Alla inlägg under juli 2011

Av Anki R - 30 juli 2011 08:56

Alla sova tyst det är i huset...trodde jag när jag slog upp mina blå. Det var nog tvärt om, som vanligt. Storsovaren var sist uppe som vanligt.

Regnet öste ner o dimman låg nästan nere vid marken. Jag lovar att det kändes skönt att INTE ligga i tält. De andra hade börjat med frukosten så det var bara att hugga in. Vi hade inte direkt bråttom eftersom det regnade. Dessutom skulle färjan till fastlandet gå vid 14 så tid hade vi (trodde vi).

Jag slog en pling för att boka in oss på båten o fick då veta att det var försent Man måste göra det dagen innan. Men rösten gav mej förslaget att åka dit I TID o ställa mej i kö. För vi kunde ju ha tur o komma med. SUCK. Ett sånt besked är onekligen lite jobbigt när man har en bestämd rutt.. Skulle vi bli tvugna att stanna ett dygn till eller?

Gemensamt bestämde vi att vi åker till Moskenes o ställer oss i kö. Vi började  att packa ihop o bestämde oss att köra trots regnet. För att jag inte skulle bli blöt om fötterna så tejpade vi fast regnbyxerna i skorna. Sen hade jag lyckats få ett hål i baken, när vi satt i Arjeplog. En spik hade släppt i stolen så jag slet upp ett hål. Tuuur man hade silvertejpen med sig.

Ni drog iväg o regnet var liksom en blöt dimma. Inga direkta droppar men hinnan la sig på visiret. Ni vet ett sånt fuktigt tillstånd som inte går att avvärja.

När vi kom till Leknes sprack molnen upp o solen tittade fram.Jag kan säga att hela vägen ut på Lofoten var sådan. Väldigt varierande. Dock hade vi tur för det regnade i stort inget. Vi var tvugna att stanna en bit ut o ta av oss, för när väl solen syntes gick det inte att ha på sig ett extraskinn.

Vägen mellan Leknes o Moskenes ÄR väldigt vacker. Och ibland finns det gamla asfalterade vägar brevid tunnlarna. Ta dem...Nu hade vi liiite bråttom så vi försökta ta den bästa vägen.

Med oss fanns hela tiden dessa husbilar som sinkade oss.

Bron över till Lofoten låg väldigt vackert till. Som ett avslut mellan det öppna havet o bergstopparna. Tog några bilder i farten. Men ni lär se när ni åker dit.

Ju längre ut man kommer desto smalare blir vägarna. På en del ställen kan man inte mötas. Vissa av broarna har rödlysen som reglerar åt vilket håll nan får köra. O vilen natur. Ser ut som ett lilleputtland med alla små stugor på klipporna o båtar som ligger förankrade i småvikarna. Bergen ligger så nära så de känns extrahöga. Man kan defenitivt INTE köra som en dåre. Jag hade nog kunnat stanna o fota , hur mkt som helst. Men det fanns ingen chans att stanna. Trafiken är hela tiden det som tar ens uppmärksamhet.

Väl framme i Moskenes så hamnade vi i den andra raden av såna som inte bokat. Det fanns fyra linjer så det kändes som att detta skulle gå vägen. Vi fick tom betala.

Undertiden som vi väntade så gick jag in till turistinfon o bokade en stuga i Bodö. Killen som satt i receptionen gjorde allt för att jag skulle bli nöjd. Först fick jag erbjudande om ett rum för två som kostade 2000 kr. MEn det baxnade jag över. Å aldrig. Sen httade han en stuga spm kostade 840 kr o den tog jag.

Eftersom man aldrig vet om man hinner fram innan stugorna är slut för kvällen så kom vi på att gå in på turistinfona o boka i förväg. Det är rätt skönt att veta att man har ngnstans att sova när man är trött efter en lång dag. Dessutom går de att avboka.

De andra hade sysselsatt sig med att fixa med bromsarna på en utav cyklarna under tiden. Och det verkade som att alla var nöjda. jag stötte på ett svenskt par som bor i Schweitz. De hade varit i Norge under en vecka. Skillnaden på deras land o detta var allt vatten. De tyckte att det var helt olika. Men väldigt dyrt.

Färjan kom o vi fick köra ombord bland de sista. Vi hade tur för det var en hel del som blev kvar (4 timmar till). Inne på färjan fick vi dra fast hojjarna med spännband. Förmodligen för att vi skulle ut på öppet vatten o där kan allt hända. Nu var det relativt lugnt under överfarten.

