Alla inlägg under juli 2012

Av Anki R - 27 juli 2012 19:54

Blev inbjuden av min vän Annika att komma upp o besök henne. Hon är en riktig äventyrslysten dam som lever ett härligt liv just nu. Så häftigt att man i mitten på livet tar chansen att prova på att göra andra saker än vi vanliga. Så just nu jobbar hon som kock på ett av hotellen i Tärna.

Efter många om o men så packade jag ihop mina saker..en väska med sängkläder o handduk o lite kläder. O resten en massa grunx..  o begav mej iväg.

Jag hade avtalat en dejt med en kompis uppe i Arvidsjaur så jag hade en tid att passa..Ärligt så är det en lite svår grej för mej.. I jobbet är jag klockren men när jag är ledig så är det så mycket som jag vill göra. 

Mitt första stopp blev i Hundsjön. En sjö som ligger i anslutning ill Vändträsk, fast på motsatt sida. Den är jättevacker och om man bara tar sig tid att stanna så kan man få sig riktigt fina bilder. Lite oansenlig och om man inte är uppmärksam så missar man den helt.

Vidare så passerar man Vändträsk och , visst det är en vacker sjö ( jag hade min stuga där) men för att få fina bilde så måste man köra en annan väg för att få den ultimata bilden...Men det blir en annan resa.

 När man åker mot Älvsbyn passerar man Alträsksjön..Stanna till om du har tid..Det finns ett ställe som är jättefint att fika på. Man kan åxå fiska. Finns en massa roliga jaktsugna gäddor i vassen..

Precis när man passerat korsningen till Brännberg kommer man till en sjöbank..Där innanför till vänster finns ett kanonställe att campa på. Dessutom kan man få fina bilder morgon o kväll.

Om jag skulle stanna på varje ställe som Jag tycker är fint så skulle mina resor förmodligen ta flera veckor...Tuur att jag hade en tid att passa.Jag måste erkänna att jag inte stannade så många ggr på väg till Arvidsjaur..Trots att det finns otaliga ställen att titta på. Vägen är helt underbar att köra och man kan bara inte hålla rätt hastighet. Naturligtvis menar jag att jag krypkörde.

Ett antal renar hade hittat asfalten men det är så rakt så man missar dem inte alls, trots att man har dålig syn. 

Framme i Arvidsjaur åt vi på Hans på hörnet. De har en lunchbuffe och jag valde Fiskgratäng och en bit blodpalt..Jaja..nää det var inte äckligt . Det var jääättegott. Rekommenderas.

Nu skulle jag då fortsätta, men..jag har ju aldrig varit förbi kyrkan. Klart..Jag körde dit o fota..Men av ngn anledning så hade de ngt i kyrkan så jag ville inte störa o gå in. Den är riktigt fin utanpå.

Det är konstigt men just runt A-jaur finns det en hel del renar och bara där..Sen har det varit dött.. Inte ett djur på hela vägen. 

Mellan Arvidsjaur o Sorsele finns det massor med ställen att stanna på. Jag hade inte så många medtrafikanter så jag kunde stanna på alla möjliga konstiga platser. Vägen är relativt kurvig men är man uppmärksam så kan man hitta små guldklimpar. Jag stannade till o tog några foton eftersom.


Naturligtvis tog jag genvägen rakt över till Tärnavägen från Sorsele..Den är helt ok att köra vilken farkost man än använder. Desstom finns det en hel del fin natur under färden. Så ta er tid.. Stanna då o då och njuut..

Normalt är vi ju duktiga på att alltid vara så stressade. Jag bestämde mej att så ska det INTE bli i sommar. Nu ska jag ta mej tid o titta. Man kanske aldrig får chansen igen. O vet ni hur bra jag mår..

Vägen till Tärnaby är stundvist riktigt vacker. Det är ju som vanligt att när man är på väg till Norge så tycker man gradvist att det blir vackrare och vackrare. Men sedan när man åker tillbaka hemåt så är man så mätt på intryck så man tar knappt en bild. Ja nu pratar jag för min egen del.

Faktum är att man mestadels av tiden håller sig på en väg som går utmed vatten. En bra övning inför Norges smala vägar. Skillanden är att man kan stanna o fika o ta bilder utan att stoppa upp all annan trafik. 

Slussfors är ett fint ställe att ta en paus på. Ett litet samhälle med en jättefin fors. Kör in över bron o stanna till en stund o ta några kort. En solig dag är det säkert fantastiskt vackert.

Jag stannade inte så många ggr fram till Tärna men jag lovar, det finns saker att undersöka under hela vägen. Ryfjället med sin toppiga topp är läcker och man tror nästan att man kommer att köra in i den. Lilla björkvattnet följer en i flera mil o vägarna går längs vattnet fram till Gautan i Tärna. Det ligger små stugor utmed sluttningarna och jag förstår att våra stora idrottare kan längta tillbaka till detta vackra. För nog är det en lisa för själen att få sitta i lugn o ro o titta utöver detta storslagna.

