Senaste inläggen

Av Anki R - 4 oktober 2018 12:06

Min kompis Hasse och jag hade planerat att vi skulle göra en hösttur och bara njuta av finvädret. Sommaren hade gott o som vanligt så har man tusen saker som man vill hinna göra och då får annat vänta. Det var en fin dag.
Jag fyllde vatteflaskan och tog en påse bilar ifall vi skulle stanna någonstans under vägen. 
Hasse ville se var Micke (min sambo) jobbar så vi skulle börja med att köra upp till Tärendö.
Jag körde iväg till Överkalix och Hasse hakade på. Hans fru Marie hade annat som hon lovat göra så hon följde inte med oss.
Strax efter Jokkfall stannade jag och bad Hasse köra före. Han känner till omgivningarna och vet var det finns ren så det kändes tryggt. Vi fortsatte. Jag vet att jag satt o njöt av vyerna för vägen längs kalixälven är väldigt vacker.

Helt plötsligt vaknade jag till och tittade på min sambo och min dotter. Själv låg jag i en säng, kunde inte röra mej och de stod och tittade på mej.
-Mamma du har varit med om en olycka

Min kropp skrek av smärta och mitt huvud var som mos. Tankarna virvlade fram och tillbaka. Varför ligger jag hät, vad har hänt. Jag vill åka hem. Jag fattade absolut inget.
Hasse ligger i rummet brevid sa någon.
Han har en fraktur på vä hand och hö underben.
Ann-Catrin du har lite andra skador. Mörkret sänkte sig och jag mins fragment av EDA, smärta. olika människor som kom och gick. Det gjorde fruktansvärt ont när de rörde i mej. - Rör mej inte, neeeej vänd mej inte.

Av Anki R - 4 oktober 2018 12:06

Min kompis Hasse och jag hade planerat att vi skulle göra en hösttur och bara njuta av finvädret. Sommaren hade gott o som vanligt så har man tusen saker som man vill hinna göra och då får annat vänta. Det var en fin dag.
Jag fyllde vatteflaskan och tog en påse bilar ifall vi skulle stanna någonstans under vägen. 
Hasse ville se var Micke (min sambo) jobbar så vi skulle börja med att köra upp till Tärendö.
Jag körde iväg till Överkalix och Hasse hakade på. Hans fru Marie hade annat som hon lovat göra så hon följde inte med oss.
Strax efter Jokkfall stannade jag och bad Hasse köra före. Han känner till omgivningarna och vet var det finns ren så det kändes tryggt. Vi fortsatte. Jag vet att jag satt o njöt av vyerna för vägen längs kalixälven är väldigt vacker.

Helt plötsligt vaknade jag till och tittade på min sambo och min dotter. Själv låg jag i en säng, kunde inte röra mej och de stod och tittade på mej.
-Mamma du har varit med om en olycka

Min kropp skrek av smärta och mitt huvud var som mos. Tankarna virvlade fram och tillbaka. Varför ligger jag hät, vad har hänt. Jag vill åka hem. Jag fattade absolut inget.
Hasse ligger i rummet brevid sa någon.
Han har en fraktur på vä hand och hö underben.
Ann-Catrin du har lite andra skador. Mörkret sänkte sig och jag mins fragment av EDA, smärta. olika människor som kom och gick. Det gjorde fruktansvärt ont när de rörde i mej. - Rör mej inte, neeeej vänd mej inte.

Av Anki R - 10 juni 2018 13:50

Från Solavågen tillMagerhplm-WSjobolt-væg 650 Stordal-Linge och Valldal. In mot Trollstigen. Jordgubbar. St Olav kastade en ormi vredesmod.

Av Anki R - 5 januari 2017 18:28

Torsdag
- 30 och jag gruvar mej för att gå ut. Väl ute, klädd som en michelingubbe konstaterar jag att det, är rätt skönt så länge man står mitt i kläderna. 

Jag hade bestämt träff ned Ronny, initiativtagaren till "Kung Bore" körningen  den 7 januari.
På plats på Retrocafe måste jag erkänna att jag käner mej mindre bekväm. Jag har tagit bilen o Ronny kör hoj, det känns i en hojåkares hjärta. Men ändå...det är faktiskt -30 ute. Ska man köra hoj då?

Ronny har inte så många val. Naturligtvis så finns ju både buss och taxi för de som inte pallar kylan. Men för Ronnys del finns inte de alternativen. Han sålde sina bilar, sin skoter och köpte en hoj. Han kör året om och han använder den varje dag i vilket väder som helst.

Hur kommer man på en sån ide att köra en tur när det normalt är som kallast i vår landsända?. Orsaken är att han tyckte det saknades tillfälle att göra nåt tillsamman under vintern, så han gjorde ett event på facebook som folk kan anmäla sig till.
Ide´n har han klurat på ett tag och det är inte alltid så lätt att planera hur rutten ska gå eftersom januari är en tid häruppe i norr som verkligen kan vara både kall och full av snöstormar. Men på lördag har SMHI lovat att det ska vara mellan -7 och -15 så det blir nog inte något problem.

Lördag morgon, himlen är blå och solen har vaknat. Tempen visar -4 grader. Det kommer att bli en toppendag. På Retro har grabbarna redan samlats och står och dricker kaffe o surrar. Det är två KTM (Lars och Christer), en transalp (Ronny), en R1a (Veijo) och en Huskvarna 250 modell militär med skidor (Pelle). Ett udda gäng med olika förutsättningar. Endurodubb och landsvägsdubb och odubbat. Tydligen har inte utrustningen desto större betydelse för dessa för hur som helst så kör alla hoj på vintern. 
Två av grabbarna har dessutom kört en 8-9 mil innan de kommit fram till Retro. Så det är inga köldrädda ena som samlats. Det finns de av dessa 5 som tycker att det är lite för varmt med -4. 
Turen som de kommer att köra är ca 10 mil lång och går mestadels på mindre vägar för att alla ekipage ska få det bästa underlaget.


Christer berättar att om man kör på asfalt så kan dubben böja sig om de är för långa. Det blir lite sladdrigt att köra, men på packad snö har man en fantastiskt grepp. Jag hör något om att köra på bakhjul men låter det passera.
Det finns möjlighet att köra på isbelagd asfalt, packade snökanter och lite grusväg dock med en hel del hål. Vissa avsnitt är ganska hala och hastigheten varierar. Det är ju lördag och då är många lediga ute och kör. Vissa delar av turen får grabbarna samsas med en hel del bilar. 

Genom jordbrukslandskapet där det är rätt platt så blåser det en hel del. Men vid första pausen så tycker alla att vädret är riktigt skönt att köra i.
De får en hel del blickar av medtrafikanterna när de passerar. Kanske är det dags för oss häruppe att ha våra onsdagskörningar även vintertid. 

Medtrafikanter behöver inse att det faktiskt rullar mc över hela landet året om.. så dom tar med det i beräkningen vid möten och i korsningar. Lägger en mc omkull så kanske en bil inte hinner bromsa. 
Framme på Linas cafe i Luleå sitter nästan 20 likasinnade och väntar på att grabbarna ska komma. Flera kommer ut och möter dem på parkeringen och en och annan bild blir tagen. På plats står en till KTM och väntar.

Det blir ett välbehövligt fika och surr med andra hojåkare.
Träff på Linas cafe brukar vi ha första lördagen i månaden under vintern. Bara för att suget efter hojåkandet inte ska bli för jobbigt att tampas med ensam.

