Direktlänk till inlägg 1 augusti 2011

Norgeresan dag fem

Av Anki R - 1 augusti 2011 10:58

Ajojoj trots all stoppning man har runt kroppen så kändes brädorna från sängen. Hade iaf sovit bra. Men denna morgon vaknade jag INTE sist. Yipiee...Fler som va trötta av resan.

Molnen låg så långt nere så att bergen syntes bara till hälften.

Frukost intogs och vi hade två alternativ idag. Antingen skulle vi köra till Mo i Rana eller så till Tärnaby. Vi var ju tidsoptimister så vi siktade på Sverige. Nåja...vi ser ju.

Regnkläderna fick vänta för det såg inte regnigt ut. Kvällen innan hade det åskat en liten stund och på himlen såg vi två regnbågar. Inte så ofta man ser det men det händer ju.

Vi packade ihop alla grejjer o påbörjade vår trip. Fösta anhalten kom att bli Saltströmmen. Sorgligt nog tog ju dimman bort en hel del av det vackra, så jag kommer att åka samma väg ngn för att få se allt "på riktigt".

Jag fick den delikata uppgiften att köra först. Väg 17 är en relativt nyrepad så asfalten är jämn o fin. Och de som säger att den är tråkig att köra har fel, enligt mej. Den är både vacker o skön att köra.

Fram till Saltströmmen kändes lite som en transportsträcka.

Saltströmmen, för mej, är en massa roliga minnen. Jag o min fd man brukade åka dit o fiska sej o torsk med haspel. Vi fick alltid en hel del. Våran bröllopsresa gick åxå dit. En verklig tid av lycka, så jag känner för den platsen. En plats att må gott på.

Vi stannade vid brofästet och gick ner till strömmen. Fantastiska virvlar som troligen var fyllda med fisk. Det kokade. För en gångs skull var det få fiskare igång.

På denna plats är klipporna så otroligt vackert utskurna av vatten som slipat dem. Det ser ut som gammalt trä. De andra gick upp o jag stod o tittade ut över allt vackert, njööt o mådde gott. Vem vet, kanske man aldrig återvänder igen. Kanske gör man det. Framtiden får visa.

Uppe vid parkeringen hade gänget träffat på hojåkare som skulle uppåt. De hade sitt äventyr på Lofoten framför sig, vi hade vårt neråt, framför oss.

Nu behövde jag inte köra först, vilket jag tycker är skönt. För då kan jag koncentrera mej på naturen istället.

Som vanligt finns en hel del tunnlar som man ska passera och jag kommer ihåg en spciellt. Precis innan tunneln fanns en skylt som visade får. Jag tänkte,,,DET MÅSTE VARA FEL. Men icket, för i tunnelmynningen hade det legat får. Naturligtvis såg inte jag dem, men mina medresenärer hade sett dem. Så när vi stannade nästa gång så kom det upp att de sett dem där. Otroligt!! Egentligen livsfarligt. Så ett råd från oss...Var uppmärksam på skyltarna.

Vårat lunchstopp kom att bli i Örnes. På hotellet fick vi ngt som liknade en dubbelmacka med (för min del) en kycklingfile o sallad o annat jox. Mätt o belåten och varm kom vi så åter ut till hojjarna. Lite mer kläder åkte på för till o från så blev det lite kallt.

Svartisen är en glaciär som jag hört så mkt om. När vi stannade till vid en plats mitt emot så låg molnen alldeles för lågt för att man alls skulle kunna se detta. Lite trist. Men ännu en orsak till att åka tillbaka ngn.

Idag skulle vi åka med två färjor och den första som vi kom till skulle ta oss från Foröy till Ågskardet. En resa på ca 15min och på denna övergång stod vi bredvid hojjarna o såg absolut inget.

Nu hade vi lite tidsnöd, så när vi lagt till så drog vi direkt vidare till nästa färja. Jag såg ganska snabbt att två av de våra inte hängde på. Men eftersom en av dem hade kommunikation med en av oss så trodde jag att allt var ok. Nu visade det sig att den andra hojjen inte riktigt ville starta. Men efter ett tag så hade den gått igång o de kom ifatt oss precis innan andra färjan. Den som skulle ta oss från Jektvika till Kilbogdhamn.

Vi hade tur, den var nästan en halvtimme försenad. Och även om vi inte kom först så ville de ha hojjarna längst fram, så vi passerade alla bilar. Vi parkerade o gick upp o satte oss. Fönsterplats så vi såg den fina naturen i fjorden. Resan tog ca 1 timme.

När vi hade kört ngn mil efter färjan så började det regna. Vi stannade till vid en rastplats o tog på oss lite regnkläder. Jag kände mej lat o skippade byxorna. Det skulle jag få äta upp sen.

Till o från vräkte regnet ner. Ibland såg man nästan inget alls. Men ju närmre Mo i Rana vi kom desto bättre blev det. När vi kom in i stan så hade det slutat.

Mo i Rana är en vacker stad...eller den ligger vackert till.

Jag måste erkänna att precis där kände jag mej ursliten och genomblöt. Jag hade sjöar i skorna. Nu togs diskussionen om vi skulle åka till Tärna eller... Som tur var blev det att stanna. Så efter tankning o frukostköp drog vi till campingen. Där stod ett motellrum o väntade på oss. Ni kan nog ana att vissa av oss mådde HUR BRA SOM HELST.

Precis före oss hade tre tyska män tagit in i rummet bredvid. De skulle upp till Nordkap o Lofoten. Jag hörde, när jag packade ur hojjen, det välbekanta ljudet av en öl som öppnades.

Vi åt lite o sen klurade vi på hur mina skor skulle hinna torka til nästa morgon. De åkte in i varmluftsugnen. Funkade hur bra som helst. Trots mina vänners oro att det inte skulle bli bra. Jag fick nybakade skor nästa morgon. O de mådde bara bra. Jag lovar att jag somnade så fort jag la ner huvet på kudden.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anki R - 4 oktober 2018 12:06

Min kompis Hasse och jag hade planerat att vi skulle göra en hösttur och bara njuta av finvädret. Sommaren hade gott o som vanligt så har man tusen saker som man vill hinna göra och då får annat vänta. Det var en fin dag.Jag fyllde vatteflaskan och t...

Av Anki R - 4 oktober 2018 12:06

Min kompis Hasse och jag hade planerat att vi skulle göra en hösttur och bara njuta av finvädret. Sommaren hade gott o som vanligt så har man tusen saker som man vill hinna göra och då får annat vänta. Det var en fin dag.Jag fyllde vatteflaskan och t...

Av Anki R - 10 juni 2018 13:50

Från Solavågen tillMagerhplm-WSjobolt-væg 650 Stordal-Linge och Valldal. In mot Trollstigen. Jordgubbar. St Olav kastade en ormi vredesmod. ...

Av Anki R - 5 januari 2017 18:28

Torsdag- 30 och jag gruvar mej för att gå ut. Väl ute, klädd som en michelingubbe konstaterar jag att det, är rätt skönt så länge man står mitt i kläderna.  Jag hade bestämt träff ned Ronny, initiativtagaren till "Kung Bore" körningen  den 7 januar...

Av Anki R - 8 januari 2016 16:11

Äntligen hemma igen. Javisst är man hemma när man äntligen kommit sig över gränsen. Visst känner man sig mer hemma i de nordiska länderna för man kan ju nästan prata med dem. Ja inte jag i Danmark..för jag fattar i stort inget alls när de börjar prat...

Skapa flashcards