Väl framme i Tärna kände jag mej ganska så slut efter alla intryck. Men Icket..Annika hon ville absolut ut o visa mej lite. Sagt o gjort vi packade ur min bil o fyllde vattenflaskorna o drog iväg.

Färden gick först in i skogen för att vid sjön få en fin vy över Tärna. Egentligen mycket större än man tror. 4 km långt (nästan i paritet med Sattajärvi som är 6 km) men med ca 450 inv. Husen ligger på fjällsidan och om man tar sig tid att åka upp o titta så finns en hel del fina hus. 

Joebäcken blev vårt nästa stopp. Orkideer vimlar det av och de har flera färger. Förmodligen så finns det ngt i marken som gör att färgerna varierar. 

Bäcken är väldigt vacker och när man kommer ner till den lilla stenbelagda stranden så är man såld. Ser ut som silverbitar i kvällsolen. Man kan bara inte låta bli att förse sig med nga vackra exemplar. Till saken hör nu att både jag o Annika älskar sten...så ni kan ju bara ana vad vi gjorde tillsammans.

Vidare hade Annika bestämt att vi skulle köra runt ett av fjällen. Stora björkvattnet sträcker sig nga mil o övergår i lilla Björkvattnet. Så detta följde oss hela vägen. Det finns i stort sett bara grusvägar i Fjällen och de är verkligt fina. Man kan utan problem åka på dem med hoj. Hårt packade. 

Det blommar förfullt just nu och prakten är enorm. Tom smörbollar fanns. Vägen slingrade sig upp o ner och det finns inte så många raksträckor eller fält. En cykelsemester i Tärnafjällen skulle nog ge både kondis o styrka.. 

Väl hemma igen blev det pizza med päron och ädelost. Till det fick man choritzo i lövtunna skivor o en god sallad. Lite vin. sen tillbringa vi tiden till chill o en massa tjejsnack..Jag kan säga att det blev sent.


Dag 2

När vi fått i oss frukost packade vi ihop en matsäck o drog iväg.

Uddens dansplats fick jag se. Ett uteställe på sommaren. Bl a Brolle hade varit där helgen innan. Låg vackert till och nog hade man kunnat ta sig en svängom men vi var ensamma o Annika hade inte sjungit upp sig så vi lät det vara.

Laxfjället var nästa destination. Det är det fjället som Tärnaby är byggt vid. Vi skulle upp till Anjabackens topplift. Det hade Annika bestämt. Ja det var ju bara lydigt att följa med..1km rakt upp. Brant..Jag loovar..det kändes i benen o svetten lackade. Man fick ta av sig tröjan o när vi kom upp fick vi ta på oss igen för där blåste det riktigt snålt. Men det var vackert.

Om ni nu går dit upp så ha bra skor, för stundtals så är det ordentligt brant. Sen är det ide att utrusta sig med skalkläder för man tar av sig o sen tar man på sig. Vattenflaska är ett måste.

När man väl kommt upp på toppen så kan man fortsätta till nästa topp och det som är lite lurigt med den toppen är...väl uppe på den har du en 360 graders vy. sällsynt, så passa på att uppleva det.

Nedför var ett äventyr för sig. Man får ta myrsteg och passa sig så man inte halkar. Jag fick ett rejält släpp på en sten och gissa hur det kännts att ramla på rumpan med ett gäng stenar i bakfickan..ojoj

Vi träffade lite folk som var på väg uppåt. Endel riktiga hurtbullar o andra som vägrade fullfölja. Jag kan medge att det var skönt att sätta sig i bilen igen.

Färden gick nu mot Hemavan. ett samhälle som på sommaren inhyser ca 200 inv och vintertid växer enormt. Ta er tid att besöka Naturum för vägen upp dit är en upplevelse för sig. Det finns massor med vackra hus där. Liknar en alpby och det skulle inte göra ont att ha tillgång till en sån stuga under vinterhalvårets utevistelser.

Vi körde mot flygplatsen. Ja det finns en flygplats. Rätt häftig landningsplats precis vid fjällets fot. 1200kr från Stockholm t o r. Billigt att slippa köra hela vägen.

Strax innan landningsbanan fick vi syn på en liten damm. V- formad och något som jag aldrig sett förut. Lyckan var ju total när vi upptäckte ett gäng vackra stenar på stranden. Nåväl, hela världen är full av stenar och jag kommer inte att fylla min trädgård med dem. Tänk den dagen jag ska flytta...suck.

Nästa mål kom att bli Ruttjebäcken. Ett besöksmål som finns angivet i turistbroschyrrna. Det är en ravin som kommer från fjällen och den är verkligen vacker. Vattnet som kastar sig ner mellan klipporna. Vi vandarade uppåt o när vi gått en bit så kunde man gå nerför en trappa o ut på hällarna. Där blev det lunch o kaffe. 