Efter fikat bestäms en ny rutt och den kommer att gå utefter kusten en bit upp och sedan hem via en mycket välkörd grusväg, dock snöbelagd för tillfället.  Sista biten är dessutom nästan bilfri och det ger ju en alldeles otrolig känsla av frihet, att få köra helt ensam.
Husqvarnan är lite bluddrig vid starten men efter lite pill så går den utmärkt igen. Tydligen tycker den att det är lite för varmt ute idag. 
Turen avslutas på Retro cafe igen och grabbarna är jättenöjda och lite "höga" efter dagens äventyr. Det kan löna sig att få surra av sig o reflektera över det som hänt. Ronny tänker sig att denna tur ska bli en tradition som våra andra traditionsturer är. Det är inte utan att jag själv blir lite sugen på att åter köra vinter....men jag vill ju inte sälja skotern...än. 
Vi säger hejdå till Lars som ännu har 9 mil hem. Några mil av dessa ska han köra på de mindre skogslederna trots att mörkret sänkt sig över norrbotten. En dag att minnas.

Av Anki R - 8 januari 2016 16:11

Äntligen hemma igen. Javisst är man hemma när man äntligen kommit sig över gränsen. Visst känner man sig mer hemma i de nordiska länderna för man kan ju nästan prata med dem. Ja inte jag i Danmark..för jag fattar i stort inget alls när de börjar prata. Men det är ju nääära hem.   

Nu skulle vi köra upp till Göteborg för att hitta nån säng att sova i. Det var ju inte så jättelångt mellan Helsingborg o Götet. Jag njöt av den lugna trafikrytmen och det var rofyllt jämfört med så många andra motorvägar som vi passerat. Vi var ju nästan ensamma. Det var absolut svalare än de nästan 30 grader som vi genomlevt de sista dagarna. Jag hade börjat få ont i baken nu, så jag fick låna Mats airhawk. Men efter några mil fick jag ta bort den för det kändes inge skönt med den extrakudden. Fick klara mej med min egen stoppade kudde som var fastvuxen.

Tycker faktiskt man får ha lite ont efter en massa veckor på hojen.

 


Vi stannade o tankade på en mack som var obemannad och medans vi stod där konstaterade vi att det var ett stenkast till Ullared. Ja vad skulle vi göra där. Jag är ju en sån som inte gillar att strosa i affärer utan orsak. Inte ens IKEA är kul. Kanske min manliga sida som visar sig.
VI snackade i G9orna o Mats konstaterade att han aldrig kört i Halland eller Bohuslän. Själv har jag haft förmånen att vara gift med en Göteborgare så dessa delar var inte alls mej främmande. Jag vet att det finns massor med fint att se på småvägarna. Men nu var ju faktiskt mitt mål Geiranger, Trollstigen och Atlanterhavsveien. Så det fick bli en annan gång.

Ett rum var bokat på Ibis i utkanten av stan och när vi kom dit visade det sig vara nån hopptävlig...alltså häst. Så det var lite svårt att få tag i nåt. Men en säng räcker ju..ja för mej då. 

Lite slutkörda av allt gorm som varit så det blev en middag på plats. (dyrt onödigt dyrt, men det fanns inte så mycket annat att välja på). Sen blev det lite tv o sova.

26e juni

Idag skulle vi sammanstråla med mina kompisar Fiffi och Tomas. Var hade vi inte riktigt bestämt oss. Men nu skulle vi fortsätta upp mot Oslo o sen fick vi se. Tanken från början var att jag skulle passert Oslo o hälsat på min son som bor där. Men den rackarns ungen hade ju åkt hem till Sverige på semester så det fick jag skippa. Tur det för att köra i Oslo är ingen hit.

När vi kom till Strömstad stanna vi o tanka och handlade lite mat. Vi skulle ju behöva frukost i Norge och att ha med sig lite mat är inte helt fel.
Nu hade våra vänner hört av sig så vi skulel träffas nedanför Drammen. Finns ett samhälle där som heter Dröbakk. 

Vi fortsatte och plötsligt körde vi över gränsen. Snacka om konstig känsla. Helt dött. Inte en männsiak. Åsså slut på nät. Suck för en sån fejjannörd som jag. 

När vi sen fortsatte lite längre fram på förmiddan så konstaterade vi att det var en faslig ström av männsiakor som skulle från Norge. De formligen köade. Vi fick veta att det är Norrmännen som ska till Sverige och handla. JA det var flera mils kö.
Vi hade nog tur eftersom det inte alls var speciellt mycket folk på kvantum i Strömstad. Norrmännen hade inte vaknat när vi var där...men nuu.

Jag måste säga att vägen mor Drammen var fin. Norge överhuvudtaget är ju vacker. Visst det är inte lika bergigt på den sidan men tillräckligt för att vi ska njuta.


Till slut nådde vi Dröbakk och hittade en pizzeria som vi kunde stanna på. Nu skulle vi äta o sen vänta på de andra. Vi hann i lugn o ro få i oss maten, vi drack kaffe och kaffe och...sola en stund...titta på folk. Men var i hela friden var de?? Efter en alldels för lång väntan men ack så härligt resultat så kom de. Blev ett kramkalas och så bestämde vi oss för att fortsätta.

    
Det känns jättehäftigt att köra ner i en tunnel o veta att ovanför oss är det en fjord. Ja visst är det lite scary, tänk om det börjar läcka. Men vi klarade oss torrskodda hela vägen.

       

Vi körde förbi Drammen o fortsatte uppåt på E 16. Vägen dit var väldigt omväxlande. Byar, större samhällen, fjordar o väldigt bra vägar. Inte jättemycket trafik. Vi stannade för fotning, fika o ibland för att nöden inte har nån lag. Vädret var fantastiskt liksom sällskapet. När vi skulle hitta en camping så visdae GPS en en om 16 mil. Jaha o vad gör vi nu. Körde vidare o kom så till en jättefin camping som inte fanns med på GPSen. Buttingsrud camping. En stuga för 4 pers kostade 400 Nkr så det var ju billigt. En rätt stor stuga med toan nära. 
Vi fick ett äldre par som grannar och kvinnan storstädade stugan innan gubben fick komma in. Det var väldigt underhållande att titta på henne. Gubben satt utanför o hämta grejjer eftersom hon blev klar.
Det fanns inte så mycket att äta på campingen så vi körde till Nes, som var mest ett väg skäl, men just därlåg en vägkrog. Det blev en sen middag o sen körde vi tillbaka.  


 

 Jag var ju tvungen att stanna o fota den fantastiska solen. För att inte tala om molnen...En underbar kväll.

     

Nåja förutom mina fina vänner så hade vi en suverän utsikt från stugan. Jag rusa ner till stranden för att fånga solnedgången några gånger.

      

27e juni. 

Efter frukosten o städning av stugan tog vi farväl av vännerna. De skulle köra hemåt o vi skulle fortsätta...förvisso hemåt men om några dagar.

      

Vi fortsatte mot Aurdal och vyerna var fantastiska. Aurdal ligger fantastiskt fint vid foten av ett fjäll. 

Vi passade på att äta lite inhemsk pasta där. Det var riktigt varmt o många hojåkare satt på samma restaurang. Nu var vi mätta så vi vek av E16 och körde in på väg 51 mot Beitostölen. 

    

Vyerna avlöste varandra. Massor med fina små fjällstugor . Vi kände att tempen sjönk. Vi passerade slalombackarna och sen fick vi en förvarning att vi skulle köra över fjället. Kanske ide att tanka före. För enligt GPSen så fanns det ingen mack förrän efteråt...

       

Det var kallt o kargt och massor med snö kvar. Snön låg utefter vägen och vissa karmar var högre än oss. Å då ska ni veta att tvåmetersmannen är lååång fast han sitter. Bilderna gör sig inte rättvisa men lite ser ni ju. Som kallast hade vi 5 grader. Och kan ni tänka er, det var flera cyklister som vi passerade. Dessa cyklister träffar man då på i hela världen.