Vi gick upp o började med att äta. Alla var hungriga. Sen gck vi upp på däck o la oss att sova. Det blåste en hel del men med mc kläderna kändes det bara skööönt. Tiden gick rätt fort o vi hann tom dricka kaffe innan det var dags att lägga till. Total tjocka rådde när båten la till. Man såg inget framför sig. Så när vi körde ut ur hamnen så kändes det bra att det fanns gps att förlita sig på. Först skulle vi hitta ett elektronkvaruhus, en av deltagarna hade nämligen glömt sin laddare på ett av stugorna. Vi hittade Norges elgigant. När vi ändå var på köpcentrat så passade vi på att köpa frukost. Sen åkte vi till stugan. Den var rätt liten men vi skulle ju bara sova.

Innan vi helt la till för kvällen så bestämde vi oss att åka på lite sightseeing i stan. Vi körde in igen o parkerade vid hamnen. Tog oss en promenad ut på piren o tog lite bilder o bara njöööt. Vädret var helt klart. Solen sken o himlen var helt blå. Sen åkte upp till Bodös utkiksberg. Häftigt var det. Vägen gick i serpentin o kurvorna var tvära. Naturligtvis hade jag alldeles för hög växel så jag fick motorstopp. Å då blir jag riktigt irriterad på mej själv. Stackars han som var bakom.

Utsikten va fantastisk men det börjar bli ett uttjatat ord för hela Norge är ju fantastisk när det gäller vyer.

På väg tillbaka till stugan så tankade vi inför imorgon. Upptäckte där att min hoj gått precis 3000. Kul ställe. Man kommer ihåg det.

Hemma i stugan åt vi o planerade hur vi kulle köra under morgondagen.

ANNONS
Av Anki R - 27 juli 2011 09:09

Tänk vad ett par öronproppar kan göra mycket när man behöver sova. Jag låg i soffan o jag sov säkert bland de bättre. Jag vet att jag har en tendens att snarka när jag är riktigt trött. Det hade jag gjort. Nåja de andra var inte alltför elaka på mej, som tur är. Frukost intogs och strax efter 9 var vi på rull mot etapp Leknes. (Läknäss säger norrmännen). Tanken med Harstad var Adolfkanonen. En stor kanon som Hitler lät sätta upp för han ville skydda den delen av Norge. Den är tydligen inte använd för det syftet men den är provad. Till Harstads förtret för det hade tydligen kostat. Massor med rutor hade gått sönder i stan. Men när vi kom upp dit så var det inte ngn visning förrän om ca 1,5 timme.

Vi bestämde att vi skulle åka iväg istället. Vi passade dock på att stanna till på en parkering invid en gammal kyrka. Detta för att ta en gruppbild. Undertiden som kameran riggades så passade jag på att gå in på kyrkogården. Vad jag kunde förstå så är de en av de äldsta kyrkorna i den delen av Norge. Den ligger alldeles vid fjoden. Väldigt vackert till. Efter gruppbilden började vår resa för dagen.

Mellan Harstad o första färjan mellan Revsnes och Flesnes (Hinnöya) var vägen ganska smal o kurvig. Den första biten hade vi ett evigt sjå att köra om dessa husbilar.Ju längre söderut (västerut) vi rullade. Desto vackrare blev vyerna. Vi stannade till vid en nybyggd bro (som gick ver till en liten tätbebyggd ö), där stod en hyrbil innehållande en familj från de södra delarna av sverige. De hade kört runt i några dagar o skulle flyga hem senare under dagen. Ja så kan man åxå göra.

När vi körde efter de slingriga vägarna tätt intill bergen så slås man av att granarna växer nästan rakt upp efter bergssidan. Undrar hur de lyckas sitta kvar. Tätt tätt, nästan lite trollskt. Det är åxå väldigt grönt o frodigt överallt med både älggräs o rallarrosor som blommar förfullt. Jordgubbsodlingar liggeri backen ner mot fjorden.

Första färjan går rätt fort. Det är nog en av de kortaste övergångarna. Vårt nästa mål blev Sortland där vi passade på att äta lunch. Innan man kommer in i stan passerar man över en ganska hög bro. Broarna överlag, som vi passerade, hade en brant form. Rätt tjusiga. Man kom upp o såg långt.