Det fanns folk som solade o badade när vi kom. T o m nakna..Men jag tyckte faktiskt att vattnet var liite för kallt. Ja Annika hon klädde ju av sig o badade fötterna. Ja vad hade man väntat sig annars..;)

Tiden gick fort o vi konstaterade att om vi skulle hinna med allt så fick vi nog fortsätta. 

Annika är fenomenal på fjällfloran. Hon är som ett levande uppslagsverk. Bara att fråga. Hon liknar Stig-Helmer till sättet..Absolut inte till utseendet även om han nu är lite söt på sitt sätt.

Hon hade hittat några arter som hon var osäker på så vi skulle åka upp till Naturum för att kolla i fjällflorebibeln. Undertiden som hon bläddrade i den så roade jag mej med att kolla på utställningen. Det fanns ett stenbord med de flesta stensorter. Ja det gjorde ju inte direkt ont att glutta på dem. Sedan gick jag o klappade på alla olika pälssorter. Lon var absolut skönast att ta på.

När vi var klara däruppe så hade vi ett ställe kvar att se och det var Laisaliden. Ett hotell med känd för sig goda mat. För lääänge sedan var det ett par som kom o förälskade sig i platsen. Byggde upp det. Nu är det samma kedja som Annika jobbar på, som driver det. Drottningsleden utgår därifrån. Vyn är vacker och man ser milsvida..Strax nedanför går en bäck med ett fall som är otroligt vackert. Men det är en bit att gå så vi hoppade över det. Vägen hem tog vi runt Laxfjället. Bäckar, fall o badstränder avlöste varandra. Men man kan inte stanna vid allt som man ser. Vi passerade ett stenbrott men tyvärr så var vägen bommad så vi kunde inte ta oss dit. Väl hemma blev det en dusch, pastsallad o Ernst. Jag kan lova att jag hade svårt att somna. massor med intryck o spring i benen.

Dag 3 (hemåt)

Slog upp mina blå vid 7 tiden. Tog kameran och gick ut på balkongen. Det var en väldigt fin morgon. Solen värmde. Annika snusade på till framåt 8 så jag hann packa ihop o grejja på  en hel del. Jag kom iväg strax efter 9 och hade då en liten matsäck med mej. 

Jag hade bestämt mej för att köra till Hattfjelldal på Norska sidan. Man får ju passa på när man ändå är så nära. De första två milen var väl inga speciella men ju närmare gränsen jag kom desto vackrare blev det. Vägen är i riktigt bra skick. Precis på gränslinjen blir vägen en meter smalare. Då börjar äventyret. Krokigt o slingrigt med höga vackra fjäll runtomkring. Vid ett ställe som jag stannade på, upptäckte jag till min fasa att om jag parkerat 10 cm längre in mot kanten hade jag ramlat nerför ett stup. Tuur som en tok. Fick liite högre puls.

Tyvärr så är vägarna såpass smala så man kan inte stanna o föreviga allt, även om man så gärna vill. Hittade dock en parkeringsplats invid ett älvsutlopp. På ena sidan ett fall som kom ner i älven och på andra sodan en oändlig sjö där fjällsidorna kom ner till. Väldigt vackert o fridfullt. Många vita stenar som blev förpassade in i min baklucka, fanns där.

Vidare ner mot hattfjelldal passerade jag Hattfjellet med sin ngt kufiska form. Den utmärker sig.

Samhället är väl som vilket typiskt norskt samhälle. Men jag var tvungen att köra in fö att kolla hur jag skulle fortsätta. Min planering hade ju inte varit så bra så att jag hade en detaljerad karta. en det fanns där. Väg 804 skulle jag nu följa och den gick till Dikanäs.

Vägen var väldigt kurvig o skogen tät och blev bara smaare o smalare. Man ville inte gärna mötas för man körde utefter bergssidan o nedanför hade man stup flera hundra meter ner.

Ta den vägen, den är fullt körbar och den passar otroligt bra för hoj, för då kan man stanna. Den är asfalterad men väldigt kurvig. Har otroliga vyer. Man känner sig som en lilleputt i allt det enorma, vackra. Höga fjäll som tornar upp sig så högt så du inte ser slutet på dem igenom sidafönstret. Vackra fall som rusar nedför fjällsidorna. små hytter utslängda här och var. Ja man har sockerdricka i kroppen av både det vackra o känslan av äventyr. Man har lite andnöd när man möter bilar, men det går med nga cm marginal. 

På ett ställe kunde jag besviket konstatera att det bara inte gick att stanna. Vyn var överväldigande. En dalgång lååångt därnere med en glittrande fjord som ringlade sig..Men nepp..omöjligt.

Fick möjligheter att stanna nere i dalgången vid ett fiskeläge. Alldeles invid kom ett fall nedstörtandes. Så jag fick åtminstone den på bild. Sen var ju stranden o fjorden rätt vacker åxå..Åsså fanns där sten..ja jag stannade ett tag o det blev en liten skörd. Tiden hade sprungit iväg o klockan hade hunnit bli halv två.