      

 

Efter fjällen stannade vi o tog en fika. Värmen återkom så att vi skulle orka köra till Geiranger. Jag var superspänd på denna upplevelse. Uppe i Tessand tog vi väg 15 som fortsatte att vara vacker. Och ju högre upp vi kom desto mer snö. T o m sjöarna var frusna. 

     

      

När vi passerade sista knixen innan vägen började gå ner var vyerna hissnande och när serpentinerna ner mot Geiranger började så var min puls helt galen av adrenalin. Det hade kunnat ta flera timmar att köra nerför om jag fått fota, för det var helt sanslöst vackert. Man borde hoppat av hojen o gått hela vägen ner. 
Vi stannade vid den obligatoriska utkiken men det var så mycket turister där så det gick inte att andas. Så vi fortsatte.
Har fått höra några gånger att jag nog inte kommer att klara av att köra där för att det är så brant och jag är höjdrädd.. Men det gick hur bra som helst. Värre var det nog för alla husbilar.

     

Väl nere så kändes det som att man satt i en gryta. Det var fantastiskt vackert. Antagligen det vackraste jag sett. Har hört att det är riktigt fint att komma in i Geiranger med båt. Kanske skulle man göra den rutten en vacker dag. Och på tal om vackert väder. Det hade vi.

   

Vi hade en bit kvar till vårt mål för dagen så vi fortsatte. Av någon underig anledning så upplever jag att uppför är jobbigare. Antagligen för att jag provat att få motorstopp i uppförsbackar. Inte så kul. Så serpentinerna, som jag upplever är brantare uppför, kändes lite jobbiga. Som tur hade jag Mats före mej så han kunde varna om vi fick möten. Det luktade brända lameller hela vägen upp och vi mötte en o annan husbil som rök oroväckande.

      

Vägen till färjan i Eidsdal är skön att köra. Väldigt vacker och inte alls brant. Vi stannade vid en väldigt fin rastplats och såg att molnen över Trollstigen började hopa sig.
När vi så kom ner till färjan gjorde vi som vi alltid gjort. Körde förbi kön o fram till början. Men tji fick vi. Det var bara att köra tillbaka längst bak för nån förtur hade inte hojåkare. jaja hur ska man veta allt.

Vi betala och fick då köra in. jag blev dirigerad att parkera bakom en vingeåkare och snacka om dryg otrevlig människa. Han påstod att jag kört för nära honom och att han minsann betalt för att stå där. Usch att såna typer ska åka hoj. Jag sa till honom att han kunde ge mej ett handtag så att jag kunde få den en bit från han men han ansåg att det var mitt problem. Han skulle minsann inte lägga ner nån tid på att hjälpa mej. IDIOT tänkte jag o körde närmare. Stängde av hojen och hoppade av. Vände ryggen till.
När vi sen körde ut från färjan så körde han före oss. Vi jagade bakom honom ett tag med sen kände jag bara. Det är inte värt att lägga ner tider på såna. En riktig hojåkare beter sig inte så.
Vägen mellan Eidsdal och Trollstigen är otroligt vacker med massor av små vattenfall och hoppade forsar. Det är också ett fotovänligt ställe. Men vi jagade lite tid så det fanns ingen tid att stanna. 

Trollstigens turistcentra stannade vi på. För att jag skulle få fota och för att andas lite efter körningen. Vi träffade några GS åkare från utlandet. Ja nåt europeiskt land för vi pratade engelska. De hade kört upp o skulle vila en stund för att sen köra ner igen. Utsikten var jättefin men ska vi jämföra så är det skillnad. Geiranger var vackrare i mitt tycke. Men så är jag väldigt förtjust i vatten så det kan ju vara därför. Det verkar som att många utänningar tror att Trollstigen är det ultimata äventyret, men då missar de ju massor. 

      

Jag tyckte inte att det var så farligt att köra Trollstigen. Det var en häftig väg men väldigt välordnat. Säkert har de lagt ner lite mer underhåll för asfalten var jättebra och de hade satt ditt långa betongskydd så att man inte skulle trilla ner i avgrunden. Det var häftigt att se hur vägen ringlade sig nerför. Naturligtvis stannade vi vid vattenfallet. Det måste man ju. Lite turist måste man ju kunna vara.

   

Efter Trollstigen upplevde jag att nu blev det väldigt platt. Tror inte att jag är ensam om att känna så. För nu har man ju genomlevt den ultimata passkörningen så nu finns det inget värre. Men ärligt.. Åk till Dolomiterna och Alperna så får ni uppleva ännu högre höjder. Och det är jättevackert där åxå.


 

Nu var det inte många mil kvar till Molde. Vi skulle åka med färjan så blev det superkort. Väl över så visade det sig att den tunneln under fjorden höll på att renoveras så vi var tvungna att köra runt hela viken vilket visade sig var en omväg på..tja ca 7 mil. Snacka om antiklimax.

När vi kom in i Molde så provade vi ett hotell men det var fullt. Så körde vi in i en camping o där hade de en lägenhet ledig. Jag kan bara säga att det var otroligt skönt att få komma in o sen att ta en dusch o att äta.

Nu hade jag börjat längta hem.

  

28e juni

Suck Det regnade idag. Nåja vi käkade frulle och masade oss iväg. Det slutade dugga efter ett tag så det kändes riktigt bra. Men det fanns hotande moln runt oss. Idag skulle vi kolla in det sista av äventyren. Atlanterhavsveien. En väg som är uppbyggd mellan flera öar. Rätt fränt att man gjort den vägen. För det kan inte ha varit direkt enkelt. Jag har sett massor med fina foton därifrån och det kan gå ganska hett till när stormarna kommer. Men idag var det vindstilla, absolut inga vågor o jämnblått.

      

Vägen ut dit är sådär Norsk,men inte alls hissnande. Fjordar och fäbodar avlöser varann. Egentligen inte helt platt men med tanke på vad vi gjorde igår så kändes det lite mediokert. Väl framme så hade mina vänner sagt att det är en kort sträcka, vackert så jag passade på att stanna flera gånger. Jag tyckte det var vackert. JA det är kort men ändå. Man måste kunna se det vackra i allt.

    

När vi fortsatte kan jag då erkänna att vägen var skitrolig. Många kurvor så vi brassade på lite. Sen kom vi till den nyöppnade tunneln , som kostade. Ja bara att ta den då. Det var en låååång nerförsbacke och sen en låååång uppförsbacke. De är otroligt duktiga på att bygga tunnlar i detta land. Man sparar rätt mycket tid att köra genom dem istället för att köra runt eller vänta på en färja.

      

Vi tog E39an till Trondheim. Den var fin men långt ifrån vackrast. Eller kanske är det så att man är så mätt på vyer så man blir lite blind. När vi passerat Trondheim så fanns det en skylt som sa Narvik. Jag föreslog att vi skulle skita i att åka hem o i stället fortsätta vidare. Konstigt jag fick ingen som ville följa mej. 

     Vi körde hela vägen till Åre och inget speciellt hände.   Denna lilla stuga finns vid bron precis innan man kommer in i Åre. För tre år sedan fick jag förmånen att köra den turen med en som visade mej. Numer stannar jag alltid där o fotar. Det är så vackert.


