Semester o vaknar halv sju!!

Tittar sig i spegeln, grimaserar som en brunstig hingst och suckar återigen...-Näää de är inte vita längre.

Klämmer mej på magen o konstaterar att den gått från cykeldäck till mc däck..(snart bakdäck). Som Eva säger:- Man når inte ner för att ta på sig strumpbyxorna för magen är ivägen.

Redan första dagen funderar man på att återvända till jobbet. JAg ÄR ingen semestermänniska. Inte alls.

Nåja efter frullen bestämmer jag mej för att det blir en hojtur idag.

Fetknoppen ska gränsla sin Pärla. Hoppas att den orkar...Fniss...ser en liten ponny med mej själv på. Jaja.

MAn blir inte yngre och man blir inte vackrare. MEn jag har hoj...det ni. Mitt liv kretsar ju runt denna tingest. För på den får jag vara hur som helst. Den strejkar inte och den accepterar mej som jag är. Det finns de dagar när man dragit ut i skogen o tårarna har runnit innanför hjälmen. Ibland har jag skrikigt av frustration. Vissa gånger utmanar jag ödet men för det mesta njuuter jag.

Tog en tur från Prästholm över Ubbyn och till skogså. Det kändes heelt underbart att se den vackra naturen, känna dofterna och susa fram på gruset. Endel dagar funderar jag på vad som skulle hända om man vurpade och telefonen inte hade täckning. Björnamat antagligen. För vem vet var man är. MEn då är det väl meningen.

Jag har överlevt min första semesterdag tack vare hojjen. Naturligtvis har jag även vänner o de förgyller mina dagar. Men hojjen har kommit att bli en utväg när allt annat är tjafs.

Jag söker lugn o ro i livet. Lugnet kommer när jag känner hur maskinen jobbar. Sååå härligt

Fetknoppen...;)