Onsdag avresedag.

Ursprunget till resan var att min hoj skulle in på service. Nu var det inte bättre än att Micke hade blivit nerbjuden på fest till Blekinge ock jag skulle följa med. Vi tyckte att det skulle passa bra o samtidigt skulle vi få en minisemester tillsammans.

Jag hade tagit semester onsdagen också för att hinna packa ner grejjerna. Det hade inte Micke. Dessutom kom han hem mitt i natten dygnet innan så det hanns inte alls med.

-Jag slutar lite tidigare, sa han när han åkte till jobbet..

Normalt så packar jag alltid i sista minuten, för jag vet oftast vad jag behöver. Dessutom är jag av den åsikten att man alltid kan komplettera om man glömt ngt.

Jag hade hunnit packa klart o ätit middag när bilen rullade in på gården vid 17 tiden..Ärligt var jag redigt irriterad men Micke, som är en snäll man o dessutom väldigt glad, fick mej att smälta ganska snabbt. (nu är det ju så att jag redan ring o skällt på honom innan han landade hemma) Vi kom iväg strax efter 18, så det löste sig.  Eftersom vi fått inbjudan av en gammal vän, att sussa över så ville jag inte komma så sent. Man har ju alltid så mkt att prata om, när man inte setts på länge.

Min nya hoj, enBMW 1200 GS är helt underbar att köra. Den är snabb o stark o vibrerar väldigt lite. Man kan verkligen dra på o den svarar direkt. 

Micke har en african Twin o den är ju rätt likvärdig, till utseendet. Men den vibrerar en hel del o det medför vissa obehag hos föraren.

Vi hade väl hunnit 700m när Micke frågar om jag sett att han tappat ngt: Nej jag hade hört ett skrammel men inte sett ngt. Han vände o kollade. Jag blir inte direkt förvånad för Micke är lite annorlunda. Otänkt i många stycken. På ett fint sätt. (Klantig skulle nog ngn elak människa säga)..;) Han har förmågan att tappa saker. Han glömmer liksom bort att han lägger saker på olika ställen. Nåja jag känner väl en o annan av andra hojkompisar som lagt saker på hojjen o bara kört iväg.

Jag tror inte att han hittade ngt o han återvände till turen. 

Vi kom att ta grusvägen via Sävast, för vägarbetet utanför Boden ställer till en hel del tidstapp. Dessutom är den rätt mysig att köra. Vi hade bestämt att det fick bli E4an ner. Första stoppet tog vi i Jävre. Skönt att sträcka på sig o en gång sa en smart kompis att man bör stanna var tionde mil, för att få igång kropp o knopp. 

Vi kör med Interkom o jag måste erkänna att det är en höjdare att kunna kommunicera med varandra. Nu är vi rätt duktiga på att surra, båda två, så vi har rätt roligt. Men funktionen blir att man planerar körningen på ett helt annat sätt. Man kan göra körningen mycket säkrare för om jag kör om så kan jag hjälpa honom genom att hålla utkik framåt. Sen behöver man inte stanna i tid o otid för att fråga saker. Så ni som kör tillsammans fundera!! det gör resan mycket trevligare.

När vi kom till Skellefteå kunde vi konstatera att vi redan spräckt schemat..Kl var efter 21 o jag hade sagt till Anders att vi kommer vid 22. Bara ringa o bikta sig..Inga problem sa han o jag kunde andas ut. Thats what friends are for.

Det mörknade rätt snabbt o tempen sjönk, på med mera kläder. Jag kände att jag frös en hel del om händerna o förbannade mej själv att jag inte packade ner mina extrahandskar. jaja, ume har väl ngn bra affär.

Det var en hel del dimma o långtardarna var väldigt aktiva trots den sena timmen.

Micke som har en ganska hård sadel började stå under längre sträckor. I Bygdeå tog vi paus igen. Mer kläder o handskbyte. Jag satte mej i sadeln o då kom jag på. JAG Har JU HANDTAGSVÄRMARE.  Började tokskratta o sa det till Micke. Han skakade på huvet o suckade. Jag behöver ju inte frysa alls.

Jag startade hojjen o skulle börja rulla nät Micke säger..jag får inte igång hojjen. Den hade laddat ur. Jaha roligt...ute i ingenstans, nästan natt. Ingen laddare o startkablarna låg hemma..Najs..

Jaja..Bara att knuffa på då. Som tur så fanns en liten nedförsbacke. För ni vet väl att ATn är alldeles för hög för mej. Så jag skulle u inte kunna stanna om jag satte mej på den. Vilken syn.