När vi var i Åre ringde vi till Östersund för att kolla evt hotell, men fick veta att det inte fanns nåt för det var en fotbollscupp den helgen. Stanna i Åre ni, sa de.
Jaha å vad skulle det komma att kosta då. Är ju bara en massa dyra hotell på den orten. Nåja det var ju bara att gilla läget. Men först skulle vi tanka. Båda tycker vi det är skönt att ha fixa sånt innan man avslutar dagen. Blir så enkelt att åka på morgonen då. 
När vi kom in på macken så fanns en lapp om stugor som hydes ut. Så vi fråga. Jepp fanns stugor så vi slog till . 500 kr för en natt o två pers. Vi fick nyckeln och åkte.
När vi kom dit o låste upp möttes vi av en man i trappan. Hmmm vad !!!??? Ska vi dela med andra???

Det visade sig att just den stugan redan var uthyrd men det visste inte macken. Mats åkte ner o bytte nyckel.

Stugan såg ut som en alpstuga i flera plan och när vi kom in var det 8 sängar att välja på. En jättefin välutrustad stuga med alla bekvämligheter man kan tänkas behöva. 

Jag måste erkänna att jag inte riktigt minns om vi alls åkte iväg o käka. Har för mej att vi köpte nåt på ok o stannade kvar i stugan.

30e juni 
Vägen hem var inge speciell trots att det finns massor att se på vägen hem.

Ristafallet på väg mellan Åre o Järpen. 
Fjällrävens fabrik i Järpen.

Finns en hojbana där åxå...nu minns jag inte namnet alls. 
Vägen till Övik är fin o det finns många ställen att se på. Sen har jag nog åkt resten av vägen så många gånger så jag har svårt att se det vackra. Så är man dessutom på väg hem efter flera veckors resande. Jag skulle   börja jobba dagen efter så det kändes väl inte alldeles supersuveränt att köra hem..
Ja nu har ni varit med mej till Skottland o genom Europa. Hoppas att ni haft en go tur. 
Snart kommer nästa...


Av Anki R - 27 december 2015 16:26

......ja nu satt vi på färjan igen. Vi hade hittat oss några sköna stolar och slappade när en man dök upp. Han kände igen oss som dem han hjälpte hitta ett matställe första kvällen vi kom till ön. Han frågade artigt om han kunde sätta sig ner med oss och naturligtvis gick det bra. Han berättade att han jobbade med missbrukare. Han berättade att det blivit bättre på den fronten men att det fanns ett utbrett missbruk i hela andet både när det gällde alkohol och droger. Så han skulle nog ha jobb hur länge som helst. I o med att det var kutym att man gick på puben efter jobbet så var man ju småfull varje kväll. Och det är ju normalt enligt den stora massan.

Han berättade att Islay hade en väldigt gammal befolknig. Det var få som stannade kvar..Trots destillerierna. Men Islay gjorde absolut den bästa whiskyn i världen. Ja det är säkert så.

När vi kört av färjan skulle vi köra till nästa färja som var en kvart bort. Vi var lite sena men som tur var så var nästa färja åxå lite sena. Vi tänkte gena över via öar för att ta oss till fastlandet. PÅ det sättet skulle vi vinna ca 30 mil. Mats som är en klurig man hade studerat kartorna och efter ett tag hade han övertygat mej om att det skulle bli den bästa vägen. Trots att vi måste passa en massa färjor.

  

Nåja färjan till Arran är en vanlig liten öppen bilfärja. Detsåg lite regnigt ut på ön men när vi kom iland så var vädret bra. Det var många bilar och de körde verkligen sakta. VI hade lång väg o kort om tid så efter många om o men hade vi åpasserat alla. Vägen var inte jättebra men ortoligt vacker. Kurvig och fin.


När vi så hade kört fram till Brodrick bay så hade vi 10 min till färjan skulle gå. Normalt är det så att man måste vara där 30 min innan men av någon anledning så kom vi med. Det kändes riktigt skönt. Men om vi inte hunnit så hade vi kunnat kolla in deras osttillverkning och för att inte tala om chokladtillverkning. Häftigt. Arran verkar vara en fin ö så har ni nångång lite tid över. Ta en dag eller två där.

   

Det skulle ta en timme över och först satt vi ute för det var varmt. Efter ett tag gick vi in o köpte lite kaffe o gick på toa. Du milde vad folk det var inne. Måste vara en välanvänd linje. VI skulle strax anlända till Ardrossan. Då var vi strax nedanför Glasgow. Tack o lov för det, man vill ju inte återuppleva den resan genom Glasgow igen. Vi hade inte riktigt bestämt oss vart vi skulle köra, men båda blev lite förtjusta i Dumfries så vi körde neråt det hållet. 

Vi passerade Locherbie och vi antog att det var där flygplanet störtade. Men vi vet inte säkert.
Vi tog en A väg och den var inte skojjigast men nu hade ju klockan blivit rätt mycketsåvi ville hinna hitta nånstans att bo. Vi hann till Dumfries och körde omkring ett tag tills vi hittade ett riktigt fint B & B. En kvinna i vår egen ålder som hade två rum..Inget att fundera på. Vi slog till. 
Vi chillade ett tag o fick wifi. Alltid skönt att få kontakt med yttervärlden mellan varven. PÅ Islay fanns ju i stort inget wifi så vi hade varit borta i flera dar. Vi tog sedan en prommis ut på stan o gissa om vi vart full i skratt när vi sen upptäckte att vi bodde på samma gata som tidigare. Bara några hus bort. Nu var det skönt att vara på väg hemåt. Fast det var ju en massa dagar kvar på resan.

22a juni
England here we come. Idag skulle vi köra genom Lake District som så många talat så gott om. Vi kom iväg ganska tidigt efter att kvinnans barnbarn fått lysnna o titta på hojarna. Lillkillen var helt begeistrad. Det ska börjas i tid.

Nu skulle vi hinna så långt ner vi kunde innan kvällen så nu körde vi.

Jag kan dock säga att Lake District var fantastisk. Väldigt bergigt och fint. Djupa dalar men inte så mycket vatten som man skulle ha önskat.

   

Den större stan vi passerad var Keswick. För övrigt var det väldigt många ställen som var lite finare. Vi kom att stanna på en riktigt fin restaurang mitt i smeten. Det märktes att det var det fina folket som nyttjade stället. Stora båtar och fina bilar. Själva hotellet var dyrt och mackan med chipsen som vi åt var fantastiskt god men svindyr.

 

Vi hade tänkt ta Wales men det skulle komma att ta sån tid att köra genom den delen så vi körde förbi. För att vinna lite tid så valde vi motorvägen mot Birmingham. MEn efter nån timme orkade vi inte frtsätta där. Sååå båååring. Vi körde av o kom oss genom Birmingham iaf. Väl nedanför började vi leta ett B & B. Men icket. Vi gick in på ett hotell o kvinnan i receptionen sa att det inte fanns några rum i området, på grund av nångon större grej. Dessutom måste man förboka och nåt B & B det kunde vi få leta för hon trodde inte att dessa fanns. 

   
Fiiint kändes det. SÅ vi skulle kanske få köra hela natten..
Vi ringde runt till några hotell o alla hade fullt. Baraköra vidare då. Vi följde GPSens råd o körde in efter en liten väg. Mitt i ingenting stod ett gigantiskt hotell. Typ Best western.. Mats gick in o gissa om jag blev förvånad när de hade ett rum kvar. Heeelt underbart..men svindyrt. 
Nåja...vi fick varsin säng o Mats bada i bassängen o jag mådde bara gott. Vi åt på resturangen o sen var det bara att stänga sina blå. Man blir ju jättetrött av att köra omkring i världen.

