Alla inlägg under augusti 2011

Av Anki R - 3 augusti 2011 10:50

Efter norgeresan var tanken att åka iväg på en annan tur, men personen som bjudit in mej hörde aldrig av sig, så jag förmodar att jag inte var välkommer att följa med.

Nu hör jag till den kategori människor som inte låter mej "gå under" för att nån är taskig så jag fick ett trevligt förslag, som jag hakade på.

Runt 10 på lördagen kom min kompis o vi skulle ta oss en heldag på hoj. Vi började med att köra mot Morjärv. Tanken var att besöka GKs, käka en glass o sen fara vidare. Vägen dit , via Niemisel , är varierande. vissa partier är riktigt "bumpy road" o andra bra. Rätt mycket ren efter vägen så man gör rättast i att hålla en rimlig fart. Nu måste jag erkänna att det kan vara svårt när vägen är i bra skick.

Naturligtvis så kom renen fram precis när jag körde om en husbil, för husbilarna har ju hittat hit åxå. Det gick bra o ganska snart var vi framme.

Min kompis hade aldrig varit på GKs så det kom att bli en timme där. Plus endel utgifter som JAG inte räknat med...ni vet "bra att ha saker";).

Ja glass blev de ju. Åsså träffade vi på ett par som åxå hade tagit sig en lördagstur på hojjen. Vi surrade med dem ett tag innan vi åter satte oss på hojjarna.

Precis utanför Morjärv öppnade sig himlen o regnet öste ner...ca 5 minuter. Sen kom solen igen. Jag lovar, mellan Morjäv o Överkalix kan man inte köra sakta, trots stoppklossar. Och har ni tänkt på vilken fantastisk natur det är där. Älven som ändrar skepnad hela vägen. Från att stilla rinna, bli ett brett sel o nästan stå still, till att rasande virvla  förbi Räktforsens steniga parti. När jag var barn var skogarna täta efter vägen och nu när man åker där så är det avverkat en hel del. Trollskogstiden är förbi.

Jag körde in vid Nilles bar, tänkte vi skulle köra över Svartbyn o kolla läget. Nu är det nog inte en världsmetropol, men trots allt så är det en rätt vacker bygd.

Ni som är intresserade av gamla traktorer ska ju passera där. det finns en som har ett helt gäng med traktorer uppställda vid vägen, man kan inte missa det.

Vårat mål var Nybyn o en kvinna som har två riktigt fina kissar som vi skulle gosa med. Inne i överkalix var det väl inget större röj, men när vi passerade Brännvalls cafe satt en hel del där o fikade. En gång i tiden jobbade min mormor där. Och ni som ännu inte varit dit o fikat, gör det. En nostalgitripp få man nog säga.

Vi stannade i Nybyn i säkert en timme o surrade med en mycket trevlig person. Tänk vad många fina människor vi har runt oss som vi aldrig får chansen att träffa. Mc ger en massa möjligheter till snack, som man vanligtvis inte gör när man är ute med bil. Vi fick oss lite kaffe o fotsatte vidare.

Övertorneå skulle få sig en påhälsning.

Jag var dit för en massa år sedan, på en begravning. Körde från Överkalix. Vägen var fin då. Nu hade den fått sig några tjälskador så det pågick en makover som började ca 2 mil från Byn. Nu var det inte så farligt för det var bara översta lagret på asfalten som skalats bort. Inget lösgrus precis.

Övertorneå ligger vackert till vid älven. Nu hade mörka moln tornat upp sig, men det regnade inte. Vi passade på att inta en snabblunch i form av en hamburgare. Sen tankade vi lite. Tanken var att köra neråt via finland o i finland är bensinen ngt dyrare..ca 1 kr.

Precis när vi körde över bron så började det dugga, men det slutade när vi körde in i Ylitornio. Där skulle det inhandlas longdrinks. Man måste ju passa på när man ändå är i närheten.

Världen är liten , för på parkeringen stod det folk från Luleå, som kompisen kände. De hade varit ngn dag i Finland o mått gott. Ja det kan man ju åxå göra.

Vi fortsatte vidare söderut o klockan var nog runt 4 på em nu. IKEA var ju ett av målen, ja inte för mej, men jag hänger ju med...Jag kan ju styra vagnen om inte annat.

I finland är ju vägarna i ett helt annat skick. Inte specielltmånga skador där inte. Men hastigheten är 80 o 100. Husen är målade i pastellkulörer, mestadels gula. Visst finns andra färger åxå..exempelvis ett rosa timrat hus. Synd på den timringen. Men men vi har ju alla olika tycken.