Jag knuffade o Micke satt på. O nån däruppe tänkte på oss för den puttra igång på första försöket..Sköönt.

Resten av resan hade jag hellysen o lyst upp världen för honom.

Vi landade i Umeå strax före 00, fick gofika o många skratt innan vi bäddade ner oss o somnade. 

TORSDAG

Kvart i åtta rusade vi upp ur sängen. 8 skulle jag lämna in hojjen. Snacka om stress. Men av ngn orsak så fixar vi det iaf. Nåja visst kom vi nga minuter försent men det verkade inte som att det gjorde ngt. Jag lämnade pärlan o Micke fick ta en hoj BMW o testköra den.

Javisst blev han sugen. Han tycker också att den är en bra maskin. Men just nu är kanske inte förutsättningarna de bästa. Men nog kommer den tiden.

Frukost avnjöts på Mc Donalds. Faktum är att jag sällan äter sån mat, så för mej var frukosten helt otestad. Men det funkade. Man fick yoghurt o mackor o faktiskt jättegott kaffe. Jag var  proppmätt. 

Väl tillbaka på Northbike blev vi väl omhändertagna. Erik är en trevlig prick som gillar att prata och att sälja. Vi kollade på hojjar, kläder o drack kaffe. Hojjen fick jag hämta vid halv 11 och då fortsatte vi neråt.

Vårat mål för dagen var Sundsvall dit Micke skulle på ngt jobb. 

Ja det är ju inte så långt från Ume så nog hinner vi..eller?

Eftersom Mickes hoj behöver mat oftare än min så blir det naturliga stopp var 15e mil (ungefär).  Vädret var soligt o fint men ljuset kom från fel håll, eller vad man nu säger, så vi stannade inte o fotade var 100ade meter...Dessutom är väl inte vägsträckningen mellan umeå o Övik den mest upphetsande att fota heller. Så vi matade mil. Strax innan Höga kustenbron svängde vi ner till ett underbart ställe. Björkuddens hotell o konferens. Jag rekommenderar stället å det varmaste. Ligger utroligt vackert o har en härlig standard på rummen o maten. Personalen är urtrevlig o man får lite hemmakänsla över sig. Hotellägarna är vänliga o sociala o jobbar hårt för att få fram känslan av välkommnande. Huset är byggt på 1800 talet o har , från början , varit en skola.

Lunchen avnjöts utomhus o vi var väldigt villrådiga om vi skulle stanna kvar eller fortsätta söderut. För min del spelade det ingen större roll. Nu fick Micke bestämma.

Vi åkte ner mot Sundsvall o lyckades nå målet 10 minuter innan stängning. nåja det var inte så mycket tid de behövde så vi var nog klara inom en kvart. Under tiden hade Micke bestämt sig för att vi inte skulle åka ner till Blekinge. Nej han kände att sistsen kändes för hård för att vi skulle orka. Så vi blev kvar o började planera en ny rutt. Nu blev det Biltema. Man måste bara kolla om det finns ngt nytt att köpa. Vi behövde ett kedjelås för det hade vi glömt hemma.

Efter den helomvändningen åkte kamerorna fam. NUUUU skulle det jobbas. Alnön fick besök. Och vilken Ö. Åk ut dit om ni har möjlighet. Fantastisk väg o vilka vyer. Höga kustenområdet är väldigt vackert. Både när det gäller den kuperade naturen och alla små vikar.

Man kan köra runt ön o vägen går mestadels nere vid vattnet. Jag måste säga att jag lär mej en hel del genom att åka med en proffsfotograf. Sen har vi nog inte alltid samma estetiska syn. Jag gillar ju det lilla o Micke vyerna. Så om jag fotar en liten blomma mellan två plankor så tar han in hela havsviken i sin. Men visst är det skillnad på bild o bild. Han är duktig. 

Vi körde, fotade o njöt av värmen o vinden. Vyerna var vackra o det finns massor med till salu skyltar under vägen. Vissa täppor skulle man defenitivt önska att man ägde.

Trippen runt ön tog en hel del tid o runt halv 8 började vi återresan till Björkudden. Micke hade ringt i förväg så när vi kom dit hade de eldat i bastun. När jag kom fram o skulle parkera så hade Micke lyckats med konsttycket "lägga ner hojjen på backen". Han skuttade runt o till slut fick han upp den. Skyllde på att stödet vek sig. Men jag undrar det jag.