23e juni

Trött. Kändes tungt att stiga upp. Jag såsade på ett bra tag. Tror nog att reskompisen blev lite less på mej. Nåja vi komiväg o idag var det Dover som var målet. Nu skulle vi köra efter kusten o se det mesta. Förhoppningsvis skulle vi se lite hav. Nu är det ju så att om man väljer mindre vägar kan man inte heller köra så fort. För så fort du kört om en snigel så väntar nästa snigel lite längre fram på vägen.

  

Vägarna vi välde var inte de minsta men ändå sådana som många använder. Så vi konstaterade efter några timmar att vi nog måste leta oss till en A väg för att hinna fram innan kvällen. Sagt och gjort vi gjorde så. Ja nuuu skulle vi ju hinna...enkelt.. Mmmmm. 
Vi hann väl köra några mil o det såg riktigt bra ut. Men så var det en skylt som sa något om nån olycka.. Vi hann inte se.. Men ju nrmare Dover vi kom desto tätare trafik blev det. Och den gick långsammare och långsammare. Till slut kröp vi fram. En timme senare konstaterade vi att vi inte kom längre. Bara att köra av o hitta nån liten väg. Nu var vi ordentligt sinkade och vi ville ta oss överkanalen. Nu stod vi på o efter nån timme kom vi då fram till Dovers vita klippor.

   

Kön var gigantisk så vi bestämde oss för att göra en fuling. Vi körde förbi alla o kom ner till hamnen relativt fort. Märknigen var ju inte dn bästa o när vi passerat tull o annat tjafs hittade vi tillslut den kuren vi skulle betala resan på. Där var det kaos. Massor med folk o då fick vi höra att Calais var stängd. Det var srejk. Färjan vi skulle med var en och en halvtimme sen. Vi skulle hinna. Men det tog tid. Många var riktigt irriterade. Vi var mest trötta på allt. Vi kom med och när vi parkerat hojarna gick vi upp o käka middag. Så skönt att äntligen komma hem till europa. Vi hade fönsterbord med en fantastisk utsikt. Det började skymma. Vi skulle köra av i Dunkerque, där var det inte srejk...än. Vi fick höra att tunneln också var stängd. Vi hade ju lite tur.

 

Klockan var halv elva innan vi var av båten o vi visste inte vart vi skulle. Vi stannade till o kollade om GPSen hade nåt bra hotell till oss. Jepp bara att köra då. Det kändes jättekonstigt att köra på rätt sida igen. Min hjärna var helt ur så Mats ficklov att köra först. Allt kändes konstigt. När vi så hittade hotellet så kom vi in o då berättade kvinnan att de stängt för kvällen. Jag frågade om vi kunde få ett krypin o hon visste inte om hon kunde lova det. Hennes chef kom o han såg att vi körde hoj. Inga problem..Vi fick stanna. Ja ibland har man tur för han berättade att de precis hade stängt för kvällen men han tyckte lite synd om oss då vi fick stanna. Han hade hört om strejken sså han förstod.

24e juni

Frukosten var jättegod. Äntligen bara sånt man gilla. Ingen korv o feta ägg. Ingen haggis. Underbart. Första morgonen man skulle bli lite mätt.
Min hoj hade larmat att den ville ha olja i Dover så vi började resan med att köpa olja. Men det var inte mycket han ville ha. Bara en skvätt. Nåja bättre än inget alls. Vädret var riktigt fint o det var säkert 26 grader. Lite ovant.
Vi kollade in Motorvägen men den var knökfull med lastbilar så vi tog de mindre vägarna. Det tar ju som sagt längre tid men hade vi tagit motorvägen så hade det nog varit stilla rätt länge. 


Nu skulle vi upp till Antwerpen och hälsa på en vän till mej. Det var väl närmare 30 mil. Men det är ju ett stenkast. Eftersom vi var vid gränsen gick det ju rätt fort till Belgien. Egentligen borde vi ha tagit kustvägen för den är fin men vi valde vägen över Gent. Nu är det så att Belgien är väldigt platt.

  

Det finns tydligen ett litet gerg i det landet..men det missade vi. Så vi tog småvägarna till Gent. Väl inne i den stan så körde vi genom. Det är en stor stad och helt plötsligt så hade vi kommit fel. Men vi fick se den fina gamla staen med kullertstenar och efter 1 1/2 timme så hade vi tagit oss ut. Nu var det min tur att lägga in rätt adress i Antverpen. Det fanns två val...och jag chansade. 
Det var många vägarbeten och vissa gånger när man dirigerades om så kändes det som att man aldrig kommer rätt. Men efter ett tag började jag känna igen mej, för jag har ju varit dit förr. Så när vi äntligen hittat till rätt adress så fick vi en ny adress o körde till Hilton, för där skule vi bo. Du milde..Hilton. Nu snackar vi fint hotell. Nåja det var väl som alla hotell o min vän hade fixat priset så det blev inte urdyrt. Dessutom fick hojerna sova i ett garage i skällaren. Bra så fick vi ha dem kvar. Min vän stod o väntade på oss och vi slängde bara in grejjerna o bytte om för att sedan kunna käka lunch. Det var varmt ute. 
Det blev libanesiskt till lunch. Riktigt gott. Antwerpen är en stooor stad och dessutom centrum för all diamanthandel i världen. Nu råkar det vara så att min vän jobbar som diamanthandlare så vi skulle upp till hans kontor i centrum. 
Det var rena fort knox att komma in där. Man fick identifiera sig o kom inte in om man inte var inbjuden. Vi fick lämna idkorten i receptionen. Sen skulle vi då hitta dit. Alla dörrar såg likadana ut o efter ett himla virrande så hittade vi till rätt kontor. Sen tog det en evighet att forcera alla olika lås och koder. Äntligen skulle vi få lite kaffe. 
Jag skojjade med Carlo att jag nu ville se en riktig diamant..Han gick till ett skåp o plockade fram en. De är fantastiskt vackra.

   

Sedan fick vi även se en rå sten. Såg ut som vilken glasbit som helst. Faschinerande arbete.

På kvällen fick vi åtnjuta en middag på en restaurang som var specialiserade på kött. Gigantiska bitar. Dessutom var vi några från vårat Europrezgäng som träffades. 
Vi var fruktansvärt mätta när vi kom till hotellet. Ingen lek att sova då och dessutom var det varmt....
25e juni

Det var 26 grader när vi åkte från Antwerpen. Trafiken var rätt bra ocidag skulle vi ta oss hela vägen till Kiel...om tiden räckte.

 

Nu skule Mats få köra på autobahn. Vi räknade med att lastbilarna skulle vara mindre till antalet. Vi skulle hinna 50 mil så det var bara att gasa. När vi stannade till o tankade o åt så ringde jag mina vänner i Bordesholm, strax nedanför Kiel. Vi fick rådet att inte köra den vanliga vägen genom Hamburg för de hade bara öppet en fil under kanalen och det skulle ta tid att passera. Så han rekommnedera en helt annan väg. 

När vi började närma oss Hamburg så skule vi ta av på en mindre väg, men det visade sig att just den vägen var avstängd för vägarbeten. Så det fick vi skipa. Jag ringde Andy igen o fick en ny väg. Nu var det så att vikörde fel iaf..och hamnade helt galet. Vi körde ner i hamnområdet o helt plötsligt var alla vägar vidare stängda. Bara vända o börja om. Köra tillbaka några mil o sen vända för att prova en ny väg. Vi försökte igen o denna gång lyckades vi passera Hamburg. Vi körde några mil o sen tog vi av. Men hur vi än gjorde så lyckades vi köra in i stan igen. Hamburg är inte heller en liten stad. Massor med trafik och rödlysen. Sen en massa vägarbeten. Vid flertalet trafikljus var vi tvugna att köra som tok för att hinna över tillsammans. Annars skulle det varit ursvårt att hitta varann igen. Efter ca 2 timmar så tog vi oss då äntligen ut ur stan. Då hade vi ca 4 mil kvar till Bordesholm. Väl framme var vi väntade. Detta är två fantastiska människor. Andy är skomakare och Kicki är fotvårdare. Man känner sig alltid välkommen dit. 