I finska Kukkola stannade vi till. Fantastiskt vackert ställe med den virvlande forsen framför oss. Vi satte oss på en stock o drack kaffe. Som underhållning hade vi en man som håvade sik. Ser lite vanskligt ut där de står i båten som är fastknuten i en brygga mitt ute i strömmen. Undrar om man skulle överleva en färd nedför forsen. Nåja nu skulle vi inte ens testa..;)

Att köra i finland är nog rätt likt hemma förtom skyltarna. Nu råkar jag kunna lite finska men jag lovar, det är inte alltid så lätt att förstå vart man ska köra. Nåja. att köra över från Tornio till Happis är ju inte så svårt. O vi körde inte alls vilse.

Framme på IKEA svidade vi om till sommarkläder. Man kan ju inte äntra en sån affär i hojstället. Då flyter man bort.

Ja just det, jag köpte ju nya hojstövlar sist jag var till finland. De ser prexis ut som skinnstövlar. Rätt snygga. Men de är gjorda i ett sorts gummi. Jättesköna till och med att gå i. Dem hade jag¨på mej o inte ett skavsår fick jag trots att det var första gången.

Vi strosade runt i affären, åt lite, fortsatte runt. Jag träffade en fd arbetskompis, som inte kände igen mej alls förrän vi började prata. Rätt kul faktiskt.

Ni som nu känner mej vet ju att jag har en tendens att lessna rätt snabbt på att gå runt utan ngt mål. Jag köpte två mindre burkar...kompisen tyckte  att det var urkul..och det var ju bra. Vi stannade tills vi blev utslängda...

Hemfärden gick via Kalix och Storön. Fantastiskt vacker därute. Vi stannade tll i hamnen o bara njööt av utsikten mot havet.

Nu måste jag erkänna att vägen ditut bitvis är dålig. MEN det är värt att åka. Passa på att köra ner till de olika hamnarna (för det finns flera efter vägen) DET ÄR JÄTTEFINT DÄR. Min förra mckompis brukade kajka runt o utforska olika ställen så jag har sett en hel del.

När vi kom närmare Boden låg dimman över ängarna. Det ser så fint ut. lite trollskt. Men fuktigt o lite kyligt hade det blivit. väl hemma intogs en kopp the o mackor. Jag tror att vi var rätt nöjda bägge två med vår tolvtimmarstur i omnejden.

ANNONS
Av Anki R - 2 augusti 2011 11:21

Sist ur sängen, som vanligt. När jag vek undan gardinen tänkte jag..Oooops idag ÄR det dimma. När jag kollade närmre så var det rutan som immat igen!!!

Ute i köket var det febril aktivitet. Verkade som att reskompisarna längtade hem. Jag hade nog kunnat fortsätta ngn dag till men ensam skulle nog inte vara lika roligt.

Hojjarna packades o regnkläderna åkte på, det duggade lite o molnen låg nästan i backen. Mina skor var väl inte helt torra så jag tog på mej ett par plastpåsar över sockan så jag inte skulle frysa. Funkar jättebra, ett knep som jag lärde mej när jag var ute o jagade fågel o blev blöt.

En av hojjarna ville inte starta, så ägaren gick in efter en kastrull, gav den några slag och vips så startade den. TUR DE ANDRA VET HUR MAN KAN GÖRA. sJÄLV HADE JAG NOG GETT UPP-

Första etappen blev att ta sig över gränsen och det var ingen lek. Ju högre upp destå tätare dimma. Jag såg precis framförvarande hoj inget annat. Man fick en känsla av att det var stup på ena sidan men man såg det inte. Jätteotäckt tyckte jag. Dessutom...vad gör man om det står ett djur på vägen. Man ser 10 m framför sig. Hinner man bromsa. Visiret immade.

Dimman var som tätast högst uppe på krönet o när vi började åka nedåt så lättade det rätt snabbt. Onekligen lite synd tt missa vyerna, för vi såg faktiskt INGET alls.

Vid gränsen började man åter se mer natur o inom en timme var det klar sol.

Rätt faschinerande att naturn kan vara så totalt olika i två länder. I Norge höga toppiga fjäll o i Sverige rundare lägre. För att inte tala om vägarna. För i Sverige är de myyycket bredare redan efter gränsövergången. Vi har faktiskt en mycket vacker fjällvärld men den är inte en lika stor utmaning som Norges.

Vi stannade vid Hemavans hotell. Jag har aldrig varit dit så jag blev nog en aning förvånad över litenheten. Regnkläderna åkte av för solen strålade o värmde. Nu kändes det som hemma igen.

Vissa problem igen med att starta en av hojjarna, men trägen viner. Den längtade nog åxå hem.

Fortsatt körde vi ner mot Tärnaby. Vi tänkte hälsa på Ingo, stickan o Anja, när vi ändå var så nära. Sagt o gjort vi rullade vidare och nuuu kom vi att passera Hemavan. Nu försod jag. Hemavan är ju en stor by under vintern, men under sommaren bor det nog bara ett fåtal fasta. Finns massor med boende för skidåkarna.

