Då var det äntligen dags. Efter att ha vaknat, ätit frukot, fixat matsäck o gjort allt klart så fick jag jäkta ner till stationen, som är samlingsplats. Jag hade tänkt vara först men kom sist. Hör till ovanligheterna..men nu hade jag strulat till en massa. Oljepåfyllnng, bromskoll o luftkoll. I sista minuten...suck.

Vi var 4 som drog iväg. Jag hade redan varit ut o rekat vart vi skulle  och jag har åkt viss del av rutten för några år sedan..Men vägar förändras o minnet sviker ju äldre man blir.

Vi åkte mot Ljuså och när man pecis passerat byn så tar man av till höger mot Sörbyn. Antar att det kan vara en gammal militärväg för den verkar vara hysat använd. Lite blandat underlag o rätt mycket grus på sidorna, men rolig.

Många kurvor o folket man möter hälsar alltid. Tycker väl det är känt folk som kommer. 

Vi stannar strax innan Sörbyn. Det finns en sorts gammal kvarn där. Antagligen öppen under sommaren. Rätt mysig miljö.

Efter vattenpåfyllnad fortsätter vi efter grusvägen mot Klingersel. Den är mestadels som ett salsgolv men vissa delar är sladdade så det dammar en hel del. Helt plötsligt dammar en hoj förbi mej o då släpper mina spärrar. Det är Mats som fått nog av min fegkörning.

Så härligt att tokköra o känna bakändan svassa lite. Det riktigt bubblar i mellangärdet av farten o känslan. Jag vet inte hur fort det går för jag står en hel del. Men det finns inga skyltar så jag antar att det är fri fart som gäller...eller??

Vi var ett bra gäng för alla bytte om o körde antingen fort eller sakta. Man fick ligga var man ville. Efter eget önskemål och sånt är skönt. Man kör efter sin kunskap o hur mycket man vågar.

Från Klingersel till Mårdsel är det asfalt. En härligt kurvig väg. Relativt nylagd så man kan lägga ner hojjen i kurvorna, om man vägar.

Efter pausen o mellansnacket i Mårdsel så fortsatte vi ca en km till korsningen mot Murjek.

Murjekvägen tillåter fart. Det är grus men har blivit två hjulspår och mötena är sporadiska..eller rättare sagt obefintliga. Naturen är fin o kuperad. Jag tvingade mina nyfunna vänner att agera skådisar. Körde före dem o så fick de komma körandes efter vägen o jag filmade. Riktigt roligt o blev bra. Framme i Murjel lyckades Christina o Mats hamna bakom bommarna..ja alltså tågbommarna..så jag o John fick vänta..men vi är ju van..;)

Vägen mellan Murjek o Polcirkeln är lite mer utmaning för det var nog nyhyvlat. Inte jättetjockt men tillräckligt för att bakändan dansar. Att stå då gör den lättare att köra. Det dammade ngt otroligt. Framförallt det ljusa gruset. Om man låg för nära så såg man inget.

Jag trodde ju att polcirkelbågen låg efter den vägen. Icket sa Nicke (Mats) Den ligger på den andra vögen som han försökte få mej att ta men som jag inte fattade. Man kan inte kräva för mkt av en som kommer från byn. Nåja..jag hinner väl se den ngn.

Nu var John hungrig så vi skulle stanna o fika. Som tur var hade Mats koll på var vi kunde stanna. En fin rastplats vid Råneälven. Med utedass!!! Välbehövligt. Vi hade alla stått o det fanns en orsak till det.

Nyätna o piggare diskuterade vi hur vi skulle köra. Messaure ville vi se o Mats hade en genväg som han tyckte vi skulle ta. Det är en skogsväg som går till Nattavara stn.

Det visade sig vara en helt perfekt grusväg. En sån man alltid vill köra. Sand o grus. Dammar otroligt mycket men man kan köra fort o ändå känna sig stadig. Så vi brassade på ordentligt o jag filmade. Det var riktigt roligt att se hur olika mina vänner kör.

Sen finns det ju de som måste ut i leran o sjunka ner för att jobba sig upp..ingen nämnd.

Det var nästan med sorg som jag lämnade skogsvägen. Den var roligast för dagen. När vi kom till korsningen som skulle ta oss till Messaure så trodde jag att det var asfalt..SUCK. Tills Mats sa att det var grus.. Men den var nästan helt slät..