Fortsatte min resa o när jag passerade gränsen konstaterade jag att det vackra fortsatte ett bra tag till. Sååå vacket så det gör ont i en. Och trots att jag blir en livsfarig förare så gick det bra. Mitt huvud går som en nickedockas..Fram och tilbaka, noll kontroll. Otroligt att det inte lossnar.

Skönheten blir en helt annan när man kommer upp på fjället igen. Platt o mjukare. Men vägen fortsätter att vara kurvig fram till Kittelfjäll. Och man får en till kick precis innan Kittelfjäll för då tornar sig den gigantiska fjällen upp igen. Men unnderbart är kort o snart är man nere i verkligehten igen. konstaterar att man har 9 mil kvar till Storuman o inte så många liter kvar i tanken..Jaja. man får hoppas att det finns en vänlig själ i skogarna framöver. Ingen fara, jag klarade mej. Men jag hamnade på en grusväg. Körde i 5 mil innan asfalten återkom. Visst det var fint landskap men vid det här laget var jag ganska mätt på upplevelser så jag längtade faktiskt hem.

Jag kom mej till Storuman, tankade, köpte en glass. Lunchmaten kom jag ihåg i Kittelfjäll o då var jag rejält hungrig.

Vägen mellan Storuman o Sorsele är ju jättefin, förutom 2 mil från Sorsele där man håller på att göra om vägen. Kattskallar får jag väl säga. Skulle nog undvika at ta den vägen med hoj. Vi kröp ganska långsamt. 

Jag tog mej hem o var jättenöjd med mitt lilla äventyr. Ska klart göra om detta igen när möjlighet ges. MEn jag kan nog konstatera att nästa gång blir det med hoj eller med chaufför. Finns så mycket att se o njuta av. Varför vänta när man kan..Jag rekommenderar det jag gjort och det antar jag redan att ni fattat av mina positva ord på resan. Tack för att ni gjort mej sällskap. Snart åker jag ut igen.

ANNONS
Av Anki R - 22 juli 2012 19:49

Två brudar på rull i outforskad terräng. Njää det är nog en sanning med modifikation. Men har jag tur så ser jag ngt nytt. För mej är ju Tornedalen hemmaarena.

Vi har pratat om att göra detta sen förra sommaren så nu får det bli av. 

Måndag och verkligen en toppendag med både sol o värme. Den är som gjord för att känna fartvinden.

 Vi börjar hemma hos mej o när kristina kommer så upptäcker hon att hennes ena väska varit öppen o förmodligen har extrahandskarna ramlat ut. Hon ska hämta en grej o sen tanka så jag agerar hämtare.

Jag plockar upp nga saker som hon behagat att tappa ur o träffar henne vi macken.

Vi bestämmer att vi kör över Niemisel. Nu hör det till saken att jag, medans jag väntat, holkat i mej kaffe. Å vad händer då..Jooo man blir ju nödig alldeles för fort. Det resulterar i att vi får stanna efter två mil..Ojoj hur ska detta sluta.

Vid första stoppet fotar kristina skylten för att lägga ut bevis. Dränerad så kan jag fortsätta o nästa stopp blir Morjärv. Törstig som bara den!!! Krisitina passar på att köpa på sig mer dryck. Sen måste vi ju dokumetera..

Det är då vi upptäcker vad första stoppet inneburit..Telefonen är borta..Vi letar o letar, men den är inte med..Den föll nog ur under vägen. Ja det blir en signal till Telia,som svarar DIREKT. Otroligt..Annars brukar man få höra..Du är samtal 75 och beräknas till 45 min. 

SIM kortet spärrat. Ja så är det nästa instans som ska meddelas. Polisen! Och det brukar vara lika illa där..Men de svarar direkt. Vad har hänt!!! Har de gått telefonkurs..Ja så är allt ordnat så vi åker till Överkalix o inhandlar ngt i maggen o sen en flaska vin...Nej vi börjar inte nu men vi tänker oss ett glas ikväll när vi kommit fram.

Eftersom det är vägarbete mellan Överkalix och Jokkfallskorsningen så hade vi tänkt ta omvägen till Övertorneå. Det blir nog 5 mil längre men i tid så sparar man inget.

Vägen är bred o rätt bra. Mycket skog passerar man. Massor med småvägar finns så ngnstans därinne finns det guldkorn att utforska. En dag ska jag göra det åxå.

Övertorneå ligger verkligen vackert, men ngt större ös i samhället är det inte. Vi stannade o köpte kaffe o glass och satt o kolla på livet..Livet innebar en ung tjej som klippte gräset runt oss. Hon verkade ha siktet inställt på just oss för vi hann dricka kaffet o äta glassen medans hon klippte..Ngt större samtal kunde inte föras.