Finns många fina vyer när man kör neråt...eller åt sidan. Ja ni vet vad jag menar. stora fjällsjöar, små stugor o de mjukt rundade bergen runt. Lite snö på ngt ställe men inte alls som i Norge.

Rätt mycket mer insekter åxå. Vid vissa stråk smattrar det mot visiret.

Tärnaby ligger alldeles vid en stor sjö (tror jag) och när vi rullade in så kom det några droppar. Först hittatde vi ett lunchställe mitt i byn med de serverade bara fisk och en av kompisarna äter inte fisk, så vi åkte tilbaka till ett hotell i början av byn. Till min glädje så serverades det kåldolmar. Gott gotti gott gott.  Medans vi åt så regnade det. Men solen strålade helt underbart. Vädret är otroligt lynnigt. Ena stunden regn o några minuter senare sol.

Mätta o belåtna o nytankade fortsatte vi hemmåt. Vi matade mil måste jag erkänna. Vid ett tillfälle på en raksträcka hoppade en ren ut på vägen. Han som körde före mej fick verkligen bromsa. och jag som kom efter, fick användning av abs en. Efter det stannade vi för att lugna våra nerver o kolla allas bromsar. Ganska snabbt hade vi tagit oss till Sorsele. Där stannade vi vid en mack för påfyllning av godis o dränering av våra egna system. På parkeringen stod två tyskar med varsin fantasisk hoj. Den ena hade en Triumph som hade en riktigt bra höjd för mej. Han lät mej provsitta o då passade den andra mannen att ta ett foto av mej o honom. Han skulle skicka ett mms hem till frun. Sen fick jag provsitta BMWn. En GS 1200. Alldeles för hög men helt underbar. Jag ska önska mej längre ben i julklapp. De skulle åxå upp till Lofoten o Nordkap. Trevliga gubbar måste jag säga. Han med Triumpen hade en kamera fastsatt i fronten. Den hade jag kunnat äga. Så slipper jag ta fram telefonen i farten.

Mellan Sorsele o Arvidsjaur är det ju nästan bara skog så här var et bara att ta sig hem som gällde. Vi stannade till för att klä av oss mer. Varmt som bara den.

Mellan Arvidsjaur o Älvsbyn hade de ju ett långt vägarbete. Det skulle vi passera, Först kom vi till några småsnuttar o på ett ställe var det riktigt tjockt med grus så jag fick ett kast med hojjen. Jag hann tänka..-Nu gå det åt pipsvängen..Men jag lyckades häva sladden o kom upp på asfalten på fel sida. Tur jag inte fick möte. Det var inte dags än. Han tänkte nog på mej...han däruppe.

I Älvsbyn stannade vi o tog avsked av varann. Tre skulle till Luleå o två till Boden.

Färden hem gick via Brännbergsvägen och nu kändes den inte alls speciellt kurvig utan ganska mysig.

Det var faktiskt skönt att komma in på gården o parkera ekipaget. Att packa ur allt o surra med ungarna. Den egna sängen var trots allt, efterlängtad.

Det här är inte sista gången jag åker. Jag kan nog göra det ensam åxå. Men jag hoppas att jag även nästa sommar får möjligheten att åka ngnstans, under några dagar med andra likasinnade. För det var en härlig upplevelse och jag tyckte att det var trevligt. Tack för att jag fick följa med på denna resa. Hoppas att jag inte levde om för mycket!!

ANNONS
Av Anki R - 1 augusti 2011 10:58

Ajojoj trots all stoppning man har runt kroppen så kändes brädorna från sängen. Hade iaf sovit bra. Men denna morgon vaknade jag INTE sist. Yipiee...Fler som va trötta av resan.

Molnen låg så långt nere så att bergen syntes bara till hälften.

Frukost intogs och vi hade två alternativ idag. Antingen skulle vi köra till Mo i Rana eller så till Tärnaby. Vi var ju tidsoptimister så vi siktade på Sverige. Nåja...vi ser ju.

Regnkläderna fick vänta för det såg inte regnigt ut. Kvällen innan hade det åskat en liten stund och på himlen såg vi två regnbågar. Inte så ofta man ser det men det händer ju.

Vi packade ihop alla grejjer o påbörjade vår trip. Fösta anhalten kom att bli Saltströmmen. Sorgligt nog tog ju dimman bort en hel del av det vackra, så jag kommer att åka samma väg ngn för att få se allt "på riktigt".

Jag fick den delikata uppgiften att köra först. Väg 17 är en relativt nyrepad så asfalten är jämn o fin. Och de som säger att den är tråkig att köra har fel, enligt mej. Den är både vacker o skön att köra.