Lunchen intogs på en pizzeria. Vi var ju inte sååå sugna på just den sortens mat o hade tur att det serverades annat Det blev pasta för mej o en till. Killarna tog kött. Inte så blodigt dyrt ca 90kr för mej.  I Sortland (Westerålen) var det enda gången vi såg en polisbil. Ambulanser såg man varje dag men just polis verkar vara en sparsam sort ute på öarna. Mellan Sortland o Melbu är naturen ganska platt jämfört med de andra öarna. Vägarna är något bredare. Mao inte lika rolig att köra.

Färjan mellan Melbu och Fiskeböl går igenom vacker natur. Och när man kommer upp på ön (austvågöya) så kör man in i en fantasivärld. Det är så otroligt vackert o känns som en overklig värld. Höga berg som omgärdar fjordar. Tyvärr var det så svårt att stanna så för min del blev det en bild när jag körde in på en grusväg. De andra hade fått fnatt o dragit iväg på race mot Svolver. Jag körde i maklig fart o bara njöööt av allt vackert att se.

Framme i Svolver stod de andra fint uppställda o väntade på tanten. Här tankades det o sen fick killarna fnatt o började tvätta hojjarna o då var jag inte sen att hänga på. Nåja det blev bara fronten. Rätt stor kyrkogård fanns i fronten. Man hade ingen större hjälp av att försöka se genom rutan. 

Ju närmare Leknes vi kom desto plattare blev det. O molnen började hopa sig. Som tur var hade de andra bokat en stuga när vi var i Melbu så vi skulle försöka hitta dit, Det var en aning svårt. För att finna vägen fick de gå in på turistinfon o fråga. Våran stuga visade sig ligga ovanför Leknes så det var bara att köra tillbaka (fast en annan  väg).

Vi var nog lite trötta o modlösa när vi satt upp på hojjarna igen. Vägen vi körde var skittråkig från början men ju längre ut vi kom desto vackrare blev den. Vägen smalnade av o var skönt kurvig. Som tack för uthålligheten fick vi se en camp som låg otroligt vackert o stugan var gudomlig.. Man hade nog säkert kunnat sova 10 pers där o vi var 5. Stort o rymligt och alldeles vid vattnet. En altan som var byggd över vattenlinjen. Vi åt o drack gott o sen blev inte kvällen senare än vanligt. (förutom för vissa)!!!

ANNONS
Av Anki R - 26 juli 2011 09:57

Morgonen var klar, solen sken o luften var hög o varm. När man tittade norrut såg man fjällen med snöfläckar.

Det var full verksamhet på campen. Flertalet var på väg ut o fiska o vandra. Kändes väldigt spännande att packa hojjen för nu skulle vi iväg. Ju närmare gränsen vi kom desto vackrare o storslagnare blev naturen. Bergen blev högre o toppigare. Man kände sig som en lilleputt när man kom körande i dalarna. Gränsen passerade vi utan större mankemang o fortsatte uppåt passet. Junkedal är otroligt vackert o brant på sina ställen. Fotostopp högst upp o samtidigt stannade en röd saab dr. Ett svenskt par stannade o mannen hjälpte oss att ta gruppfoton. Vyn ner i dalen var mäktig. Vi faschinerades alla av det oceangröna vattnet som finns i Norge. Måste ha med botten att göra. För var man än kör så finns det vita stenar i massor.

E6an är riktigt vacker opp till Bognes. (Färjan till Lofotenöarna.) 

Vi stannade till vid Rognan. Solen strålade o visade upp landet från sin absolut bästa sida. Den röda saaben stannade till vid oss o mannen som fotat oss tidigare kom fram till oss o berättade att, han hade lagt kameran på biltaket när han skulle fota oss. Ja vad hände...jo han hade bara kört iväg från den där uppe. Vi tänkte ju inte på det så vi drog. De hade fått vända tillbaka o den hade legat kvar o hade klarat sig från skador..Vilken tur för att fota tillhör väl en semester i Norge.

Resan fortsatte o vi hade en plan att stanna o ta ut pengar i Fauske. Väl där så skulle vi tanka o medans vi stod där kom det flera hojåkare som åxå behövde påfyllning. Att hitta en bank var ju inte så svårt när man är utrustad med GPS. Ja inte jag men två av de andra i gänget hade varsin. Med pengar på fickan så kände vi oss ganska trygga med att vi i allafall skulle ta oss runt rutten. Det finns ju både campingar o färjor som kanske inte tar kort. Nu kan jag säga att alla förjor som vi åkte tog kort åxå.