Innan vi fortsatte vidare passade kristina på att köpa glutenfritt bröd på konsum. Med tanke på att det blir fler o fler tjejer som kör så förvånar det mej att man fortfarande känner sig som ett utställningsföremål när man står o väntar. Där var det många som titta men ingen kom fram. Jag såg väl farlig ut.

Vi tog vägen via Ruokojärvi..Den är inte helt ok men de hade faktiskt lagat de värsta bitarna så Kristina brassar utav bara den. För mitt vidkommande så finns det så mycke att titta på så egentligen borde jag inte köra. Jag vinglar som en skadeskjuten fågel fram o tillbaka.

Eftersom vi inte stannat o fotat ngt alls så fick Pirttiniemi bli fotad. När vi står där kommer en man körande på en gammal moppe. Ja det är väl ngn som är nyfiken..Döm om min förvåning när min kusin, som jag inte sett på 20 år, stannar vid mej. Jag får en kram o vi summerar livet då och nu. Vi konstaterar att det är bara ochet kvar..Ung och vacker har passerat. Kuul att man fått möjligheten att ses igen.

Vi fortsätter vidare mot Korpis, där vi ska sova två nätter. Korpis lever upp en hel del under sommaren. Det är lite liv nästan hela dygnet. Framförallt mopparna lever nattetid..Tuur man har proppar.

Pappa ser ut som en fågelholk när vi ringer på. Men han blir verkligen glad för sällskapet. Det vet jag, för normalt går han o lägger sig vi 21 snåret. men nu sitter han o surrar fram till 22.30

Vi kommer i säng vid ett och somnar direkt.


Tisdag morgon stiger jag upp vi 8. Går ner o gör frukost som jag äter ute med pappa. Vädret är heeelt underbart. Varmt o soligt. Idag ska vi göra Pajala bl a. Sen på kvällen vankas det surströmming. Medans kristina sover sin skönhetssömn så passar jag på att handla.Det finns en ICA affär i byn  o dit kommer alla. Jag träffar en gammal lärare, som naturligtvis inte känner igen mej. Dessutom träffar jag ett tyskt par som flyttat till byn för nga år sen. Strongt, måste jag säga.

Vi kommer iväg vid lunch och vägen till Pajala är som en golfbana..ja inte gräsbelagd men full av gropar o hål..Ondulerad fast på ett ngt brutalare sätt. Visst den är lagad bitvis och genom Sattajärvi är det som en autostrada. Det enda som skiljer dem åt är att det inte är fri fart utan 70 km genom i stort sett hela byn.


Pajala. Ja där har man haft mycket kul så när man kommer dit o det är heelt dött så blir man lite besviken. Det ser ut, i stort likadant som i början på 80talet när jag gick gymnasiet. Men jag räknar faktiskt den tiden till det roligaste jag gjort. Ja förutom skolan då!!!

När vi nu var i Pajala så passar vi på att tanka. Och tänk att där kommer en karl fram till Kristina och jag tror nästan att hon ska bli kvar där..Men det är tydligen hojjen han ville åt.

Vi kör ett varv o parkerar på kommunhuset Nu är det ju sommar så vi tänke att de nog är stängt. Vi har hela parkerigen för oss själva. Döm om våran förvåning när det kommer fram en man till oss och på bred skånska säger att han tycker det är så häftigt med två tjejer på hoj. JA tänk vad världen är liten. 

Innan vi fortsätter vidare så hälsar vi på min morbror som fyller 89 år. När jag var barn tillbringade jag en hel del tid med honom. Det kan konstateras att det är nog därifrån jag fått mitt motorintresse Och roligt var det. Nu hör det till saken att jag inte träffat på honom på två år och är en smula orolig för om han ska vara senil. Men gubben känner igen mej och blir så glad så han gråter..Sötmorbror där. Sorgligt att man blir gammal o trött annars hade han fått följa med..jag föreslår det men får et NÄHÄ..till svar.

Nä med den här snigelfarten kommer vi inte hem ikväll så nu var det dags att gäsa iväg på nya äventyr. 

Nu var det riktigt varmt och farten kändes skön. Vi passerade Pajala flygplats. Mitt ute i inget..Häftigt. Färden gick vidare till bron i Anttis. Bron i anttis?? säger många..Ja det finns en. Men man måste köra in för att passera över den. Vattnet är väldigt högt nu och just där är det väldigt vackert..Åk o kolla.


Därifrån svängde vi av till Tärendö. För mej är det ett festställe med en världskänd bifurkation. Tärendöholmen där jag varit flertalet eldfester. Dock kört de flesta gångerna. Tärendö ligger väldigt vackert o är en ganska stor by, om man kör in. Det enda man ser är tre korsningar. Men kör in om ni har tid så ser ni ngt helt annat. Dessutom har de en väldigt vacker kyrka.