Det blev en sen men väldigt trevlig kväll så vi sov länge. Vi la sikte på Göteborg idag. 
Vi tog små kurviga vägar till Puttgarten och hann bra till färjan.

Turen över tar ca 45 min och under tiden tog vi en kopp kaffe. Vi hade planerat att kra genom hela Danmark o sen åka med färjan över till Helsingbirg. Själva motorvägen i Danmark är ju ite världsrolig men Damnark är ju ett rätt fint land. Så man har endel att kollapå.

Att passera genom Köpenhamn är ju en upplevelse för trafiken är riktigt tät. Men det gick bra. Man kan säga att Danmarksöverfarten gick bra. Lite långt mellan mackarna men vi hade lite tur även idag. När man passerat Köpenhamn ock närmar sig Helsingör är det riktigt fint. Det var bara att köra in i färjan och sen tog det 20min över. 
Nog är det en speciell känsla att komma hem igen. Nu är det bara reten kvar...av resan

Av Anki R - 6 september 2015 21:31

Imorse när jag fortfarande låg kvar i sängen, logga jag in på fejjan o såg att en kompis gjort ett inlägg på min tidslinje....

Dejta inte en tjej som kör hoj.....

Jag läste igenom raderna och konstaterade att det stämmer rätt bra på mej själv som är en hojåkande tjej.
(Detta är vad jag känner o tror. Jag kan inte påstå att jag vet att alla är såhär. Men jag kan tro det)


Jag är orädd, envis o självständig. Jag är inte rädd för att ta i o skita ner mej. Mitt huve är fullt av ideer om var jag ska köra och hur..Det är inte ovanligt att jag tittar på kartor som kvällssysselsättning, planerar rutter.
Jag åker tidigt i ottan för att få full utdelning av dagen....och dagen räcker ofta inte riktigt till för det finns så mycket att utforska.


Men bara för det så är jag som alla andra.

Jag tycker också om att klä mej fint och lukta gott (det trodde ni inte), fast jag mestadels är klädd i underställ och funktionskläder...och hjälm.
Okey kanske det där med att måla mej är nog lite överkurs. Glömmer oftast bort att jag har något i ansiktet så i slutändan har jag spritt ut allt istället. Dessutom fullständigt onödigt när man har hjälm. (tycker jag)

Jag vill höra att jag duger o är fin. För jag tror att nånstans finns det nån som tycker det. Jag vill bli älskad som kvinna, för jag känner mej som en sådan.

Ja jag kör hoj o jag är en tuffing... och jag har känslor.
Jag är som så många andra en passionerad person som satsar allt och är fullständigt medveten om att jag kan förlora.

Livet behöver inte alltid vara så välplanerat. Packningen inte så fullständig. Äventyren ska finnas för att upplevas och för min del, är inte målet det viktiga...det är resan. Visst är det fint att titta på vackra saker men det är inte ytan som ger spänningen.
Så dejta en tjej som kör hoj....det kommer att bli ett äventyr som du sent glömmer och kanske blir det början på den bästa resan du någonsin gjort och kommer att göra.
(Man tänker så bra  när man sitter på hojen)

Av Anki R - 23 juli 2015 20:35

15 juni

Vaknade av att det var ljust i rummet. Kvavt, men inte så konstigt för jag hade täcket på mej och det var tjockt. När jag kom ut i köket såg jag att Mats skor var borta, så han hade nog gått ut på prommis tidigare. Tibbe o Christine sov än.
Eftersom vi skulle packa idag så vek jag ihop våra nytvättade kläder och sen tog jag paddan för att gå upp till hotellet o kolla fejjan. kl 8 började frukosten så jag skulle kunna sitta o mysa ett tag.
Precis när jag börjat gå mot byggnaden hörde jag Mats komma.  Han hade tagit en tur genom skogen o berättade att kaninerna var otroligt många. De sprang nästan på en i skogen.


Efter frukosten packade vi ihop grejjerna och drog iväg mot Inverness. Vårt mål idag var ön Skye. Vi körde mot Inverness och fortsatte genom stan o förbi. När vi kört några kilometer upptäckte jag att vi var på väg åt fel håll så jag körde ikapp Mats och vi stannade. När de kollade sina gpser så var det så. VI hade börjat köra norrut istället på sydost. Så vi vände och körde tillbax till Inverness och tog en annan väg.

I den sista rondellen tog vi ett extravarv för att säkert köra rätt. Det är bra att kunna ta extravarv för då hinner man se på skyltarna och så blir det rätt.

Nu var vi på rätt väg. Nuuu skulle jag äntligen få se Nessie. Alla vi träffat hade sagt att det bara var skit att se den sjön...Men nu är det så att är man i Skottland så ska man väl ändå åka förbi o kolla om hon är där. Annars har man ju missat nåt.

Vi körde rätt länge o trodde ju naturligtvis att alla små sjöar var Loch Ness när vi såg dem. Men jag loovar när den sjön kommer så vet man direkt..Nuuu är det Ness.

Vi stannade till vid en parkering bara för att fota lite och då såg jag henne första gången. Kanske blev hon sur för att jag passade på att dränera tanken utför klipporna...  

Sen fortsatte vi ända fram till Urquartruinen och betalade inträde för att fota o gå runt. Det var en speciell plats och visst såg jag hur Nessie simmade lite längre bort. Men det höll jag för mej själv. För ingen skulle ju ändå tro mej.
Ruinen av slottet eller borgen var rätt välbevarad och det var rent o snyggt runt omkring. Det var många trappor att gå . Den ligger som på en liten halvö ut i Ness. Båtar kör fram o tillbaka med turister. Naturligtvis hade japanerna hittat dit. Två yngre grabbar försökte klättra på muren men då klev en av vakterna fram o sa att om de fortsatte med det skulle han personligen kasta ut dem. Ord o inga visor.

        

När japanerna började välla in så gick vi upp till restaurangen o fikade. Där träffade vi på en trevlig tysk som körde BMW. Han berättade en hel del för Tibbe o Mats. Vägar som han tyckte vi kunde köra.

Vi fortsatte vår resa och kom till vårt nästa mål. Nämligen slottet Eileen Dounaghan Castle. Den ligger väldigt vackert längst inne i en vik och den viken mynnar ut i anslutning till Skye. Lite tur hade vi för när vi hade parkerat o börjat fota kom en kiltbärande säckpipeblåsande yngling fram. Allt för busslasterna med turister. Ja självklart så måste man passa på. Och NEJ jag kollade inte nu heller.

  

Klockan började närma sig middag och nu var det dags att hitta ett boende. Vi frågade innan vi körde över bron med det fanns inget ledigt. Så vi körde över bron och till slut hittade vi ett boende med två rum. Damen som hade det rökte som en borstbindare så jag lovar.. Alla våra grejjer luktade rök. Men det var bara att gilla läget.


På Skye har restaurangerna inte öppet som alla andra. Där kör man med frukaost. Sen stänger man fram till lunch...Sen stänger man ingen o öppnar vid 17 tiden. Så nu var vi på jakt efter nånstans att äta.