I Fauske finns en vägskylt Sulitelma. Ni som har möjlghet, ta en tur dit. Det är vackert. Dessutom kan man tydligen köra dit på vintern med skoter, från svenska gränsen. Där finns en fantastisk isvägg som man bara måste se.

 Resan fortsatte mellan höga berg o djupa dalar som. Vackra fjordar o både långa o korta tunnlar. För mej som aldrig kört hoj i en tunnel blev det en första obehaglig upplevelse att köra in i en tunnel. Kändes som att mörkret kom väldigt nära mej. Man såg bara lysen framför sig. Den fösta dagen tyckte jag att tunnlarna var jobbiga. Men man vänjer sig. Inne i de långa tunnlarna känns det riktigt fuktigt i ibland kallt. Vissa gånger när man kom ut så var visir o speglar helt igenimmade. Men vilka byggnadsverk. Den längsta tunneln vi åkte igenom var runt 7 km lång ( kan ha varit ngn längre men det är vad jag kommer ihåg).

Vi stannade o intog lunch inne i en dal med berg runt oss o vatten nedanför. Livet kändes heelt underbart när vi satt där i solen o njööt. Flertaler hojjar o husbilar passerade.

 Det vi kunde konstatera var att det var väldigt många husbilar som kajkade runt under resan. Förmodlign är det enklare att färdas så på dessa smala kurviga vägar som Norge har.

Sista biten innan färjan så var det väldigt vackert. Jag upplevde att vi befann oss väldigt högt uppe och blev lite förvånad att jag med min höjdrädsla klarade av detta så bra. Jag bara njöt.

Första färjan skulle bli spännande att äntra. Som jag då är, hade ju redan funderat ut allt elände som kan hända..

Var det halt att köra på metallen? Nej inte alls.

Hur visste man var man skulle parkera? De som dirigerar trafiken visar exak hur man ska stå.

Tänk om hojjen välter? Nej det gör den inte. Man pular in en växel så står den lydigt där. Och där man måste förankra hojen, där finns spännband att låna.

Men om man inte kommer med? Oftast gör man det för hojjen tar inte så stor plats o de vill fylla fäjan. Så med kom vi alltid.

Resan över till  Lödingen tog ca en timme o var jättehärlig. Man är lite trött efter alla mil o kurvor, så färjan är ett ypperligt tillfälle att powernappa

Vi hade Harstad som mål men om vi hittade en camp utanför så gjorde det inget. Nu hittade vi ingen förutom ett hotell som var svindyrt. Så vi hamnade inne i Harstad på deras camp. En 4 stuga med soffa så det var inget större problem att sova skönt. Vi hade en stuga ganska högt uppe så utsikten var underbart vacker över berg o fjord.

 Vi körde in till centrum o åt på Peppes. Där hade de även nät om vi kunde surfa på. Så fejjan fick sig en duvning. Maten var dyyyr. Pizza för runt 200 kr. Min lasagne kostade 170kr..Svettigt värre. Innan vi åkte tillbaka till stugan så köpte vi frukost. Sen blev det en trevlig kväll med mycket snack o skratt. Jag sov som prinsessan på ärten. Soffan med två madrasser.




Av Anki R - 25 juli 2011 11:13

Några dagar innan resan hade vi bestämt att vi skulle träffas i Älvsbyn. Vi var tre som skulle åka tidigare på dagen. Senare skulle de två andra komma.

Jag har ju aldrig varit ng längre runda så mina packningskunskaper, på hoj, är ganska dåliga. Men med många råd o bra ideer så lyckades jag bra. Allt höll under hela resan. Och jag lärde mej eftersom vad jag ville ha med mej in i stugorna, under dagarna som gick. Kläderna hade jag packat i zip off påsar.Vilket passade mej alldeles utmärkt.

På vägen till Älvsbyn kom jag på att jag inte kollat luften i däcken. Så det kollade jag på macken när jag kom fram. Bakdäcket är ju nybytt så det hade rätt mängd men framdäcket var alldeles för lite i. De andra hade redan kommit o vi tog oss en kopp kaffe innan vi skulle fortsätta.