 Vi skulle köra ner till Jokk o fika. Under vägen ville jag visa brudslöjan, ett fall som speciellt under vårflödet är väldigt vackert. Men även nu var det sevärt. Kommer rinnande ut från skogen. Finns skylt så man missar det inte om man kan läsa.

Strax där mitt över älven ligger paradiset Limingoån. Normalt kör vi dit från andra sidan men nu ville jag bara visa Kristina. Liite besviken blir man när slyet växt sig så högt så man knappt ser älven ens. Hur tänker vi häruppe. Vi måste ju visa det vi har och det gör man inte med sly..Synd för våra turister.

Lite längre ner kan man följa älven och den är ju jättevacker även där. För att inte tala om Jokkfallet. Underbar natur o själva byn är en söt by. Kör in även där. Ta ett bad på deras badstrand.

Framme där träffade vi två ekipage. Ett par som kom från Luleå. Återfallsknuttar. Och ett par från Hakkas som bara gjorde en dagsutflykt. Roligt att språkas. Att köra hoj innebär att man oftast pratar med varandra när man träffas. Om inte annat så om hojjen.

Vägen hem mellan Jokk o Korpis är bumpy road men klart körbar. Väl hemma var maten klar o bastun varm.. Gissa om skönt en sån dag. Jag kände mej riktigt trött.

 

Onsdag o nu skulle vi åka hemåt. Vi steg upp i tid, passerade mammas grav och kom iväg innan lunch. Vi tog vägen via Ohtanajärvi till Aapua. Ni vet där man spelar bilbingo på sommaren. Vägen är asfalterad men dålig. Massor med gupp o hål..Och skoooog. Men det var kul att passera byn för jag var där mycket som barn. Min bästis familj kom därifrån.

Vägen till Svanstein genom skogen är riktigt rolig. Rätt bra o kurvig. Man kan köra rätt fort o njuta av sköna kurvor. Lite mer småbyar efter vägen som gör det mer spännande.

Svanstein ligger vackert vid älven o har en fin kyrka. Dessutom har de liksom Hollywood placerat ut namnet uppe på berget. Nästa vinter ska jag testa backarna där.

Vi tog rygg på nga finnar på vår väg ner till Kattilakoski. Jag har passerat tidigare men aldrig stannat. Det är nya ägare och visst huset o älven är ju fina...maten sådär. 

Nu hade jag mitt nästa mål o det var Aavasaksa. Har hört att det ska vara fint däruppe..Vi körde upp o parkerade. Riktigt svettiga var vi. Skönt att ta av sig men huga vad mygg. Vi var upp till restaurangen o Kejsarens jaktstuga. Den var vacker. Men tornet vågade jag mej inte upp i. Genombrutna spiraltrappor..Huga. Så utsikten såg vi inte. Bara en massa döda tallar. Lika där..gnällig som jag är..Ta bort dessa eller åtminstone några..så att man ser den fantastiska vyn. Jag såg att man kunde gå ut lite längre ner o då kanske ha fått en riktigt fin vybild. Får ta det nästa gång.

Vi skulle ta vägen ner genom Finland till Happis o naturligtvis stannade vi o Ylitornio för de sedvanliga longdrinksen. Sen är Kukkolaforsen åxå tradition för oss. När man kör på finska sidan så hälsar inte hojåkarna på varandra. Kändes konstigt. Kukkolaforsen på finska sidan är också en sevärd plats. Kör in o kolla nästa gång ni passerar. Det går att fika där.

I Happis gick Kristina in på IKEA. Hon skulle handla ngt. Jag gick in o ladda min telefon..Ja det kan man faktiskt göra.. Precis vid toaletterna finns ett dubbeluttag. Det ni..Visste ni inte!!!

Eftersom jag aldrig varit på Cape East så åkte vi dit. Tänk att de vågar satsa på ngt sånt..Kaxigt. Jag får väl åka dit ngn o känna på bekvämligheterna. 

Vi körde via Kalix o sen södra sidan mot Morjärv. Den är fin. Kamlungeforsen är ju fotovänlig. Visst det blir lite längre men klart roligare än E4an. Älven är ju så fin under hela vägen. Och vägen är verkligen bra. Dessutom finns flertalet grusvägar där så det finns en hel del att utforska.

Eftersom vi skulle passera stället där vi tror att telefonen låg så passade jag på att fota lite vid Råneälven. Just då hade även myggen somnat in så vi kunde verkligen njuuta av vädret o pauset.

Sorgligt nog så hittade vi inte telefonen men jag har en känsla av att vi bägge var nöjda med vår lilla resa.

ANNONS
Av Anki R - 22 juli 2012 18:11

Jag har aldrig varit till stora sjöfallet. Många av mina vänner har berättat om naturen däruppe, men det är alltid svårt att föreställa sig något oupplevt. Sagt och gjort..varför vänta..jag åkte dit. 

Lördag morgon o kl är 7. Natten har varit lång för jag hade så svårt för att slappna av inför resan.