John drog iväg som en avlöning..Jag tog rygg på honom..Mats o Christina kom lite efter. Vägen var bred o slät. Greppet var som asfalt. Gick alldeles för fort. Jag hann aldrig ikapp John o det var ju det jag försökte. På slutet av vägen är det härligt kuperat o vyn över dalen är jättefin. Jag stannade o fotade o de andra körde ner till korsningen. Där bestämdes att vi skulle se dammen först.

Vad vi inte fattade var att vi skulle köra tillbaka till byn sen..man kan tro att det är jag som förirrat mej utan GPS. Fram o tillbaka..Tur att Mats är en lugn kille.

Messauredammen är en produkt av idogt arbete. Ligger ofantligt vackert o under uppbyggnaden fanns ett samhälle med nästan 3000 invånare. Inget av byn finns kvar. Ja förutom vägarna o några skyltar. Men det är fashinerande att åka omkring o titta i skogen. Det finns informationstavlor o gamla bilder att se. Samt en miniatyr på hela byn.

När vi kollat igenom byn o njutit av vyerna så fortsatte vi mot Jokkmokk. Asfalt men det var väl ok. När vi nästan var framme så kommer en liten älg utrusande ur skogen. Ser Mats, blir livrädd o vänder. Skulle jag åxå gjort om jag sett honom komma susande sådär.

Nu åker vi in till Jokkmokk o tankar. Sen lite middag. Det är inte det lättaste att hitta ngnstans att äta i det samhället en lördag. Det mesta är stängt.

Till slut hittade vi ett ganska oansenligt ställe, Men de hade mat, När vi alla beställt o skulle sätta oss så upptäckte vi att de hade en jättefin uteplats. Till sommaren kommer det att vara en prunkande oas. Åk dit o ät. maten var bra. Som vanligt så minns jag inte namnet men det finns inte så många. I närheten av Folkets Hus.

Vi började alla bli trötta så vi valde att köra ner till Kitajaur o därifrån in mot Harads. Vägen mellan Kitajaur o Harads är jättetrevlig att köra. Den är väldigt kurvig o kuperad. Men just idag så är den full av rullgrus. Är man minsta rädd så blir det obehagligt. För vägen är hård under o gruset som hyveln dragit upp är som en isbana o hojjen går som en guttaperka.. Så för att motverka det mesta så står vi så mkt vi orkar. Eftersom vägen är så hal så försöker vi köra mer samlat..

Vi kör in på en mindre väg som genar lite..lite skönt när man är trött. Sen kör vi södra sidan från Harads ner mot Bredåker. Den är inte i det bästa skicket.Men vi kör ganska fort. Dammar nästan inget. Några potthål o lite gamla spår.

Som avslutning stannar vi o summerar dagen. 9 timmars resande, Både känd o okänd mark/väg.

Det bestäms redan nästa rutt, nu är det bara att vi bestämmer när. Men nu ska alla hem o smälta gruset i munnen, tvätta kläder o hoj. Tack alla för en riktigt rolig tur..Hoppas att vi åker snart igen.

 

gert

27 maj 2013 04:38

kul läsnig

Anki R

27 maj 2013 07:09

Antar att du hänger med nästa gång..;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min kompis Hasse och jag hade planerat att vi skulle göra en hösttur och bara njuta av finvädret. Sommaren hade gott o som vanligt så har man tusen saker som man vill hinna göra och då får annat vänta. Det var en fin dag.Jag fyllde vatteflaskan och t...

Min kompis Hasse och jag hade planerat att vi skulle göra en hösttur och bara njuta av finvädret. Sommaren hade gott o som vanligt så har man tusen saker som man vill hinna göra och då får annat vänta. Det var en fin dag.Jag fyllde vatteflaskan och t...

Från Solavågen tillMagerhplm-WSjobolt-væg 650 Stordal-Linge och Valldal. In mot Trollstigen. Jordgubbar. St Olav kastade en ormi vredesmod. ...

Torsdag- 30 och jag gruvar mej för att gå ut. Väl ute, klädd som en michelingubbe konstaterar jag att det, är rätt skönt så länge man står mitt i kläderna.  Jag hade bestämt träff ned Ronny, initiativtagaren till "Kung Bore" körningen  den 7 januar...

Äntligen hemma igen. Javisst är man hemma när man äntligen kommit sig över gränsen. Visst känner man sig mer hemma i de nordiska länderna för man kan ju nästan prata med dem. Ja inte jag i Danmark..för jag fattar i stort inget alls när de börjar prat...