Samtidigt med oss kom ett gäng från finland som skulle åka ner till trollstigen. En av kvinnorna hade en GS 800. Jag hade kunnat byta rakt av om hon velat.

Mellan älvsbyn o Avidsjaur gick det ganska fort förutom ca 1.5 km som var grus. Vägarbete pågick. Vissa delar var rejält tjocka o hojjen dansade ngt. På ett ställe stod en husbil med varningsblinkers. den hade lyckats ramma en ren som låg i det andra diket.

En riktigt fin natur får man beskåda på vägen upp.Väl framme i Arvidsjaur blev det påfyllning av bensin o luft.

Strax utanför samhället stannade vi o tog på oss rengkläder. För mellan Arvidsjaur o Arjeplog så regnade det. På ett ställe kändes det som hagel. Bra träning inför Norge, tänkte jag. Framme i Arjeplog så passade vi på att äta. Undertiden stod regnet som spön i backen.

På Frasses hade de en sorts grej man fick i kassan som lät när maten var klar. Det var bara det att när min började låta och jag gick för att hämta maten så var det fel mat som stod där. Jaja. nymodigheter!!!!

När vi ätit klart så hade det slutat regna. Vi tog en tur upp till hotellet för att spana på utsikten. Den var magnifik. Arjeplog ligger otroligt vackert till med allt vatten runtomkring.

På vägen upp mot Sandviken ( ligger strax ovanför Vuoggatjolme) sprack molnen upp o solen värmde oss o världen. En helt fantastiskt fjällvärld syntes framför oss. Jag var tvungen att stanna o ta foton. Man får en sprudlande lyckokänsla av att se sånt. Man blir glad. Väl framme i Sandviken välkommnades vi av ägarna.

-Jasså tjejmaffian är ute o kör..sa han . Innan vår manlige deltagare fått av sig hjälmen. Nåja det fick han höra under resten av resan.

Stugan låg väldigt vackert. Alldeles invid sjön o på andra sidan låg fjällen. Jag pratade med stuggrannen som berättade att de varit till Sandviken i 25 år. Varje sommar. Och de kommer från Strömstad. Hon hade hittat bergskristall på fjället. Gissa om jag blev sugen. Nåja några stenar åkte ju med därifrån.

Vid halv tio kom resten av gänget o vi satte oss ner o planerade resan o skrattade o mådde gott. Vid 00 slog vi igen våra korpgluggar för att ladda för vår fortsatta resa.

Av Anki R - 11 juli 2011 09:43

Idag skulle jag äntligen få se Linafallet som flertalet i min vänkrets berättat om.

Stod i källaren o letade ngt att ta på mej när jag hörde en hoj komma in på gården. Innan jag hunnit komma upp hade min reskamrat kommit in i hallen. Tyckte nästan synd om honom eftersom jag inte hade hunnit klä på mej. MEn vad tusan...bikini är väl ok eller?

Med packningen packad, likasom jag, började fäden mot Smedsbykorset. Vädret kändes fantastiskt. I smedsbyn stod redan Stefan, Anders o Carina. Amders Ö joinade oss åxå

Vi blev 5 cyklar som åkte iväg. Första stoppet blev Räktforsen. Här intogs kaffe o det man kände för.

När jag var barn så brukade jag o mina föräldrar åka runt o titta på olika ställen. Räktforsen stannade vi på för att dränera tankarna. Inne i skogen hade (förmodligen) kommunen ställt ett utedass. Var nu tvungen att kolla om det stod kvar travade över vägen o in i skogen. DEN STÅR KVAR...Efter alla dessa år. Men någon hade tagit dörren. Jaja det hade växt upp en massa sly så man kunde sitta o njuta utan att bli uttittad.

Vi fortsatte vidare uppåt. Jag måste erkänna att E10an kändes dryyyg. Man åker upp till Landsjärv o in mot Ängesån.

Framme vi den vägen viftade Stefan att jag skulle köra först. Å jag blir som 16 igen...Jag o grus.Jag erkänner, jag blir både busig o känner en sån myyysfaktor när gruset sprutar så pälsen står. Får ett glädjerus som jag inte kan förklara. Antagligen skräckblandad förtjusning när man susar på i hundra + En härlig känsla. O vilken natur o vilka dofter Jag baara njuuter. Precis innan bron i Ängesån så tar man vänster, det är skyltat. När vi körde in på en vägen tänkte jag..- oj detta blir spännande. Men den var åxå  heeelt ok. Den är 13 km och rätt ondulerad (upp o ner o hit o dit) men man kan hålla en bra fart. Dammar inte så myket, säger hon som låg först.