Lite groggy av för lite sömn slår jag upp mina blå o konstaterar att det spöregnar. Jaha..vad göra. Datorn får avgöra..

Det ser ju lovande ut iaf..i eftermiddag ska det bli bättre. Jag åker.

HAr avtalat en tid med en person som jag aldrig åkt med förr, men tydligen så är resmålet inte okänt för honom så det känns ju tryggt. I övrigt vet jag inte mer än vad han heter. Scary..men vågar du så vinner du.

Står på avtalad plats o får ett meddelande om att han blir försenad..Jaja, positiv som jag är så åker jag hem o väntar. 

Efter en timme glider en guldvinge fram på gatan och vi hälsar på varandra innan vi drar iväg.

Jag börjar med att köra först. Regnkläderna är på. Man vill ju inte börja resan med att bli blöt.


Det som är så skönt med hoj är just alla dofter man slås av. Alla ljud (förutom hojjens). Man har en otrolig frihet inom sig o ibland får jag bara såna glädjefnatt så jag skulle vilja skrika. 

Första stoppet blir vid Edeforsbron, där jag tar av mej regnjackan. Kommer lite småskvitter men man är ju inte gjord av socker så jag chansar. Vi fortsätter o Tänk, solen titta fram innan vi är i Vuollerim. Världen blir verkligen vacker av solljuset. Att färdas efter älven är njutning. 

Vi stannar till i Jokkmokk o jag får en fråga av en man som passerar mej..-Är det inte kallt att köra? Ja det är det faktiskt. Det blåser och jag väljer att ta på mej regnjackan igen. 

Efter Jokkmokk kommer de fantastiska Lindströmmålningarna och turist som jag är, måste jag föreviga dem. Har aldrig stannat tidigare men med hoj har man friheten att stanna på konstiga ställen. Eller har o har..man stannar. Visst grymtar säkert folk men det får de ta så länge det inte blir farligt.

Färden fortsätter vidare med ett stopp i Porjus där jag fyller på med bensin. Vi är osäkra om macken i sjöfallet är öppen och chansa vill vi inte.

Vägen mot Ritsen är stundvis rätt rak men har äver otroliga vyer. Man skulle nog kunna ta hur många foton som helst. Faktum är att jag ångrar ett ickestopp.. Lapparna hade satt upp färgad väv som ett hägn. Det hade ,förmodligen av sol o vind, blivit knallrosa. Vilken häftig färg. Ni ser när ni passerar.


Vi möter inte många mcekipage. Men vädret inbjuder nog inte till det. Mitt i allt börjar vi fysa o stannar för att ytterligare bylta på oss. Tanken är att stanna till i Saltoluoktaövergången o koka kaffe. Men då hade mitt ressällskap pratat med folk uppe i Sjöfallet och det var bara ngn kilometer kvar dit upp och vi skulle äta lunch. Jaja, det där med nga kilometer var nog åtskillig mer. Men när vi var framme så var det otroligt skönt att komma in i värmen o kunna ta av sig kläder. 

Vi åt o hade en mycket trevlig stund under lunchen. De vi träffade där hade varit upp till Ritsen o visade bilder på hur vägen såg ut. Det var inte så vacker syn då det varit ett skred, förra våren (tror jag). Men den var farbar så vi bestämde att vi skulle åka en bit uppåt. 


Vädret ser rätt bra ut uppöver. Fjällen är jättevackra. Här o var rinner små vattenfall från fjällsidorna. Man känner sig väldigt liten i alla denna storslagna värld. 

Suorvadammen var nog inte alls vad jag tänkt mej. Jag förväntade mej en hög mur men det var mer en kulle med småsten. Jaja jag gillar sten men just den sorten är inte det jag blir upphetsad av. Däremot kan jag säga att det finns en otroligt vacker stensrt som blir lila i vatten. Den hade jag nog kunnat plocka på mej i mängder.

När man kommer upp på kanten o tittar ut över magasinet så blir man ganska lurad. Det ser inte så stort ut, men när mna fortsätter köra utmed så känns det som att det aldrig tar slut. Magasinet är helt enket enormt. Jag har för mej att Micke, mitt ressällskap. sa att det var 8 mil långt. Vet inte men om det är så..ja då förstår ni.

Vi kör nga mil efter vägen och den påminner om Norge. Förutom att den är väääldigt smal o otroligt dålig. Visst den är asfalterad men trasig. Och det går att köra om man håller en ngt lägre hastighet. Ett ganska stort område är skadat av raset och det håller man på att repa. Men det går att passera.

Vi stannade utmed och gick upp till ett av fallen. Micke gick ner till ravinen för att fota och jag passade på att fortsätta uppåt. Verkade som att det var en vältrampad stig jag funnit. Väl uppe så såg man jättelångt. Jag tog många bilder och det som jag faschinerades av var att det växlar väldigt fort. Ljuset förändras hela tiden. Solen lyser men molnen färdades oroligt fort. Samma vy kunde förändras helt beroende på hur molnen låg. Jag pulade på o hittade både blommor och stenar och tiden rusade. Micke låg o kröp på marken för att få "bästa bilden". Tänk vilka jobb vi kan ha. När jag blir stor ska jag bli stenletare på heltid...hehe.