Vi körde ut efter kusten och efter några mil kom vi fram till ett större samhälle. Parkerade hojarna och gick ner till hamnen för att äta på en lite oansenlig restaurang. Vi var först, men hann inte sitta så länge förrän det var helt fullt. Maten smakade bra och nu kunde vi fortsätta vår lilla sightseeing. Vi körde vidare upp efter kusten o konstaterade när vi kört ett tag att vi hade 7 mil hem. Bara att vända o dra hemåt.

     
Vi avslutade kvällen på den lokala puben. Det var vår sista kväll tillsammans. Imorgon skulle Tibbe o Christine vända till Europa igen.

16e juni

Frukosten var fantastisk men vädret såg inte så lovande ut. Regnkläderna åkte på.
Tibbe o Christine packade sin hoj o drog några minuter före oss.

     

Vi hade bestämt oss för att köra mot Talisker. Vägen dit ut var riktigt spännande. Speciellt innan vi kom ut till destilleriet. För den blev smal o gick utefter berget så vyn var jättefin. Flertalet bilar gjorde oss sällskap.

  

Vi parkerade brevid två andra hojar o gick in. Talisker ser väldigt städad o ren ut. och inne i affären var det fullt med folk av olika nationaliteter. Det var häftigt att se olika whiskysorter o endel var skiiitdyra.
Vi skulle inte gå på ngn visning så vi fortsatte vidare.
Vi passade på att ta en kaffe på andra sidan viken. Man såg över till Talisker o man såg att det var många lantbruk i hela dalen.

    

Trots att det duggregnade såg det väldigt fint ut runt oss. De gula buskarna lyste upp omgivningen.

Vi fortsatte o körde rakt över ön. Vägen var smal o gick efter kanten på en dalgång. Regnet hade ökat och sikten var dålig. Fåren gick o betade i lugn o ro. Vi körde ganska långt efter dalgången o när vi väl kom ut på andra sidan ön upphörde regnet. 
Nu började magen vilja ha påfyllning o Pärlan likaså. Vi stannade i en av de sista samhällena innan broövergången. Där köpte vi lunch o åt den på stående fot på parkeringen. Nåja vi var iaf mätta.. Nu skulle vi ta oss till Ullapool.
Några km från bron hade Ebbe fått för sig att vi skulle ta till höger. Vi körde en bit efter den vägen som var helt överväxt av träd. Jättefin tunnel. Var tvungen att stanna o ta lite bilder...Sen upptäckte Mats att vi hade kört fel. Vi körde tillbax till avfarten o fortsatte längre fram. Nu skulle v ta vänster istället. Ibland kan dessa gpser verkligen ställa till det. Vi körde upp för ett berg o högst upp stannade vi o tittade på en fantastisk utsikt. Man såg inloppet till Skye.
Nu fortsatte vi vidare o kom att passera skogar o vidunderliga dalar med sammetsberg. Härliga kurvor o jättefina bäckar.

  

När vi närmade oss Ullapool började vi leta efter ngnstans att sova och hittade ett av de bästa boenden som vi haft på ön. Det var en bit in till byn men det var jätteskönt att få gå en stund.
Vi tog en tur till en restaurang o åt en bit. Sen lekte vi turister o köpte såna typiska turistgrejjer. Kvällen var varm men molnig.
17 juni

Det hade regna hela natten och när vi packade hojarna så hade det slutat. Vi skulle ta oss via kustvägarna neråt. Mats hade fått några tips av B&B ägarna om fina vägar som vi borde se. Sagt o gjort vi tittade på kartan o programmerade in för dagen äventyr. Man behöver ju inte alltid vara så precis med vart man kör. Vi ville iaf ta oss minst till Fort William. 
Vi körde ut mot kusten och vyerna var väldigt vackra. Vägen var lite smal men rätt nylagd. Terrängen var bergig och på ett ställe stannade vi till i en brant backe. Fler hade stannat.och det man såg var otroligt vackert. Vita sandstränder och ett oändligt hav lite längre bort.

Det blåste en hel del. Vid Laidy var det väldigt vackert. Vägen tod slut och vi vände. Fortsatte till nästa vik och vek in vid Gerloch för längre in fanns en fyr som tydligen låg fint till. Vi körde ut och de vita stränderna följde oss på sidan om. Vägen blev smalare och gick efter bergssidan med en vidunderlig utsikt över havet. Molnen var tjocka men ibland glimtade solen igenom. Fåren betade efter vägarna och de var väldigt väluppfostrade för de höll sig på sidan om trots att vi dundrade förbi.

    

Till slut kom vi fram till en skylt där det stod att nu slutade allmän väg..Då fick Mats fortsätta vidare själv. JAg kände inte alls för att köra där i duggregnet. 
Kanske lite dumt för jag upptäckte att telefonanslutningen var obefintlig och vad skulle hända om kan körde åt pipsvängen. 

      
Men efter 20 minuter hörde jag det välbekanta motorljudet och han hade tagit lite bilder på fyren så jag fick se.
Vi körde in till Gerloch o åt på en liten men trevlig resturang intill ett museum. Vi var i stort ensam och ungdomarna som drev restaurangen var imponerade av våran resa. 
Nu hade det börjat regna lite mer och vi var trötta av dagen bravader. Så nu skulle vi hitta något boende. Vi körde en bra bit till vi kom till Invergerry, en liten by mitt i nånstans. Där hittade vi ett fint boende hos en äldre dam. Nu skulle vi bara hitta nåt att äta. Så vi gick till byns värdshus, för det fanns inget annat ställe. Gissa om det kostade. Jag beställde lax o det var mer en förrätt. Tror det var den absolut dyraste rätten jag någonsin ätit...och minsta. Det var jättegott men...nu blev jag snål.
Efter maten tog vi en promenad längs ån och stigen var vältrampad. Man kände sig som en liten myra bland de höga o tätväxande träden. Det var fortfarande lite smådugg så vi valde att gå tillbaka o sitta o fejja lite.

18 juni
Tjocka moln utanför fönstret när morgonen kom. Frukosten var god, fick kokta ägg o det gör en som jag mycket glad. Idag skulle vi börja ta oss neråt i landet. Vädret såg inte bäst ut men det gjorde nog inget. När vi åkte iväg på morgonen så hittade vi en borg. Glengerry var en ruin men rätt läcker.

    

Längre in på vägen stod ett gammalt hotell som var ett spahotell för såna med liiite mer pengar, så vi vände tillbaka till ruinen o fotade lite.
Glenfinnan var vårt första planerade mål. Det är den välkända Harry Potterbron. Finns med i en av filmerna.
  

Även scenen där fartyget sjukner ner i havsviken utspelas där. Vi parkerade precis invid bron men det gick inte att komma helt nära så vi gick upp på utkiksberget o tog lite bilder.
Sen tog vi en välbehövlig fika innan vi fortsatte. Vi tänkte köra längts ut på udden o kolla hur det såg ut. Killen i kassan berättade att viken var 250 m djup o att nästa vik var 500 m djup.. Vissa vikar var som i Norge.  
Vi körde ut till Mallig och vände där. Måste erkänna att vägen dit var rätt tråkig. 

En bit nedanför Glenfinnan tog vi hö in på en smal kurvig väg som kringlade sig på sidan om ett vatten. Utsikten var fantastisk. Vi stannade efter nån mil o tog en paus.

Hjälmen av o jackan också. Solen lyste mellan molnen o det kändes skönt. Vi hade inte stått där så länge när vi kände att det kom över oss ett gäng hungriga små flygfän. Du milde vad de var hungriga. Vi kastade på oss jackorna o hjälmarna o började köra. De små kallas midgets o är riktigt ettriga små knott. Det riktigt kliade i hjälmen.

Vi fortsatte o körde efter den kurviga vägen ända tills vi kom fram till vägs ände. Det visade sig vara en färja. Ingen stor överfart.