Vi tog ett härligt bad o satt sedan o tittade på högakusten bron när det skymde. Vattnet kluckade mot strandkanten o vi mådde sååå bra. Jag lovar att vi somnade innan vi träffat kuddarna. Jag sov som en prinsessa. 

FREDAG..

Blev en sen avfärd. Frukosten tog rätt lång tid o när vi ätit så gick Micke iväg o fotade medans jag fixade packning o läste lite tidning. För mej är Dagens Industri en höjdare. ja det låter tråkigt men den tidningen innehåller saker som jag har nytta av i min vardag. Bra att vara uppdaterad. Och jag är faktiskt så tråkig så jag tycker att den är intressant. Så jag satt o läste o njöööt.

Det kändes som att vi ville stanna kvar o vi kom iväg vid 12. Precis när vi rullade iväg kom en turbåt glidande så den fick bli på bild. Det går en hel del båtar förbi o man kan ta chansen att göra en dagstur. Gör gärna det om ni har en dag över.

Idag skulle vi åka mot Östersund men först skulle vi se oss om i Höga kustenområdet. 

Vi besökte Norrfällsviken och sedan Bönhamn. Man åker ut på en av öarna o kör på krokiga vägar som slingrar sig i områden som både är kuperade o grönskande. De små vikarna med sina typiska högakustenklippor är verkligen bildsköna. Påminner en hel del om västkusten men är mindre. Man får vara beredda på att det är grusvägar men de flesta av dessa är riktigt fina.

Vi stannade till i Bönhamn o åt lunch på kajen. När vi skule parkera hojjarna lyckades jag av ngn outgrundlig anledning köra rätt in i Mickes ena packväska. Jag höll på att lägga omkull min hoj o Micke fick en rejäl puff så han var åxå på väg att tippa. Jag lyckades avvärja nedläggningen men blev ju lite skakig. Och skrattade som en tok förståss. Micke la ut beviset ganska snabbt så de flesta har redan sett bilden.    

När vi skule åka vidare så åkte jag iväg till en turistparkering där de placerat ut en riktig toalett. Ute på bönhamn finns inte möjligheten att sätta sig i en buske..man syns. När sen Micke kom dit så hade jag lyckats parkera så att jag inte orkade få upp hojjen från stödet. Den lutade ner för mkt. Visst jag hade kunnat flytta på den men nu var han ju där..

Nu skulle vi börja vår resa mot Östersund. Vi kom att köra genom Lunde o klockestrand. En väldigt fin väg och vet ni JAg har kört över SANDÖBRON. Den har jag inte passerat sedan Nya bron öppnades. Vilken känsla. Och vilken utsikt. 

Vi passerade Sollefteå och kom så småningom till Bispgården. Där skulle jag då äntligen får se det Thailänska templet. Vilken underbar byggnad. Jag har alltid varit svag för orientaliska byggnadsverk o i detta fallet så föll det mej i smaken. Sååå vackert o stilfullt med de välvda broarna över vattnet o de sparsamt dekorerade trädgårdarna. Bara heelt ljuvligt att gå o titta. Nu var det ju inte öppet men man kunde gå vid staketet o fota o det räckte alldeles nog. Men en dag ska jag nog in o titta åxå..

Vi forsatte vidare o passerade döda fallet. Men det var inte så mkt att se. För jag lovar att jag blivit bortskämd med vackra vyer under dessa veckor. Vi stannade inte så länge utan fortsatte. Vi fota på olika ställen o fick några riktigt fina bilder. Framme i Östersund kan jag väl säga att jag är glad för iPaden. Den ledde oss rätt. Jag skulle inte ha hittat ngt, så borta var jag. Nu blev det Scandic över natten. Jag var riktigt trött efter alla upplevelser. Det började att kännas i kroppen att man kört o stannat massor med ggr. Återigen så somnade jag i stort sett direkt.

LÖRDAG

Två trötta men förväntansfulla hojåkare äntrar frukosten. Vi åt o åt o endel av oss åt o åt o...nä nu får det vara nog..Man ska ju orka köra åxå..Ingn nämnd.

Packade hojjarna o kom iväg. Det kändes som en skön dag. Vi körde de första milen via Frösön. Man kan köra hela vägen ut mot Åre genom Frösön o har ni inte gjort det så gör det. Man kör på ganska hög höjd o ser storsjön från en annan sida. Vackra kyrkor, som jag gärna kollat in i men om man ska göra det åxå så måste man nog utöka semestern en hel del..

