Dimman låg tät när jag slog upp mina blå..Neeej vi hade ju planerat att dra en repa med hojjarna. och planeringen var på vägar som jag inte kört förr. Hade verkligen sett fram emot detta. Ja vi steg upp o avnjöt fruskosten..Tittade ut o suckade. Framåt halvelva så såg jag äntligen en glugg o molntäcket började skingra sig. Solen kom fram o nuuu äntligen fick vi börja packa..

Eller jag fick börja för nu var ju Micke bara tvungen att flyga lite först. Ja det är ju likabra att han får göra det för då blir det ju lugnare på färden.

En timme senare med hojjarna packade med frukt, karra, dryck, kaffekokare o allehanda olika föremål som skulle göa att vi inte körde vilse (hur det nu skulle gå eftersom vi skulle färdas i Mickes hemtakter). Han är en gosse med prylbehov.;)

Nåväl, innan vi körde ut ur stan passerade vi kvarnängen, för det var bilutställning. Än var inte planen helt full. Vi träffade på några som vi surrade med o sedan drog vi iväg.

Vi kom att åka till Niemisel o vidare mot Avafors där vi tog vägen upp mot Dokkas. När man kört ca 1,5 mil så blir det grus. En bra grusväg. Vi hade planerat att åka till Överkalix via Talljärv.

Avtagsvägen kom plötsligt så jag missade den. Fick köra en bit fram för att vända. Måste erkänna att jag har vissa problem med att vända på väg. Eftersom jag precis når  ner så får det inte vara alltför snett när jag vänder. Jag har  provat att lägga omkull mitt på vägen o det är inget jag rekommenderar alls. Obra, rent ut. Så jag är försiktig. Men runt kom jag o färden kunde fortsätta.

Finns en hel del fina ställen under vägen o jag fortsätter faschineras av att det bor människor ute i naturen. Vackert men liiite avsides för en stadsmänniska som jag. Jag gillar ju verkligen att vara ute i skog o mark, men att ta steget o bo där året om..Njäää jag tror att jag fortsätter som vanligt, att besöka vid behov.

Grusvägen var omväxlande, både stampat o lite löst. Härligt kurvig.

Helt plötsligt kom vi in i en kurva o mitt i den står en Jeep. Många människor finns på plats o när jag passerar ser jag att en bil står nere i diket med fronten vänd utåt. Där bredvid håller nga på att försöka få upp den. Vi stannar o frågar om de behöver hjälp men de har fått det redan o ingen är skadad. Utlandsregad är bilen. Ja vi fortsätter. 

Vårat fikastopp blir i övre Sandsjärv. En väldigt stor sjö innan Överkalix. Flera boenden o ett par stugor. Måste säga att det är en vacker plats. Åteigen ett paradis i vårt vackra län. Vi blev bjudna på fika o hade en trevlig stund. 

Solen stod högt på himlen o vi fortsatte mot Överkalix. Ganska snart blev det asfalt igen. Strax innan vi skulle svänga  av vägen bestämde vi oss att åka upp till Lappbergets utkiksplats. Ni som sett Jägarna kommer kanske ihåg när Stormare o Lassgård går uppe på nga hällar i solnedgång (eller soluppgång) Vyn är i allafall väldigt vacker. Dit åkte vi. Vägen upp var som vägen till Gruvberget ( i Boden). Lite sandigare. Åk upp om dit o se..Klart värt det.

Under själva överkalixbesöket passade vi på att köra till Nybyn, Vännäsberget o avslutningsvis Brännaberget. Jag som inte varit där uppe på säkert 15 år, kände inte alls igen mej. Höjdrädd som jag är hade jag en puls på 220 när vi gått upp på danslogens tak. Fint byggd trappa men tyvärr genombrutna steg. Det innebär att man ser marken hela vägen upp. Inget vi höjdrädda alls gillar. Men väl däruppe får man en utsikt som verkligen är vacker.

Ängesån kommer in från vänster o Kalixälven ringlar sig från höger. Överkalix är verkligen ett vattenland. Jättefint. 

Jag hade ju velat åka o titta på Bengts ryska kyrka men vi hittade inte vilken väg vi skulle köra så vi iddes inte leta..Men vi var säkert jättenära. Ni vet ju hur vi alla lider av syndromet...Jag gör det sen..

Nu började klockan bli rätt mycket så vi valde att påbörja vår resa hem. 

Jag har i flera år varit sugen på att köra ner mot Morjärv men på den andra sidan. Sagt o gjort. Micke är inte bangen så han ville åxå åka med. Vi hade fått förvarning om att den var bommad från bägge hållen så nu blev det ju extraspännande.  

Man kör in på vägen precis när man kommit över svartbybron..Ni vet den vid Nilles bar. När man kommer över kör man direkt höger..Inte Luppiokorsningen. 

Vägen är asfalerad den första kilometern men själva grusvägen är bra. Ja den är grusig, inte stampad. Finns rätt mkt sand på endel partier. Men den är rolig o fin. Det finns hus o stugor hela vägen o trots att det är ca 4 mil så går det fort. 

Jodå vi kom till första bommen. På vänster sida var det sand så vi valde höger sida. Micke körde ner i diket o upp igen, parkerade hojen o skulle krypa under bommen när den gav vika..Suck den var inte låst så det var bara att vicka upp den. Tänk om vi kollat det först. Jaja..Vi tog oss förbi o fortsatte.

Plötsligt kom vi fram till flera baracker o ngt som var stängslat. Vi stannade till o gick ner till älven. Vi hade funnit Flakasand. Tänk att jag alltid velat åka dit o nu hade vi hittat det. Jättefint ställe o jag kan tänka mej att man badar därpå sommaren. Dit ska jag åka nästa sommar o bada. Fint ställe. Massor med sand o efterlämningar efter festivalen. Ja då har man även varit där.

Vi hade sån tur för vi passerade minst två bommar som var uppfällda. Så det var bara att köra igenom. Vi kom till en trevägskorsning o chansade att köra höger. Det visade sig vara helt rätt. Vi kom ut strax innan Morjärv. Grusvägen var lite lösgrusig på vissa ställen, men klart körbar. Fina ställen fanns att stanna på o nu började solen gå ner, vilket gav vackra färger. 

På hemvägen kändes det tydligt att hösten börjar komma. Dimmn o kylan börjar kännas av. Väl hemma i stan passerade vi både arenan ( där Brolle skulle spela) och Retro, där det var cruisingfest. Nu hade vi inte ätit ngt så vi var trötta o hungriga. 

Sammanfattningsvis blev det dryga 25 mil på helt underbara vägar. ca 10 mil grus i varierad form. Sett nya ställen o fått träffa nya människor. Ja det är tur man har ett sån möjlighet att förgylla sin vardag.