Rätt spännande när vi trodde att färjan var fullastad så skulle en timmerbil åxå köra på. Efter ett trixande stod den parkerad o på färjan o vi kom oss över.
Nu skulle vi köra ner till Oban och sova. Vädret var inte det mysigaste och visst blir man lite less på att frysa. Vägen ut till Oban var riktigt fin. Långa alleer och omväxlande terräng. Väl inne i Oban hade vi tur och fick tag i ett B&B Precis i början.

    

Samhället är inte stort. Hojjarna fick vi parkera vid ett hotell. Gratis. Där stod ett gäng killar och packade ur sina hojar. 
Visst höjde de på ögonbryna när jag kom o hoppade av, tog av mej hjälmen. Som vanligt får man höra kommentarer som..- Lite stor hoj för den där.. Men en av killarna var lika kort som jag o han blev intresserad av att höra om sänkning osv. Kanske en potentiell GS körare..Vem vet. 
Det blev en pizza till middag i hamnen och kvällen blev inte sen för vi var rätt trötta och frusna. 

19juni

Idag skulle vi ut till Islay och gissa om jag hade en reskompis som var upphetsad. Han ville åka nuuuuu. Vi hade bestämt oss för att ta små kustvägar ut till färjan. A 8028 hette vägen och vi körde utmed kusten i stort sett hela tiden. En singletrackroad som inte medgav möten. Vi stannade vid en härlig stenstrand och jag försökte besinna mej och inte plocka sååå mycket sten o snäckor. Gick bra för att vara jag.

     
På vissa ställen var vägen nedsänkt i marken så om man fick möten så kunde man inte alls hålla av. Så spännande var det. När vi närmade oss färjan såg vi hamnen från motsatt sida. 
Innan vi körde in på båten hann vi äta lite mat på ett världshus Utanför Tarbert. Båtresan tog drygt 2 timmar och vi hade förbokat den. Molnen låg täta över havet men det var rätt lugnt väder. När vi kom närmare Islay så kunde vi se var regnet befann sig. 

  
Iland började vi leta vårt boende. Det hade vi pckså förbokat för det kunde vara svårt att hitta boenden därute under högsäsongen. Vi skulle bo nära Laphroig. När vi hittade dit så visade det sig att vi hamnat nån kilometer utanför byn men alldeles nära de kända destillerierna. Vi packade uro tog en tripp till Bowmore, som är huvudstaden på Isaly.

    

Destilleriet ligger mitt i byn. Sedan körde vi ut till Bruchladdish som ligger en bra bit ut mot kusten. Byggnade är precis så blå som flaskan. När vi varit dit så såg vi en liten skylt på ett annat destilleri och körde ut efter en riktigt knagglig väg som slutade i grusväg. Där hittade vi ett litet hemdestilleri. Aldrig hört om det förr. 
På vägen tillbaka stannade vi i Bowmore och tänkte äta. Men allt var så dyrt så vi körde tillbaka mot....
Mellan Bowmore och Port Ellen finns en av de längsta raksträckor som jag någonsin kört.

Den är ganska precis en mil lång och spikrak. På sidorna om bryter man det torv som de använder vid whisytillverkningen. Jag kan lova att min kära Pärla fick lite extrafart. Det var utrhärligt att ha flera kilometers utsikt när man susade fram. 
Framme ibyn fick vi hälp av en man som guidade oss till ett litet hak som serverade hamburgare...billigt. Så det fick bli vår mat för kvällen. Hemma igen i vårt B&B så intog jag sängen o började titta på tv, vilket jag inte gjort sen vi åkte hemifrån. Mats han gick in till byn och kollade in utelivet, som tydligen inte varit det bästa. Fniss

20e juni 
Idag skulle nån visst fylla jämnt. 
Vi käka frulle och körde sen ut till Ardbeg. Det var verkligen rent och fint. Vi besökte affären och köpte lite minnen.

     
Efter det besökte vi Lagavollin. Där gick vi en rundtur och träffade på några andra svenskar. Det var spännadne och vi konstaterade att det var en väldig process att tillverka whisky. Man fick inte ta några bilder för det var hemligt Vi fick lite med oss hem för att testa senare. Sen fick vi ett pass som man fyller i vid varje destilleri man besöker. Det ska väl leda till något men det har jag glömt.

    

Vi körde till Laphroig för att köpa biljetter till en viss tid och Mats ville gå på whiskyprovning...så det blev biljetter till det åxå.
Sen gick vi ut på torvtäkten och kollade vilket område Mats ägde. Tog en bild o tröck ner en flagga. Ja tänk vad de hittar på.

      

Innan vi körde hem så åkte vi in till byn för att tanka. Snacka om oansenlig mack. två pumpar utanför en vit låg betongbyggnad. Ingen skylt.. Men vi kunde fylla på hojarna inför morgondagens färd. Vissa kort funkade inte och för en gångs skull så funkade mitt. 
Hemma svidade vi om och gick mot Laphroig. Vi hade lite tur för kvinnan som ägde B&Bns son jobbar på Laphroig, så han körde oss dit.

Laphroig är en riktigt fin anläggning. På den visningen fick vi fota allt. Tydligen så är det Japaner som äger den, som de flesta andra anläggnigar i Skottland. Vi gick runt och fick se alla delar. Man får en helt annan förståelse över tillverkningen när man får se den. Tänk vilket arbete att få fram de olika smakerna. Man tänker ju...ja vad kan det vara för konst att tillverka sprit. Mer än man tror. Gubben som gjorde provsmakningarna hade jobbat där hela sitt liv och han var jättegammal. Fortfarande fanns det ingen som var utrustad med en likadan gom så de önskade få behålla honom många år till.

    

Efter visningen så blev det provning. Vi fick prova 4 olika sorter. En som finns att köpa och tre som var något helt annat. Detta för att Mats fyllde år. Vår sommelier hette Stevie och var lite småskum, men han kunde sin sak. Det var inte speciellt lätt att träffa rätt på smakerna, för man blir bedövad efter några smutt. Men provningen var rolig och vi fick ta med oss småflaskor för att kunna prova senare.

   
Efter provningen gick vi in till byn för att äta. Den promenaden var välbehövlig. Pizza igen och till bordet fick vi ett tyskt par som gäster. De var rätt trevliga och kvinnan hade en svada som går till världshistorien. VI hade sår i öronen när vi gick hemåt. 
Nu hade ju vädret inte varit det bästa ur badsynpunkt och just denna dag var det alldeles underbart. SÅ dagen till ära badade Mats sina fötter. Det var lite kallt.

  
Vi hade varit igång hela dan så vi började packa när vi kom tillbaka till rummet. Bu började hemlängtan slå i. Sonen i huset kom förbi o ville höra hur hojen lät så Mats gick ut och brummade på lite..Sen kom han upp o då hade han fått en whisky via sonen. 
21 juni

Nu skulle vi åka iväg o kvinnan som ägde B6Bn komut o skulle vinka hejdå till oss. Vi hade inte så lång tid tills färjan skulle gå men turen dit tog ca 5 minuter så vi jäktade inte alls. När Mats skulle starta hojen så ville den inte gå igång. Han prova o prova och till slut sa kvinnan. -Vi får nog knuffa igeång den. Vi tog chansen o sprang o knuffa på och till slut gick den igång. NU var pulsen lite hög för nästa tur gick efter 15 på eftermiddan. Vi kom med och kunde slappna av en stund. Nu var ju bara frågan om hands hoj skulle strejka när vi skulle av färjan..........ja det får ni läsa nästa gång...tjingeling

  

Skapa flashcards