Vägen till Åre innehåller också en hel del ögonstenar. Mestadels kör man invid vatten o det har ju en endens att vara rätt fint. Små vikar med söta stugor o småbåtar kantar vägarna. Sedan börjar fjällen torna upp sig.

Vi stannade på Lundhags fariksbutik invid Järpen. Det fanns massor med roligt att handla men utrymmet i packningen var liiite ansträngd så för denna gång fick allt bli kvar..Nästa gång får vi ta fotobussen istället. 

Jag har ju aldrig varit till Åre och jag måste säga att själva samhället ligger kuperat. Ingen höjdare att cykla. Själva innerkärnan är byggd på tre-fyra gator. Kullertensbelagda. Det var inte det lättaste att vända för en klant som jag. Men jag tog mej runt.

Vi tog en tur upp till Totts hotell. Vidunderlig vy över hela dalen. Det ligger väldigt vackert måste jag säga, men backarna kändes branta. Antar att min slalomåkning inte är avpassad för dessa branter.

Vi stannade till och åt pizza o den var riktigt god. Micke höjde ett ögonbryn när jag började joxa med pizzan, ja ni som ätit pizza med mej vet ju hur jag gör, men han lät mej hållas.

Nu körde vi vidare. Första stannet blev vid Ristafallet. Ett riktigt naturskönt område. Man kan campa där o sedan promenera omkring. Lite Storforsenlikt men absolut inte lika stort. Men väldigt fint. Åk dit , ta med lite fika och njuut.

Nästa stopp blev på en bro inte så långt från Åre. Där fanns en liten stuga inspränd i berget. Det var en overklig syn för det kändes som att det borde bo troll i den. men där satt ett äldre par på altanen o drack kaffe. Nedanför låg en kille med cyklop o kollade in fiskarna. Det var riktigt fint. Finns förevigat på både min o Mickes Fejja.

Under vår väg mot Norska gränsen så stannade vi nga ggr o fotade o tiden gick...

Det var ganska intensiv trafik av både bilar o hojjar. Vi valde att ta väg 72 över kråkfjellet o det visdae sig vara en riktigt fin väg. Både det typiska körandet genom pass o sedan vackra bördiga vidsträckta ängar. Allt kuperat. en av vägarna var riktigt serpentinigt o man kände en liten lystnad i magstrakten när vi åkte nedför.

Micke hade matat in fina mcvägar i Norge o dessa började Norgetrippen på. Kurviga o kuperade. Massor att se o massor att fota. men jag lovar. Till o med Törnkvist fick ge upp, annars hade vi varit kvar än. Vi ska ta det ngn annan gång. För om man brjar kolla ut vad man ska fota så vet ni ju alla, som varit i Norge, att objekten tar aldrig slut.

Vi styrde in på E6an och jag måste redan från början säga att denna vägen är ju jättevacker. Fått höra att E6an är tråkig. Ni måste haft skygglappar för den är ju huuur vacker som helst. Finns så många fina vyer o ställen man vill stanna på. Så förkasta inte chansen att ta E6an för ni kommer att gilla många bitar.

Vi skulle köra upp till Trofors och under den biten stannade vi ett flertal ggr för att fika o vila. Vi valde ställen där vi verkligen kunde njuta av vyerna. Vägarna är ju i toppskick o man kan köra säkert trots att det är kurvigt.  Det blev inte så många bilder men desto med fulltankade på nya ideer på resor blev vi båda. Tyvärr så var det nästa becksvart när vi skulle över Hattfjelldal. Det var en rätt fin stigning men väldigt brant på högra sidan. kanske bra att det var så mörkt. Vyn måste ha varit vidunderlig. Dessutom blev det väldigt kallt på en hel del ställen. Vi var nere i 4,5 grader o vi fröööös massor.

Det var rätt läckert när vi kom till Hattfjelldal. För vi hade sett byn från fjellet..Långt där nere o när vi rullade in så var det totalt tomt. Kl var väl runt halv elva på kvällen. Vi stannade till o klädde oss mer. Själva Hattfjellet såg vi siluetten av.

Passet upp mot Tärna såg vi nästan inte alls av. Men vägen var riktigt härlig med mjuka kurvor. Jag har ju åkt där o vet att det är fint. Det blev en hel del stopp o dans på vägen..men till slut körde vi in o parkerade utanför Annikas boende.

Heelt underbart att få sig lite mat, en varm dusch o riktigt trevligt sällskap, som bara Annika kan ge. Jag är så glad att du finns i mitt liv.