Vi vänder tillbaka och då säger han att vi ska passa på att titta på fallet när vi passerar. Fallet?? Ja stora sjöfallet!!! Alltså. Ärligt! Har aldrig tänkt på att stora sjöfallet är ett fall..Det finns så många konstiga namn utan innebörd så det är nog inte så konstigt egentligen. Jag trodde att det bara var en fjällstation.

Sagt o gjort, vi svänger in på en smal asfalterad väg o kör nästan ner till fallet. Enligt Micke har fallet varit stort från början men på grund av regleringen så har man lett om vattnet o byggt underjordiska gångar. Ett enormt arbetet som man bara ser resultatet av. Ja då hade jag sett det.

Vi fortsätter neråt o stannar till vid Saltoluoktaöverfarten men båten står på andra sidan och platsen är ganska ödslig. Det är väldigt vackert i Saltoluokta, så passa på att åka dit om ni har möjligheter. Maten är dessutom högklassig så det ska man inte missa.


Resan ner till Porjus flöt utan större missöden och där tankade vi. Samtidigt försökte ett par tyskar fylla sin BMW men det gick ikket. Deras kort funkade inte. Men det finns goda människor överallt. Kvinnan som drev kiosken kom till deras undsättning. de fick låna hennes kort o betala henne.

Strax nedanför Porjus går rester av den gamla vägen. Vi åkte in på den o fick se en gammal bro som man använt för både tåg och bilar. En järnbro som vi fick veta hette Älvsborgsbron. Rätt kul namn. Efter nga foton fortsatte vi. Målet var Pakkobron. En bro som byggdes i slutet på 1800-talet. Inlandsbanan är det och Tåget som går där brukar stanna för att de som åker med, får chans att se näcken spela. Dit skulle vi.

Efter Ligga svänger vi in på en grusväg. 3 km längre fram uppenbarar sig en vacker stenbro. Bäcken som rinner under den är vacker, om man inte går över bron så missar man fallet. Många fall har jag sett men detta är riktigt vackert.

Vi sätter oss o fikar på hällarna. Kan tänka mej att en solig dag skulle vara helt underbar att tillbringa där.

När vi sitter o pratar så ljuder tågsignalen. Micke agerar blixtsnabbt..Tåget kommer. Nu ska vi fota. Tyvärr var tempen såpass låg så näcken uteblir. Men tåget får vi på bild. Och faktum är att näcken kommer ner o pratar med oss. Han äger huset invid bäcken och brukar gå o sätta sig om tempen överstiger 15 grader. Så nää jag får ju inte se honom im action..Men ni, JAG har träffat honom..påklädd.


Vi blev där ett tag för bilderna måste tas. Så medans fotografen gjorde sitt jobb gjorde jag mitt. Jag hittade nga fina stenar som nu ligger här hemma. Lättroade typer.

På väg hemmåt hade skymingen börjat. Vi hade en fantastisk kvällsol så reskompisen ville dra en repa in efter Kvikkjokksvägen. Ja varför inte..jag har ju aldrig varit där..Vi körde nga mil o både Micke o jag fick nga foton...JA vi ska nog inte jämföra kvaliten men jag är nöjd med min egen prestation..;)

Kanske får jag återkomma med reseberättelse därifrån.

Vi vände när ljuset blivit sämre och passerade snart Jokkmokk. Rätt dött men då var ju kl 1 på natten. Dimman hade börjat lägga sig och jag hade enorma problem med visiret. Det immade av fukten o min andedräkt.

Vi stannade flertalet gånger för att vi frös. Vi klädde oss ännu mer och mitt i allt så kom Micke på att vi skulle koka kaffe. Tuur han var så smart för det gjorde att jag klarade av att köra hem. För jag lyckades bli ganska varm.


Medans vi väntade på att kaffet skulle koka så stannde en bärgningsbil hos oss. Killen som körde frågade om vi hade ngt problem med hojjarna. Det hade vi ju inte men vi frös. Tänk att han stannde. Helt suveränt. Han berättade för oss om en olycka i Svartlå där en ung kille fått sätta sitt liv till. Vi kom att passera stället på hemvägen. Kändes som en onödig händelse, men man vet ju inte vad som hänt.

Vi kom väl hem vid 3 tiden och då hade vi stannat flertalet gånger. Micke han studsade som en boll för han både frös o var trött. 

Väl hemma så blev det en kopp the o en lååång dusch. 

Jag är jättenöjd med resan o sällskapet. Hade inte Micke varit med hade jag ju missat en massa...för att inte nämna Näcken. så TACK Micke för att du följde med.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se