Fram till Saltströmmen kändes lite som en transportsträcka.

Saltströmmen, för mej, är en massa roliga minnen. Jag o min fd man brukade åka dit o fiska sej o torsk med haspel. Vi fick alltid en hel del. Våran bröllopsresa gick åxå dit. En verklig tid av lycka, så jag känner för den platsen. En plats att må gott på.

Vi stannade vid brofästet och gick ner till strömmen. Fantastiska virvlar som troligen var fyllda med fisk. Det kokade. För en gångs skull var det få fiskare igång.

På denna plats är klipporna så otroligt vackert utskurna av vatten som slipat dem. Det ser ut som gammalt trä. De andra gick upp o jag stod o tittade ut över allt vackert, njööt o mådde gott. Vem vet, kanske man aldrig återvänder igen. Kanske gör man det. Framtiden får visa.

Uppe vid parkeringen hade gänget träffat på hojåkare som skulle uppåt. De hade sitt äventyr på Lofoten framför sig, vi hade vårt neråt, framför oss.

Nu behövde jag inte köra först, vilket jag tycker är skönt. För då kan jag koncentrera mej på naturen istället.

Som vanligt finns en hel del tunnlar som man ska passera och jag kommer ihåg en spciellt. Precis innan tunneln fanns en skylt som visade får. Jag tänkte,,,DET MÅSTE VARA FEL. Men icket, för i tunnelmynningen hade det legat får. Naturligtvis såg inte jag dem, men mina medresenärer hade sett dem. Så när vi stannade nästa gång så kom det upp att de sett dem där. Otroligt!! Egentligen livsfarligt. Så ett råd från oss...Var uppmärksam på skyltarna.

Vårat lunchstopp kom att bli i Örnes. På hotellet fick vi ngt som liknade en dubbelmacka med (för min del) en kycklingfile o sallad o annat jox. Mätt o belåten och varm kom vi så åter ut till hojjarna. Lite mer kläder åkte på för till o från så blev det lite kallt.

Svartisen är en glaciär som jag hört så mkt om. När vi stannade till vid en plats mitt emot så låg molnen alldeles för lågt för att man alls skulle kunna se detta. Lite trist. Men ännu en orsak till att åka tillbaka ngn.

Idag skulle vi åka med två färjor och den första som vi kom till skulle ta oss från Foröy till Ågskardet. En resa på ca 15min och på denna övergång stod vi bredvid hojjarna o såg absolut inget.

Nu hade vi lite tidsnöd, så när vi lagt till så drog vi direkt vidare till nästa färja. Jag såg ganska snabbt att två av de våra inte hängde på. Men eftersom en av dem hade kommunikation med en av oss så trodde jag att allt var ok. Nu visade det sig att den andra hojjen inte riktigt ville starta. Men efter ett tag så hade den gått igång o de kom ifatt oss precis innan andra färjan. Den som skulle ta oss från Jektvika till Kilbogdhamn.

Vi hade tur, den var nästan en halvtimme försenad. Och även om vi inte kom först så ville de ha hojjarna längst fram, så vi passerade alla bilar. Vi parkerade o gick upp o satte oss. Fönsterplats så vi såg den fina naturen i fjorden. Resan tog ca 1 timme.

När vi hade kört ngn mil efter färjan så började det regna. Vi stannade till vid en rastplats o tog på oss lite regnkläder. Jag kände mej lat o skippade byxorna. Det skulle jag få äta upp sen.

Till o från vräkte regnet ner. Ibland såg man nästan inget alls. Men ju närmre Mo i Rana vi kom desto bättre blev det. När vi kom in i stan så hade det slutat.

Mo i Rana är en vacker stad...eller den ligger vackert till.

Jag måste erkänna att precis där kände jag mej ursliten och genomblöt. Jag hade sjöar i skorna. Nu togs diskussionen om vi skulle åka till Tärna eller... Som tur var blev det att stanna. Så efter tankning o frukostköp drog vi till campingen. Där stod ett motellrum o väntade på oss. Ni kan nog ana att vissa av oss mådde HUR BRA SOM HELST.

Precis före oss hade tre tyska män tagit in i rummet bredvid. De skulle upp till Nordkap o Lofoten. Jag hörde, när jag packade ur hojjen, det välbekanta ljudet av en öl som öppnades.

Vi åt lite o sen klurade vi på hur mina skor skulle hinna torka til nästa morgon. De åkte in i varmluftsugnen. Funkade hur bra som helst. Trots mina vänners oro att det inte skulle bli bra. Jag fick nybakade skor nästa morgon. O de mådde bara bra. Jag lovar att jag somnade så fort jag la ner huvet på kudden.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se