Jag frös trots duschen o det blev två täcken o ngn som grymtade om att jag var kall..Somnade åter ovaggad o vaknade kvart i nio med huvudvärk. Kändes som att jag knäckt en vinpava alldelse ensam o jag har inte tagit ett glas på två veckor..Men jag var tvungen att köra med öppet visir över fjället så det var nog allt syrerikt som jag inhalerat som gett mej värken..Den gick över innan det var dags för nästa eskapad.

SÖNDAG

Annika skulle börja jobba halv två så hon ville hänga med o visa lite olika ställen för oss. Vi började med Laisaliden. Där gick vi efter spångarna en bit o kunde se Hemavan. Det ligger högt så man ser hela dalgången.

Vi hade sett ett fint vattenfall under vägen upp o Micke hade hittat ett väg som vi kunde köra fram till. Det visdae sig vara liite problematiskt. För där det var som brantast så var Annika tvungen att stanna o backa nerför i lösgrus. Hon är en pärla o manövrerade karetan utan större problem. Vi tog oss fram till fallet o fota o  njöt.

Nu är det ju så att både jag o Annika gillar stenar och vi plockar den..Jag lovar, det är inte en o två utan FLERA. Nu hade hon ju fått syn på en på andra sidan. Den skulle hon bara ha.. Jag stod o kollade hennes färdväg o väntade på att få plocka upp en blöt brud ur fallet..men icket.  Trägen vinner. Hon fick sin sten och några till. 

När man kör bakvägen till Tärna så kör man på grus. Den är fin o det finns en hel del att spana in på. Vad jag inte visste var att det finns en riktigt fin badstrand där på baksidan. Det är nog för inhemskingarna men nu vet även vi om den o det är nog inte helt otroligt att jag åker dit en dag.

Avslutningsvist åkte vi till andra änden på Tärnasjön. Vyn är väldigt vacker och vi satte oss o surrade medans fotografen jobbade.

Jag hittade lite fler stenar o vi bestämde att det nog är smartast om de får föja med Annika hem..När hon kommer tillbaka till stan. Min hoj var full o det var ju Mickes åxå.

Våran avfär blev sen.. Vi såsade på efter att Annika gått o packade o åt. Sen startade inte Mickes hoj..igen..Men som tur är hade han med sig en stark brud.. Efter andra knuffen hostade den igång. Dags att byta batteri herrn.

Vi kände oss riktigt trötta o det kändes som att man bara ville köra hemåt. Sängen hägrade.

Det finns en hel del fina ställen på vägen som ni inte ska missa. Ryfjället som tornar upp sig med sin spetsiga topp. I foten av det finns ett riktigt fint fäbodsområde som är värt att stanna vid. En liten badstrand finns åxå för den osm vill det.

Ett vattenkraftverk ner åt höger som är fint att besöka o dessutom för den som fiskar så fins otaliga ställen att stanna på.

Vi körde på o när vi kom till Slussfors så kände jag att ögonlocken var riktigt tunga. Vi fick stanna o koka kaffe. Ärligt så funderade jag hur jag skulle orka köra de sista 25 milen. Men det måste ju gå. Hade jag suttit bakpå så hade jag somnat.

Nu var vädret rätt grått o vi trodde att vi skulle råka på regnet, men vi hade tur. Det kom en liten skvätt vid Sorsele men så lite så vi hann inte bli blöta. Jag hade faktiskt inte ens med mej ngt ställ, kanske därför vi klarade oss så bra. 

Vi laddade med onyttigheter i Arvidsjaur o fortsatte ganska snabbt vidare. Vi ville köra innan mörkret kom. Jag hade ju inte riktigt koll på tankmätaren o när vi kom till Älvsbyn hade jag 0,9 kvar att köra. Lite tur måste man ha.. Micke har dock alltid med sig en dunk så vi var ju inte helt uppställda.

Att köra in på gården hemma o parkera hojjen, kliva av o sträcka på sig. Det är skööönt. Det var 7,5 grad så det kändes underbart att komma in. Bastu hade inte varit helt fel men jag har ju bara dusch. 

Resan har varit heelt underbar och jag tror nog att det inte dröjer så länge innan vi packar för nästa äventyr. Vi är rätt lika när det gäller sånt o det är ju tur. Återigen har jag fått möjligheten att se platser jag aldrig besökt tidigare så för mitt vidkommande så är jag riktigt nöjd.