Parkeringen på Lina ligger ganska högt uppe o solen stekte på en hel del. Först satt vi uppe o fikade o pratade. Tog lite bilder o checkade in...(Anders gjorde det)

Sen gick vi ner för alla 87 trappstegen till fallet. Fantasiskt fin natur. Linaälven möter Ängesån. Finns en pir ut i fallet o även en laxtrappa. Tydligen kan man sova över i stugorna på andra sidan (vägen från Hakkashållet)

Vi satt nere ett tag o myste i solen. Fläktade skönt så myggen höll sig på avstånd.

På väg hem så fick jag agera renförsare. De har ju en tendens att komma upp på vägarna när dt är varmt o insekterna är galna. Såg flera kalvar åxå. Så nu titulerar jag mej refösare. De vill ju inte springa ut i skogen igen.

Vi passerade Sanningslandet o snacka om vackert ställe. Undrar om folket där är sanningsenliga? Fler borde nog passera o lära sig ngt om sanningen.

Pit stop i Lansjärv. De flesta fick tanka. Min drar så lite så jag tankade inte alls. Den står på 39 mil men reserven har inte ens gått in så jag ska testa hur långt det räcker.

Maten intogs i Polcirkeln. Skönt att sitta ute. Å på tal om att sitta. Jag hade så ont i HEEELA sittdelen, trots min goda stoppning. Måste nog hitta ngt mjukare att sitta på. För större röv vill jag ju inte ha!!!  Hemresan gick på den tråkiga E10an o det var en hel del trafik.

Jag o Janne vek av i Morjärv o åkte hem via Niemisel. Klart roligare väg. Väl hemma kastade jag av mej kläderna o svidade om för ett kort pass på jobbet Otroligt nöjd med resan o sällskapet. Tur det är mycket kvar av sommaren än. 

Av Anki R - 9 juli 2011 18:39

Vaknade imorse o det spöregnade. Kändes lite sisådär att veta att man skulle köra till Pite. Men har man nu anmält sig så kan man ju inte bara balla ur. Nä det är absolut inte jag.

När jag väl kommit upp på hojjen så hade det slutat regna och det kom inte en droppe på hela vägen ner. I pite sken solen o himlen var blå.

Garaget som vi höll till i var stort o rymligt o innehöll allt man kunde önska sig i verkstyg.

Roffe o Stefan var jätteproffsiga o ledde oss 6 brudar genom dagen. Killarna som anmält sig ballade ur och vad hade vi väntat oss. Det svagare könet tål inte regn.

Vi fick lära oss att ställa in stötdämparna, att spänna kedjan, byta bromsbelågg o byta olja. Sen gick vi igenom en hel del på hojjen så att vi vet de olika komponenterna. Dagen gick rasande fort o i slutet så passade jag på att göra ett oljebyte. Onekligen väldigt annorlunda mot min förra hoj. Filtret satt undertill.

Hem fick jag sällskap en bit. Roffe skulle hemmåt o ville se så att jag inte fick problem med hojjen den första milen.

Jag fortsatte ensam genom skogen o passade på att köra över Rosfors igen. Så fantastiskt vackert o grus...mmm. När jag passerat Klövern så tänkte jag köra genom skogen till Vändträsk men tydligen körde jag helt fel. 5 km kattskallar och skog fick jag vända tillbax. Vägen/stigen tog helt slut. Svetten rann o Pärlan var väldigt het. Tog av mej handskarna o öppnade jackan.

Typiskt mej att nara köra rätt in i skogen utan att tänka mej för. Jaja det gick ju bra o nu sitter jag hemma igen. Rätt nöjd, ngt överhettad.

Jag hoppas att skruvarkursen fortsätter för den gav väldigt mycket. Skulle gärna även gå en bankurs om det fanns i närheten.

Av Anki R - 6 juli 2011 00:23

Min andra semesterdag har varit heeelt underbar. Började morgonen med att rengöra min lilla balja/fontän. Urk vad äcklig den var.

Till lunch fick jag besök och vi avnjöööt en räkgratäng ala Anki. Fick ytterligare ett besök så det blev lite kaffe. Precis så som jag vill ha en semesterdag. Människor runt mej. Tack för att ni kom...

