det en lång välbehövlig bastu occh Hans ställer sig o gör en underbart god gryta som så gott som, tar slut. Bra då vet man att han gärna får följa med på resorna..

Känns lite vemodigt att gå o lägga sig när man vet att det är sista kvällen tillsammans.

Söndag morgon

Slår upp mina blå till ett regngrått Vassijaure. Molnen ligger lågt. Jag har ju planerat att åka före gänget o filma dem..Men nu måste jag erkänna att jag tvekar. Vill ju filma dem mot lapporten. 

Jag äter frukost o packar hojen, man kan ju inte balla ur o ge sig så lätt. å jag kör före. Döm om min förvåning när jag har sol i Abisko. Jag riggar o ställer mej att vänta....och väntar...och

dääär kommer de. Filmar en snutt o kommer att lägga ut den så att alla får se. Men det ser ut som att de kör i slowmotion. Lapporten har dragit täcket över sig så det blir inget av den tanken. Jag passar på att fota silverfallet o Torneträsk i all sin prakt.

  

Vi drar vidare genom strålande sol o på vissa ställen bryter regnet fram. Vi avverkar mil i det vackra. Naturligtvis lämnade jag hjärnan i Abisko o packade ner kameran. Annars hade jag fotat under vägen. Det finns oändligt mycket efter vägen som är värt att förevigas.

Vi gör ett välbehövligt stopp i Kiruna. Får i oss lite mer ork..blir fotad av en nyfiken man o jag får upp utrustningen för fortsatt resa. Nu bestämmer vi även om ett tecken när jag ska stanna. Det gjorde jag inte för jag fotade under tiden.

Måste säga att färden mellan Kiruna o Gällivare är rätt trist. Skog skog ,myr myr åsså lite skog. Från Gällivare till Porjus är vägen bred o tillåter fart. Men bitvist känns den som en tvättbräda med större gupp. Man får sig en rejäl omgång i baken om man inte sitter bra. 

Naturen är rätt fin o vanligtvis får man se en o annan...ren. Dock inte idag. Eller så är jag blind. 

Strax innan Jokkmokk har Ola ett ställe som han vill att vi äter på. Tyvärr så har de inte öppnat än så vi får leta ngt annat. Det blir samma ställe som vi i grusgänget åt på. En utlänsk kvinna som driver restaurangen. Hon är otroligt pratsam o väldigt trevlig. Maten är dessutom vällagad o god. Det känns skönt att göra ett längre stopp för nu börjar man längta hem.

Nu är det ju bara 15 mil kvar så det är ju inget för oss långåkare. Resten av vägen har vi strålande sol. Några bilder blir tagna..men nu har björkarna hunnit få en hel del löv o det gör så att många fina vyer blir skymda.

Vi stannar till o säger hej till varandra i Boden. Resan har varit trevlig likaså umgänget. Flera av oss som träffades kommer säkerigen att fortsätta köra vare sig det är grus eller afalt. Jag tror att detta bara är början på en lång vänskap. Tack alla för erat härliga sinne o humör. Vi ses snart igen







ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se