Kvart i fyra satte jag mej på Pärlan o drog iväg. Gjorde två mellanlandningar o fick med mej folk efter vägen. Glass intogs i Jiver. Äntligen fick man rasta rumpan...skööönt. Även om jag är välstoppad därbak så har den en tendens att bli lite öm efter ett tag.

Framme i Skeå samlades vi vid ett torg. Snacka om skillnad. Det var huuur mycket folk som helst. Hur många vet jag inte men det kändes som hundra. ( jag ljuger säkert nu).

Resan vidare gick till Bastuträsk, ni vet där tåget stannar om man åker söderut. Vägen var underbart kurvig och man njööt i stora drag. Hade en gammal 650 (Honda tror jag) framför mej. Och jag måste erkänna att jag var en aning hög på ångorna när vi kom fram. Karln som körde höll inte jämn hastighet. Han bromsade i kurvorna. Inte den lättaste att följa ( om jag säger så).

Väl framme var det så välordnat så att man, för 40 riksdaler fick, en macka en chokladboll (mums) o kaffe. Fantastiskt fort gick det.

Puderrummet var det nästan ingen kö till. ( Men det är ju klart...de flesta startade ju i skeå, inte i Boden).

Hemmåt var det fri körning så vi valde en helt annan väg. Vi började med att tanka. Kvinnan som drev affären var så gullig så hon öppnade för vår skull. Det är landsbygd, dem går det att lita på.

Stefan tog täten. O förden gick genom fantastiskt landskap. Mycket vatten. Boliden, Fällträsk, Hemmingsmark. Rosfors o Boden.

I Björkdal finns en raka som är lång o bred. Nu blev jag supersugen. Tog mod till mej o passerade "nästan" samtliga ekipage, i en hastighet som inte tål att nämna. MEn jag fick en sån adrenalinkick så jag kan inte beskriva känslan.

När sedan Janne föreslog att vi skulle köra via Rosfors så blev jag så till mej ( Behövdes inge viagra där inte). Väl inne på grusvägen så kunde jag åter inte hålla mej. Gäsade på o passerade mina vänner. Körde så pälsen stod. ÄLSKAR GRUUUS. Upptäckte att jag fått sällskap av en vän. Sååå roligt.

Väl hemma nu så känns det som att jag inte vill sova..Men klockan är strax ett o det blir nya äventyr imorgon igen.

Sussa sött alla vänner


Av Anki R - 4 juli 2011 19:33

Semester o vaknar halv sju!!

Tittar sig i spegeln, grimaserar som en brunstig hingst och suckar återigen...-Näää de är inte vita längre.

Klämmer mej på magen o konstaterar att den gått från cykeldäck till mc däck..(snart bakdäck). Som Eva säger:- Man når inte ner för att ta på sig strumpbyxorna för magen är ivägen.

Redan första dagen funderar man på att återvända till jobbet. JAg ÄR ingen semestermänniska. Inte alls.

Nåja efter frullen bestämmer jag mej för att det blir en hojtur idag.

Fetknoppen ska gränsla sin Pärla. Hoppas att den orkar...Fniss...ser en liten ponny med mej själv på. Jaja.

MAn blir inte yngre och man blir inte vackrare. MEn jag har hoj...det ni. Mitt liv kretsar ju runt denna tingest. För på den får jag vara hur som helst. Den strejkar inte och den accepterar mej som jag är. Det finns de dagar när man dragit ut i skogen o tårarna har runnit innanför hjälmen. Ibland har jag skrikigt av frustration. Vissa gånger utmanar jag ödet men för det mesta njuuter jag.

Tog en tur från Prästholm över Ubbyn och till skogså. Det kändes heelt underbart att se den vackra naturen, känna dofterna och susa fram på gruset. Endel dagar funderar jag på vad som skulle hända om man vurpade och telefonen inte hade täckning. Björnamat antagligen. För vem vet var man är. MEn då är det väl meningen.

Jag har överlevt min första semesterdag tack vare hojjen. Naturligtvis har jag även vänner o de förgyller mina dagar. Men hojjen har kommit att bli en utväg när allt annat är tjafs.

Jag söker lugn o ro i livet. Lugnet kommer när jag känner hur maskinen jobbar. Sååå härligt

 

Fetknoppen...;)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se